Markerande hund

[Enya]

Fast han kan väl faktiskt flytta om du kan hjälpa att betala hyran?

Jag ser inte att jag och dottern ska svälta för att han ska flytta.... För jag har inte råd att betala hans hyra. Men jag placerar gärna dottern någon annanstans och blir hemlös själv och det löser situationen. Så kan han ta över mitt boende. Jag har tält och jag har min hund och mitt jobb.

 

[Görel]

Det är lite olika diskussioner där. Olika regler i olika kommuner också. Vi ska få veta exakt vad som gäller på något möte. Han går sista året på gymnasiet men pratar om att börja om...
När socialen hävdade att han inte kan flytta så tittade han bara på mig och flinade.
VAD händer med dottern de närmaste tre åren för att min skyldighet att försörja honom är viktigare än min skyldighet att se till att hon mår bra?

Om han är 19 är du "bara" försörjningspliktig i två år till. Studerar han efter att han fyllt 21 får han finansiera det själv.
Väldigt tråkigt om socialtjänsten inte kunnat ge dig vettiga råd om hur du ska hantera situationen, det brukar ju finnas vettiga familjebehandlare som kan ge stöd i en sån situation som du är i.

 

[Görel]

Det har förekommit enstaka verbala hot, en gång hotade han mig med kniv, han skulle aldrig göra något, men han är stor i orden, är väl ett år sedan det skedde. Då talade jag om för honom att den dagen han slår mig (han pratade om att slå mig då också, och jag tog förstås kniven) så slår jag tillbaka utan att bry mig om att han är mitt barn för ingen slår mig och självförsvar är tillåtet och att jag anmäler all form av hot. han är mycket försiktig, mycket medveten om vad han säger. Talar ofta om för mig "du kan ju försöka anmäla mig, jag har inte hotat dig" trots att själva situationen faktiskt är hotfull. Det är svårt att ta på helt enkelt.
Finns inget konkret. han är som en man som sysslar med psykisk misshandel. Det finns liksom inget att anmäla. Tonårsbråk? Tja, överkänslig förälder? Jag ses lite som det. Dottern använder ord som "han trycker ner mamma. Det är obehaglig stämning när han är hemma. Vi får göra saker som han inte blir arg över, tex fixa maten så att han kan äta den eller om han ska göra maten ska den vara "bebismat" så att den är lätt för honom att göra och går fort, annars bråkar han. Det ska vara millimeterrättvisa. Mamma får välja vad hon ska säga till om när han medvetet gör fel med saker han vet är fel, annars blir det stora bråk eftersom han anser att han aldrig gör fel. Mamma får fundera på hur hon uttrycker sig annars vänder han på orden mot henne istället för att lyssna på vad som sas egentligen, och så får han anledning att bråka över det också." osv.

Inget att ta på, bara våra känslor.

Jag tycker att du ska ringa till en kvinnojour och diskutera din hemsituation. Det du beskriver ingår i begreppet relationsvåld.

 

[Enya]

Om han är 19 är du "bara" försörjningspliktig i två år till. Studerar han efter att han fyllt 21 får han finansiera det själv.
Väldigt tråkigt om socialtjänsten inte kunnat ge dig vettiga råd om hur du ska hantera situationen, det brukar ju finnas vettiga familjebehandlare som kan ge stöd i en sån situation som du är i.

Jodå, träffade en i fredags som vi ska prata med, allt är inriktat mot dottern eftersom hon är minderårig och just nu håller sig hemifrån. Hon verkar ju vettig.De andra är också vettiga, men alla liksom handfallna inför situationen. Det finns ju inget att göra alls då allt är frivilligt så det kvittar hur mycket vi pratar jag och dottern när sonen är totalt ointresserad och inte vill. Han säger det rakt ut. Jag vill inte. Han förändrar sig inte, det finns ingen anledning, jag kan inte kasta ut honom så varför skulle han förändra något ens. Och det värderas högre än en 15 åringen som inte går i skolan och inte bor hemma pga mår dåligt psykiskt.

Just nu ser tält för min del ut att vara enda vettiga lösningen.

 

[Enya]

Jag tycker att du ska ringa till en kvinnojour och diskutera din hemsituation. Det du beskriver ingår i begreppet relationsvåld.

Om inte ens socialen är villig att hjälpa så att sonen kan hyra ett rum (har ju inkomst som täcker det själv) och få mat varje dag för att en 15 åring ska få ett bättre liv hemma så tror jag inte kvinnojouren kan göra ett endaste skit.

 

[nightcrawler]

Det har förekommit enstaka verbala hot, en gång hotade han mig med kniv, han skulle aldrig göra något, men han är stor i orden, är väl ett år sedan det skedde. Då talade jag om för honom att den dagen han slår mig (han pratade om att slå mig då också, och jag tog förstås kniven) så slår jag tillbaka utan att bry mig om att han är mitt barn för ingen slår mig och självförsvar är tillåtet och att jag anmäler all form av hot. han är mycket försiktig, mycket medveten om vad han säger. Talar ofta om för mig "du kan ju försöka anmäla mig, jag har inte hotat dig" trots att själva situationen faktiskt är hotfull. Det är svårt att ta på helt enkelt.
Finns inget konkret. han är som en man som sysslar med psykisk misshandel. Det finns liksom inget att anmäla. Tonårsbråk? Tja, överkänslig förälder? Jag ses lite som det. Dottern använder ord som "han trycker ner mamma. Det är obehaglig stämning när han är hemma. Vi får göra saker som han inte blir arg över, tex fixa maten så att han kan äta den eller om han ska göra maten ska den vara "bebismat" så att den är lätt för honom att göra och går fort, annars bråkar han. Det ska vara millimeterrättvisa. Mamma får välja vad hon ska säga till om när han medvetet gör fel med saker han vet är fel, annars blir det stora bråk eftersom han anser att han aldrig gör fel. Mamma får fundera på hur hon uttrycker sig annars vänder han på orden mot henne istället för att lyssna på vad som sas egentligen, och så får han anledning att bråka över det också." osv.

Inget att ta på, bara våra känslor.

Vad ledsen (och arg) jag blir för din skull @Enya och för din dotter och hunden

 

[Jadzia]

Det har förekommit enstaka verbala hot, en gång hotade han mig med kniv, han skulle aldrig göra något, men han är stor i orden, är väl ett år sedan det skedde. Då talade jag om för honom att den dagen han slår mig (han pratade om att slå mig då också, och jag tog förstås kniven) så slår jag tillbaka utan att bry mig om att han är mitt barn för ingen slår mig och självförsvar är tillåtet och att jag anmäler all form av hot. han är mycket försiktig, mycket medveten om vad han säger. Talar ofta om för mig "du kan ju försöka anmäla mig, jag har inte hotat dig" trots att själva situationen faktiskt är hotfull. Det är svårt att ta på helt enkelt.
Finns inget konkret. han är som en man som sysslar med psykisk misshandel. Det finns liksom inget att anmäla. Tonårsbråk? Tja, överkänslig förälder? Jag ses lite som det. Dottern använder ord som "han trycker ner mamma. Det är obehaglig stämning när han är hemma. Vi får göra saker som han inte blir arg över, tex fixa maten så att han kan äta den eller om han ska göra maten ska den vara "bebismat" så att den är lätt för honom att göra och går fort, annars bråkar han. Det ska vara millimeterrättvisa. Mamma får välja vad hon ska säga till om när han medvetet gör fel med saker han vet är fel, annars blir det stora bråk eftersom han anser att han aldrig gör fel. Mamma får fundera på hur hon uttrycker sig annars vänder han på orden mot henne istället för att lyssna på vad som sas egentligen, och så får han anledning att bråka över det också." osv.

Inget att ta på, bara våra känslor.

Hot är mycket mer än bara ordval. Det kan vara tonläge, kroppsspråk och mycket annat. Börja spela in utbrotten och vad han gör. Sedan, anmäl. Börjar han stöka, ring polisen.

 

[Enya]

Hot är mycket mer än bara ordval. Det kan vara tonläge, kroppsspråk och mycket annat. Börja spela in utbrotten och vad han gör. Sedan, anmäl. Börjar han stöka, ring polisen.

Jag försöker det, men han håller sig väldigt försiktig i vad han säger och gör numera. Jag ringde hit en kompis för bara någon vecka sedan och efter det förändrades hans beteende ytterligare. Han insåg nog att jag inte är ensam, att trots att han skyller på tonårings beteende och att jag överreagerar, att allt är mitt fel, han lindar alla manipulativt om sitt lillfinger och säger ja och nej på rätt ställen och lurar alla om att situationen inte alls är så jobbig som jag får det att låta, så stod ändå den här vännen här och visade honom att han stod på min sida och visste precis vad han sysslar med och att jag inte är helt ensam här, att jag ringer hit honom om han gör något.

 

[Lingon]

Det har förekommit enstaka verbala hot, en gång hotade han mig med kniv, han skulle aldrig göra något, men han är stor i orden, är väl ett år sedan det skedde. Då talade jag om för honom att den dagen han slår mig (han pratade om att slå mig då också, och jag tog förstås kniven) så slår jag tillbaka utan att bry mig om att han är mitt barn för ingen slår mig och självförsvar är tillåtet och att jag anmäler all form av hot. han är mycket försiktig, mycket medveten om vad han säger. Talar ofta om för mig "du kan ju försöka anmäla mig, jag har inte hotat dig" trots att själva situationen faktiskt är hotfull. Det är svårt att ta på helt enkelt.
Finns inget konkret. han är som en man som sysslar med psykisk misshandel. Det finns liksom inget att anmäla. Tonårsbråk? Tja, överkänslig förälder? Jag ses lite som det. Dottern använder ord som "han trycker ner mamma. Det är obehaglig stämning när han är hemma. Vi får göra saker som han inte blir arg över, tex fixa maten så att han kan äta den eller om han ska göra maten ska den vara "bebismat" så att den är lätt för honom att göra och går fort, annars bråkar han. Det ska vara millimeterrättvisa. Mamma får välja vad hon ska säga till om när han medvetet gör fel med saker han vet är fel, annars blir det stora bråk eftersom han anser att han aldrig gör fel. Mamma får fundera på hur hon uttrycker sig annars vänder han på orden mot henne istället för att lyssna på vad som sas egentligen, och så får han anledning att bråka över det också." osv.

Inget att ta på, bara våra känslor.

Jag förstår att det är din son och att det därför är oerhört svårt för dig. Men jag hoppas att du och din dotter slipper bo med honom väldigt snart!! Inte klokt att du ska behöva tvingas bo med en myndig person som beter sig så!!

 

[Enya]

Vad ledsen (och arg) jag blir för din skull @Enya och för din dotter och hunden

Tack!
Ja när till och med hunden läser av situationen och reagerar tycker jag det gått långt, nu är det liksom inte riktigt på nivå av resursvaktande som han alltid haft utan nu är han min vakthund känns det som.

 

[Bulldoozer]

Jättejobbig situation. Jag vet föräldrar som kastat ut sina omyndiga barn att klara sig själva utan att det blivit nåt. De har boat in sig hos kompisar och flick/pojkvänner och det har inte varit så att de fått nåt försörjningsstöd mig veterligen. Det kanske är moraliskt fel men man ska inte behöva ta vad som helst i sitt eget hem heller. Efter ett tag hemifrån har det lugnat sig hurvida det rätt eller fel är inte upp till mig att avgöra då jag inte varit i den situationen. Jag hoppas att det löser sig.

Till hunden: jag skulle ha en bädd avskilt/ur vägen som jag belönar upp att gå och lägga sig i. Bädden blir alltså förknippat med nåt positivt då det kommer en belöning när man lägger sig i den. Jag skulle förekomma situationer genom att skicka hunden till bädden innan hunden hamnar i en situation där den vaktar dig oavsett om det son, dotter eller nån annan det gäller.

Det har kommit en tid för alla mina hundar när de varit unga där det smugit sig in försök att vakta mig (framförallt mot de andra hundarna) och det eskalerar fort om man inte kväser det i sin linda. Minsta tendens till vakta mig innebär att hunden skickas iväg, sen är den välkommen tillbaka så fort den uppför sig okej. Jag tycker att det bättre att det jag som markerar för hunden att den inte får vara med då det jag som är själva "resursen", det alltså jag som nekar tillgången till mig när den inte uppför sig. Jag ser det som mer konflikt att nån annan skulle neka hunden tillgång till mig om det jag som är resursen som vaktas. Sen är det ju min hund och mitt ansvar resonerar jag. Vaktar hundarna husse så är det han som tar tag i det och skickar bort den det gäller en stund.

Eftersom det så infekterat med sonen så förstår jag att hunden reagerar men gör du likadant oavsett person så kommer hunden lära sig och det blir mer neutralt. Det är ingen bestraffning att skicka bort hunden en stund, däremot väldigt praktiskt. Mina hundar ligger i sina bäddar när jag städar, när jag tränar dom, när folk kommer på besök (just för att folk ska komma in utan att en orkan av hundar härjar) och helt frivilligt också. Det inga längre stunder jag lägger dem och de ser det som positivt, särskilt när jag placerar dom i bäddarna för att det är träning på G.

 

[Enya]

Jag förstår att det är din son och att det därför är oerhört svårt för dig. Men jag hoppas att du och din dotter slipper bo med honom väldigt snart!! Inte klokt att du ska behöva tvingas bo med en myndig person som beter sig så!!

Det komiska är att det finns en dle jag känner som flyttat innan de varit myndiga pga att det varit ohållbart i familjen, där socialen har hjälpt med boende och ekonomi tills de klarat sig själv. Ingenting är omöjligt.... eh...

 

[nightcrawler]

Tack!
Ja när till och med hunden läser av situationen och reagerar tycker jag det gått långt, nu är det liksom inte riktigt på nivå av resursvaktande som han alltid haft utan nu är han min vakthund känns det som.

För jävligt att du inte får nån hjälp. Ni ska inte behöva ha det så

 

[Enya]

Jättejobbig situation. Jag vet föräldrar som kastat ut sina omyndiga barn att klara sig själva utan att det blivit nåt. De har boat in sig hos kompisar och flick/pojkvänner och det har inte varit så att de fått nåt försörjningsstöd mig veterligen. Det kanske är moraliskt fel men man ska inte behöva ta vad som helst i sitt eget hem heller. Efter ett tag hemifrån har det lugnat sig hurvida det rätt eller fel är inte upp till mig att avgöra då jag inte varit i den situationen. Jag hoppas att det löser sig.

Till hunden: jag skulle ha en bädd avskilt/ur vägen som jag belönar upp att gå och lägga sig i. Bädden blir alltså förknippat med nåt positivt då det kommer en belöning när man lägger sig i den. Jag skulle förekomma situationer genom att skicka hunden till bädden innan hunden hamnar i en situation där den vaktar dig oavsett om det son, dotter eller nån annan det gäller.

Det har kommit en tid för alla mina hundar när de varit unga där det smugit sig in försök att vakta mig (framförallt mot de andra hundarna) och det eskalerar fort om man inte kväser det i sin linda. Minsta tendens till vakta mig innebär att hunden skickas iväg, sen är den välkommen tillbaka så fort den uppför sig okej. Jag tycker att det bättre att det jag som markerar för hunden att den inte får vara med då det jag som är själva "resursen", det alltså jag som nekar tillgången till mig när den inte uppför sig. Jag ser det som mer konflikt att nån annan skulle neka hunden tillgång till mig om det jag som är resursen som vaktas. Sen är det ju min hund och mitt ansvar resonerar jag. Vaktar hundarna husse så är det han som tar tag i det och skickar bort den det gäller en stund.

Eftersom det så infekterat med sonen så förstår jag att hunden reagerar men gör du likadant oavsett person så kommer hunden lära sig och det blir mer neutralt. Det är ingen bestraffning att skicka bort hunden en stund, däremot väldigt praktiskt. Mina hundar ligger i sina bäddar när jag städar, när jag tränar dom, när folk kommer på besök (just för att folk ska komma in utan att en orkan av hundar härjar) och helt frivilligt också. Det inga längre stunder jag lägger dem och de ser det som positivt, särskilt när jag placerar dom i bäddarna för att det är träning på G.

Tack!

Ska fixa en mycket tydligare plats för honom bredvid min säng som jag skickar honom till samt en plats i köket med samma syfte när vi är där, så beroende på var vi är har han någonstans han kan vara men ändå vara nära tänker jag. Utan att för den sakens skull vara klängig alltså.

Jag har tänkt att han ska lära sig ta kommandon även från dottern tex trots att han inte vill, så det är därför hon får säga ifrån och hantera det. Där har ju situationen blivit bättre. Hon har även varit med och tränat hans benvaktande, som har blivit bättre. tror aldrig det blir helt bra och det gör faktiskt inget, han får vakta sina ben till viss del, jag förstår absolut honom med tanke på vad han gått igenom innan han kom till oss, men det ska inte vara överdrivet, och han ska vara medveten om att vi inte tar dem. Han verkar vara där nu vad gäller det. Det känns som om det är lite av en inlärd reaktion nu, lite som att han vet att vi inte tar från honom, men han glömmer sig och påminner oss ändå. Den känns alltså helt annorlunda nu än förut. Helt ok, bara den är där liksom. Det får inte vara på en nivå där han riskerar att bita oss för att han tror vi ska ta något från honom, och där är vi inte längre alltså, inte ens dottern.

 

[Görel]

Om inte ens socialen är villig att hjälpa så att sonen kan hyra ett rum (har ju inkomst som täcker det själv) och få mat varje dag för att en 15 åring ska få ett bättre liv hemma så tror jag inte kvinnojouren kan göra ett endaste skit.

Det som de kan göra är att kanske hjälpa dig att hitta ett annat sätt att bemöta honom. De har stor erfarenhet av psykiskt våld.

Om du menar att socialtjänsten ska hitta ett rum att hyra åt din son och ordna mat åt honom så ligger det utanför uppdraget generellt. Problemet är att han är myndig och själv måste ansöka om stöd. Gör han inte det kan man inte tvinga honom innan han når upp till 2 paragrafen LVU. Vilket jag förstår att du vet.

 

[WildWilma]

Riktigt tråkig situation för er alla

Gissar att sonens beteende utlöst hundens vaktinstinkter. Tycker ni fått bra tips där.

Hur länge till ska han gå i gymnasiet? De flesta tar väl studenten vid 18-19 år. Går inte i gymnasiet så han man väl inte någon som helst försörjningsplikt för en 19-åring?

Min bror stökade en hel del under sina tonår och tillslut blev det ohållbart att han skulle bo kvar hemma med mig och min mamma. Han betedde sig antagligen inte ens så illa som din son men det var riktigt obehagligt och han blev hämtad av polisen och satt i familjehem vid något tillfälle.

Lösningen för honom/oss blev att han skrev sig hos vår pappa som bodde på annan ort och fick då bidrag till att hyra en liten lägenhet under resterade av gymnasiet som han gick i den staden vi bodde i. Jag tror han fick klara sig på det bidraget samt studiebidraget men kanske fick några kronor då och då av våra föräldrar. Nu ville han flytta hemifrån vilket såklart hjälpte till att lösa situationen. Ni kanske inte alls har möjlighet till en sådan lösning men kanske kanske.

 

[Enya]

Det som de kan göra är att kanske hjälpa dig att hitta ett annat sätt att bemöta honom. De har stor erfarenhet av psykiskt våld.

Om du menar att socialtjänsten ska hitta ett rum att hyra åt din son och ordna mat åt honom så ligger det utanför uppdraget generellt. Problemet är att han är myndig och själv måste ansöka om stöd. Gör han inte det kan man inte tvinga honom innan han når upp till 2 paragrafen LVU. Vilket jag förstår att du vet.

Han får inget stöd eftersom de anser att jag ska betala. Han skulle kunna betala för ett rum som inneboende själv men inte för maten han behöver äta, den kan jag inte försörja för honom. Bor han inte hemma minskar mitt bostadsbidrag och jag lär hamna under gränsen för försörjningsstöd själv om det vill sig illa.

Sparkar jag ut honom kommer polisen hem med honom igen, enligt socialen. Fast å andra sidan, säger jag upp lägenheten och blir hemlös och tältar blir det svårt att hävda försörjningsansvar för en 19 åring, ska han dela tält liksom.

 

[Enya]

Riktigt tråkig situation för er alla

Gissar att sonens beteende utlöst hundens vaktinstinkter. Tycker ni fått bra tips där.

Hur länge till ska han gå i gymnasiet? De flesta tar väl studenten vid 18-19 år. Går inte i gymnasiet så han man väl inte någon som helst försörjningsplikt för en 19-åring?

Min bror stökade en hel del under sina tonår och tillslut blev det ohållbart att han skulle bo kvar hemma med mig och min mamma. Han betedde sig antagligen inte ens så illa som din son men det var riktigt obehagligt och han blev hämtad av polisen och satt i familjehem vid något tillfälle.

Lösningen för honom/oss blev att han skrev sig hos vår pappa som bodde på annan ort och fick då bidrag till att hyra en liten lägenhet under resterade av gymnasiet som han gick i den staden vi bodde i. Jag tror han fick klara sig på det bidraget samt studiebidraget men kanske fick några kronor då och då av våra föräldrar. Nu ville han flytta hemifrån vilket såklart hjälpte till att lösa situationen. Ni kanske inte alls har möjlighet till en sådan lösning men kanske kanske.

Han går i gymnasiet, tar studenten till sommaren nästa år när han blir 20. Klarar inte av utbildningen han går eftersom han inte skött skolgången så han funderar på att gå en annan inriktning. Tre nya år på gymnasiet med andra ord.

Han har ingen pappa så det är bara jag.

Ja det är intressant med hunden, en ras som inte vaktar liksom! Mig vaktar han dock! Han skiter i hemmet och alla andra!

 

[Gnist]

han funderar på att gå en annan inriktning. Tre nya år på gymnasiet med andra ord.

Då får han väl söka en utbildning på annan ort och söka de stöd och bidrag som finns för de som studerar borta.

 

[Enya]

Då får han väl söka en utbildning på annan ort och söka de stöd och bidrag som finns för de som studerar borta.

Vill inte.