*kn l*
Nu har jag med intresse läst hela tråden, och jag har från och till läst artiklar och andra trådar i ämnet (dock ej alla). Men mitt inlägg baserar sig framförallt på vad som framkommit i denna tråd.
Framförallt är jag förvånad över hur många som INTE anser det brotsligt att lura till sig en gratishäst under falska förespeglingar och sedna tjäna pengar på det. Om vi låtsas för en stund att det inte handlar om en häst utan om kontanter.
Säg att jag träffar en väldigt trevlig person som berättar att hon driver ett hem för omhändertagna barn och är i behov av extra pengar för att kunna bygga ut huset och ge varje barn ett eget rum. Hon berättar ingående och hjärtgripande om hur fint hemmet är och vilken stor förbättring det skulle vara för barnen om hon kunde göra den här förbättringen. Jag känner väldigt starkt för den här kvinnan och hennes engagemang och skänker henne 10 000:-.
Sedan visar det sig att hon inte alls tar hand om omhändertagna barn utan åkte på chartersemester till Grekland för mina pengar. Men det kan väl inte spela någon roll, för jag har ju gett henne pengarna. I samma stund som jag gav henne pengarna så var de ju hennes, och då kunde hon använda dem till precis vad hon ville. För pengarna var ju inte längre mina. Och det kan ju med andra ord inte vara brotsligt?
Istället för kontakter kan man också ta en bil som exempel, säg att jag har en sportbil "över" och är tillräckligt rik för att inte behöva sälja den för att köpa en ny. Jag bestämmer mig för att skänka bilen till ett lotteri där pengarna går till välgörenhet. Men istället använder personen som skulle hålla i lotteriet bilen som sin privata bil år ut och år in. Då är ju inte det olagligt, för i samma stund som personen övertog bilen så är det ju hans och han kan göra vad han vill med den.
Eller?
Det andra jag reagerar mot är det jag upplever som en häxjakt mot de personer som blivit lurade, både i den här tråden och tidigare trådar om samma och liknande fall. Visst, det är jättebra att argumentera för att aldrig skänka bort en häst eller sälja för billigt. Men jag blir ändå illa berörd när jag ser hur de som gjort detta bemöts av sina medsystrar (ja, de flesta är väl kvinnor i de här diskussionerna).
För mig liknar resonemanget lite det man hade förr vad gälde klädsel och våldtäkt. Så som jag ser på världen så ska jag kunna gå runt naken och dyngrak mitt i natten i en skog och inte bli våldtagen. Och blir jag våldtagen när jag gör detta anser jag det är ett lika stort brott som om jag vore klädd i skidoverall, spiknykter och gick i city mitt på dagen. Jag ska inte behöva "skylla mig själv" för att jag har en kort kjol och druckit ett par drinkar. Samtidigt tycker jag att det är viktigt att berätta för unga kvinnor vilka risker som finns ute i samhället och lära dem att tyda signaler ochta hand om sig. Men samtidigt kan man inte leva på rädsla. Det får inte vara brotslingarna som sätter normen i samhället!
Nu är det säkert en hel del som reagerar på att jag gör en jämförelse med våldtäkt - det är ett ganska grovt brott. Men det är också ett brott som länge har genomsyrats av "skylla sig själv" mentalitet. Precis som jag upplever det i dessa fall. Sedan kan jag också tänka mig att de "offer" som finns här till viss del känner sig mentalt och emotionellt "våldtagna", eller åtminstone att det kan vara ett sätt att beskriva det hela på.
Jag sätter på mig störtkrukan och inväntar den totala känslostormen som brukar genomsyra dessa diskussioner!
