mammaledighet.

[Garpen]

Sv: mammaledighet.

Precis! Det här är inte frågor som man kan hoppas löser sig när barnet väl är fött, det är frågor som ska vara lösta innan! Och känner man det minsta tveksamhet hos mannen så finns det ingen anledning att skaffa benr med honom. Vill du dela på föräldraledigheten och inte han, så sitt inte och hoppas att han ska ändra sig när barnet väl är fött. Om han inte gör det då?

Om man inte på ett enkelt och sansat sätt kan komma överens i såna här frågor INNAN man blir gravi, hur ska man då kunna lösa alla de problem och frågor som dyker upp när barnet väl är fött.

(Hm, jag brukar väl itne hålla med dig Petruska... :smirk: )

 

[Helen Thelin]

Sv: mammaledighet.

Jag ser det dock som att jag med det resonemanget är betydligt hårdare mot TS än mot de Lupin kallar för "de stackars männen".

Nej det är nog inte synd om Kärleken min, Jag tycker att han borde ändra på sin inställning och när han väl vill skaffa barn så ska han VISA att han vill vara med på ALLA håll. Ska man ha barn så har men de TILLSAMMANS

 

[Petruska]

Sv: mammaledighet.

Du imponerar! Faller minsann inte i några fällor gjorda av rosenröda drömmar.

Du är en bra bit yngre än din partner framgår det, och det är just nu och just i den här frågan helt klart att det är du som är den mogna och du som är den starka!

 

[Garpen]

Sv: mammaledighet.

Jag brukar tänka så här:

Vad vill jag att mitt barn ska få under sin uppväxt i form av värme, kärlek, närhet, intellektuell stimulans, lek och glädje, semestrar, mat och näring, kläder, skolgång, bostad och inredning, osv, osv. ? Om jag dör vid förlossningen, kommer mitt barn att få det då?

Med andra ord, kan mannen på egen hand ge barnet allt det som jag anser önskvärt = kan han ta hand om det fullständigt på egen hand utan att barnet kommer att sakna något. Om svaret är ja fortsätter jag relationen och ser honom som en potensiell livskamrat och far till våra barn.

 

[Helen Thelin]

Sv: mammaledighet.

Du imponerar! Faller minsann inte i några fällor gjorda av rosenröda drömmar.

Du är en bra bit yngre än din partner framgår det, och det är just nu och just i den här frågan helt klart att det är du som är den mogna och du som är den starka!

Ja han är ju 9 år äldre än mig.. Det som är e ju att han e välldigt mån om sin karriär. Han har alltid jobbat jätte mycket och som jag förstår det (utan att ha diskuterat det med honom) så är han rädd att ett barn ska sätta käppar i hjulen. Nu lät väll det kanske mer negativt än det egentligen är men Olle ÄLSKAR att jobba och skulle må dåligt av att inte få göra de. Så jag tror de skrämmer honom lite men jag tror också att han kommer prioritera om när han väl känner sig redo för att skaffa barn.

När det gäller rosenröda drömmar om att skaffa barn så är det nog helt tvärt om när det gäller mig. Jag är snarare rädd för att de ska bli FÖR hårt och FÖR mycket skrik. Men det är väll så när inte klockan har tickat tillräckligt länge? Barnskrik är det näst värsta jag vet, föräldrar som låter sina barn skrika hur som helst är det VÄRSTA jag vet. *rysa*

 

[Helen Thelin]

Sv: mammaledighet.

Jag brukar tänka så här:

Vad vill jag att mitt barn ska få under sin uppväxt i form av värme, kärlek, närhet, intellektuell stimulans, lek och glädje, semestrar, mat och näring, kläder, skolgång, bostad och inredning, osv, osv. ? Om jag dör vid förlossningen, kommer mitt barn att få det då?

Med andra ord, kan mannen på egen hand ge barnet allt det som jag anser önskvärt = kan han ta hand om det fullständigt på egen hand utan att barnet kommer att sakna något. Om svaret är ja fortsätter jag relationen och ser honom som en potensiell livskamrat och far till våra barn.

Om man skulle komma till det läget så kan jag redan nu säga att Olle skulle bli en jätte bra pappa. Han skulle göra allt för barnet. Men jag tror nog de handlar mycket om jobb som jag skrev i de tidigare inlägget men skulle de bli så att jag gick bort eller att något annat hände så vet jag att jag verkligen skulle kunna lita på honom. Han är en problemlösare (utan att kalla de ev lilla barnet ett problem) så jag är helt 100% säker på att han skulle lösa de för sig och det lilla barnet på de absolut bästa sättet!

 

[Garpen]

Sv: mammaledighet.

