mammaledighet.

[havreflinga]

Sv: mammaledighet.

När det gäller rosenröda drömmar om att skaffa barn så är det nog helt tvärt om när det gäller mig. Jag är snarare rädd för att de ska bli FÖR hårt och FÖR mycket skrik. Men det är väll så när inte klockan har tickat tillräckligt länge?

Får jag gissa hur du tänker/känner?

Din klocka tickar tydligen redan, trots att du är så ung. Du har liksom i bakhuvudet att någon gång i framtiden måste det göras, födas och uppfostras barn, om du inte ska förbli barnlös hela livet (och det tilltalar dig inte riktigt).

Men du känner ingen direkt längtan efter barn. Det verkar ganska krångligt med barn. Du är lite rädd att du ska vara för "bekväm". Men om DU inte lyfter frågan och tar ansvar för barnbiten lär det väl inte bli några barn... Ansvaret vilar främst på dig (tror du).

Det hade varit så mycket enklare om du hade haft en kille som hade en egen stark barnlängtan. Då hade DU kunnat få vara den som tvekar och är rädd, men hans stöd och målmedvetenhet hade gjort att ni hade övervunnit din rädsla. Då hade du inte behövs se upp så att tiden inte försvinner iväg utan att det blir några barn.

Och det hade ju varit så coolt att ha ett förhållande där pappan höll reda på allt från vilka blöjor som är bäst till när nästa föräldramöte är. Så skönt!

Det här vara bara en gissning! Kanske utgår jag lite för mycket från mig själv. Eller kan du känna igen något?

Jag behövde en partner som hade större barnlängtan än jag för att våga ge mig på projektet. Jag var lite som din kille; spelade tuff. Och så träffade jag en man liksom jag hade sagt att han inte ville ha några barn... Och då var jag redan över 30.

Det såg ju inte ljust ut precis. Men något hände på vägen. Jag frågade min man flera gånger om han ville ha barn, när och hur många. Svaren ändrade sig. Jag pratade om min ålder. Och om att jag antagligen inte ville ha barn...

Under tiden som jag babblade på förvandlades min man till den där stöttande och barnlängtande partnern som jag behövde! När vi väl blev med barn var vi taggade till tusen, både han och jag.

Han skulle inte tillåta mig att ta ut all föräldraledighet. Han vill ha en nära relation med sin son.

 

[havreflinga]

Sv: mammaledighet.

På tal om att göra något när barnet skriker... Min man har lägre toleranströskel än jag för när lilleman skriker. Det tycker jag är lite roligt. Fast inte alls av den anledningen du skriver (att skydda sina medmänniskor så de slipper få ont i öronen)! Utan för att han tycker så synd om lillen helt enkelt!

 

[Mabuse]

Sv: mammaledighet.

Jag kan nog tänka mig att den som är hemma är den som i första hand kliver upp på nätterna. Men jag tycker det är extremt märkligt att han inte vill vara hemma med barnet själv. Det är ju hans barn också, vill han inte ta hand om det och lära känna det? Obegripligt.

 

[Helen Thelin]

Sv: mammaledighet.

Får jag gissa hur du tänker/känner?

Din klocka tickar tydligen redan, trots att du är så ung. Du har liksom i bakhuvudet att någon gång i framtiden måste det göras, födas och uppfostras barn, om du inte ska förbli barnlös hela livet (och det tilltalar dig inte riktigt).

Men du känner ingen direkt längtan efter barn. Det verkar ganska krångligt med barn. Du är lite rädd att du ska vara för "bekväm". Men om DU inte lyfter frågan och tar ansvar för barnbiten lär det väl inte bli några barn... Ansvaret vilar främst på dig (tror du).

Det hade varit så mycket enklare om du hade haft en kille som hade en egen stark barnlängtan. Då hade DU kunnat få vara den som tvekar och är rädd, men hans stöd och målmedvetenhet hade gjort att ni hade övervunnit din rädsla. Då hade du inte behövs se upp så att tiden inte försvinner iväg utan att det blir några barn.

