Liten hundras som gillar att knata långt och länge

[Lavine]

Jag har en sheltie, och sheltie är "min ras" sedan årtionden. Det jag gillar är storleken och att de är alerta och lättlärda. Men jag hundsportar inte just nånting, vi gör lite tricks och freestyleliknande övningar, och jag börjar fundera på om sheltie verkligen är min optimala hundras. Jag gillar drag och att vandra, hehe. Min sheltie skulle nog gärna hellre använda huvudet lite mer och jag tycker att det känns som att han går långpromenader och vandringar av plikt och är ganska uttråkad, förutom de (få) gånger vi är på kalfjället, där verkar han faktiskt trivas. Han får dra lite på vintern, spark och skidor, men det är klart att han inte är direkt optimal hund för det och jag är hela tiden rädd att han tar i för mycket.

Jag har börjat leka med tanken på en annan ras, och jag har även tidigare genom åren haft rasvalstråd eller -trådar på detta forum. Men jag känner mig ju så otroligt hemma med sheltien.

Det är alltså en liten hund jag vill ha, högst som en (normal) sheltie stor. Den ska tåla kyla, egentligen mer än en sheltie gör. Och så ska den uppskatta eller rentav mest av allt gilla att gå, och gå, sitta i skogen och övernatta i tält. Jag förstår att ni vill föreslå finsk och svensk lapphund och kanske keeshond, men alltså helst ännu mindre (och mindre skällig, haha). Men i övrigt vill jag bara ha förslag jag kan leka vidare med. Jag har funderat på om en nätt alaskan husky skulle kunna vara nåt, eftersom jag är förtjust i drag, men jag är ändå osäker på om jag skulle aktivera en hund fysiskt på den nivån riktigt, plus att den ju ändå är större än jag egentligen vill ha.

Mittelspitz, vad gillar de här i livet till exempel? Förutom kanske att skälla, heh. Och nää, mina sheltiesar har inte alls skällt som en spets kan göra.

 

[Sel]

Kunde en shiba vara något? Långvandringar och tälta och greja är ju verkligen drömliv för en liten sheeb. Små, robusta, vädertåliga och ickeskälliga - betydligt mer självständiga än en sheltie dock.

 

[Lavine]

Kunde en shiba vara något? Långvandringar och tälta och greja är ju verkligen drömliv för en liten sheeb. Små, robusta, vädertåliga och ickeskälliga - betydligt mer självständiga än en sheltie dock.

Hm, intressant... När du säger det så såg jag en shiba på en av fjällorterna jag nyligt varit på, och min hjärna noterade att den såg så rätt ut där. Sen tänkte jag inte mer, förmodligen pga det där du skriver om självständighet, som jag ju känner till. Men shiban måste jag nog läsa mer om.

 

[Sel]

Hm, intressant... När du säger det så såg jag en shiba på en av fjällorterna jag nyligt varit på, och min hjärna noterade att den såg så rätt ut där. Sen tänkte jag inte mer, förmodligen pga det där du skriver om självständighet, som jag ju känner till. Men shiban måste jag nog läsa mer om.

Funderar du på alaskan husky finns ju samma mentalitet där också, bara mer hyper. Då är shiban generellt mycket mer lätttränad. Vi har många "sportshibor" runtom i världen idag.

 

[Lavine]

Funderar du på alaskan husky finns ju samma mentalitet där också, bara mer hyper. Då är shiban generellt mycket mer lätttränad. Vi har många "sportshibor" runtom i världen idag.

Bland det första jag hittade nu när jag började snoka runt var en shiba som tävlar agility! (Jag är agilityfan utan att utöva själv.) Skoj.

 

[Sel]

Bland det första jag hittade nu när jag började snoka runt var en shiba som tävlar agility! (Jag är agilityfan utan att utöva själv.) Skoj.

De brukar Älska agility och vara riktigt duktiga på rally och spår, samt trick till exempel. Gör man lite sådant pö om pö med sin hund brukar recall också funka. Sedan KAN man givetvis få en hund som inte går att lita på utan koppel, förstås.

 

[snorp]

Alla 3 schipperker jag haft och de övriga jag känner älskar att vara ute och gå och upptäcka världen. Har sovit i tält med min nuvarande och det gick hur bra som helst.

 

[Lavine]

Ja, schipperke är en ras som flera gånger kommit upp som förslag och även tanke hos mig själv. Bra storlek.

Nu kom jag själv på norsk lundehund, den borde ju också passa. Men lite speciell ras ändå va, dels den där magsjukdomen (tarm?) och dels att man bör vara driven att använda sin hund i avel för rasens skull.

 

[escodobe]

Tibetansk terrier? Vandring var det absolut bästa min visste.

 

[kolblakkur]

Västgötaspets?

 

[Red_Chili]

Angående självständigheten så hänger det ju mycket ihop med hur mycket de vill träna. En hund som är följsam och lätt att träna är ofta det för att den är avlad för arbete i någon form, och då behöver den också det för att må bra. Hundarna mer avlade för fysisk aktivitet har inte haft samma behov av att vara lätta att träna, och är det därför inte.

Själv tänker jag också på tex shiba efter att ha läst din trådstart. Jag har förvisso bara lärt känna en och träffat ett fåtal lite mer ordentligt, men de hade otroligt praktisk päls och gillade att hålla igång ute med vandringar och liknande. Inte skällde de mycket heller, den jag lärde känna bäst minns jag bara att skällde när hon sa åt andra hundar att sluta vara så vilda. Hon ville ha lugn och ordning omkring sig

Och jag som ändå är vinthundsnörd har aldrig(!) känt mig så ignorerad som den gången jag var hemma hos shiban och matte stack ner till tvättstugan en stund. Jag försökte kommunicera lite med shiban, som mest satt vid dörren och väntade. Det var inte ens som att hon ignorerade mig, det var som att jag var luft! Jag fanns inte öht Noll reaktion, inte ens en blinkning eller öronvift när jag kämpade för kontakt. Däremot var hon oerhört kelig med sin familj.

 

[Lavine]

Tibetansk terrier? Vandring var det absolut bästa min visste.

Jaså! Hade jag av någon anledning inte gissat. Tack för tips.

Västgötaspets?

Ja men det förstås!

 

[Lavine]

Angående självständigheten så hänger det ju mycket ihop med hur mycket de vill träna. En hund som är följsam och lätt att träna är ofta det för att den är avlad för arbete i någon form, och då behöver den också det för att må bra. Hundarna mer avlade för fysisk aktivitet har inte haft samma behov av att vara lätta att träna, och är det därför inte.

Bra förklarat!

Ja, jag hade aldrig i livet trott det själv, men det som känns mest intressant just nu är faktiskt shiba. Tack @Sel , jag har läst dina inlägg flera varv och förstår hur du menar. Just nu är detta bara en tankelek, men det här känns på riktigt som ett nytt spår.

Om det finns tips på ännu mindre hundar så är jag beredd. Västgötaspets är ju helt klart en ras jag har span på, men det är nåt som gör att jag tror att den är för... jag vet inte, envis eller nåt. Men den borde ju vara som gjord för att vistas i vår natur.

 

[Bison]

Griffon
Min älskar att vara ute och hade tyckt att det varit världens bästa liv att vandra och bo i tält.
De är överlag väldigt aktiva små hundar som tycker det är roligt att hänga med på allt möjligt
Sök på Steven the great griff på instagram.

 

[escodobe]

Jaså! Hade jag av någon anledning inte gissat. Tack för tips.


Ja men det förstås!

Det är ju hundar från tibet! Än idag lyckas ju en del mönstra in "gatuhundar". Med lite pälsvård så ser man inte direkt skillnad på dom och "renavalade". Bortsett från pälsen har de ingen extrem kroppsbyggnad och de brukar vara friska och bli gamla. Min hunds moster sprang hemifrån och rymde som 15åring. Min tibbe var fantastisk i bergsmiljö - jag kommer aldrig glömma hur han tog sig fram i blockterräng där han liksom hänger mellan klippblocken eller när han var runt 11 år och kämpade sig fram genom snö som inte bar honom mer än ett par steg i taget och så djupt att han trillade ned när den inte bar. Men i helskotte heller att jag skulle BÄRA HONOM ansåg han. Det fanns ju snö! I juli och vi hade ryggsäckar - han skulle inte kunna hindras från att streta på med annat än döden typ...

Lagom storlek - inte så liten att dom är ömtåliga och ändå så liten att man kunde bära honom under armen om det behövdes

Nackdelen med rasen - ensamhetsproblem verkar vara vanligt, även om min tyvärr var rätt extrem.

 

[escodobe]

Det är ju hundar från tibet! Än idag lyckas ju en del mönstra in "gatuhundar". Med lite pälsvård så ser man inte direkt skillnad på dom och "renavalade". Bortsett från pälsen har de ingen extrem kroppsbyggnad och de brukar vara friska och bli gamla. Min hunds moster sprang hemifrån och rymde som 15åring. Min tibbe var fantastisk i bergsmiljö - jag kommer aldrig glömma hur han tog sig fram i blockterräng där han liksom hänger mellan klippblocken eller när han var runt 11 år och kämpade sig fram genom snö som inte bar honom mer än ett par steg i taget och så djupt att han trillade ned när den inte bar. Men i helskotte heller att jag skulle BÄRA HONOM ansåg han. Det fanns ju snö! I juli och vi hade ryggsäckar - han skulle inte kunna hindras från att streta på med annat än döden typ...

Lagom storlek - inte så liten att dom är ömtåliga och ändå så liten att man kunde bära honom under armen om det behövdes

Nackdelen med rasen - ensamhetsproblem verkar vara vanligt, även om min tyvärr var rätt extrem.

Gillar att träna. Fast på deras villkor, går inte att jämföra med sheltie. Men viktigast är ändå att få vara med och hitta på saker. Relativt ointresserad av främmande.

 

[Piaff]

Min corgi (pembroke) hade älskat det livet med massa vandring, på vintern hade han helst sovit ute om han fick,

 

[Lavine]

Det är ju hundar från tibet! Än idag lyckas ju en del mönstra in "gatuhundar". Med lite pälsvård så ser man inte direkt skillnad på dom och "renavalade". Bortsett från pälsen har de ingen extrem kroppsbyggnad och de brukar vara friska och bli gamla. Min hunds moster sprang hemifrån och rymde som 15åring. Min tibbe var fantastisk i bergsmiljö - jag kommer aldrig glömma hur han tog sig fram i blockterräng där han liksom hänger mellan klippblocken eller när han var runt 11 år och kämpade sig fram genom snö som inte bar honom mer än ett par steg i taget och så djupt att han trillade ned när den inte bar. Men i helskotte heller att jag skulle BÄRA HONOM ansåg han. Det fanns ju snö! I juli och vi hade ryggsäckar - han skulle inte kunna hindras från att streta på med annat än döden typ...

Lagom storlek - inte så liten att dom är ömtåliga och ändå så liten att man kunde bära honom under armen om det behövdes

Nackdelen med rasen - ensamhetsproblem verkar vara vanligt, även om min tyvärr var rätt extrem.

Tänkte inte så långt, tack för info! Hur gjorde du med pälsen? Eller det kanske "bara" är att borsta/kamma så håller den sig bra. Väta, kyla?

 

[Lavine]

Min corgi (pembroke) hade älskat det livet med massa vandring, på vintern hade han helst sovit ute om han fick,

Menar du det! Hade aldrig gissat att de trivdes nåt speciellt på vintern, det är bra.

 

[Lavine]

Griffon
Min älskar att vara ute och hade tyckt att det varit världens bästa liv att vandra och bo i tält.
De är överlag väldigt aktiva små hundar som tycker det är roligt att hänga med på allt möjligt
Sök på Steven the great griff på instagram.

Roligt att höra! Ännu en ras jag inte hade satt på listan av mig själv. De verkar ju så grymt glada och roliga.