Låter bra. Fast jag menade också att mamman förstås inte ska behöva dö för att han ska göra det, att han kan fixa allt precis som man själv kan det.

Jag förstår din sambo beträffande jobbet. Min karriär är väldigt viktigt för mig också, jobbet har gått före mycket i mitt liv. Jag har oroat mig för hur det blir den dag jag vill ha barn och msåte vara borta från mitt arbete i flera månader, jag som knappt vill ta ett par veckors semester.

men den dag man är mogen för barn, sätter man också familljen före allt annat. Den dagen känner man att det är ett privilegium att få vara hemma och ta hand om sitt barn, kvinna som man.

 

[Helen Thelin]

Sv: mammaledighet.

Låter bra. Fast jag menade också att mamman förstås inte ska behöva dö för att han ska göra det, att han kan fixa allt precis som man själv kan det.

Jag förstår din sambo beträffande jobbet. Min karriär är väldigt viktigt för mig också, jobbet har gått före mycket i mitt liv. Jag har oroat mig för hur det blir den dag jag vill ha barn och msåte vara borta från mitt arbete i flera månader, jag som knappt vill ta ett par veckors semester.

men den dag man är mogen för barn, sätter man också familljen före allt annat. Den dagen känner man att det är ett privilegium att få vara hemma och ta hand om sitt barn, kvinna som man.

jooo jag tror de kommer bli så att han prioriterar om och inte förensdess ska jag skaffa en skrikmaskin med honom

 

[Snurrfian]

Sv: mammaledighet.

Jag bara känner att jag måste kommentera det här med föräldrar som låter sina barn skrika hur som helst... Nej jag låter inte ett spädbarn skrika hejdlöst om det inte finns en andledning till det, tex jag ska åka två minuter till med bilen sen är vi hemma, ja då får barnet skrika.
Men däremot kan min ett åring skrika för att han inte får som han vill, tex springa rakt ut i gatan, alltså skriker han som en stucken gris, vilket han får lov att göra tills han har accepterat att man inte får springa ut i gatan.. Vilket brukar ta runt en minut i min famn... Att han sen försöker göra samma sak igen fem minuter senare hör kanske inte hit...

 

[Stinaelin]

Sv: mammaledighet.

De har fått många bra svar redan (bla från Petruska och Garpen), men jag skulle vilja att du frågar din sambo VARFÖR han vill ha barn. Och varför han inte vill vara föräldraledig, varför det skulle automatiskt vara DIN sak???

Personligen skulle jag inte skaffa barn med någon som redan har denna inställning.

Angående nattvaka; alla barn sover inte länge på dagen, så att ta igen förlorad sömn då kan vara helt hopplöst. Dessutom, som du skriver, det finns massor som man behöver passa på att göra då. Vi delar på nattpassen, som som tur är inte är så många. Ammningen har jag av naturliga själ tagit själv, men då jag skulle sluta att nattamma så var pappan den som tog smällen, och sövde när bebin vaknade på natten.

När man är föräldrar är man ett team, man jobbar båda två så att vardagen ska gå så smidigt som möjligt för alla. Jag tycker det låter som om din partner vill ha sitt liv oförändrat, medan du tar hela jobbet med barnen.

Jag måset tillägga; att vara föräldraledig är mycket mer slitsamt än att jobba, tycker jag. Eftersom vi delat på föräldraledigheten, så har jag fått båda bilderna, och hade full förståelse när jag kom hem till en trött partner och avlastade honom då.

Bra att ni pratar om detta innan det finns barn i bilden, och lycka till!

 

[Helen Thelin]

Sv: mammaledighet.

Jag bara känner att jag måste kommentera det här med föräldrar som låter sina barn skrika hur som helst... Nej jag låter inte ett spädbarn skrika hejdlöst om det inte finns en andledning till det, tex jag ska åka två minuter till med bilen sen är vi hemma, ja då får barnet skrika.
Men däremot kan min ett åring skrika för att han inte får som han vill, tex springa rakt ut i gatan, alltså skriker han som en stucken gris, vilket han får lov att göra tills han har accepterat att man inte får springa ut i gatan.. Vilket brukar ta runt en minut i min famn... Att han sen försöker göra samma sak igen fem minuter senare hör kanske inte hit...

Det jag menar med att jag inte tycker om föräldrar som låter sina barn skrika kanske jag borde förklara lite närmare.
Barn skriker av olika anledningar.. kanske för att de har ont eller för att de vill ha uppmärksamhet eller för att de tycker synd om sig själva.

Har ett barn gjort sig illa eller är ledsen av någon anledning... trösta barnet.
Skriker barnet för att de vill ha uppmärksamhet eller tycker något är orättvist... tillrättavisa barnet.

Det absolut värsta jag vet är att sitta på en restaurang och behöva sitta och höra på en skrikhals som bara vrålar och vrålar utan att föräldrarna säger till. Det är inte bara dålig respekt mot alla andra där som ska behöva lyssna på gaphalsen utan också elakt mot barnet. Barn behöver uppfostran och i det ingår det att barnet ska lära sig att det inte får vad som helst. Men som sagt barn skriker av olika anledningar och jag anser att som förälder SKA man göra något åt att barnet skriker. Speciellt i offentliga miljöer!

(Det spelar ingen roll vad ni säger jag kommer ALDRIG vika mig på den punkten)

 

[Stinaelin]

Sv: mammaledighet.

Så jag tror de skrämmer honom lite men jag tror också att han kommer prioritera om när han väl känner sig redo för att skaffa barn.

Bra, men vänta till dess med att försöka få barn!

 

[Helen Thelin]

Sv: mammaledighet.

Bra, men vänta till dess med att försöka få barn!

haha gud ja, o jag vill själv inte ha barn än då det är ju bra med de

 

[Snurrfian]

Sv: mammaledighet.

Det jag menar med att jag inte tycker om föräldrar som låter sina barn skrika kanske jag borde förklara lite närmare.
Barn skriker av olika anledningar.. kanske för att de har ont eller för att de vill ha uppmärksamhet eller för att de tycker synd om sig själva.

Har ett barn gjort sig illa eller är ledsen av någon anledning... trösta barnet.
Skriker barnet för att de vill ha uppmärksamhet eller tycker något är orättvist... tillrättavisa barnet.

Det absolut värsta jag vet är att sitta på en restaurang och behöva sitta och höra på en skrikhals som bara vrålar och vrålar utan att föräldrarna säger till. Det är inte bara dålig respekt mot alla andra där som ska behöva lyssna på gaphalsen utan också elakt mot barnet. Barn behöver uppfostran och i det ingår det att barnet ska lära sig att det inte får vad som helst. Men som sagt barn skriker av olika anledningar och jag anser att som förälder SKA man göra något åt att barnet skriker. Speciellt i offentliga miljöer!

(Det spelar ingen roll vad ni säger jag kommer ALDRIG vika mig på den punkten)

Ursäkta men tror du att en ettåring på fullt allvar förstår sig på en tillrättavisning? Det finns liksom inte i deras värld än vad en tillrättavisning betyder...
Sen kan jag hålla med om att man som förälder har skyldighet att minska "lidandet" för sina medmänniskor och i offentliga miljöer, vilket gör att man tex går ut från resturangen med ett barn som skriker. Men jag skulle inte gå av en buss för att barnet skriker, jag skulle försöka lugna och avleda men inte kliva av för att andra ev skulle bli störda... Sen beror det lite på vad folk bli störda av oxå, för att barnet skriker i 30 sek eller om barnet skriker i flera minuter... Sen finns det ju alltid den delen av befolkningen som blir störda över att det överhuvudtaget finns barn...

Har du umgåtts med någon småbarns familj regelbundet? Varit barnvakt osv? Du kanske ska börja i den ändan innan du bestämmer dig för hur du ska reagera...

 

[Helen Thelin]

Sv: mammaledighet.

Ursäkta men tror du att en ettåring på fullt allvar förstår sig på en tillrättavisning? Det finns liksom inte i deras värld än vad en tillrättavisning betyder...
Sen kan jag hålla med om att man som förälder har skyldighet att minska "lidandet" för sina medmänniskor och i offentliga miljöer, vilket gör att man tex går ut från resturangen med ett barn som skriker. Men jag skulle inte gå av en buss för att barnet skriker, jag skulle försöka lugna och avleda men inte kliva av för att andra ev skulle bli störda... Sen beror det lite på vad folk bli störda av oxå, för att barnet skriker i 30 sek eller om barnet skriker i flera minuter... Sen finns det ju alltid den delen av befolkningen som blir störda över att det överhuvudtaget finns barn...

Har du umgåtts med någon småbarns familj regelbundet? Varit barnvakt osv? Du kanske ska börja i den ändan innan du bestämmer dig för hur du ska reagera...

Vänta nu, det är SJÄLVKLART jag förstår att en ettåring inte förstår tillrätta visningar hur som helst. Men jag håller fortfarande hårt på att man som förälder ska göra NÅGOT åt att barnen skriker. Vad det än är så skulle jag aldrig låta barnet skrika hur som helst.
Och självklart tycker jag inte att man som mamma ska gå av en buss för att barnet gråter, det jag menar är att om man som mamma sitter med sitt barn på en buss och barnet börjar gapa så ska man göra något åt de, trösta, tillrätta visa vad som hälst men bara inte sitta där och glo.

