mammaledighet.

[Helen Thelin]

jag vet att den hä frågan kanske inte riktigt hör hemma här men den hör inte hemma någon annan stans heller.

Men till saken.
Jag och min sambo gick och pratade om barn här om dagen. Inte för att vi är i tagen att skaffa eget men vi pratade om de. Och av någon anledning kom det upp att han tyckte att det bara var jag som skulle vara mammaledig. I sig gör det mig ingenting jag stannar gärna hemma med barnet, men det som var, var att han tyckte att bara för att jag var mamma ledig så var det bara jag som skulle gå upp på nätterna om barnet började skrika. Han menade att det var det mammaledigheten var till för, föratt man skulle kunna koncentrera sig på barnet. Så sa han "men ska ja gå upp, kul, 3 timmar tills jag ska upp till jobbet och bu ska ja gå upp och ta hand om barnet mitt i natten" Jag blev helt chockad o sa att han kunde glömma att jag skulle skaffa barn med honom om han resonerade så. Han menade att barnet sov på dagarna och att jag kunde sova samtidigt som barnet. Men när barnet sover så finns det ju massa andra saker som man måste ta itu med, som att städa osv osv. Men de tyckte han att han kunde hjälpa till med istället.

Är inte det helt skruvat? När är tanken att han ska ta hand om barnet då?
Är det jag som är ute och cyklar eller är inte min pojkväns inställning helt absurd?

 

[Roheryn]

Sv: mammaledighet.

Vi har generellt gjort så att den som skall vara hemma dagen efter är den som går upp på natten. Gäller både den "fasta" föräldraledigheten och vård av sjukt barn.

Under perioden som jag ammade vår dotter var det ingen mening med att min man gick upp på natten. Han kunde ju inte amma och dottern tog inte nappflaska, och i 99% av fallen som hon vaknade var det mat hon ville ha... Alltså hade jag större delen av "nattpassen" de första 6 månaderna, då jag också var föräldraledig. Sedan delade vi på föräldraledigheten (jobbade deltid bägge två) och då var det som sagt den som skulle vara hemma dagen efter som fick ta eventuella nattvak. Och har vår dotter blivit sjuk på natten, har vi snabbt bestämt vem som skall vara hemma med henne dagen efter, och så har den som skall jobba fått sova....

Totalt sett har jag säkert varit uppe fler nätter än min man, men har aldrig upplevt att han varit ovillig att göra "sin del", utan det har ju varit det där med amningen då....

Jag håller med dig - jag hade heller inte skaffat barn med en man som har den inställningen din sambo har.

 

[Jane_Done]

Sv: mammaledighet.

Bara det faktumet att han inte verkar intresserad av att vara hemma med sitt barn tycker jag säger att han inte är pappa-material.

 

[havreflinga]

Sv: mammaledighet.

han tyckte att bara för att jag var mamma ledig så var det bara jag som skulle gå upp på nätterna om barnet började skrika. Han menade att det var det mammaledigheten var till för, föratt man skulle kunna koncentrera sig på barnet.

Ja, så tycker jag oxå. Fast det heter föräldraledighet. Den förälder som är föräldraledig ska ta huvudansvaret för barnet, tycker jag. Den som jobbar måste få sova.

Just därför tycker jag det är bra att dela. Nu är jag hemma. Om några månader ska min man vara hemma. Då kan jag säga "god natt" och krypa ner i sängen medan han får trösta en ledsen lilleman.

Och man kan sova på dagen när bebisen sover. Min bebis sover tre pass om dagen. Ett av dessa pass sover jag med honom. Jättemysigt! Tvätt, disk och sånt sköter jag oftast medan han är vaken. Det går förstås långsammare än utan barn, men man har ju hela dagen på sig.

 

[lizan]

Sv: mammaledighet.

Ja, så tycker jag oxå. Fast det heter föräldraledighet. Den förälder som är föräldraledig ska ta huvudansvaret för barnet, tycker jag. Den som jobbar måste få sova.

Just därför tycker jag det är bra att dela. Nu är jag hemma. Om några månader ska min man vara hemma. Då kan jag säga "god natt" och krypa ner i sängen medan han får trösta en ledsen lilleman.

Och man kan sova på dagen när bebisen sover. Min bebis sover tre pass om dagen. Ett av dessa pass sover jag med honom. Jättemysigt! Tvätt, disk och sånt sköter jag oftast medan han är vaken. Det går förstås långsammare än utan barn, men man har ju hela dagen på sig.

precis så tänker jag mig att vi ska göra i framtiden.

