Måste man umgås med ingifta släktingar?

[MiniLi]

Eller ja, måste förstår jag ju att man inte måste men.. Skulle gärna höra hur ni resonerar.

Min bror har gift in sig i en väldigt religiös familj, de är frireligiösa och extremt konservativa. Jag har alltid haft svårt för dem, men den senaste tiden har det blivit extremt mycket värre och nu vill jag ärligt talat helst inte ha med dem att göra alls.

Jag överväger att undvika deras religiösa träffar framöver, inte så att jag brukar gå på deras gudstjänster men typ barnens dop. Men så har man ju födelsedagarna också. Bläk!

Hur ska man tänka egentligen?

 

[lady_vip]

Jag tycker överlag att alla har rätt till att umgås med vilka de själva vill. Gäller även släkt.

 

[Enya]

Vill du inte umgås så umgås inte. Vill de veta varför så säg varför.
Jag flyttade ifrån min familj. Det var det bästa jag gjort. Det blev för mycket till slut. I somras träffade jag dem för första gången på ett år, två veckor, och jag längtade hem.

Det är helt enkelt bara att inte umgås om man inte vill och inte känna dåligt samvete.

 

[TinyWiny]

Jag har aldrig umgåtts med mina syskons partners familjer? Nog för att jag har träffat endel av dem några gånger men det är så sällan att det är försumbart. Min ena brors sambos släktingar har jag överhuvudtaget aldrig träffat. Det är klart att man inte behöver involvera sig mer än vad man har lust med.

 

[MiniLi]

Vill du inte umgås så umgås inte. Vill de veta varför så säg varför.
Jag flyttade ifrån min familj. Det var det bästa jag gjort. Det blev för mycket till slut. I somras träffade jag dem för första gången på ett år, två veckor, och jag längtade hem.

Det är helt enkelt bara att inte umgås om man inte vill och inte känna dåligt samvete.

Jag tycker överlag att alla har rätt till att umgås med vilka de själva vill. Gäller även släkt.

Jag tänker inte så mkt på vad släktingarna tycker utan mer på barnen och min bror, som jag ju tycker väldigt mkt om.. Barnen lär ju undra varför inte faster vill komma på deras kalas.

 

[MiniLi]

Jag har aldrig umgåtts med mina syskons partners familjer? Nog för att jag har träffat endel av dem några gånger men det är så sällan att det är försumbart. Min ena brors sambos släktingar har jag överhuvudtaget aldrig träffat. Det är klart att man inte behöver involvera sig mer än vad man har lust med.

Jag umgås inte med dem till vardags på något sätt, men vid födelsedagar osv är ju båda sidor från familjen inbjudna..

 

[astronaut]

Egentligen så är det ju något som du får avgöra själv men jag anser inte att man behöver umgås med personer man inte vill oavsett vem det är. Trivs man inte så trivs man inte helt enkelt, svårare än så är det inte. Börjar de fundera på varför du inte vill umgås med dem lika ofta så förklara för dem. Det är inte kul att umgås om mer eller mindre allas åsikter krockar och man till slut mår dåligt av att umgås med dem.

Jag har två systrar där både är gifta. Ena syrrans mans mamma kallar jag kort och gott för extramamma. Syrrans mans syster m. familj umgås jag inte alls lika mycket med.

Min andra systers mans familj umgås jag knappt med alls. Vi pratar och allt sådant där så jag har inget problem med dem men det är inte så att jag skulle ringa och bjuda in dem för skojs skull om du förstår vad jag menar

 

[Sar]

Eller ja, måste förstår jag ju att man inte måste men.. Skulle gärna höra hur ni resonerar.

Min bror har gift in sig i en väldigt religiös familj, de är frireligiösa och extremt konservativa. Jag har alltid haft svårt för dem, men den senaste tiden har det blivit extremt mycket värre och nu vill jag ärligt talat helst inte ha med dem att göra alls.

Jag överväger att undvika deras religiösa träffar framöver, inte så att jag brukar gå på deras gudstjänster men typ barnens dop. Men så har man ju födelsedagarna också. Bläk!

Hur ska man tänka egentligen?

Men blir det lika religiöst på födelsedagarna som på dopen? Annars skulle jag nog satsa på att gratta barnen vid annat tillfälle eller se till att jag kom just som de andra ska gå.

 

[Enya]

Jag tänker inte så mkt på vad släktingarna tycker utan mer på barnen och min bror, som jag ju tycker väldigt mkt om.. Barnen lär ju undra varför inte faster vill komma på deras kalas.

Varför träffar du inte din bror lite mer separat och även då barnen? Ha lite ursäkter till kalas och så ifall du inte vill vara ärliga mot barnen, vilket jag iofs kan förstå.

 

[Ramona]

Fast hur kommer den religiösa biten ut på födelsedagarna? Är det verkligen så att man märker av den, eller är det mest en känsla du har att de har så väldigt annorlunda värderingar än vad du har?

 

[kladdkaka]

Självklart så väljer man själv vilka man vill umgås med och inte. Men när det gäller barnen så hade jag faktiskt bitit ihop och firat. I min familj kommer inte alla överens och som liten blev jag lite ledsen när det alltid fattades någon jag tyckte om på födelsedagen...