Nej jag ingen direkt erfarenhet av barn.... men jag tycker ändå att man som förälder gör helt fel som bara låter barn skrika hur som helst. SJÄLVKLART kan barn gråta för att de gjort sig illa eller andra saker och det är en heeeelt annan sak, jag pratar inte om gråt, jag pratar om skrik. helt olika saker enligt mig

 

[Helen Thelin]

Sv: mammaledighet.

De har fått många bra svar redan (bla från Petruska och Garpen), men jag skulle vilja att du frågar din sambo VARFÖR han vill ha barn. Och varför han inte vill vara föräldraledig, varför det skulle automatiskt vara DIN sak???

Personligen skulle jag inte skaffa barn med någon som redan har denna inställning.

Angående nattvaka; alla barn sover inte länge på dagen, så att ta igen förlorad sömn då kan vara helt hopplöst. Dessutom, som du skriver, det finns massor som man behöver passa på att göra då. Vi delar på nattpassen, som som tur är inte är så många. Ammningen har jag av naturliga själ tagit själv, men då jag skulle sluta att nattamma så var pappan den som tog smällen, och sövde när bebin vaknade på natten.

När man är föräldrar är man ett team, man jobbar båda två så att vardagen ska gå så smidigt som möjligt för alla. Jag tycker det låter som om din partner vill ha sitt liv oförändrat, medan du tar hela jobbet med barnen.

Jag måset tillägga; att vara föräldraledig är mycket mer slitsamt än att jobba, tycker jag. Eftersom vi delat på föräldraledigheten, så har jag fått båda bilderna, och hade full förståelse när jag kom hem till en trött partner och avlastade honom då.

Bra att ni pratar om detta innan det finns barn i bilden, och lycka till!

Missade ditt svar innan..

Men jag håller med dig helt och hållet... det var väll det som var det "största problemet" att det kändes som att han tyckte jag skulle ta "lasten" med barnet. Men som jag har berättat så är han rädd om jobb osv. Men när han väl VILL ha barn, vilket ingen av oss vill än, så tänker han väll lite annorlunda... hoppas jag iaf

 

[Snurrfian]

Sv: mammaledighet.

Då så, jag har nämligen stött på en del som tror att barn har någon slags av och på knapp som föräldrarna struntar i...

Men jag tror att vi är på samma våglängd även om jag kanske har lite mer förståelse för en mamma som någon gång faktiskt inte orkar göra något åt saken, jag har själv varit där även om det oftast har varit hemma, när man själv sitter fullständigt slut på golvet och barnen skriker av olika andledningar och man själv bara vill andas...

 

[Helen Thelin]

Sv: mammaledighet.

Då så, jag har nämligen stött på en del som tror att barn har någon slags av och på knapp som föräldrarna struntar i...

Men jag tror att vi är på samma våglängd även om jag kanske har lite mer förståelse för en mamma som någon gång faktiskt inte orkar göra något åt saken, jag har själv varit där även om det oftast har varit hemma, när man själv sitter fullständigt slut på golvet och barnen skriker av olika andledningar och man själv bara vill andas...

men barn är inga maskiner, det är bara lite jobbiga ibland
och det är klart att du har mer förstående för de, den enda kontakten jag har med barn det är våran gamla granne som var såååå snäll och söt, han satt i mitt knä på gräsmattan och somnade i mina armar... söta söta unge
I övrigt så måste jag berätta om hans storebror som också är rätt go, haha. När han va 3 år (!!!!) stal han sin pappas bilnycklar en morgon och gick ut och satte sig i bilen på parkeringen och vred om nyckeln.. Växeln låg i och bilen skuttade fram och BRAK in i våran garageport. Stackars lilla grannen som fick komma och skämmas när han berättade om sin illbatting. I övrigt är de ju rätt lugna ungar som bara vart påväg att sätta eld på hela huset.
Konstigt nog... me tanke på, som ni kanske märkt, att ja inte är ett stort fan när de kommer till barn, så är det här de bästa barnen jag vet

 

[oz_joj]

Sv: mammaledighet.

KL
Garpen, jag tror jag håller med dig i allt du skrivit!

 

[havreflinga]

Sv: mammaledighet.

Tror att det för många (de flesta?) män är så otroligt abstrakt inför första barnet att de inte kan föreställa sig något alls. Och de verkar klamra sig fast vid sitt jobb och sin nattsömn haha! Men faktum är att även papporna genomgår nån slags hormonell förvandling och klarar sig på lite mindre sömn när barnet väl är fött. ---
Och tro mig, han kommer troligtvis att resoner och reagera helt annorlunda när bebisen är född, när pappainstinkterna vaknar.

Jag tycker det är farligt att tänka så... "Han ändrar sig nog när bebisen är här."