 

[ulda]

Sv: mammaledighet.

Jag har precis avslutat min föräldraledighet och min man har tagit vid.

När jag var ledig var det för det mesta jag som gick upp om nätterna i veckorna. Jag kunde somna om när han gått till jobbet. Jag tycker inte det var något problem. Däremot tog han hand om dottern på morgonen medan han åt frukost. Det var inte betungande för honom eftersom hon är glad om morgonen och skönt för mig att jag för det mesta kunde somna om en stund till (jag kunde inte sova dagtid). Sen när han kom hem delade vi ansvar, men han fick ofta sköta kvällsmatning (å andra sidan skulle det ju lagas kvällsmat så då skötte den andra det istället).

Nu är det vice versa.

Självklart hade jag ett större ansvar i början eftersom jag var hemma mer och självklart var det enklare för mig eftersom jag lärde känna dottern och hennes rutiner mer. Men under semestern var det ju lika och dottern hann bli mycket pappakär.

 

[pigleton]

Sv: mammaledighet.

Den inställningen kanske funkar..... med första barnet. Men sen då? Och som Jane_Done säger, vill han skaffa barn utan att ta varje tillfälle och chans till att umgås med det? Varför då ha barn?

När jag gick hemma med min yngsta som är tre var min stora fem. Vi försökte köra så att jag tog nätterna helt själv men under den perioden då hon vaknade 4-5 gånger/natt gick jag på knäna. Vi diskuterade och kom fram till att pappan vissa nätter skulle hjälpa mig genom att hämta lillan ur sin säng medan jag kunde fixa till så att jag kunde amma. (Kunde bara amma sittande tyvärr) Han tyckte inte alls det vara några problem då det innebar fem minuters vaken tid och han snabbt kunde somna om. För mig gjorde det dock att jag kände stöd och delaktighet från hans sida vilket lyfte allt.

Sen dess har jag svårt att se varför hela nätters ostörd sömn ska vara mannens privilegium i en småbarnsfamilj. Det finns säkert mammor som orkar bära hela lasset själv. Jag gjorde det dock inte och vi löste det. Trots allt är det en begränsad period man ammar och de vaknar så ofta på nätterna. När hon gick över på flaska hade vi saker lättillgängliga vid sängen, bara att skaka i ordning på 2 minuter, det turades vi också om med. Det jobb jag skulle göra hemma, med städ, tvätt, barn osv ansåg vi var lika viktigt som hans, även om det inte gav lika mycket pengar in.

 

[Kimz0r]

Sv: mammaledighet.

Jag håller med Jane_Done. Jag hade blivit skogstokig på min man om han resonerat så (och det hade inte blivit några barn gjorda)!

/Kimz0r, vars man vill vara en stor del av sina framtida barns liv och gärna vill ta ut pappaledighet.

 

[Sastra]

Sv: mammaledighet.

Jag hade funderat över hur engagerad han skulle vara i resten av sitt barns liv. Det är väl inte bara ditt barn? Varför ska han då inte dela ansvaret med dig redan från början igenom att vara föräldraledig? Han verkar inte vara intresserad av ett barn, förutom möjligen av att "ha" ett (som du tar allt ansvar för). En sådan man skulle jag inte vilja få barn tillsammans med.

 

[Garpen]

Sv: mammaledighet.

Jag skulle över huvud taget inte vara tillsammans med en kille som resonerade så. Kort och gott för att ett sådant oengagerat och omoget resonemang attraherar mig inte.

Jag och killlen har pratat mycket sista veckorna om barn och upplägg under graviditet, föräldraledighet, uppfostran, bostad, osv. För oss är det självklart att vi delar 50/50 på föräldraledigheten, det är ju precis lika mycket hans barn. Samma sak gäller allt annat, så som sysslor i hemmet och vård av sjukt barn. Och det handlar inte enbart om något rättvisepatos, utan om att han VILL ha barn och därmed VILL tillbringa så mycket tid med barnet som möjligt. Familjen går före allt, och småbarnstiden går så fort!

Och även om det självklart är jobbigt och tungt att gå upp på nätterna, så har det sin "charm" = en del av föräldralivet man tänker tillbaka på sedan.

 

[Helen Thelin]

Sv: mammaledighet.

