Sv: Lösa hundar!?
Så vanligt är det faktiskt inte med hundattacker.
Inte vanligt alls, men jag fick uppleva hur otäckt det är efter att 6-8 lösa små king charles spanjlar eller vad det var kom i full fart mot mitt högdräktiga sto som jag skrittade ut på långa tyglar en vacker vårdag. Hundarna skällde upphetsat och hoppade och nafsade hästen på benen. Stoet som i vanliga fall är en i det närmaste orubblig klippa uppfattade gissningsvis dessa små hundar som vargar, med tanke på hennes reaktion. Jag fick mig en åktur som hette duga. Jag fick tillslut stopp på hästen, valde att skritta bort till de 2 damer som hade samlat sina hundar omkring sig. Försökte förklara att de måste koppla hundarna om de inte har bättre koll, och nästa gång kan det vara att det är en mer otutinerad ryttare på en mindre cool häst. Svaret blev: "ja vi tänkte på det.." sedan hann det inte hända mer eftersom det visade sig att de inte kopplat alla hundarna utan 3-4 av dem sprang mot oss, och mitt sto sprang iväg för att skydda sig och magen. Nåja, skam den som ger sig, jag skrittade fram en sista gång för att försöka diskutera och förklara, men det enda svaret blev "vi brukar hinna fånga dem". "Brukar?"frågade jag, "om mitt sto hade råkat trampa eller sparka en av era hundar så att den blev skadad hoppas jag inte ni tycker att det är hästens fel".. Deras svar blev "vi tänkte på det.." sedan kommer den sista atacken fram, en liten black and tan som springer fram och hoppar mot hästen och bjäbbar, tanterna kallar i falsett lite tyst "Tanja, Tanja kom hit" (givetvis lyssnar inte hunden), det blir för mycket för min tålmodiga häst som galopperar iväg och sparkar och sparkar en bra bit, lyckligtvis ville hon ha mig kvar på ryggen så jag var aldrig rädd för att jag skulle åka i backen. Jag höjer min hand mot dem och ger upp.
Jag hade planerat en härlig lugn promenad med mitt högdräktiga sto, istället blev det såhär. Jag har inte ridit ensam på Sankt Hans Backar i Lund sedan detta, och de i stallet var inte särskilt impade över hundvettet och jag vet att flera tycker det är obehagligt att rida där nu. Synd, annars är det fint, och en supertrevlig möjlighet att backträna i vacker miljö.
Behöver jag berätta att mitt sto var skummig av svett? Behöver jag berätta att jag var nervös i ett par veckor efter att stoet skulle kasta?
Visst jag kunde struntat att rida fram till dem för en dialog, men jag tänkte på några i stallet som gissningsvis hade fått bjuda på tårta om det varit de som ridit där den dagen.
Men för det mesta är hundagare super mned sina hundar när man möter dem, min häst har fungerat som utmärkt för rädda hundar som behöver träffa en häst. Det brukar ofta bli trevliga samtal, men tyvärr förstörde dessa damer något av det fina intrycket jag har av hundfolk. Och varför ha 6-8 hundar lösa i ett sådant område om man inte kan kontrollera dem? Är inte en inhängnad rastgård ett bättre alternativ?
U
