När vi pratade om att ge tillgång till sin kropp eller inte så pratade vi om att dottern, sina sämre nätter, kan ligga och pilla på armbågen nästan hela natten. Hon brukar pilla på våra händer, underarmar och armbågar och i de flesta fall har jag inget emot det alls. Men när hon sover dåligt gör hon det halvt i sömnen hela natten och det blir oerhört obehagligt tillslut. Jag brukar få rulla in mig i täcket så hon inte kommer åt mig men då vaknar hon. Så då var psykologens idé att det vore bättre om hon hittar samma trygghet i någonting annat - en nalle. Också för att vi ska kunna sluta samsova med henne och hon har någonting att pilla på när hon vaknar till om nätterna. Men hon var lite hård, jag uppfattade det som att vi ska förbjuda det helt. Jag tänker att vi kan försöka introducera nalle på nätterna, men gosar hon på det sättet på dagarna gör det inget. Det är väl bra att ha både och?
Gällande sonen så behöver han vankas på just nu. Länge. Han börjar dessutom bli tung och stark och jag orkar inte alltid. Eftersom hans sömn varit väldigt dålig hela hans korta liv hittills så märker jag också att det är triggande när han börjar sprattla och kasta sig runt. Vi har gjort det här så mycket och det har varit så slitsamt att hela min kropp vill skrika när han sätter igång. Maken tog upp detta på hans 10-månaders kontroll och läkaren sa då att sannolikt vill han somna på det sättet som han är van vid att somna, så det kan vara en idé att försöka få in nya rutiner. Barnpsykologen sa väl egentligen samma sak men tyckte att vi skulle riva av plåstret direkt och inte låta honom lämna spjälsängen. Hon sa att han kommer bli arg. Att det kan ta en timme i början. Hon sa även att vi kunde flagga för våra grannar att vi håller på att ställa om nu och att det kan skrikas 2-3 veckor. Tydligen har hon haft fall där grannarna ringt soc
Där kände jag bara STOPP.
MEN det jag tar med mig från besöket är att vi faktiskt också har makt att påverka hur vi vill ha det. Jag tänker att vi ska testa introducera nalle till dottern igen. Jag har vid några tillfällen i veckan sagt att hon får hålla handen i stället och hon har lyssnat på det. Ibland tror jag vi underskattar våra barn lite.
Sonen ska vi träna att somna i egen säng, men vi tar det bit för bit. Nu har vi försökt vanka lite kortare stund och sen lagt ner honom fortfarande vaken och klappat på honom där. Jag tänker att vi tar det blir för bit. Om han blir ledsen får han komma upp en stund och sen testar vi igen. Sen tycker jag att det är mysigt med närhet, så det finns inget egenvärde i att de ska sova i egna sängar hela tiden. Men om vi stöter på problem med sömnen, som vi gjort nu, ja då får vi ju testa nåt nytt. Men de ska alltid vara välkomna i famnen när de behöver.