Mat, matrelationer och behandling för diverse svårigheter relaterat till mat

[sjoberga]

Jag har haft väldigt bra erfarenheter av professionell ätstörningsbehandling. Jag tror inte att våra subjektiva lekmannavärderingar av vad som är en "normal" måltid, hjälper någon alls. Och risken är att det stjälper.

Alla dessa statistiska mått, tumregler och ideer blir kontraproduktiva om man försöker föra ned dem på individnivå, och ännu mer kontraproduktiva om de gör aktiv professionell behandling svårare.

 

[MiniLi]

Jag förstår din tanke, men tycker det är lite obehagligt att du som inte känner mig (vad jag vet) mer än vad du kan läsa på ett forum stämplar mig som en som "uppenbart är väldigt sjuk"

Men jag läser ju vad du skriver. Du har skrivit flera inlägg i den här tråden där tankar och funderingar framkommer och det är ju helt uppenbart att det är väldigt mycket ätstörning i de tankarna.

Finns det verkligen det? Jag känner inte till en enda som äter mackor på det viset och det blir massor av både kolhydrater och kalorier, jag tycker det är knepiga råd.

Ja det finns det. Jag säger inte att alla äter exakt som schemat men på ett ungefär. Friska människor med ett okomplicerat förhållande till mat äter ju i regel lite flexibelt men i stora drag så. Matscheman som dessa som används i ätstörningsvården brukar byggas på nordiska näringsrekommendationer och vara framtagna av dietister, så det är inga konstigheter alls.

 

[Hoarfrost]

Jag äter mycket intuitivt men med någon form av tidshållning. Det innebär att jag äter på hyfsat samma tider under dagen men olika mängder beroende på hur kroppen känns.

"Standard" för mig är ungefär detta:
Frukost mellan 7-8. Två knäckebröd med ägg på. Te. (Mår ofta lite illa om jag äter för mycket på morgonen osv, så därför lätt frukost. Mår jag lite illa kan jag skippa ägget.)
Lunch 12-13. Vad jag känner för, i bland bara till exempel två rostade mackor med ost, i bland kött med potatis och bearnaisesås eller något annat "stabbigare". Beror på hur hungrig jag är.
Middag 17-18. Igen vad jag känner för. Beror på hur hungrig jag är.
Kvällsgodis 19-21. Äter något gott pga gott. Choklad, lite popcorn, glass, vad jag nu känner för.

Är jag hungrig mellan måltiderna, äter jag något. Känner jag mig trött i huvudet, äter jag något osv.

Är ganska liten i maten, men så länge det känns bra och jag varken rasar eller ökar i vikt äter jag som jag vill. Testade ett tag att följa rekommenderade kalorier, och det gick inte så bra. Nu äter jag precis som jag känner för och står stilla i vikt.

Ibland när jag vet att jag ska äta något extra gott kan jag äta lite mindre på någon av måltiderna, för att kunna njuta lite extra.

Jag har haft en ätstörning tidigare, har jag insett nu på äldre dagar. Jag tog aldrig hjälp och mådde uselt konstant. Nu när jag har ett lite mer "normalt" förhållande till mat, är jag mycket gladare, stabilare i vikt och livet är så himla mycket lättare.

 

[Problematisk]

Men jag läser ju vad du skriver. Du har skrivit flera inlägg i den här tråden där tankar och funderingar framkommer och det är ju helt uppenbart att det är väldigt mycket ätstörning i de tankarna.

Även om det är så så tycker jag steget är väl långt från "det är mycket ätstörning i vissa tankar" till "någon som är uppenbart väldigt sjuk". Tycker du på allvar att du kan avgöra om någon är sjuk öht och i synnerhet "uppenbart väldigt sjuk", baserat på några inlägg på ett forum?

 

[the_connemara]

@Problematisk Jag säger varken bu eller bä just om dig men för mig så upplever jag iaf att faktiskt mer eller mindre de flesta uttrycker ätstörda tankar och beteenden väldigt ofta. Alltså i min vardag! Tex så kommenteras vikt så gott som alltid enbart i samband med mat/måltider eller träning och nästan alltid kopplat till lathet. Fastän jag tänker att det borde vara ganska allmänt känt att vikt beror väldigt ofta på andra problem/psykisk ohälsa.