 

[MiniLi]

@Sar @Ramona
Nä det brukar egentligen inte komma fram så mkt religiöst på tex födelsedagar men efter lite diskussioner och div inlägg på tex FB (är inte vän med dem men ibland ser man ju varandra ändå via tex svägerskan) så har jag jättesvårt för dem. Tycker deras människosyn är helt vidrig..

 

[MiniLi]

Självklart så väljer man själv vilka man vill umgås med och inte. Men när det gäller barnen så hade jag faktiskt bitit ihop och firat. I min familj kommer inte alla överens och som liten blev jag lite ledsen när det alltid fattades någon jag tyckte om på födelsedagen...

Ja precis, vill ju inte att barnen ska komma i kläm!

 

[stjarnhimmel]

Eller ja, måste förstår jag ju att man inte måste men.. Skulle gärna höra hur ni resonerar.

Min bror har gift in sig i en väldigt religiös familj, de är frireligiösa och extremt konservativa. Jag har alltid haft svårt för dem, men den senaste tiden har det blivit extremt mycket värre och nu vill jag ärligt talat helst inte ha med dem att göra alls.

Jag överväger att undvika deras religiösa träffar framöver, inte så att jag brukar gå på deras gudstjänster men typ barnens dop. Men så har man ju födelsedagarna också. Bläk!

Hur ska man tänka egentligen?

Självklart ska du inte umgås om du inte vill.
Men- jag tycker det är synd om du låter bli att gå på saker som rör barnen pga det
Jag tänker att Varför ska de få få breda ut sig på andras bekostnad?
Kan man göra en deal att tex på barnens födelsedagar pratar vi inte om religion? När barnen blir större kan ju de få större inflytande om hur de vill firas etc.

 

[Milosari]

Jag har en släkting med fru som jag undviker eftersom de uppträtt väldigt dumt mot mig. Resten står jag faktiskt ut med trots att de kan ha lite konstiga åsikter. Det är inte så ofta vi träffas, i värsta fall dricker jag ett extra glas vin för att fortsätta kunna le mitt fejkleende och när jag kommer hem försöker jag släppa det så fort som möjligt. Det är verkligen inte värt det att göra en stor grej av det, och risken är stor att jag sårar helt fel människor. SÅ jobbigt är det faktiskt inte för mig att bita mig i tungan några timmar om året.

 

[athena_arabians]

I mitt fall skulle jag hellre träffa den ingifta partnern än min släkting vi har inte stora familjemiddagar längre så det är lätt att undvika att umgås så det har, tack och lov, blivit ett icke-problem.

 

[Verdandi]

Håller med @Enya. TS fira födelsedagar och umgås på andra dagar än när de jobbiga personerna är där. Gå på dopen om du vill, men minimera umgänget runtom.

Alternativt var inte så finkänslig och visa barnen att det finns en motvikt till personer med inskränkta åsikter. ;-) (Förstår dock att du kanske inte vill/orkar det/hellre vill behålla friden!)

/V

 

[Angua]

Har liknande med min svärmor. Hon har många otrevliga åsikter, riktigt rutten människosyn och det står nog inte riktigt riktigt till i hjärnkontoret. Vi träffas när det är familjesammankomster och ibland däremellan (bor 800 m från varandra). Jag har lärt mig att hantera henne, hon är inte mycket att göra åt sas, men hon har väl bra sidor också. Ibland får man gilla läget, och kan umgås med resten av människorna istället.
Kläcker hon ur sig dumheter (som hennes enorma hat mot homosexuella ) så svågerns barn hör det får hon svar på tal, just pga barnen, men annars är det bäst att ignorera henne. Barnen kommer få höra hennes hat ändå, bättre ge dem andra synvinklar istället för att tysta henne och låta dem tänka själva.

 

[ameo]

Eller ja, måste förstår jag ju att man inte måste men.. Skulle gärna höra hur ni resonerar.

Min bror har gift in sig i en väldigt religiös familj, de är frireligiösa och extremt konservativa. Jag har alltid haft svårt för dem, men den senaste tiden har det blivit extremt mycket värre och nu vill jag ärligt talat helst inte ha med dem att göra alls.

Jag överväger att undvika deras religiösa träffar framöver, inte så att jag brukar gå på deras gudstjänster men typ barnens dop. Men så har man ju födelsedagarna också. Bläk!

Hur ska man tänka egentligen?

Det finns inga måsten!
Man behöver inte umgås med någon alls om man inte vill! Man behöver inte umgås med varken föräldrar eller syskon, om man inte gillar dem. Och det finns absolut ingenting som säger att man ska behöva umgås med släktingar till någon närståendes fru...

Jag har aldrig förstått det där med att blod ska vara tjockare än vatten.
Och jag är evigt tacksam att det inte förekommer några släktkalas i min släkt - de dog ut medan jag fortfarande var ganska liten...

 

[Ackio]

Nej. Jag umgås inte med släkten jag föddes in i.