Mera dejting del.2

Status
Stängd för vidare inlägg.
Var ju hos dejten igår, skickade ett mess vid fyratiden men har inte hört något än.
Han brukar svara hyfsat snabbt, kanske har slut på pengar på mob eller nåt
 
Precis som det varit de senaste månaderna har jag bara flytt och jobbsök i huvudet och har inte lagt någon energi alls på dejtande. Nu vet jag iaf. att jag senast kommer att flytta i mitten av januari och kan efter det börja fundera på när och om och hur jag vill börja dejta igen.
För tillfället duger det ypperligt med A och den relationen vi har utan förbindelser, löften eller måsten. Efter att jag kommit i ordning efter flytten kommer jag nog dock vilja ta reda på om det kan bli något "riktigt" med honom.
Jag kan lite sakna känslan man har i början av dejtandet med pirr i magen och hela den biten, men för nu är det fullt tillräckligt att läsa era bersättelser!
 
Gaaaah nu är jag nervös igen. Gjorde en slentriansökning på folk i mitt närområde, och nu dök det faktiskt upp en tänkbar och dessutom jämnårig kille. (Hoppas inte att hans kartposition var falsk) Så jag steg ut ur comfortzone, kontaktade honom med ett trevligt meddelande och föreslog en promenaddejt.
Såg att meddelandet lästes någon timme senare (hatälskar den funktionen). Sedan stack jag ut och sprang en lång runda av ren nervositet medan jag tänkte att han inte kommer att svara för jag skrev så dumt. Försök inte skoja till det på mail med folk du inte känner... Eller hur var det nu igen?

Nästa dag, heller inget svar, bestämde mig för att det är hans problem, inte mitt och att jag själv ju gör likadant ibland (läser men ignorerar, eller läser och funderar länge innan jag svarar). Bestämde också att nätdejting suger och att jag nog borde sluta lägga pengar på det.

Men idag kom det svar! Som började med "Takk, for superkoselig melding!" och ett positivt och trevligt meddelande, men av någon underlig anledning (stalkerskräck kanske) så bor han inte här utan 15 mil bort! Trots att han är markerad på min ort. Fasen så tröttsamt. Jag vet inte om jag orkar med att försöka bygga upp något med någon som bor så långt bort. Meeeen, jag får iallafall mycket positiva vibbar. Och han var faktiskt i min hemort halva förra veckan på seminarium.

Skall skriva lite till med honom och så blir det ett senare problem med avståndet. :)
 
Såg att meddelandet lästes någon timme senare (hatälskar den funktionen). Sedan stack jag ut och sprang en lång runda av ren nervositet medan jag tänkte att han inte kommer att svara för jag skrev så dumt. Försök inte skoja till det på mail med folk du inte känner... Eller hur var det nu igen?

Nästa dag, heller inget svar, bestämde mig för att det är hans problem, inte mitt och att jag själv ju gör likadant ibland (läser men ignorerar, eller läser och funderar länge innan jag svarar). Bestämde också att nätdejting suger och att jag nog borde sluta lägga pengar på det.

Men idag kom det svar! Som började med "Takk, for superkoselig melding!" och ett positivt och trevligt meddelande, men av någon underlig anledning (stalkerskräck kanske) så bor han inte här utan 15 mil bort! Trots att han är markerad på min ort. Fasen så tröttsamt. Jag vet inte om jag orkar med att försöka bygga upp något med någon som bor så långt bort. Meeeen, jag får iallafall mycket positiva vibbar. Och han var faktiskt i min hemort halva förra veckan på seminarium.

Skall skriva lite till med honom och så blir det ett senare problem med avståndet. :)

15 mil är nog ett rätt okej avstånd på den hårda dejtingmarknaden. Har ni heller inga barn att trixa runt är det ju fullt greppbart med 1,5 timme i bilen för att ses. Det går fort när man längtar säger Voff som pendlade 40 mil....5 tim..till min förra seriösa dejt. Mycke musik, godis och kaffe blev det :up:
 
Det är kanske det. 40 mil! Imponerande pendlat! Förstår att du måste ha varit väldigt förälskad. :) Överväger att ta en dejtingweekend och beta av de som verkar någorlunda intressanta som frågat mig om att ses men jag avfärdat eftersom de bor där de bor, och att skrapa ihop några fler. Har bland annat hittat en som verkar spännande med mycket gemensamt med mig och liten uppfödning av Alpackor!!! Men måste samla mod. EN dejt är psykiskt påfrestande nog egentligen, men det vore guld för självkänslan att våga träffa fler.