Jag tycker inte heller det är direkt sunt att kommentera sin egen mat/andras mat vid måltider annat än i positiva ordalag a la "Vad gott det ser ut, vad är det/hur har du tillagat det?". Åtm jag hör ofta " Det blir sallad idag, jag har unnat mig så mycket gott på semestern/jag har gått upp x antal kg under semestern" tex. Och mitt umgänge skulle inte på långa vägar klassas som "ätstört"! Men jag tycker den allmänna jargongen i samhället i högsta grad är ätstörd faktiskt och det tycker jag gör det dels lite komplicerat att förhålla sig till dina frågor och även att svara på dem. Det är ett klurigt ämne helt klart

 

[Problematisk]

@Problematisk Jag säger varken bu eller bä just om dig men för mig så upplever jag iaf att faktiskt mer eller mindre de flesta uttrycker ätstörda tankar och beteenden väldigt ofta. Alltså i min vardag! Tex så kommenteras vikt så gott som alltid enbart i samband med mat/måltider eller träning och nästan alltid kopplat till lathet. Fastän jag tänker att det borde vara ganska allmänt känt att vikt beror väldigt ofta på andra problem/psykisk ohälsa.

Jag tycker inte heller det är direkt sunt att kommentera sin egen mat/andras mat vid måltider annat än i positiva ordalag a la "Vad gott det ser ut, vad är det/hur har du tillagat det?". Åtm jag hör ofta " Det blir sallad idag, jag har unnat mig så mycket gott på semestern/jag har gått upp x antal kg under semestern" tex. Och mitt umgänge skulle inte på långa vägar klassas som "ätstört"! Men jag tycker den allmänna jargongen i samhället i högsta grad är ätstörd faktiskt och det tycker jag gör det dels lite komplicerat att förhålla sig till dina frågor och även att svara på dem. Det är ett klurigt ämne helt klart

Det gör det också svårt att förhålla sig till omgivningen! Om det nästan är "normalt" att det är lite "ätstört", hur vet man då vad som är normalt, liksom

 

[MiniLi]

Även om det är så så tycker jag steget är väl långt från "det är mycket ätstörning i vissa tankar" till "någon som är uppenbart väldigt sjuk". Tycker du på allvar att du kan avgöra om någon är sjuk öht och i synnerhet "uppenbart väldigt sjuk", baserat på några inlägg på ett forum?

Ja jag tycker att jag kan det. Inte alltid såklart men ibland krävs det inte så mycket för att det ska vara tydligt.

 

[the_connemara]

Det gör det också svårt att förhålla sig till omgivningen! Om det nästan är "normalt" att det är lite "ätstört", hur vet man då vad som är normalt, liksom

Jamen precis! Det var just det jag ville få fram. Jag förstår dina tankar men det blir verkligen supersvårt! Du kan inte ta kontakt med vården igen o få lite lättare guidning kanske?

 

[Hoarfrost]

@Problematisk Jag säger varken bu eller bä just om dig men för mig så upplever jag iaf att faktiskt mer eller mindre de flesta uttrycker ätstörda tankar och beteenden väldigt ofta. Alltså i min vardag! Tex så kommenteras vikt så gott som alltid enbart i samband med mat/måltider eller träning och nästan alltid kopplat till lathet. Fastän jag tänker att det borde vara ganska allmänt känt att vikt beror väldigt ofta på andra problem/psykisk ohälsa.

Jag tycker inte heller det är direkt sunt att kommentera sin egen mat/andras mat vid måltider annat än i positiva ordalag a la "Vad gott det ser ut, vad är det/hur har du tillagat det?". Åtm jag hör ofta " Det blir sallad idag, jag har unnat mig så mycket gott på semestern/jag har gått upp x antal kg under semestern" tex. Och mitt umgänge skulle inte på långa vägar klassas som "ätstört"! Men jag tycker den allmänna jargongen i samhället i högsta grad är ätstörd faktiskt och det tycker jag gör det dels lite komplicerat att förhålla sig till dina frågor och även att svara på dem. Det är ett klurigt ämne helt klart

Håller verkligen med! Ser och hör sånt hela tiden, försöker ifrågasätta när det är läge för det. Men när man är i den "bubblan" ser man inte riktigt hur stört det är. Nu när jag är utanför den känns det helt befängt.

 

[Problematisk]

Ja jag tycker att jag kan det. Inte alltid såklart men ibland krävs det inte så mycket för att det ska vara tydligt.

Har inga andra kommentarer till det än: the audacity of some people

 

[Badger]

Jag har massa frågor om mat, relation till mat osv och även kring behandling för ätstörning/matrelaterad problematik, om nån har koll på sånt. Tänkte att det nog är enklast att bara göra en tråd och samla alla korkade frågor om det på ett och samma ställe

First off, hur är "normalt" att äta? Är det klassiska matschemat med frukost, mellis, lunch, mellis, middag, mellis "normalt"? Det låter som väldigt mycket mat?

Sen, har "normalpersonen" koll på kalorier och sånt eller äter hen bara på känsla?
En "vanlig" normalviktig person som står stilla i vikt, hur mycket koll har hen i genomsnitt på vad hen äter under en dag?

Sen frågor kring behandling, om det finns en ätstörningsenhet inom regionen, är det dit alla med matrelaterade problem ska vända sig då? Om det står att de tar emot patienter med anorexi, bulimi och ätstörning UNS, men ej hetsätning och/eller överviktsproblematik, innebär det att deras behandling gör att man går upp i vikt?
Hur vet man om man omfattas av deras "målgrupp" och om de vill ha med en att göra?

Har massa andra funderingar också men det här var vad jag kom på nu, så börjar iallafall så

Svarar bara direkt på frågan och vet inte om jag äter normalt. Antagligen lite mer än jag borde eftersom jag ligger lite + på BMI. Men kanske dock normalt, eftersom normalpersonen numera ligger lite + på BMI? Dvs 51% av Sveriges befolkning över 18 ligger på övervikt, så det är ju det normala.

Jag äter frukost, mellis, lunch, mellis, middag. Det är inte mycket i antal men kanske i mängd på middag.

Detta blir. Frukost, en macka, mellis, ett äpple, lunch en låda rester, mellis, ca 7 mandlar + kaffe eller äpple. Middag ngt vällagat (inte vanligen av mig då).

Jag har ingen koll alls på kalorier på detta.

Normalpersonen äter helt på känsla och känslan har en tendens att ligga märkligt rätt så länge man inte äter cafémat och dricker läsk. Enligt Träningslära bloggen. Den vanligaste människan i västvärlden verkar gå upp 0,5 kg per år.

Personen som inte går upp i vikt varje år utan ligger still äter sannolikt mycket bättre råvaror än normalpersonen. Enligt träningslära bloggen/träna styrka podden.

 

[the_connemara]

För att jämföra så tog jag kontakt med vården i våras och har fortfarande för andra grejer. Jag har också frågat runt en del och läst på lite och jag pendlar mellan att mina problem är ju bara orimligt smått gnäll till att jag inte förstår hur jag orkar med mig själv.

Jag landade i (också tack vare en kommentar till mig här på buke) att mina problem är värda att tas på allvar och inte förminskas av mig för att JAG upplever för stor stress och att för stor mängd energi och fokus från min sida går åt till dem. Att många i min närhet verkar ha mycket mer problem än mig med vissa saker (sömn tex, vi jobbar skift) men inte söker hjälp för dem ska ju inte påverka hur dåligt jag ska få lov att må innan jag söker hjälp.

Det blev kanske jätteflummigt nu Men iaf, poängen är att man ska ta sig själv på allvar och vara rädd om sig!

 

[Badger]

@Problematisk
Detta är alltså vad jag planerat äter och tycker är lämpligt att jag äter.

Självklart äter jag utöver detta choklad och godis och tex på helger efterrätt(dock i ganska återhållsam mängd, men för många dagar, dvs inte typ bara lördagar. Så jag kan tex äta en ruta mörk choklad nästan varje dag i veckan en vecka, eller en annan vecka äta typ 5-7 godisbitar för många dagar den veckan.). Inte heller fika med vänner gick ju in under den där mathållningen. Det kan ju hända ett par gånger i månaden.

 

[Badger]

Googlat fram bilden, men det här är ganska likt vad jag minns av det matschema UMO-dietisten hade. Det här är ju ganska tydligt med mängder och så, skulle ni säga att det är "normalt" eller "mycket" enligt er uppfattning/hur ni äter?

Nej jag har aldrig kunnat äta så.

Det känns som ett härligt schema för någon som går upp och äter första frukost klockan 06:00 och liksom rör sig i jobbet, kommer hem tidigt och äter middag klockan 5, varpå de äter kvällsfika klockan 19. (Vi äter ju middag 19 så kvällsfika blir ju väldigt senkommet isf)

Sådär såg det även ut i hemkunskapsboken på 80-talet. Inget barn åt sådan massiv hemkunskapsfrukost. Alla åt antingen en/två smörgås eller gröt eller fil. Juice var lyx för helg.
Alla reagerade faktiskt på hemkunskapsbokens frukostar och mellisar som jag minns det. Så jag tror inte de är "normala".

(ja ok jag kommer få protester så detta är helt personligt skrivet.)

