Santa
Trådstartare
jag hade världens bästa svärföräldrar tyckte jag. Men när vår bebis kom så förändrades detta i ett slag. För mig har relationen inte förändrats mellan oss men för dom verkar det som om de tycker att nu har vi en helt annan relation som innebär att de får ta sig friheter hur som helst. Oftast är det "snälla" saker som är svåra att egentligen säga nånting om men som jag upplever passerar gränsen, tex att de ger råd om hur jag ska amma. Dessutom är det som om jag är mindre viktig nu, jag känner mig nästan som ett "nödvändigt ont" som de måste dras med för att deras familj ska växa, de är väldigt fokuserade på denna nya medlem i deras familj och vad det betyder för dem. Jag vet inte hur jag ska förklara, men säg så här, hade vi varit ett företag då tycks de tro att de är huvudkontoret och VD och vi är det lilla dotterbolaget i en småstad... Det känns inte som om de respekterar vår familj som den är och så som det var tidigare utan helt plötsligt ska vi börja ha en relation som om vi vore en underordnad del av deras familj. Jag tycker att det känns ganska obehagligt, dels eftersom vi inte är jättelika i livsstil, dels eftersom jag har mina egna människor jag söker råd och stöd hos, dels eftersom jag var nöjd med den relation vi hade och inte vill vara så tight med nån. Vi är ju över 30 och behöver inga föräldar som ska basa över oss.
Detta låter kanske som ett konstigt problem men det oroar mig verkligen att det ska bli en ständig dold maktkamp om hur mycket inflytande svärföräldrarna ska ha i vår familj. Jag är också oroad för att de kommer att ta till tjyvknep och gå bakom min rygg och börja styra och ställa med mitt barn och min man. Konkreta saker kan man ju säga till om men man kan inte ju inte säga nåt som typ "jag känner att ni försöker styra och ställa med oss och försöker låtsas som om ni har något att säga till om i vår familj, sluta upp med det". Min man noterar inte detta och han kan lättare bara ignorera dem, han är inte heller så lyhörd som jag för människors signaler. Är det nån som känner igen detta? Vad gör man, står ut? Kan man hoppas på att det blir bättre när situationen har lagt sig och man visat i handling hur man vill ha det?
Detta låter kanske som ett konstigt problem men det oroar mig verkligen att det ska bli en ständig dold maktkamp om hur mycket inflytande svärföräldrarna ska ha i vår familj. Jag är också oroad för att de kommer att ta till tjyvknep och gå bakom min rygg och börja styra och ställa med mitt barn och min man. Konkreta saker kan man ju säga till om men man kan inte ju inte säga nåt som typ "jag känner att ni försöker styra och ställa med oss och försöker låtsas som om ni har något att säga till om i vår familj, sluta upp med det". Min man noterar inte detta och han kan lättare bara ignorera dem, han är inte heller så lyhörd som jag för människors signaler. Är det nån som känner igen detta? Vad gör man, står ut? Kan man hoppas på att det blir bättre när situationen har lagt sig och man visat i handling hur man vill ha det?