Livet som spatthäst

Ruter

Trådstartare
Ni som har erfarenheter av hästar med spatt som kan leva vidare med sin sjukdom, hur ser dagarna ut för den hästen? Min islänning fick konstaterad spatt efter röntgen i höstas. Så, när hältan är borta, hur ser dagarna ut? Rörelse är ju bra, så rör ni era hästar varje dag? Stretchar ni hästen? Vågar ni rida på böjda spår (blev avrådd av veterinären på kliniken att göra det) eller blir det bara lugna skogsturer? Märker ni några tidiga signaler på att en sämre period är på g, och hur ofta kan dessa perioder dyka upp?

Min häst blev bättre ganska snart efter klinikbesöket och vi försöker röra henne så många gånger i veckan som vi kan jag och min medryttare. Det kan bli allt från 20 min promenad i grimma till en timme i alla gångarter eller två timmar skrittsväng i skogen. Jag försöker stretcha henne, men det är ett tungt jobb, de gör det bra de som jobbar med det! Försöker vara uppmärksam på signaler som tyder på att hon har ont, men då går man ju på tårna hela tiden! Hjälp, hur gör ni?
 
Min Andi har satt sedan 2010. Han har haft tre skov de två första åren och efter det varit bra. Han går i lösdrift och jag har byggt hagarna för att det skall bli mycket vandring, långa sträckor mellan gott gräs, ligghall och vatten. Han rids väl ca 3-4ggr/v normalt sett och då egentligen bara ute i skogen. Paddocken undviker vi o då framförallt de böjda spåren. Uppvärmning är a och o. Han löshoppas inte mer än nåt enstaka hinder för han tycker det är kul o då väl uppvärmd, helst en halvtimme ridning först...

O självklart är jag som matte lite nojig o studerar ofta hur han rör sig.
 
Lösdrift har vi och hade såklart varit ett jättebra alternativ. För oss blir det käppar i hjulen eftersom min Ronja har besvärlig eksem och behöver stå på stall nätterna under sommarhalvåret. Vinterhalvåret har samma procedur eftersom hon fått kolik två vintrar i rad och vi i efterhand förstått att hon dricker dåligt ute trots värmekar... Ska tillägga att eksemen är under kontroll nu och manen är lång å fin, och koliken har vi peppar peppar inte sett röken av på tre år.

Fler tips?
 
Kvandi, hur länge höll ett skov i sig? Och hur märkte du att det var på gång? Var det genom hälta eller märktes det i stegen när du red?
 
Min kompis hade en häst med spatt. Förutom ett tag när det var "aktivt" och hästen hade ont var den som vilken ponny som helst. Hon var dock jättenoga med att inte ha vilodagar, skrittade fram väldigt länge och hade hasskydd från BoT. De startade lätt fälttävlan tillsammans inklusive lag-SM.
 
Ni som har erfarenheter av hästar med spatt som kan leva vidare med sin sjukdom, hur ser dagarna ut för den hästen? Min islänning fick konstaterad spatt efter röntgen i höstas. Så, när hältan är borta, hur ser dagarna ut? Rörelse är ju bra, så rör ni era hästar varje dag? Stretchar ni hästen? Vågar ni rida på böjda spår (blev avrådd av veterinären på kliniken att göra det) eller blir det bara lugna skogsturer? Märker ni några tidiga signaler på att en sämre period är på g, och hur ofta kan dessa perioder dyka upp?

Min häst blev bättre ganska snart efter klinikbesöket och vi försöker röra henne så många gånger i veckan som vi kan jag och min medryttare. Det kan bli allt från 20 min promenad i grimma till en timme i alla gångarter eller två timmar skrittsväng i skogen. Jag försöker stretcha henne, men det är ett tungt jobb, de gör det bra de som jobbar med det! Försöker vara uppmärksam på signaler som tyder på att hon har ont, men då går man ju på tårna hela tiden! Hjälp, hur gör ni?

Min häst har nog haft väldig tur.
Ingen islandshäst men har ju spatt då.

Bakgrunden:
Under sommaren trodde jag det handlade om en mycket mycket liten lightversion av fång eller dylikt. Det yttrade sej lite så, som ett kortare steg, enormt lite men i mitt öga lite stapplig att vända, väldigt väldigt lite men ändock en aning ovillig i nerförsbacke. Eventuellt lite puls i kotor från och till. De flesta såg noll och ingenting och tyckte jag var löjlig. Vi tränade då på msvb+nivå dressyr.
Fick bli vila och kontakt med vet och hovslagare. Vilade under mitt noga vakande öga men det hände aldrig något mer. Senare hovslagarbesök visade inga som helst tecken på fång dock.

