Min bror har en dotter

[vallhund]

För att han inte är riktigt normal.

Alltså folk gör rubbade grejer även om inte jag fattar varför.

Det vet jag tyvärr alldeles för mycket om, det kostade min brorsdotters liv. Hennes liv var ett helvete, även om det var annorlunda än ditt helvete.
Jag är övertygad om att de flesta av oss som engagerat oss i tråden skulle öppna våra hem på stört om du skulle känna behov av att gömma dig, få respit o andas.

Välj ut en av oss som du känner förtroende för om du känner behov av mer personligt/anonymt pepp via PM.
Vi finns!

 

[Niyama]

Nej, det verkar han helt klart inte vara. Men: jag tror att din rädsla fyller i mycket i den verkliga bilden. Du demoniserar honom, målar upp bilder av hur farlig han KAN vara.

För hans del skiter jag fullständigt i den där demoniseringen, men jag tror inte att den är bra för dig. Du har ju gjort starka grejer när du dels anmälde honom då, dels gjort orosanmälan nu. Du ÄR stark. Gör dig inte räddare än nödvändigt.

Nej, tvärtom insåg jag idag hur naiv jag varit. Jag har påverkats av att andra menat att det vore konstigt om han sökte upp mig och att jag typ förträngt vilken galen person han är (för att det var så länge sen jag träffade honom). Och att jag har tänkt att jag har ett "övertag" för att jag är vuxen nu, att jag skulle kontakta polisen direkt om han gjorde nåt och att det inte direkt ser bra ut för honom med tanke på att det redan finns en dom. Men det hjälper knappast i stunden, när han söker upp mig. Jag försöker vara realistisk, jag har varit naiv förut och det slutade ganska illa.

 

[mandalaki]

Nej, tvärtom insåg jag idag hur naiv jag varit. Jag har påverkats av att andra menat att det vore konstigt om han sökte upp mig och att jag typ förträngt vilken galen person han är (för att det var så länge sen jag träffade honom). Och att jag har tänkt att jag har ett "övertag" för att jag är vuxen nu, att jag skulle kontakta polisen direkt om han gjorde nåt och att det inte direkt ser bra ut för honom med tanke på att det redan finns en dom. Men det hjälper knappast i stunden, när han söker upp mig. Jag försöker vara realistisk, jag har varit naiv förut och det slutade ganska illa.

OM han skulle söka upp dig, och du var iskall (t ex bara drog igen dörren) - då skulle du se hur stark du är och hur lång tid det faktiskt gått sedan han var farlig för dig. Nu tror jag att din rädsla skymmer blicken.

 

[Lajke]

Jag måste också bara säga att du är sjukt stark och grymt modig!
(Finns en extrasäng i Märsta om det är så, bara höra av sig, även en väldigt mysig katt som gärna gosar)

 

[Rosett]

@Niyama Kan du inte ringa polisen och be om råd? T.ex. fråga hur du bör bete dig ifall att han dyker upp.

 

[BobberiBoo]

Jag säger som alla andra här, You go girl! Jag förstår din rädsla och skulle du vilja komma riktigt långt bort så finns en extra säng i skåne med en fruktansvärt mysglad hund som gärna slickar bort ledsna humör

 

[Nethril]

Har du någon granne du kan byta nr med och nödmessa om han dyker upp? Så denne kan gå ut och verka som att den ska besöka dig också? Han borde komma av sig då.

När jag sa upp bekantskapen med en snubbe (lång historia med massa skitbeteenden och svartsjuka bl.a.) så drog jag hemifrån (tre kvarter bort) men ville fortfarande veta om han varit där och vad jag hade att vänta mig för följder.
Gick faktiskt över till grannen och sa precis som det var (att en argsint kille som jag är rädd för förmodligen kommer komma hit och skrika, slå och gapa) och bad henne hålla ett öga och meddela mig om/när han varit där.

Han var där två gånger och skrek i brevinkastet och bankade på dörren. Först var det argsint och beordrande; "Öppna för helvete, jag vet ju att du är där inne! Är du med någon annan?!" osv. Då gick grannen ut och sa till honom att andra minsann också bor här och att han skulle åka hem. Då stack han.

Andra gången var det ledset och ynkligt "min hund saknar dig, varför gör du såhär mot mig och oss" etc. Då sa hon till honom igen. Han lämnade ett brev och drog.

