Ursäkta, men en medryttare som är bättre än hästägaren blir oftast aldrig mer än stjälp. Det kan man ju se här på bukefalos bland annat. Där många småtjejer, som tack vare ridskola kan ALLT har blivit skötare åt någon stackars häst där ägaren ger så mkt mat, så lite mat, rider så, har den utrustningen och bara plågar hästen och den lilla tjejen som vet allt att om hästen har mugg ska man pilla bort skorporna, hästen ska ha 2 kg havre per mål och en nypa hö annars blir de feta och framför allt kan de rida hästen i sidenband och utan hjälm, när de inte visar vilken fin kontakt de har med hästen, då de har lärt den att stegra och spansk skritt på kommando. Så det bästa vore ju om tjejerna fick hästen gratis av hästägaren, då ägaren helt klart inte kan ta hand om sin egen häst.
Jag har tyvärr egen erfarenhet av detta delade "hästägarskap", då jag hjälpte en kompis med hennes unghäst och vi tänkte ha en foderhäst vid sidan om. Hästen var pigg, het och överutfodrad. Min kompis ville ha pigga o heta hästar, eftersom hon ville slänga på stång, hackamore, graman och vadet nu var, samt fräsa runt i skogen och hoppa. Vilket ledde till att hästen var oridbar, de dagar jag skulle ha den, till kompisens lycka, då hon själv kunde rida precis som hon ville och få hästen skött och mockad åt övriga dagar.
Och det var ständigt ett tjafs om foderstat, utrustning och allt mellan mig och kompisen. Jag ville rida med så "mild" utrustning som möjligt, då hästen innan uppfodringen av min kompis, var väldigt trevlig att markarbeta och rida ut på. Det hela slutade i alla fall med att vi hade en diskussion med hästägaren och hästägaren ville att hästen som var gammal hopptävlingshäst med egen historia skulle få ta det lugnt. Så jag tog över kontraktet helt.
Men det slutade med att jag efter tre månader, blivit avkastad fyra gånger, varav sista gången hamnade jag på lungkliniken (IVA) med sex brutna revben och punkterad lunga.
Jag är ledsen, men just detta råd som du har gett faller i sin orimlighet.
Med vänliga hälsningar
IngelaH
