Sv: Måste man bli "hård" mot sörsta barnet för att det kommer ett syskon???
Jag har VÄRLDENS mammigaste stortjej här hemma, förutom vanlig mammighet så ”krävde” att hon att få somna med händerna på mina kinder (vilket hon fått göra sen hon slutade ammas till sömns). Hon var 2,5 år när lillasyster föddes. Vi funderade lite i innan hur det skulle gå, men såg ingen anledning till att agera i förväg.
Så hur gick det? Jo, det uppstod ibland problem på nätterna då min stortjej vaknade (vilket hon fortfarande gjorde ett par gånger per natt), oftast hade jag tur att lilltjejen inte ammades/var vaken precis samtidigt och jag kunde då natta om stortjejen som vanligt (hon sov i vår säng och lillasyster i anslutning till sängen). Men så inträffade det ibland att de var vakna samtidigt och då lyckades jag i någon konstig vridning av kroppen dels ligga på sidan och amma lilltjejen och samtidigt vrida runt huvudet mot stortjejen så hon kunde hålla sina händer. Ibland vaknade båda samtidigt och lilltjejen var inte nöjd att ammas, eller jag av annan anledning var uppe med henne och det blev det totalt kaos (storgråt varpå lillasyster inte hade så lätt att komma till ro heller). Men vi överlevde det…
Vi har fortfarande kaos dagtid ibland (1,5 år senare) då ”tyvärr” även lilltjejen är mammig, om än inte lika (kanske ska nämna att min man varit väldigt lite hemma med barnen
. Kaoset uppstår när båda blir ledsna samtidigt vilket av någon konstig anledning ofta händer när den ena blir ledsen först och vill komma upp till mig – då blir den andra svartsjuk och trots den var nöjd innan blir den också ledsen för att famnen är upptagen (ja, jag försöker ha båda ibland, men det är ingen särskilt nöjd med).
Men trots det varit jobbigt från och till skulle jag inte gjort något annorlunda.
Lycka till!
Jag har VÄRLDENS mammigaste stortjej här hemma, förutom vanlig mammighet så ”krävde” att hon att få somna med händerna på mina kinder (vilket hon fått göra sen hon slutade ammas till sömns). Hon var 2,5 år när lillasyster föddes. Vi funderade lite i innan hur det skulle gå, men såg ingen anledning till att agera i förväg.
Så hur gick det? Jo, det uppstod ibland problem på nätterna då min stortjej vaknade (vilket hon fortfarande gjorde ett par gånger per natt), oftast hade jag tur att lilltjejen inte ammades/var vaken precis samtidigt och jag kunde då natta om stortjejen som vanligt (hon sov i vår säng och lillasyster i anslutning till sängen). Men så inträffade det ibland att de var vakna samtidigt och då lyckades jag i någon konstig vridning av kroppen dels ligga på sidan och amma lilltjejen och samtidigt vrida runt huvudet mot stortjejen så hon kunde hålla sina händer. Ibland vaknade båda samtidigt och lilltjejen var inte nöjd att ammas, eller jag av annan anledning var uppe med henne och det blev det totalt kaos (storgråt varpå lillasyster inte hade så lätt att komma till ro heller). Men vi överlevde det…
Vi har fortfarande kaos dagtid ibland (1,5 år senare) då ”tyvärr” även lilltjejen är mammig, om än inte lika (kanske ska nämna att min man varit väldigt lite hemma med barnen
. Kaoset uppstår när båda blir ledsna samtidigt vilket av någon konstig anledning ofta händer när den ena blir ledsen först och vill komma upp till mig – då blir den andra svartsjuk och trots den var nöjd innan blir den också ledsen för att famnen är upptagen (ja, jag försöker ha båda ibland, men det är ingen särskilt nöjd med). Men trots det varit jobbigt från och till skulle jag inte gjort något annorlunda.
Lycka till!