Och det hade ju varit så coolt att ha ett förhållande där pappan höll reda på allt från vilka blöjor som är bäst till när nästa föräldramöte är. Så skönt!

Det här vara bara en gissning! Kanske utgår jag lite för mycket från mig själv. Eller kan du känna igen något?

Jag behövde en partner som hade större barnlängtan än jag för att våga ge mig på projektet. Jag var lite som din kille; spelade tuff. Och så träffade jag en man liksom jag hade sagt att han inte ville ha några barn... Och då var jag redan över 30.

Det såg ju inte ljust ut precis. Men något hände på vägen. Jag frågade min man flera gånger om han ville ha barn, när och hur många. Svaren ändrade sig. Jag pratade om min ålder. Och om att jag antagligen inte ville ha barn...

Under tiden som jag babblade på förvandlades min man till den där stöttande och barnlängtande partnern som jag behövde! När vi väl blev med barn var vi taggade till tusen, både han och jag.

Han skulle inte tillåta mig att ta ut all föräldraledighet. Han vill ha en nära relation med sin son.

du har liiite rätt i de du skriver.. men.. min klocka tickar kanske... baklänges om något. jag vill veeerkligen inte ha barn nu, just nu känner jag faktiskt att de nästan lika gärna kunde va. men de om att vara bekväm stämmer nog rätt bra in på mig men de andra är nog rätt fel.. eller det är fel.
det är min karl som säger att han vill ha barn och jag som säger att jag inte vill ha barn (men vet ju att de kommer sluta med att tom jag vill de) och min karl e rätt lugn för han vet också att det kommer till den tiden.

 

[Helen Thelin]

Sv: mammaledighet.

nu ska ni få höra

igår så läste jag upp för Olle allt ni sagt och så.
och så pratade vi lite mer.
Han sa att han kanske visst kunde tänka sig att vara föräldraledig kanske två månader eller så. men det är lixom rätt svårt för honom att vara ledig med tanke på hand jobb. men nu har han ändrat sig lite iaf, på en vecka... tänk tills dess att han faktiskt vill ha barn hah.

han höll fortfarande hårt på att han inte tyckte att den som skulle jobba skulle behöva gå upp på natten men han pratade om massa andra lösningar, som tex att ta upp barnet på morgonen innan jobbet så jag kunde sova tills han åkte till jobbet osv.

stackarn såg aldeless rädd ut när vi satt o pratade om barn, han tyckte att de hade vart så mycket barnprat de senaste dagarna så han va ololig för att jag fått för mig att jag ville ha barn. haha.

nej barn får vänta ett gäng år... det är väll meningen att jag som mamma ska vara vuxen först

 

[Helen Thelin]

Sv: mammaledighet.

Jag tycker det är farligt att tänka så... "Han ändrar sig nog när bebisen är här."

Jag håller med, man ska nog inte förutsätta att han ändrar sig, men jag tror att mååånga män och kvinnor tänker om när de får barn.

 

[Helen Thelin]

Sv: mammaledighet.

Jag kan nog tänka mig att den som är hemma är den som i första hand kliver upp på nätterna. Men jag tycker det är extremt märkligt att han inte vill vara hemma med barnet själv. Det är ju hans barn också, vill han inte ta hand om det och lära känna det? Obegripligt.

jo han vill ju så klart lära känna barnet men det är välldigt svårt med hans jobb att vara borta hur som helst. men nu har han ju ändrat sig och kan tänka sig o vara pappaledig iaf

 

[Jane_Done]

Sv: mammaledighet.

En fråga rakt ut i luften och inte speciellt till TS eller hennes sambo.

Hur många kvinnor har sagt, eller hört andra kvinnor säga att de kan tänka sig att skaffa barn men kan bara vara lediga från jobbet en kort stund? Och med det mena att fadern ska ta all eller i princip all föräldraledighet?

Med det menar jag alltså att det FORTFARANDE är självklart att män tar hand om sina barn om de anser sig ha tid.

Eller annorlunda uttryckt, faderskap är frivilligt.

 

[lillsmurfagirl]

Sv: mammaledighet.

har en bekant som bara var ledig 3 månader, sedan fick pappan vara ledig resten av tiden

 

[Jane_Done]

Sv: mammaledighet.

