Män som förväntas fria

Vanligt, vet jag inte. Men i den mån jag ser det - förutom amerikanska filmer - så är det här. I stort sett aldrig annars.

Ok. Jag tycker att jag ser och hör det överallt, och oftare i övriga samhället eller sociala medier än just här inne. Kanske inte direkt att någon påstår sig tänka tanken att göra något så drastiskt som att t.ex. göra slut om partnern (mannen) inte friar, men de här mer normativa och framför allt romantiska förväntningarna och föreställningarna kring bröllop och frieri rent allmänt.
 
De här männen med ambitiösa, engagerade episka kärleksförklaringar till frierier; har de gjort sitt sen? Lutar sig tillbaka de kommande tolv åren? Eller blir hela relationen en lång serenad av poetiska surpriseparties?

Själv skulle jag föredra ett mer lågmält utpytsande av subtila kärleksförklaringar genom relationen; så som att få vakna till doften av nybryggt kaffe eller att hitta färdig middag efter ridturen. Det är kärlek, det.
 
Ok. Jag tycker att jag ser och hör det överallt, och oftare i övriga samhället eller sociala medier än just här inne. Kanske inte direkt att någon påstår sig tänka tanken att göra något så drastiskt som att t.ex. göra slut om partnern (mannen) inte friar, men de här mer normativa och framför allt romantiska förväntningarna och föreställningarna kring bröllop och frieri rent allmänt.

Jag håller med dig. Jag hör sällan de som kräver eller förväntar sig frieri av sina män, de mest könsstereotypa är jag en bit ifrån. Men jag hör många som "nog ändå vill att han gör det ändå" och har andra prinsessdrömmar om dina bröllop.
 
Utan tvekan. Jag ser dock inte frieriet i sig som väldigt problematiskt, förutsatt att äktenskap och andra viktiga frågor (förväntningar och jämställdhet bland annat) diskuteras igenom ändå på ett jämbördigt sätt. Men vad jag förstår så är väl det vanligaste i Sverige att man har pratat om dessa saker innan ett frieri sker, och inte så mycket en "chansning" på om motparten kommer säga ja eller inte.

Jag har en relativt ny relation och vi pratar om barn, föräldraskap, äktenskap, normer mm. och idag tog jag upp just detta med frieri. Allt det här ligger nog en bit framåt i tiden för oss, men för mig att det viktigt att prata om redan nu så jag vet om vi är på väg åt samma håll eller inte.
Men frieriet blir ju symboliskt. Om en man tycker att ett sånt frieri är lämpligt eller om han tex envisas med att bara mannen kan fria så säger ju det ngt om honom.
 
De här männen med ambitiösa, engagerade episka kärleksförklaringar till frierier; har de gjort sitt sen? Lutar sig tillbaka de kommande tolv åren? Eller blir hela relationen en lång serenad av poetiska surpriseparties?

Själv skulle jag föredra ett mer lågmält utpytsande av subtila kärleksförklaringar genom relationen; så som att få vakna till doften av nybryggt kaffe eller att hitta färdig middag efter ridturen. Det är kärlek, det.
Jag känner ett par där mannen har kraftiga sådana tendenser. Det är väldigt mycket ”romantiska överraskningar”. Kan tänka mig att han skulle planera ngt sådär storslaget överraskningsfrieri. Jag får lite obehagliga rysningar när jag hör om alla hans påhitt..
 
De här männen med ambitiösa, engagerade episka kärleksförklaringar till frierier; har de gjort sitt sen? Lutar sig tillbaka de kommande tolv åren? Eller blir hela relationen en lång serenad av poetiska surpriseparties?

Själv skulle jag föredra ett mer lågmält utpytsande av subtila kärleksförklaringar genom relationen; så som att få vakna till doften av nybryggt kaffe eller att hitta färdig middag efter ridturen. Det är kärlek, det.

Du förväntar dig fortfarande att männen ska uppvakta dig och visa kärleksförklaringar ? Inte åt andra hållet alltså ?
 
Men frieriet blir ju symboliskt. Om en man tycker att ett sånt frieri är lämpligt eller om han tex envisas med att bara mannen kan fria så säger ju det ngt om honom.

Ja! Alltså jag menade enbart ett frieri i sig. Att en part i relationen exempelvis har köpt ringar och en flaska champagne och sedan frågar om partnern vill gifta sig. Har man pratat om sin framtid ihop och delat med sig om sina tankar om äktenskap mm. innan denna händelse så ser jag inte problematiken i att en part tar initiativet att få fart på planerna. Eller hur man nu ska se det. Skulle någon fria till mig utan att ens veta hur jag ställer mig till äktenskap så skulle jag se det som högst problematiskt, och ja, givetvis problematiskt om han hade könsstereotypa åsikter.

Jag minns att jag skrev i tråden om förlovningar att jag inte skulle anse att det vore en dödssynd om min sambo var den som ville fria. Men ju mer jag tänkt på det så har jag insett att jag visst skulle tycka att det vore högst problematiskt. Så jag frågade honom idag, och han sa att han också tyckte att det är en väldigt märklig norm. Puh! Inte för att jag trodde något annat, men ändå.
 
Det var väl en väldigt märkligt tolkning. En kan väl uttrycka att kärleksförklaringar och uppvaktning är trevligt utan att det på något vis skulle betyda att de inte själva också uppvaktar.
Jag tänker mig att det också är lite av en norm. Att männen ska uppvakta, med middagar , blommor/rosor osv för att hålla kärleken vid liv.
 
Utan tvekan. Jag ser dock inte frieriet i sig som väldigt problematiskt, förutsatt att äktenskap och andra viktiga frågor (förväntningar och jämställdhet bland annat) diskuteras igenom ändå på ett jämbördigt sätt. Men vad jag förstår så är väl det vanligaste i Sverige att man har pratat om dessa saker innan ett frieri sker, och inte så mycket en "chansning" på om motparten kommer säga ja eller inte.

Jag har en relativt ny relation och vi pratar om barn, föräldraskap, äktenskap, normer mm. och idag tog jag upp just detta med frieri. Allt det här ligger nog en bit framåt i tiden för oss, men för mig att det viktigt att prata om redan nu så jag vet om vi är på väg åt samma håll eller inte.
Det är väl mest att även i ett sådant fall, så blir ett könsnormativt litet skådespeleri kring frieriet för mig helt enkelt helt fel sätt att göra relation på. Jag vill inte ingå i den sortens relaterande. Förutom att frågan behöver stötas och blötas lite mer än tex om vi ska gå på bio imorgon, så vill jag att vi pratar om det så att säga på samma sätt. Båda kollar av att båda är på samma linje, och sedan projekteras det av den ena eller båda efter överenskommelse, typ.
 
Jag tänker mig att det också är lite av en norm. Att männen ska uppvakta, med middagar , blommor/rosor osv för att hålla kärleken vid liv.
Sådant är väl det enda torftiga män som saknar fantasi, saknar förmåga att samtala och som saknar förmåga att vara en aktiv del av familjen har att ta till. Lite mer utvecklade än så, är ju lyckligtvis ändå en och annan man.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Lite luddig rubrik kanske men kom inte på något som riktigt passade. Det är är apropå tråden om hur man klarar ett tråkigt jobb där det...
2 3 4
Svar
62
· Visningar
6 382
Senast: Grazing
·
  • Låst
Relationer Gammal användare, men nytt konto, mest på grund av att jag... vet inte, men nästan skäms över mina egna tankar? Jag vet att det finns...
6 7 8
Svar
151
· Visningar
23 190
Senast: Gunnar
·
Relationer Skriver under anonymt nick nu. Det är väldigt långt och jag vet inte om jag kommer få några svar, men känner att jag behöver stöd och är...
2
Svar
27
· Visningar
10 516
Senast: Imna
·
Relationer Jag har en kompis som under några månader, 4-5 kanske, träffat en man och varit någorlunda seriös med honom. De bor i ett annat land och...
2
Svar
35
· Visningar
4 934
Senast: Inglorion
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp