Min arabvalack fick spatt. Han utvecklade det utan minsta symptom under en period då han reds fullt ut och även veterinärkollades var 6:e månad inkl böjdprov. Inte ett tecken. Sen senare vi en rutinkoll så tyckte vet att han hade spattknölar, men då han inte besvärades noterades det bara.
Sen flera år senare rullade han fast i sin box och fick sparka sig loss. I samband med detta sparkade han sig på hasen eller överansträngde den. Rtg visade äldre vilande spatt, nedre ledavdelningen i princip sammanväxt. Dock hade traumat akutiserat spatten och det var aktivt. Behandlades och blev bra. Fick tyvärr en senskada senare och fick stå på box lääääänge, var väldigt nervöst iom spatten men gick bra. Efter det var han hagpensionär och det gick något år, sen blossade spatten upp. Behandlades och det la sig vilande, men nu var även mellersta ledavdelningen nästan sammanväxt. Tyvärr höll det inte utan några månader senare fick han ett nytt uppblossande skov. Jag åkte aldrig till kliniken utan lät honom slippa mer, jag visste ju att nu satt det med största sannolikhet i övre ledavdelningen och då är prognosen kass. Dessutom tyckte jag han förtjänade att slippa mer, aktiv spatt kan tyvärr göra svinont. Han var även förtidspensionär av annan anledning (hade dock varit det sen innan spatten upptäcktes övht från början, men det fanns mindre komma tillbaka till)
Så här gick det fint så länge han var igång, sen gick det bra flera år men tillslut höll det inte. Om det blivit lika om han fortsatt hållas igång kan man bara gissa. Förutom när spatten var aktiv hade han inga som helst besvär eller symptom från den, inte stel eller liknande. Däremot var tung, djup snö osv jobbigt för honom och då kunde han bli lite ansträngd i haserna och fick i samråd med veterinär en kur antiinflammatoriskt och smärtis de år det kom sådana perioder.