.... bara 3...? Det kan vi däremot säga till Ts sambo som kunde tänka sig två månader.

Men allvarligt, det viktiga är ju att paren faktiskt gör vad som passar dom bäst men idag ÄR det inte så. Kvinnor tar 83 % av föräldraledigheten (eller var det 87?) och det är ingen slump. Vi är fast i gamla tankebanor.

 

[Kimz0r]

Sv: mammaledighet.

Hur många kvinnor har sagt, eller hört andra kvinnor säga att de kan tänka sig att skaffa barn men kan bara vara lediga från jobbet en kort stund? Och med det mena att fadern ska ta all eller i princip all föräldraledighet?

Jag har sagt så.

Jag och maken diskuterade föräldraledighet. Han VILL ta ut föräldraledighet.

Vi har ponerat ett antal olika situationer. Om vi skulle få barn NU (vilket inte är fallet) hade han tagit ut det mesta av föräldraledigheten. Detta då jag ändå är hemifrån så lite (16 timmar i veckan av veckans 168) och med en nappflaska klarar maken det ypperligt. Barnet behöver sin far också, fadern vill vara nära barnet, och om han jobbar är han borta 51 timmar i veckan. Om jag är borta 51 timmar i veckan och han bara 16 så tar jag mer föräldraledighet än min man.

Så har vi filat fram och tillbaka på olika ponerade situationer, inklusive ekonomiska sådana, som samtliga går ut på delat ansvar och olika grader av föräldraledighet för mig eller honom.

 

[VinterFlikka]

Sv: mammaledighet.

60 dagar, dvs. 3 månader om man tar ut 5 dgr/vecka är den tid som man (om man har gemensam vårdnad eller om det inte föreliggar andra starka skäl t.ex. sjukdom att en förälder inte kan ta hand om barnet själv) inte kan skriva över på den andra föräldern, så ja bara 3 månader är ganska lite.
Oftast brukar det vara så mycket pappor tar ut och då i samband med semester eller likn. när barnen blir äldre.
Har gjorts någon undersökning på det faktiskt, att pappaledigheten ökar drastiskt kring stora sportevenemang typ OS, VM o.s.v.

 

[Mabuse]

Sv: mammaledighet.

Fast för de flesta passar det ju bäst att hon är ledig, eftersom han tjänar mer, och hon har en karriär som är going nowhere. Så det är ju helt rimligt att hon är hemma - det är ju alla hennes tjejkompisar också, för övrigt, medan han skulle få gliringar på jobbet (som givetvis skulle sluta fungera om inte han var där) om han var hemma ett halvår.

 

[Jane_Done]

Sv: mammaledighet.

Vilket skräckscenario du målar upp. Finns det inga kvinnor som har intressanta utmanande jobb med bra lön?

Fast visst, jag vet vad du menar, barnafödande som karriär och födkrok. Och då går verkligen karriären ingenstans.

 

[Mabuse]

Sv: mammaledighet.

Jodå, det är klart det finns. Men uppenbarligen gör ju de flesta den bedömningen att det just för dom funkar bäst om hon är hemma mycket mer än han. Och så är det för grannen också.

Om jag tar tre av mina vänner som exempel (högutbildade, med jobb som de trivs med):

1: Hon är hemma eftersom han tjänar mer
2: Hon är hemma, eftersom han precis börjat nytt jobb och inte kan vara hemma.
3: Hon är hemma, eftersom hennes stressiga konsultjobb inte går att kombinera med livet som småbarnsförälder.

 

[Helen Thelin]

Sv: mammaledighet.

En fråga rakt ut i luften och inte speciellt till TS eller hennes sambo.

Hur många kvinnor har sagt, eller hört andra kvinnor säga att de kan tänka sig att skaffa barn men kan bara vara lediga från jobbet en kort stund? Och med det mena att fadern ska ta all eller i princip all föräldraledighet?

Med det menar jag alltså att det FORTFARANDE är självklart att män tar hand om sina barn om de anser sig ha tid.

Eller annorlunda uttryckt, faderskap är frivilligt.

För att svara för oss.
Min sambo är VD för ett företag som är under stor utveckling och han kan helt enkelt inte vara borta hur som helst med tanke på att det är han som bestämmer och han som ska skriva under papper osv. Jag och andra sidan har inte en lika viktig tjänst och jobbar på samma företag som han är VD för, därför är det lättare att strukturera upp. Sen så är det lättare för Olle att anpassa och ändra sina arbetstider än vad det är för mig.

 

[Helen Thelin]

Sv: mammaledighet.

Jag förstår precis vad ni pratar om och jag håller helt och hållet med om att det i välldigt många fall är så det ser ut... alltså om anledningarna till varför mammorna är ledia ist för papporna.

Men som jag berättade i förra inlägget så är det jätte svårt för olle att vara ledig med tanke på hans position i företaget. Jag har ett jätte bra jobb och utvecklas jätte mycket och det går jätte bra för mig att utvecklas och jag får mer och mer ansvar alltså det där me en karriär som inte går någonstans passar inte in på oss. Och klart olle tjänar med än jag gör med tanke på hans position men det är inte anledningen till att jag kommer vara ledig. Först kommer jag vara ledig pga alla praktiskt skäl när det gäller ammning osv. sen så är det lättare för olle att anpassa sina dagar, skulle jag behöva sova lite längre så kan han komma in senare på kontoret och kanske komma hem senare.. eller så kan han gå hem när han är "klar" (klar blir man ju aldrig) det kan jag däremot inte på den tjänsten jag sitter idag. jag måste vara på jobbet halv 9 tillsammans med personalen jag ansvarar över och kunna hjälpa dem om det behövs. Därför passar det mycket bättre för oss att jag är tar större delen av föräldraledigheten.
Nu kanske ni tycker att det är kätte konstigt me tanke på tråden, att jag reagerade från förta början när jag skriver så här, men det handlade från första början om att jag fick känslan av att han inte ville, och vilja bör man ju haha.
men som sagt, vi ska ju inte ha barn än och när vi väl får de så kanske situationen ser helt annorlunda ut och de kanske finns en bättre lösning.. vem vet.

 

[escodobe]

Sv: mammaledighet.

nu ska ni få höra

igår så läste jag upp för Olle allt ni sagt och så.
och så pratade vi lite mer.
Han sa att han kanske visst kunde tänka sig att vara föräldraledig kanske två månader eller så. men det är lixom rätt svårt för honom att vara ledig med tanke på hand jobb. :

Du säger med andra ord "det är självklart att JAG kan få ledigt/offra MITT jobb, men motsattsen gäller inte min man"

 

[Helen Thelin]

Sv: mammaledighet.

Du säger med andra ord "det är självklart att JAG kan få ledigt/offra MITT jobb, men motsattsen gäller inte min man"

Jag ser det absolut inte som att jag offrar något för att jagskulle vara mammaledig. Folk på mitt jobb känner mig och vet vart de har mig. Jag är helt 100% säker på att det inte skulle vara någon förlust för mig om jag var mammaledig för jag skulle inte bli av med jobbet och ja vet att jag kan få ledigt med tanke på att olle råkar vara VD på företaget jag jobbar på. om du läst vad jag skrivt så hade du nog förstårr.

 

[Warmia]

Sv: mammaledighet.

Har ej läst hela tråden men svara på hur jag ser det hos oss.....
Vi ska ha barn om 3 veckor. Första månaden är vi hemma båda då han har sina 10 dagar och sedan 2 vecors semester till att ta ut efter dom 10 dagarna, denna månaden kommer vi sammarbeta och gå upp och hjälpas åt på nätterna. Efter denna månad börjar min sambo och jobba och jag har min mammaledighet då. nu på nätterna tänker jag absolut inte begära att min sambo ska upp på nätterna innan han ska iväg och jobba. Sambon måste ju ta ut minst 60 dagar pappaledighet och när han har sin pappaledighet så kommer jag begära att jag får sova på natten innan jag ska upp på tidig morgon.....