Diskuterade för övrigt livet och jakten på kärleken med min kompis tidigare idag (igen) och vi pratade om vår gemensamme singelvän X. Kompisen har flera gånger föreslagit att jag och X borde gå på dejt och att vi kunde passa ihop. Jag kontrade med att han sköt sig i foten någongång i början av vår bekantskap genom att han när jag satt bredvid beklaga sig över att det inte finns "några flotta damer" här i trakten. Jag förstod att det var sagt med en dos ironi men gav spontant X en fet armbåge i sidan och sa att det var inte okej när jag sitter bredvid! För det är det inte för mig i vart fall, jag blir sårad, och särskilt då när jag mådde ganska dåligt med självkänslan i botten. Det är väldigt icke-attraktivt att kläcka ur sig sådana saker, vare sig det är skämtsamt menat eller inte.

Det var tydligen ett missriktat raggningsförsök i kompisens ögon och att han trodde att X var och möjligen är intresserad. (Kompisen satt på andra sidan om X och var den han diskuterade utbudet med). Osmidigt, han är snarare 40 än 12. Jag har i vart fall gett karln en chans, (flera egentligen sedan dess) bjöd hem honom på vin och ost i våras som slutade med att vi låg i varsin soffa och löste världsproblemen och hade väldigt trevligt långt in på nattkröken, men inga gnistor, eller ens pirr. Synd för han är väldigt trevlig och underhållande men det går ju inte att tvinga sig att känna något mer än "bara vänner". Och har (jag) en gång stängt av känslorna så är det svårare att få igång dem igen och jag avskrev i princip karlfan som något annat än en vän efter "det finns inga flotta damer"-incidenten. Jag var lite nyfiken på honom dessförinnan. Jag skräms också i ärlighetens namn av att han har två barn varannan vecka som är runt tio år. Jag gillar barn, men har svårt att se att jag just nu har orken, energin och viljan att vara någonsorts reservmamma varannan vecka så han är hursomhelst avskriven. Och så är jag inte tillräckligt attraherad av honom heller.

Blir jag riktigt kär en dag så spelar det säkert ingen roll att det finns ett par barn med i bilden. Men då skall det vara någon som är amazing. :)

Behövde kräkas ur lite dravel igen!
 
Det är kanske det. 40 mil! Imponerande pendlat! Förstår att du måste ha varit väldigt förälskad. :) Överväger att ta en dejtingweekend och beta av de som verkar någorlunda intressanta som frågat mig om att ses men jag avfärdat eftersom de bor där de bor, och att skrapa ihop några fler. Har bland annat hittat en som verkar spännande med mycket gemensamt med mig och liten uppfödning av Alpackor!!! Men måste samla mod. EN dejt är psykiskt påfrestande nog egentligen, men det vore guld för självkänslan att våga träffa fler.

Diskuterade för övrigt livet och jakten på kärleken med min kompis tidigare idag (igen) och vi pratade om vår gemensamme singelvän X. Kompisen har flera gånger föreslagit att jag och X borde gå på dejt och att vi kunde passa ihop. Jag kontrade med att han sköt sig i foten någongång i början av vår bekantskap genom att han när jag satt bredvid beklaga sig över att det inte finns "några flotta damer" här i trakten. Jag förstod att det var sagt med en dos ironi men gav spontant X en fet armbåge i sidan och sa att det var inte okej när jag sitter bredvid! För det är det inte för mig i vart fall, jag blir sårad, och särskilt då när jag mådde ganska dåligt med självkänslan i botten. Det är väldigt icke-attraktivt att kläcka ur sig sådana saker, vare sig det är skämtsamt menat eller inte.

Det var tydligen ett missriktat raggningsförsök i kompisens ögon och att han trodde att X var och möjligen är intresserad. (Kompisen satt på andra sidan om X och var den han diskuterade utbudet med). Osmidigt, han är snarare 40 än 12. Jag har i vart fall gett karln en chans, (flera egentligen sedan dess) bjöd hem honom på vin och ost i våras som slutade med att vi låg i varsin soffa och löste världsproblemen och hade väldigt trevligt långt in på nattkröken, men inga gnistor, eller ens pirr. Synd för han är väldigt trevlig och underhållande men det går ju inte att tvinga sig att känna något mer än "bara vänner". Och har (jag) en gång stängt av känslorna så är det svårare att få igång dem igen och jag avskrev i princip karlfan som något annat än en vän efter "det finns inga flotta damer"-incidenten. Jag var lite nyfiken på honom dessförinnan. Jag skräms också i ärlighetens namn av att han har två barn varannan vecka som är runt tio år. Jag gillar barn, men har svårt att se att jag just nu har orken, energin och viljan att vara någonsorts reservmamma varannan vecka så han är hursomhelst avskriven. Och så är jag inte tillräckligt attraherad av honom heller.