Köper många av era sätt att resonera. Det handlade väll mest som endel av er vart inne på att jag fick känslan av han han tyckte att jag skulle ta lasten och sen de roliga kunde han hjälpa till med när de passade honom. Efteråt när vi har pratat om de och berättat om folk som tyckt att jag praktiskt taget kunde hänga honom, haha då tyckte han att jag var fånig som hade missförstått honom så..
Jag vet inte ritkgit var han står men jag är rätt rädd för barn.. har välldigt länge haft välldigt svårt för barn som skriker... men ännu mer svårt för föräldrar som låter sina barn bara vråla.

Lite känner jag också att jag måste försvara min kärlek, han är faktiskt en riktigt bra kille och inte alls omogen eller så, han e riktigt bra. Lite underlig och svår att förstå sig på ibland kanske, men jag älskar honom

 

[Garpen]

Sv: mammaledighet.

Hur gamla är ni? Är väl ingen brådska med barn om han nu har den inställningen. barn är ju något man ska längta efter, längta efter att få vara hemma tillsammans med - båda två! fram tills den känslan infinner sig är det ju faktiskt inget krav på att skaffa smått.

 

[Lupin]

Sv: mammaledighet.

Hade samma diskussioner här hemma när jag blivit gravid. Tror att det för många (de flesta?) män är så otroligt abstrakt inför första barnet att de inte kan föreställa sig något alls. Och de verkar klamra sig fast vid sitt jobb och sin nattsömn haha! Men faktum är att även papporna genomgår nån slags hormonell förvandling och klarar sig på lite mindre sömn när barnet väl är fött.

Jag var också orolig för allt som skulle göras och hinnas med när bebisen kommit, men så himla farligt blev det inte. Man orkar mer än man tror! Och bebisen sover väldigt mycket i början (de flesta i alla fall), även om det är tätt mellan matningarna så hinner man både duscha, äta och tvätta etc. Och vila!

Om din kille är beredd att ta hushållet i början, så att du kan koncentrera dig på dig och bebisen så är det guld värt. För det är faktiskt inte mycket mer än så papporna kan göra de första veckorna. Men det är en enorm avlastning att slippa själv och bara få koncentrera sig på att få det att fungera med amning mm med bebisen. Rena lyxtillvaron! Så det är bara att tacka och ta emot! Och tro mig, han kommer troligtvis att resoner och reagera helt annorlunda när bebisen är född, när pappainstinkterna vaknar.

Min sambo hade samma åsikter som sagt, men så fort lillknodden föddes så var det ett annat ljud. Då var det helt plötsligt självklart att båda gick upp, han kliade mig på ryggen eller masserade mina axlar medan jag ammade, eller gosade med mina fötter och hjälpte till med blöjbytena första drygt 3 veckorna. Sen när han började jobba igen så blev det automatiskt att även han vaknade och hjälpte till, det går ganska fort och man lär sig somna om snabbt och dessutom klara sig på mindre sömn.

Så var du lugn! Killar kan resonera väldigt ologiskt och tokigt innan bebisen är ett faktum, dvs under hela graviditeten haha, men när deras lilla avkomling ligger i deras famn, nyfödd och kladdig då blir allt så annorlunda. Lycka till i framtiden!

PS Tycker man ska sluta vara så hård mot de stackars männen. Det är så lätt för oss kvinnor att få bindningar till bebisen redan under graviditeten, vi känner varenda suck och rörelse, den växer inuti vår kropp. Mannen är utanför och allt är så abstrakt för honom. Och innan man fått sitt första barn är det så lätt att vara kaxig och tro att allt bara är en planerings-, organistations- och effektivitetsfråga. Men de lär sig med tiden de med :-)

 

[Helen Thelin]

Sv: mammaledighet.

Hur gamla är ni? Är väl ingen brådska med barn om han nu har den inställningen. barn är ju något man ska längta efter, längta efter att få vara hemma tillsammans med - båda två! fram tills den känslan infinner sig är det ju faktiskt inget krav på att skaffa smått.

Jag är 21 och han 30. Och som jag skrev i första inlägget så planerar vi absolut inte att skaffa barn NU, det får vänta några år.

 

[Garpen]

Sv: mammaledighet.