Satt igång under hösten igen, tävlade msvbklasser, tränade högre och han var precis så fräsch som vanligt (21år gammal:up:)

Under våren såg jag en yttepyttegalla på höger has. Även nu skrattade man åt mej att vara nojig. Valde åka till klinik som visade rent böjprov, longeringprov och undersökning. Sänkte vänster kors något mer i trav-galopp bara. That´s it- Vi valde ändå att röntga (om inte annat för att utesluta just spatt eftersom vet faktiskt inte hittade något annat fel och kliade sig lite i huvudet) och hittade aktiv spatt i vänster has mellanleden. Höger has sk utläkt spatt.
Veterinären sa också att sommarens bravad mycket väl kunde stämma med en aktiv spatt (då i höger has) iom symtomen han då hade och kan yttra sig just så.

Vi fick ordination att ta det lugnt men hålla igång under tiden den aktiva spatten i vänster has påverkade honom. Återbesök där skovet gått över och fick då rådet att rida och träna på mer som vanligt. Men såklart vara uppmärksam och träna/rida därefter.
Tränade några gånger (för tränare) och visst syntes en viss stelhet ffa i skolorna/diagonalslutorna, men i övrigt fin som vanligt.

Valde trappa ner tillsammans med min graviditet och pensionera pärlan. Idag går han ute mååånga långa timmar per dag, hobbyrids i skogen lite grand. Kommer sättas igång lite mer sen för att gå lite enklare dressyr och hobbyridas.

Att han hållt såpass bra trots sin spatt(han har alltså gjort fina resultat på tävling med utläkt spatt) är troligen för att han alltid varit igång. Han har aldrig haft långa vilor utan de är isf veckolånga eller aktiv vila om det handlat om en längre tid än bara ett par veckor.
 
Min har "utläkt spatt" på båda bak. Hon hade stått i 5 år när jag började rida henne i April förra året. Jag rider henne som vanligt i både padock och i skogen. Jag sitter inte och rider en massa på volt eller liknade, men annars så rider jag på som om hon vore "frisk". Hon går på lösdrift och rör sig. Jag har aldrig haft henne uppstallad och vet inte hur hon skulle bli då... Just nu rids hon eller motioneras på annat vis allt mellan 2-5 dagar i veckan!

Jag märker ingen speciell skillnad på henne, än att man kan se en aningen stelhet på volt, men hon rör sig annars väldigt bra!! :)
 
Jag har ingen islandshäst, men väl en häst med spattdiagnos. Fick diagnosen för två år sedan, det yttrade sig i hälta på båda fram och en platt och rakbent (i bakbenen) galopp. Har ännu ej krävts någon behandling i haserna och hästen har inte uppvisat några symtom sen diagnosen.

Jag rider precis som vanligt och har inga begränsningar enligt min veterinär i hur jag ska rida. Tränar på msv nivå och hästen har faktiskt utvecklats ännu mer i ridningen sen efter diagnosen och jag känner inga stelheter etc. vid uppvärmning eller i samling. Min häst går som bäst när jag rider max fyra-fem dagar i rad med en efterföljande vilodag.
 
Ett förtydligande, spatt är en torr kronisk åkomma i hasledens glidytor. Spatt läker inte ut, men kan däremot hamna i ett vilande läge med en risk att kunna blossa upp närsomhelst.
 
Det läker inte ut, men när man pratar om "utläkt spatt" är det väl när det blivit helt sammanvuxet? Eller är jag helt ute och cyklar? Det är väl inte alltid det växer samman, eller?
 
Hej!

Min arab har spatt i båda bak. Hon har haft ont till och från och rids nu varannan dag och jobbas från marken varannan för att lättare kunna bygga upp de muskler som blir svagare när de har spatt. Hon värms upp i galoppintervaller på rakt spår - inte fullt ös utan "i form" och med en aktiv rygg. Har precis börjat hoppa igen efter annan skada i fram. Verkar funka bra att göra som vi gör. Hon är endast behandlad med Metacam - hon är inte den roligaste att spruta så skulle vi behöva göra det är det nästan söva som krävs. Senast vi försökte spruta (bedöva) haserna skickade hon personal och nål över hela kliniken...

/Lavinia
 
Ni som har erfarenheter av hästar med spatt som kan leva vidare med sin sjukdom, hur ser dagarna ut för den hästen? Min islänning fick konstaterad spatt efter röntgen i höstas. Så, när hältan är borta, hur ser dagarna ut? Rörelse är ju bra, så rör ni era hästar varje dag? Stretchar ni hästen? Vågar ni rida på böjda spår (blev avrådd av veterinären på kliniken att göra det) eller blir det bara lugna skogsturer? Märker ni några tidiga signaler på att en sämre period är på g, och hur ofta kan dessa perioder dyka upp?

Min häst blev bättre ganska snart efter klinikbesöket och vi försöker röra henne så många gånger i veckan som vi kan jag och min medryttare. Det kan bli allt från 20 min promenad i grimma till en timme i alla gångarter eller två timmar skrittsväng i skogen. Jag försöker stretcha henne, men det är ett tungt jobb, de gör det bra de som jobbar med det! Försöker vara uppmärksam på signaler som tyder på att hon har ont, men då går man ju på tårna hela tiden! Hjälp, hur gör ni?