Efter det höll hon ett extra öga på både mig och hissen, dörren och folk utanför den tills allt hade lugnat sig..
Och vi blev dessutom kompisar.
Grannar är faktiskt ofta toppen. De flesta ställer nog upp utan att tveka om man bara frågar.
Min granne var jätteglad över att hon fick frågan och kunde hjälpa till.

 

[DressyrMupp]

@Niyama Har du någon som du kan låna hund av?
Annars har jag en utmärkt skyddshund (som ej kan lånas ut) och har ett gästrum uti hackebackeskogen om du vill komma!

 

[vallhund]

Leon låter som ett godståg fullt av FM hundar som fått syn på en hare, han tar gärna semester hos dig någon vecka om det behövs!
Vi bukisar finns! Tveka inte att kontakta någon av oss som du har förtroende för!

 

[Niyama]

@Niyama Kan du inte ringa polisen och be om råd? T.ex. fråga hur du bör bete dig ifall att han dyker upp.

Jag vet väl redan vad jag bör göra: inte öppna dörren, vara uppmärksam, om han söker upp mig utomhus försöka komma därifrån och helst uppmärksamma andra människor omkring om det finns. Larma så fort som möjligt.

Har du någon granne du kan byta nr med och nödmessa om han dyker upp? Så denne kan gå ut och verka som att den ska besöka dig också? Han borde komma av sig då.

Känner ingen av grannarna, en av dem pratar jag lite med men det är typ om problem i lägenheterna och vädret så vill inte blanda in henne.

@Niyama Har du någon som du kan låna hund av?
Annars har jag en utmärkt skyddshund (som ej kan lånas ut) och har ett gästrum uti hackebackeskogen om du vill komma!

Ja, en chihuahua och en i chihuahua-storlek Väldigt skräckinjagande!

 

[Niyama]

När vi är eller känner oss hotade, tenderar vi att förstora den person som hotar oss. Han (oftast en han) får en större makt över oss enbart av det faktum att vi känner oss hotade av honom.

Nej, tvärtom. Jag har aldrig varit särskilt rädd om/av mig och snarare bagatelliserat både vad jag varit utsatt för och hur farliga människor jag har/har haft omkring mig vilket gjort att jag råkat illa ut igen. Har pratat jättemycket i terapin om detta. Nu tycker både jag och människor omkring mig att jag oftast har en realistisk bild av läget (och de gånger någon inte tycker det så handlar det återigen om att jag anses förringa risker). Jag vill inte tillbaka till hur det var tidigare.

@Niyama Har du möjlighet att bo tillfälligt hos en vän eller bekant?

Ja men mår för dåligt, vill inte "utsätta" någon för det.

 

[vallhund]

Ja men mår för dåligt, vill inte "utsätta" någon för det.

Vi finns o vi tål en hel del.

 

[Petruska]

Nej, tvärtom. Jag har aldrig varit särskilt rädd om/av mig och snarare bagatelliserat både vad jag varit utsatt för och hur farliga människor jag har/har haft omkring mig vilket gjort att jag råkat illa ut igen. Har pratat jättemycket i terapin om detta. Nu tycker både jag och människor omkring mig att jag oftast har en realistisk bild av läget (och de gånger någon inte tycker det så handlar det återigen om att jag anses förringa risker). Jag vill inte tillbaka till hur det var tidigare.

Det kan jag iofs tro på. Men då är kanske tankeexperimentet som @mandalaki föreslår ändå värt att prova? Liksom i en anda av att oavsett om det hjälper eller inte, så blir det ju som det blir?

Det där med att undervärdera risker och vad du har varit med om har jag tänkt på, när du i trådar ibland har uttryckt att andra (tex jag) överdriver sexuella trakasserier i olika sammanhang, tex genom att beskriva något som "rätt grovt", och så tycker du inte att det är det. Jag kan på något vis psykologiskt, men inte som mer rationell ståndpunkt i en diskussion, förstå sådana kommentarer.

Ja men mår för dåligt, vill inte "utsätta" någon för det.

Att inte vilja "utsätta" är ofta en del av symtomen, eller vad man ska kalla det. Kanske ska du låta andra avgöra vad de vill bli "utsatta" för?

 

[Amha]

Jag som är inom bevakningsbranchen tänker direkt att det kanske skulle ge något med kamera eller attrapp och lite skyltar. Det finns en sida som säljer för hyfsade priser, du kan skicka PM om du vill veta. Stövlar han in någonstans för "samtal" där det finns kameror är han ju tom i skallen.

 

[Niyama]

Det där med att undervärdera risker och vad du har varit med om har jag tänkt på, när du i trådar ibland har uttryckt att andra (tex jag) överdriver sexuella trakasserier i olika sammanhang, tex genom att beskriva något som "rätt grovt", och så tycker du inte att det är det. Jag kan på något vis psykologiskt, men inte som mer rationell ståndpunkt i en diskussion, förstå sådana kommentarer.

Har jag?! Tycker att jag ofta brukar hålla med dig? Jag brukar tänka mig för innan jag skriver i såna diskussioner. Dock brukar jag väl vilja kalla saker för vad det är och ser ingen poäng i att överdriva allvaret, bara för att något inte är att klassa som grovt innebär det inte att det är ok liksom.

 

[Borttaget konto]

Ja men mår för dåligt, vill inte "utsätta" någon för det.

Jag förstår. Samtidigt kan det vara bra att låta någon hjälpa dig, det kan vara ett steg framåt. Du måste inte stå själv i det här och det behöver inte heller nödvändigtvis bli någon stor påfrestning för den du vänder dig till.

Du verkar ställa väldigt höga krav på dig själv runt andra, att du ska hålla ihop, ha kontroll. Det är ok att gå sönder ibland. Det är ok att ta emot hjälp. Jag förstår dilemmat, jag brukar tänka likadant själv så ska inte kasta sten i glashus, det är bara väldigt isolerande att agera på de tankarna och ensamhet gör sällan att man mår bättre.

Jag befinner mig för långt bort för att kunna bidra med något praktiskt men jag finns på pm.

 

[Niyama]

Stövlar han in någonstans för "samtal" där det finns kameror är han ju tom i skallen.

Han ÄR tom i skallen . Men han kan lika gärna vänta in mig ute på gatan. Jag vet inte hur han hade tänkt sig, han borde ju fatta att jag aldrig skulle öppna dörren för honom. Min mamma sa att han kanske ville säga förlåt, tja då kunde han ju hälsa det genom henne eller så får han väl skriva ett brev och skicka med snigelposten.

 

[Niyama]

Jag förstår. Samtidigt kan det vara bra att låta någon hjälpa dig, det kan vara ett steg framåt. Du måste inte stå själv i det här och det behöver inte heller nödvändigtvis bli någon stor påfrestning för den du vänder dig till.

Du verkar ställa väldigt höga krav på dig själv runt andra, att du ska hålla ihop, ha kontroll. Det är ok att gå sönder ibland. Det är ok att ta emot hjälp. Jag förstår dilemmat, jag brukar tänka likadant själv så ska inte kasta sten i glashus, det är bara väldigt isolerande att agera på de tankarna och ensamhet gör sällan att man mår bättre.

Jag befinner mig för långt bort för att kunna bidra med något praktiskt men jag finns på pm.

Det hänger väl kvar från min uppväxt, att det var så viktigt att "hålla masken". Det fick stora konsekvenser om jag inte gjorde det. Jag har alltid varit väldigt kontrollerad utåt sett och varit rädd för att "tappa kontrollen" när jag inte är ensam, så nån ska se. Psykologen jag har nu har hela tiden lugnat mig när jag nämnt det fast nu senaste gången innan juluppehållet blev hon arg på mig istället. Så nu känns det som att vem fan orkar när inte ens hon gör det?!

 

[Myrten]

Ja men mår för dåligt, vill inte "utsätta" någon för det.

Alltså, jag är borta från julafton och tre veckor framåt. Lägenheten står tom.

 

[Borttaget konto]

Det hänger väl kvar från min uppväxt, att det var så viktigt att "hålla masken". Det fick stora konsekvenser om jag inte gjorde det. Jag har alltid varit väldigt kontrollerad utåt sett och varit rädd för att "tappa kontrollen" när jag inte är ensam, så nån ska se. Psykologen jag har nu har hela tiden lugnat mig när jag nämnt det fast nu senaste gången innan juluppehållet blev hon arg på mig istället. Så nu känns det som att vem fan orkar när inte ens hon gör det?!

En knivig situation helt klart, du har pm.

Jag har skrivit och raderat en massa svar på det här, när jag själv har lite liknande problem så har jag ibland svårt att samla tankarna och formulera mig konstruktivt. Jag måste fundera på det.