PS Tycker man ska sluta vara så hård mot de stackars männen. Det är så lätt för oss kvinnor att få bindningar till bebisen redan under graviditeten, vi känner varenda suck och rörelse, den växer inuti vår kropp. Mannen är utanför och allt är så abstrakt för honom. Och innan man fått sitt första barn är det så lätt att vara kaxig och tro att allt bara är en planerings-, organistations- och effektivitetsfråga. Men de lär sig med tiden de med :-)

Men varför skulle vuxna mogna män ha svårare att förstå vad det innebär att vara förälder? Det handlar ju bara om sunt förnuft, inte om i vems mage barnet växer!? Det vore ju att nedvärdera männen att säga att det är för abstrakt för dem att förstå, och att de inte ska vilja/kunna ta hand om sitt barn också.

Sen gäller det för kvinnan att låta pappan vara pappa också tror jag. VI är gravida, VI ska få barn, VI ska ta hand om barnet. Att vara tillsammans och delge allt som händer i kroppen under graviditeten, att han kan "känns" sparkarna i kvinnans mage, att han kan "känna" illmåendet, osv. Att inte tro att man är bättre på något eller kan något bättre bara för att man är kvinna. Skapa en VI-känsla!

 

[Garpen]

Sv: mammaledighet.

Nä, jag såg att det inte var något ni planerar nu, men blev ändå nyfiken på er ålder. :smirk:

 

[Helen Thelin]

Sv: mammaledighet.

Lupin:

Jag kan tänka mig att du har rätt, eller jag vet att du har rätt i många fall och jag hoppas ju innerligt att min karl ska reagera så. Men det är väll lite svårt, nu vill varken han eller jag ha barn, alltså framtiden vill vi ju de, men inte nu. Det påverkar väll också hans sätt att tänka, eller inte tänka Men jag tror faktiskt att det finns en risk över att barnet kommer bli hans lilla prins eller prinsessa och tror att han nog kommer skämma bort barnet betydligt mer än nödvändigt.. nu försöker han nog bara spela tuff

 

[Helen Thelin]

Sv: mammaledighet.

VI är gravida, VI ska få barn, VI ska ta hand om barnet. Att vara tillsammans och delge allt som händer i kroppen under graviditeten, att han kan "känns" sparkarna i kvinnans mage, att han kan "känna" illmåendet, osv. Att inte tro att man är bättre på något eller kan något bättre bara för att man är kvinna. Skapa en VI-känsla!

Så bra skrivet, det var precis vad jag sa till min kärlek. Bra sagt!

 

[Petruska]

Sv: mammaledighet.

Så var du lugn! Killar kan resonera väldigt ologiskt och tokigt innan bebisen är ett faktum, dvs under hela graviditeten haha, men när deras lilla avkomling ligger i deras famn, nyfödd och kladdig då blir allt så annorlunda. Lycka till i framtiden!

PS Tycker man ska sluta vara så hård mot de stackars männen. Det är så lätt för oss kvinnor att få bindningar till bebisen redan under graviditeten, vi känner varenda suck och rörelse, den växer inuti vår kropp. Mannen är utanför och allt är så abstrakt för honom. Och innan man fått sitt första barn är det så lätt att vara kaxig och tro att allt bara är en planerings-, organistations- och effektivitetsfråga. Men de lär sig med tiden de med :-)

Det är möjligt att det har fungerat i din familj. Tur för dig i så fall. För övrigt är min reaktion och mitt svar på det du skriver nej, nej och åter nej.

För det du säger stämmer uppenbarligen inte.

Kvinnor tar ut ca 84% av föräldraledigheten, och ägnar mer av sin fritid åt barnen än vad män gör. I händelse av separation mellan föräldrarna tappar många fäder nästan helt kontakten med barnen efter några år, vilket mycket få mödrar gör.

Jag går helt på den hårdare linjen här: Skaffa INTE barn med en man som resonerar som TS:s! Och det behöver inte vara ett skäl att lämna honom. Han kan ha många andra bra egenskaper, men ett förhållande med en sådan man är inte ett förhållande jag tycker att man ska skaffa barn i.

Jag ser det dock som att jag med det resonemanget är betydligt hårdare mot TS än mot de Lupin kallar för "de stackars männen".

 

[Garpen]

Sv: mammaledighet.

Det är ju bara att vända på resonemanget; om barnet växte i mannens mage, skulle du känna mindre längtan efter det, ha mindre vilja att ta hand om det, älska det mindre? Nej!

Jag tycker fortfarande att din killes resonemang är omoget, och det finns varken utrymme för att hoppas på en förändring tills barnet är född eller att spela tuff. Det här är stora och viktiga frågor och den dag man går in i sängkammaren för att göra barn ska man vara helt säker på var man har varandra i den här frågan. Så tycker jag.