Sv: Min dotter skär sig.
Jag har inte tonårs barn än på många år,, Är själv "bara" 23.
Men jag tänkte berätta om när vi gick på Högstadiet här i stan.
Det går ju alltid olika våger genom högstadien, Det som är cool i dag är inte det i morgon osv..
Ni fattar va...
Men då när vi gick där så var det inne bland endel mäniskor och i endel kretsar, (även min) att man just skulle skära sig.
Det var väl ingen som pratade om det så på skolan utan ärren visades bara upp lite diskret för "kompisarna".
Jag var dock "för feg" och aldeles för rädd för mitt eget blod för att skära mig. * tack och lov*
Men endel av mina "vänner" satt hemma i sina rum med andra kompisar opch skar sig.
Ristade in namn på någon fjantig kille dom var "kära" i osv.
En utav dom där "vännerna" har vita ärr rakt över armarna från handleden och ända upp till axlarna på båda armarna! * urk*
Kan faktiskt inte säga att detta var några "misär" barn direkt.
Alla var glada, hade fina familjer osv men man vet ju aldrig vad som döljer sig under ytan.
Jag förstår inte varför man skär sig. Det utvecklas tydligen till ett själv destruktivt beteende. Många personer som skär sig gör det för att dom " mår bättre" då. Eller att dom "straffar sig själva"...
Prata med din dotter så fort som möjligt. Hon kankse gömmer alla är och kniven. Men inners inne undrar hon nog varför du inte uppmärksammat detta.
Hon kommer säkert bli galen när du tar upp det men ge dig inte.
Ta hand om dig och henne