Jag vet inte vad era syften är med att diskutera detta med mig, det kan lika mycket vara att ni tycker om att foula tråden som att ni vill ha sagt någonting ni tycker är viktigt.
Mitt syfte med just denna diskussion, är att rent statistiskt tala om vad en random nätdejtare kan förvänta sig om ett speciellt fenomen uppstår - att en förstadejt utan ömsesidig attraktion inte kommer sluta med en parbildning.
Ni tre hävdar - såvitt jag förstår - att det förekommer så ofta att ni kan lägga var sin timme på att försöka övertyga mig - och de andra läsarna härinne - att det uppstår så ofta att det faktiskt är en idé att fortsätta att dejta en fem tio gånger med samma person, om nu profilen ser bra ut, värderingarna ser ok ut i textform, att människan är i rätt åldersspektrum och så vidare.
Jag hävdar motsatsen. Ingen ömsesidig attraktion - lägg inte mer tid, gå vidare, försök inte mer, nästa.
Jag har ingen aning, men jag skulle kunna uppskatta att det genom åren kan ha beskrivits kanske femhundra förstadejter utan ömsesidig attraktion i bukes dejtingtrådar. Alla dessa dejter har kommit till, eftersom båda parter varit intresserade av den andre. En förkrossande majoritet, möjligtvis så mycket som 500 mot 0 har slutat med icke parbildning.
Fortsätt nu att berätta varför folk ska lägga tid på att dejta andra människor där icke ömsesidig attraktion finnes.