Blir jag riktigt kär en dag så spelar det säkert ingen roll att det finns ett par barn med i bilden. Men då skall det vara någon som är amazing. :)

Behövde kräkas ur lite dravel igen!
Men du. Hur fasen kan en kommentar som en kille som du är kompis med, fäller till en annan kompis och som inte alls handlar om dig, bli till en "incident"? En "incident" som gör att du avskriver honom?

Om du arrangerar ett sådant minfält kring dig som du verkar göra så kan jag inte förstå hur någon man ska kunna undvika att trampa fel. Så lättfotade (höhö) människor finns inte.
 
Hoppar in lite i denna tråden fast att jag tillhör U. Har skrivit lite i en vecka med en kille på fb som fångat mitt intresse rejält:love: har ni några tips på hur man kan se om en person är intresserad eller bara allmänt trevlig? om ni har egna erfarenheter? känner att det är för tidigt att fråga för mig, men får en glad smileys i princip varje meddelande och slutar jag vara drivande så skriver han någon fråga eller så för att få igång samtalet igen:p hoppas på att ni är bättre på sådanthär än mig:o
 
Hoppar in lite i denna tråden fast att jag tillhör U. Har skrivit lite i en vecka med en kille på fb som fångat mitt intresse rejält:love: har ni några tips på hur man kan se om en person är intresserad eller bara allmänt trevlig? om ni har egna erfarenheter? känner att det är för tidigt att fråga för mig, men får en glad smileys i princip varje meddelande och slutar jag vara drivande så skriver han någon fråga eller så för att få igång samtalet igen:p hoppas på att ni är bättre på sådanthär än mig:o
Det undrar jag också, tycker sådant är jättesvårt.
Dejten frågade igår om jag hade planer på att bli ihop med exet igen. Det borde väl tyda på att han är intresserad tycker jag? :p
 
Hoppar in lite i denna tråden fast att jag tillhör U. Har skrivit lite i en vecka med en kille på fb som fångat mitt intresse rejält:love: har ni några tips på hur man kan se om en person är intresserad eller bara allmänt trevlig? om ni har egna erfarenheter? känner att det är för tidigt att fråga för mig, men får en glad smileys i princip varje meddelande och slutar jag vara drivande så skriver han någon fråga eller så för att få igång samtalet igen:p hoppas på att ni är bättre på sådanthär än mig:o
Jag skulle vilja säga att alla är olika individer, och var och en gör på sitt sätt - men att beteendet åtminstone bådar gott. :)
 
Hoppar in lite i denna tråden fast att jag tillhör U. Har skrivit lite i en vecka med en kille på fb som fångat mitt intresse rejält:love: har ni några tips på hur man kan se om en person är intresserad eller bara allmänt trevlig? om ni har egna erfarenheter? känner att det är för tidigt att fråga för mig, men får en glad smileys i princip varje meddelande och slutar jag vara drivande så skriver han någon fråga eller så för att få igång samtalet igen:p hoppas på att ni är bättre på sådanthär än mig:o
Om du undrar, skulle jag föreslå att du frågar honom, inte oss. Hur skulle vi kunna veta bättre än du, vi som inte ens är där när ni pratar?
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Relationer Alltså jag spricker! Jag träffade precis en kille som va sååå söt! Hade jag inte varit i en monogam relation hade jag definitivt velat...
2
Svar
35
· Visningar
2 642
Senast: Palermo
·
Relationer Visste inte vad jag skulle döpa tråden till... Men normen är väl i stora drag att man har en relation oftast med en person. Kanske...
2 3
Svar
57
· Visningar
5 270
Senast: gullviva
·
Relationer Idag för 25 år sedan träffade jag hästen som fick mig att förändra mitt liv. Redan från första stund så förstod jag mig på henne och vi...
2
Svar
20
· Visningar
1 480
Senast: Görel
·
Juridik & Ekonomi Jag vill nästa år försöka ta tag i min ekonomi ordentligt. Jag har alltid varit dålig på att hålla koll på min ekonomi. Förutom de dumma...
2 3 4
Svar
61
· Visningar
4 314
Senast: Squie
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Annonsera mera hundar 2
  • Adoptivhund vägrar gå ut
  • Guldfasanerna

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp