Är man rädd att bli biten kan det ju vara smidigt att lära in en loss signal där man inte behöver stoppa händerna i munnen på hunden.
Jag har (inte helt befäst än) att jag drar halsbandet rakt upp - inte så det stryper på något sätt men så det stör lite och säger loss. Då behöver jag inte kladda med händerna i munnen på honom när han är gasad (typ i skyddet) om jag inte vill.
Absolut, men jag tänker att oavsett hur väl man tränat in någon form av släpp så
kan man ju ändå hamna i någon situation där hunden av en eller annan anledning ändå inte släpper. Och i det läget tänker jag nog att det är mer eller mindre bergsäkert att då kommer man att bli biten om man försöker tvinga fram det, för det finns någon anledning till att en hund som släppt i 7999 tidigare situationer vägrar i situation 8000.
Absolut att det är en jättebra idé - av många anledningar - att träna in att hunden kan släppa något den gillar, men det finns ju ingen garanti då heller tänker jag.
Två bett i handleden. 4 små hål efter tänderna. Handleden är blå. Mamma har hög smärttröskel så när hon klagar över smärta aå blir jag ju skärrad. Hunden väger ca 15 kg så den är inte så stor.
OK, då gissar(!) jag att blånaden kommer från att hunden bet ner ordentligt och det är det som gör så ont. Men jag ska tillägga också att ofta gör hundbett väldigt ont som en manifestation av den psykiska biten, dvs din mamma mår dåligt av själva fenomenet att hunden bet henne och de känslorna gör att bettet gör ondare än ett liknande sår hade gjort om hon fått det från att ramla på några spikar eller liknande.
Obs att jag inte kan ge några som helst rimliga råd om det medicinska såklart, jag är varken läkare eller har sett såren så det är ju helt orimligt!
Men
generellt är hundbett inte något som jag tycker är så läskiga när det gäller läkning i alla fall.
Lite OT kanske.. men jag har haft hund hela mitt liv och aldrig någonsin har någon av dom bitit mig eller visat aggressivitet på det sättet. Jag skulle helt ärligt tycka att det var väldigt obehagligt och jag blir alltid så förvånad i sådana här trådar på Buke när det känns som att den allmänna uppfattningen är att det är något man får ta om man prompt behöver ta ifrån hunden något? Jag har alltid tänkt att det är en självklarhet att hunden ska underkasta sig mig och låta mig ta det jag vill ha om jag behöver ta det, och alla mina hundar har gjort det. Sen håller jag självklart inte på och tar saker från dom i tid och otid utan tvärtom händer det oerhört sällan, men när det väl har hänt så har hundarna släppt utan minsta protest.
Tja, det är väl inte något jag tycker är något man får ta, helt allmänt. Men däremot tycker jag det är en sån där grej som
kan hända... Och som sagt, variationen är ganska stor när det kommer till olika typer av hundar.
Däremot tänker jag att "det är en självklarhet att hunden ska underkasta sig mig" är en stor bov i sammanhanget, just den föreställningen ligger nog bakom en väldigt stor majoritet av hundbett (annat än i lek eller när man skiljer hundar som slåss - fast för all del förekommer det nog där med). Inte bara ligger det bakom många bett, utan också hur dåligt folk mår som blivit bitna av sina egna hundar, för många är det ett enormt trauma och blir på något sätt helt avgörande för bilden av dem och deras hund... Man har haft sin hund i 7 år och den har aldrig bitit en, men så biter den (av en eller annan
anledning!) och plötsligt är de där 2500 dagarna när han inte bet helt överskuggade av den där enda dagen han bet. Istället för att kunna se varför hunden bet - ur hans synvinkel - och vad man kan göra för att se till att det inte händer igen, så blir det en stor principiell grej av det, ett
svek... Och hunden som efter 2500 dagar kände sig tvungen att bita sin människa har ofta själv varit med om ett rejält trauma i den situationen, men är ju en Stygg Hund och så behöver man inte se mer än så, liksom. Just för att man har en bild av hur en hund ska vara, den
ska minsann, och då blir händelsen jättestor för att den ställs emot den där bilden - istället för att ses öppet på, utan allt det där bagaget.
Resursförsvar har inget med olydnad att göra.
Jag vill nog påstå att inget bett i någon situation kommer av olydnad.
De flesta bett sker i osäkerhet/ rädsla eller missförstånd mellan hund och människa.
Amen!
En del har nära till tänderna, en del långt bort, men om vi inte snackar de där berömda hjärntumörerna så finns det en anledning till att hundar biter och den handlar inte om att den vill jävlas.
Det har aldrig varit dramatiskt eller stressat. Kanske därför hundarna inte har reagerat nämnvärt? Något att byteshandla med har jag aldrig haft, mina hundar är inte så intresserade av godis/leksaker/prylar på det sättet.
Skulle snarare gissa på att det handlar om din sista mening, det låter inte som att saker är så värdefulla för dem? Det finns hundar som skulle försvara en boll med sitt liv, det är ju inte för att de är elaka jävlar utan för att för dem är den där bollen en säck med diamanter när du håller på att bli vräkt från ditt hem...
Det är lätt att få för sig att saker hundarna gör är riktade mot oss, för vi är såklart centrum i universum (
), men hundarna gör ju saker för sin egen skull. De biter till exempel inte för att skada oss, utan för att få behålla sin sak. Det är helt olika saker och hur man förklarar händelsen för sig själv är nog ganska avgörande för hur väl man kan förstå det?