Juice är ju typ rent socker med lite C-vitamin på, det skulle jag aldrig dricka varje dag.

Att äta en frukost till som mellanmål gör jag inte. Men det är säkert superlämpligt om man äter frukost 6 på morgonen. Jag äter frukost 8:30 på jobbet.

När ser man någonsin äggstora potatisar!? aldrig. De är ju mycket större vanligen. Så det blir nog inte så mycket dock, det blir ju typ en potatis?

Sedan är det ju inte "normalt" att äta en sötsak en gång på en vecka men det borde säkert vara.

 

[Problematisk]

Nej jag har aldrig kunnat äta så.

Det känns som ett härligt schema för någon som går upp och äter första frukost klockan 06:00 och liksom rör sig i jobbet, kommer hem tidigt och äter middag klockan 5, varpå de äter kvällsfika klockan 19. (Vi äter ju middag 19 så kvällsfika blir ju väldigt senkommet isf)

Sådär såg det även ut i hemkunskapsboken på 80-talet. Inget barn åt sådan massiv hemkunskapsfrukost. Alla åt antingen en/två smörgås eller gröt eller fil. Juice var lyx för helg.
Alla reagerade faktiskt på hemkunskapsbokens frukostar och mellisar som jag minns det. Så jag tror inte de är "normala".

(ja ok jag kommer få protester så detta är helt personligt skrivet.)

Juice är ju typ rent socker med lite C-vitamin på, det skulle jag aldrig dricka varje dag.

Att äta en frukost till som mellanmål gör jag inte. Men det är säkert superlämpligt om man äter frukost 6 på morgonen. Jag äter frukost 8:30 på jobbet.

När ser man någonsin äggstora potatisar!? aldrig. De är ju mycket större vanligen.

Sedan är det ju inte "normalt" att äta en sötsak en gång på en vecka men det borde säkert vara.

Hinner bara svara lite snabbt men jag tyckte äggstora potatisar lät stora, den sorten vi har är oftast mindre Så inte ens det går att lita på alltså!

 

[athena_arabians]

Hinner bara svara lite snabbt men jag tyckte äggstora potatisar lät stora, den sorten vi har är oftast mindre Så inte ens det går att lita på alltså!

Du skulle se potatisarna min svärmor odlar... en av dem räcker till två av mina middagar och då är det inte lite potatis per middag! Jag tror hon göder dem med något raketbränsle för jag har aldrig sett så gigantiska potatisar

 

[Breaktown]

Hinner bara svara lite snabbt men jag tyckte äggstora potatisar lät stora, den sorten vi har är oftast mindre Så inte ens det går att lita på alltså!

Hur långt är ett snöre ägg?

 

[Grazing]

Det gör det också svårt att förhålla sig till omgivningen! Om det nästan är "normalt" att det är lite "ätstört", hur vet man då vad som är normalt, liksom

Fast normalt är nog att inte tänka på det alls faktiskt, att äta det man tycker är gott och att äta tills man känner sig nöjd är mer normalt. Och det finns väl egentligen inget normalt för alla äter och behöver äta olika och väljer att äta olika. Dom jag känner som inte har problem med maten alls, och faktiskt framförallt mår bra i sej själva, dom tänker inte på mat alls på det sättet. Dom tänker på mat som en trevlig grej i livet och går dom upp lite i perioder så är inte det hela världen.

Det är lätt att tro när man har dom tankarna själv att alla tänker på mat som i kcal mängder och storlekar på portioner osv men det gör inte dom flesta. Dom flesta bara lägger upp maten och äter.

 

[tanten]

Det gör det också svårt att förhålla sig till omgivningen! Om det nästan är "normalt" att det är lite "ätstört", hur vet man då vad som är normalt, liksom

Fast det är inte "normalt" att ha ett förhållningssätt till fenomenet ätstörning.
Då tar nog sådana tankar upp alldeles för mycket möda.

Jag tror nog att majorieten av människor "bara äter". Vid lunchtid äter man sin mat och njuter av den. Utan att tänka på hur den påverkar, kropp, vikt och mående. Eller vad andra tycker om ens ätande. Snarare handlar det om hur man tycker att det smakar.

Den som är matintresserad är intresserad av hur mat smakar, vad som är gott och vad som man njuter av.

 

[em-pirre]

Låter inte som att du har särskilt goda potatisar?

Oavsett om jag äter en eller tre potatisar äter jag dem utan sås. Torra potatisar däremot undviker jag helst.

Exakt så. Färsk nypotatis med mycket smör kan vara riktigt gott. Men orka.