De spatthästar jag jobbat med har funkat hyfsat bra allihop med rätt träning. De blev alla sämre av att stå eller att inte ridas "rätt".
Vi har inte låtit bli böjda spår eller böjda övningar a la skolorna tex. Veterinärerna har alla i de olika fallen varit eniga om att böjda spår i sig inte är farliga. Det är rida dem/jobba dem i obalans som är det som sliter.
Faktiskt har jag tyckt att böjningen hjälpt de hästarna, som alla var rätt outbildade då vi först möttes, att förstå hur de ska bära korrekt bak och vinkla lederna bak lite jämnare. Inte helt sällan har de varit överrörliga i vissa leder och för stela i andra. När man hjälpt dem vinkla lederna och belasta dem jämnare har de hållit bättre.

Jag har funderat mycket kring spatten och har en del synnerligen ovetenskapliga känslor som jag själv valt att jobba enligt i samrådan med behandlande vets ok.
Men jag kan inte säga att det är saker som är vetenskapligt bevisat.
Jag har ju inte alls nog med underlag att utföra studier på och jag har inte en veterinärs kunnande.
Om det är slumpen eller om det är träningen som gett resultat i form av att de heller inte drabbats av nya skov vet jag ju inte. Det kan lika gärna vara så att de hästarna aldrig skulle få såna skov igen oavsett vad..
Men jag funderar iaf på om man kan hålla dem bättre även i själva spatten sas och inte bara förhindra att de får sekundära problem i resten av kroppen av spatten.
Jag har gått in rätt tufft på att öka rörligheten i hasen på de som man upplever vara stela i mjukdelarna där(och ej är sammanväxta helt) och överrörliga i resterande leder i bakbenen. Givetvis med vets välsignelse. Och med de hästarna har det funkat.

Men för att man ska kunna träna måste de ju vara ok:ade för det av vet.
 
Dom spatthästar jag känt till har levt vanliga hästliv så att säga, det som dom varit noga med har varit att inte låta dom vila. Dom har ridits på normala nivåer, tävlat och tränat som alla andra hästar.
 
Tuff fråga, men skulle någon av er våga longera er spatthäst?
Frågan är nog mer vad du vill ha ut av longeringen, är det att arbeta hästen så är det inga problem sålänge hästen arbetar rätt. Är det bara i ren rastning så hade jag nog inte gjort det, gjorde jag knappt ens med min friska häst.
 
Min häst fick spatt nångång omkring 1998-1999 (kommer inte ihåg exakt vilket år det var) Han är idag 28 år och väldigt pigg och framåt. Och tävlat på lokalnivå i hoppning tills för ca 3 år sedan. För att få honom att fungera så har det varit långa utevistelser (ca 14-16 timmar per dag) Alltid lång uppvärmning i skritt (15-20 min), därefter jogging i sakta trav på långa tyglar så att han får bli lång och låg 5-10 minuter innan han kan börja arbetas lite mer. Precis som din veterinär sa så har vi undvikit att rida på voltspår. Blev även rekommenderad att undvika klättring. Dock har vi ridit i lättare backar, för att hans bakmuskler inte skulle helt och hållet försvinna.

Mardrömmen var för 3 år sedan då han fick en senskada och blev rekommenderad boxvila. Jag valde att inte gå på veterinärens råd. För boxvila hade inneburit helt förlorat alla bakmuskler och det hade inte gått att få honom att komma tillbaks. Jag valde att ha honom ute och då istället riskera att senskadan skulle ta längre tid att läka, vilket det gjorde. Men ansåg att prognosen för hans fortsatta levene var större av att få gå ute.

Efter att han var bra från senskadan efter drygt ett halvår så hade han tappat lite muskler men tog ca ett halvår att bygga upp till hur dom var innan senskadan.

Mycket utevistelse och lång uppvärmning är nog väldigt viktigt för att hästen ska kunna ha chans att fungera bra.
Lycka till och hoppas allt går bra med hästen
 

Liknande trådar

Hästvård Hej! Skriver här desperat i hopp om att nån kanske har en aning om vad som är felet på min ponny. Hon är en 18 årig korsningsponny med...
2
Svar
34
· Visningar
3 545
Senast: Freazer
·
Hästmänniskan Hej! Vill nog egentligen mest skriva av mig, det känns tungt och jobbigt och vet inte hur jag ska tänka. Jag har haft egen häst...
Svar
15
· Visningar
1 216
Senast: Bison
·
Hästmänniskan Hej! Jag är 14 år och älskar hästar över allt annat (förstås);) Jag behöver tips och råd om hur vida jag ska göra med en svårhanterlig...
2
Svar
28
· Visningar
2 597
Senast: Ceta
·
Hästmänniskan Jag behöver hjälp! Det är en lång text men om någon orkar läsa och ge mig lite stöttning så skulle det uppskattas enormt! För er...
2
Svar
28
· Visningar
3 809
Senast: Lavinia
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Stor enkel hundras med lagom driv
  • Valp 2025
  • Hjälp

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp