Lite funderingar till er som har fler hundar än en!!

[Jollanlollan]

Hej,
Jag och min sambo skaffade hund i mars, en springer spaniel hane. Vi har sen innan pratat om att vi gärna skulle ha två hundar. Vi får barn nu i slutet av året så det är inte aktuellt med ny hund närmaste 1,5 året när man kommer både ha unghund och bebis. Vad tycker ni är ett bra spann mellan att skaffa hund nummer 1 och 2? Jag som ger min hund väldigt mycket tid och engagemang undrar också om ni någonsin får skuldkänslor av att ni måste ”dela” er uppmärksamhet? Hur gör ni med träningar kring flera hundar? Får båda lika mycket? Påverkas hundarna av att kanske få lite mindre uppmärksamhet när en ”ny” vovve kommer in i bilden? Gör ni saker med dem separat? Min hund redan nu älskar att ha min kompis hund här på besök hela dagen och ylar när hon ska gå så tror inte han hade ogillat att det bodde en annan hund här. Men kan inte låta bli att tänka redan nu på allt detta!

 

[Myrten]

Jag har bara en hund nu men hade under +13 år två cocker spanieltikar. De var väldigt nära i ålder och det var dels för att nr 2 "dök upp" och jag ville väldigt gärna ha den hunden, dels för att nr 1 inköptes efter ett trauma (!) när hennes högt älskade föregångare dog ung. Så jag hade tänkt att två egentligen vore bra OM något liknande skulle hända igen (båda dessa levde till de var 14+).

Det var aldrig några problems. Cockrar, och jag tror det är liknande med springer, ligger ju gärna i en hög när de vilar och könsbunden aggressivitet är ovanligt. Inga proiblem med två tikar i samma ålder någonsin. De var goda vänner. Jag hade heller aldrig några problem med att ta den ena och gå ut och träna. De var grundtrygga. De fick nog inte riktigt lika mycket uppmärksamhet, jag körde viltspår med bägge, ställde ut dem och så tränade jakt (apportering och fältarbete) med den ena och gick agilitykurs med den andra. Jag lade mer tid på det förstnämnda, men det kändes ändå helt ok! Jag köpte några enkla agilityhunder, typ cavaletti och en tunnel och kunde träna lite med den "andra" hunden på gräsmattan efter att ha varit ute och tränat på fältarbetet. Då var bägge nöjda.

Det var bara fyra månader mellan att jag fick dessa två hundar, men som sagt - det funkade. Med min nuvarande hund, som inte alls är lika cool, hade det nog varit mer jobb. Nu är hon fyra år och skulle kunna få en kompis. Så intervallen beror delvis på hunden. Tycker jag.

 

[Tajger]

Vi har fyra tikar, med ca tre år mellan. Jag går promenader med alla, träning blir oftast med två i taget. Den äldsta är 11 år och nyligen opererad så det blir inte så mycket träning för henne. Är det agilityträning hemma så får de andra tre 20-30 minuter var. Men vi har inga barn hemma längre, det gör stor skillnad i tid
Jag känner att det är som att ha flera barn, man tar sig tid efter de förutsättningar man har.

 

[Red_Chili]

Det är så väldigt olika vad som är lämpligt åldersspann mellan hundar. I de allra, allra flesta fallen så rekommenderar jag att man väntar tills hund 1 är åtminstone nästan vuxen, har en någorlunda grundlydnad osv. Risken är annars att det blir väldigt tufft att träna dem och att det mer blir att de unga hittar på hyss ihop än tränar med sina människor. Men, det beror ju också på hur samarbetsvilliga hundarna är. Jag har hundar av en typ som inte alls är avlade för att jobba med människor. De är otroligt självständiga, väntar aldrig på kommando för att göra något och man får verkligen jobba för att bygga upp motivationen hos dem. De tar inte heller åt sig av tillsägelser. Har man hundar som är lättare att träna och mer förarbundna, då går det säkert smidigare att ha två unga hundar ihop.

För egen del tycker jag det är lite jobbigt att ha tre hundar när jag kommer hem efter att tex ha varit på jobbet. Alla tre vill hälsa samtidigt och jag har bara två armar att klappa med. Jag blir ju lika glad som dem och det blir en full cirkus i hallen när jag försöker hälsa på alla tre samtidigt Annars är det bara kul att ha tre hundar för mig. Jag har hellre tre än två. Mina hundar älskar varandras sällskap, leker otroligt fint ihop, sover tillsammans inomhus och allmänt bara njuter av att vara tillsammans. Jag har alla tre på promenader samtidigt, men tränar jag tricks/lydnad/rallylydnad så får två vänta under tiden jag tränar den tredje. Fördelen är att jag kan använda det för att bygga upp motivationen hos dem. De som inte får vara med och träna blir väldigt sugna på att vara med, och då anstränger de sig lite extra när det väl är deras tur.

För mina hundar blir det därför inte att de får mindre uppmärksamhet av att vara flera i hemmet. Tvärt om så får de istället mer sällskap (av varandra) och roligare ute på promenader då de kan leka ihop. Jag upplever också att de mår väldigt bra av att rent allmänt ha någon att "vara hund med". Och mina äldre hundar har hela tiden hjälpt till att uppfostra de yngre.

 

[Acto]

För egen del så vill jag att första hunden åtminstone är i) fullt vuxen (fysiskt såväl som mentalt), ii) har en gedigen/stadig grundlydnad samt iii) startad träningsmässigt i åtminstone en sport (helst 2) innan jag skulle överväga att skaffa hund nr 2.

För mig skulle ovan innebära att första hunden skulle vara åtminstone 3 år innan hund två kom. Men jag hade nog föredragit att hunden var 4 år.

 

[Jollanlollan]

Jag har bara en hund nu men hade under +13 år två cocker spanieltikar. De var väldigt nära i ålder och det var dels för att nr 2 "dök upp" och jag ville väldigt gärna ha den hunden, dels för att nr 1 inköptes efter ett trauma (!) när hennes högt älskade föregångare dog ung. Så jag hade tänkt att två egentligen vore bra OM något liknande skulle hända igen (båda dessa levde till de var 14+).

Det var aldrig några problems. Cockrar, och jag tror det är liknande med springer, ligger ju gärna i en hög när de vilar och könsbunden aggressivitet är ovanligt. Inga proiblem med två tikar i samma ålder någonsin. De var goda vänner. Jag hade heller aldrig några problem med att ta den ena och gå ut och träna. De var grundtrygga. De fick nog inte riktigt lika mycket uppmärksamhet, jag körde viltspår med bägge, ställde ut dem och så tränade jakt (apportering och fältarbete) med den ena och gick agilitykurs med den andra. Jag lade mer tid på det förstnämnda, men det kändes ändå helt ok! Jag köpte några enkla agilityhunder, typ cavaletti och en tunnel och kunde träna lite med den "andra" hunden på gräsmattan efter att ha varit ute och tränat på fältarbetet. Då var bägge nöjda.

Det var bara fyra månader mellan att jag fick dessa två hundar, men som sagt - det funkade. Med min nuvarande hund, som inte alls är lika cool, hade det nog varit mer jobb. Nu är hon fyra år och skulle kunna få en kompis. Så intervallen beror delvis på hunden. Tycker jag.

Jag tror att rent hur min hund är idag hade jag säkert kunna skaffa en till då han verkligen älskar andra hundar och visar 0 tendenser till könsbunden aggressivitet precis som du nämner! Vad kul att höra att det gick så bra trots att de var så nära i ålder! För oss kommer det nog bli som minst 2 år mellan dem men vill kika lite hur andra tänker!

 

[Jollanlollan]

Det är så väldigt olika vad som är lämpligt åldersspann mellan hundar. I de allra, allra flesta fallen så rekommenderar jag att man väntar tills hund 1 är åtminstone nästan vuxen, har en någorlunda grundlydnad osv. Risken är annars att det blir väldigt tufft att träna dem och att det mer blir att de unga hittar på hyss ihop än tränar med sina människor. Men, det beror ju också på hur samarbetsvilliga hundarna är. Jag har hundar av en typ som inte alls är avlade för att jobba med människor. De är otroligt självständiga, väntar aldrig på kommando för att göra något och man får verkligen jobba för att bygga upp motivationen hos dem. De tar inte heller åt sig av tillsägelser. Har man hundar som är lättare att träna och mer förarbundna, då går det säkert smidigare att ha två unga hundar ihop.

För egen del tycker jag det är lite jobbigt att ha tre hundar när jag kommer hem efter att tex ha varit på jobbet. Alla tre vill hälsa samtidigt och jag har bara två armar att klappa med. Jag blir ju lika glad som dem och det blir en full cirkus i hallen när jag försöker hälsa på alla tre samtidigt Annars är det bara kul att ha tre hundar för mig. Jag har hellre tre än två. Mina hundar älskar varandras sällskap, leker otroligt fint ihop, sover tillsammans inomhus och allmänt bara njuter av att vara tillsammans. Jag har alla tre på promenader samtidigt, men tränar jag tricks/lydnad/rallylydnad så får två vänta under tiden jag tränar den tredje. Fördelen är att jag kan använda det för att bygga upp motivationen hos dem. De som inte får vara med och träna blir väldigt sugna på att vara med, och då anstränger de sig lite extra när det väl är deras tur.

För mina hundar blir det därför inte att de får mindre uppmärksamhet av att vara flera i hemmet. Tvärt om så får de istället mer sällskap (av varandra) och roligare ute på promenader då de kan leka ihop. Jag upplever också att de mår väldigt bra av att rent allmänt ha någon att "vara hund med". Och mina äldre hundar har hela tiden hjälpt till att uppfostra de yngre.

Åh låter ju helt underbart! Vad kul också att de andra hundarna blir peppade av att se när deras kompis får träna. Det är väl egentligen sådana situationer jag är mest orolig för att hund 1 ska känna någon form av avundsjuka. Även om han gett 0 indikationer på det idag. Jag är uppväxt med Terriers och kan säga att ingen av dem var särskilt intresserad av att ha en hundkompis. Samt att de kunde vara extremt svartsjuka bara man visade en annan hund uppmärksamhet.

Kul att höra också vad det ger dem att ha en kompis att ”vara hund med” som du säger!

 

[Jollanlollan]

För egen del så vill jag att första hunden åtminstone är i) fullt vuxen (fysiskt såväl som mentalt), ii) har en gedigen/stadig grundlydnad samt iii) startad träningsmässigt i åtminstone en sport (helst 2) innan jag skulle överväga att skaffa hund nr 2.

För mig skulle ovan innebära att första hunden skulle vara åtminstone 3 år innan hund två kom. Men jag hade nog föredragit att hunden var 4 år.

Tack för bra input! Min plan är minst 2 år men låter som att jag borde vänta till 3 år. Jag vill gärna tävla med honom också. Så vill få tid till att ”bygga upp” det med han! han är redan väldigt lydig för att vara unghund då jag tränar vardagslydnad med han dagligen. (om jag jämför med andra unghundar) men han är fortfarande inte mogen såklart så det vill jag att han ska vara!

 

[Bulldoozer]

För hundarnas del är det stor fördel att ha en flockmedlem som pratar samma språk, de har väldigt mycket utbyta av varandra.

Att tro att hundar blir "avundsjuka" är att förmänskliga dem lite väl mycket. Däremot ska man passa sig för att de kan lägga sig till med olaten att vakta en precis som de kan vakta matskål, ben, liggplats m.m. Det har nog inte så mycket med svartsjuka att göra som att vi som människor är en värdefull resurs som står för både godis, lek och klappar. Det inget problem om man kväver det i sin linda men bra att ha i åtanke med flera hundar ii hushållet så att man tar tag i det i tid om det skulle uppkomma.

Har absolut inga skuldkänslor, jag ger mina hundar ett toppenliv där de får interagera med artfränder och i princip alltid har sällskap om inte av oss tvåbenta så av sina hundkompisar. De tränas i regel ihop, jag varvar dem så att två ligger på paus och en tränas och så byter jag, Då får de både passivitetsträning och den aktiva träningen.
Ibland åker jag iväg med en hund på kurs, tävling eller annat och när de har varit yngre har jag försökt lägga mer tid på att de ska komma iväg lite mer på egen tass.

 

[Sel]

Jag önskar egentligen att jag introducerat en tredje hund medan mina första två var relativt unga eftersom jag verkligen fruktar dagen då mitt hus står utan hund... men båda har varit lite komplicerade i sitt umgänge och jag är dessutom ensamstående med jobb så det är inte gjort i en handvändning att skaffa valp.
Nu valde jag katt som sällskap åt kvarvarande prinsessa istället men jag önskar verkligen, verkligen att jag hade kunnat ha en valp som överlappade henne också.... för att vara krass sådär. Det känns otroligt läskigt med ett hundtomt hus, så jag hade med facit i hand gärna överlappat alla mina hundar/djur med sådär tre till fem år ungefär.
Någon som är ung nog att stå ut med en snorunge men inte så ung att de hamnar i samma åldersspann.

 

[Sel]

Jag hade inga samvetskval när jag hade två hundar. De var så otroligt olika, men även i träning var det inga bekymmer att möta bådas behov. Bara positivt.
Lite spänning när de rök ihop någon gång men det var ingenting som påverkade vårt liv tillsammans, vi lärde oss och gick vidare.

 

[SiZo]

För hundarnas del är det stor fördel att ha en flockmedlem som pratar samma språk, de har väldigt mycket utbyta av varandra.

Att tro att hundar blir "avundsjuka" är att förmänskliga dem lite väl mycket. Däremot ska man passa sig för att de kan lägga sig till med olaten att vakta en precis som de kan vakta matskål, ben, liggplats m.m. Det har nog inte så mycket med svartsjuka att göra som att vi som människor är en värdefull resurs som står för både godis, lek och klappar. Det inget problem om man kväver det i sin linda men bra att ha i åtanke med flera hundar ii hushållet så att man tar tag i det i tid om det skulle uppkomma.

Har absolut inga skuldkänslor, jag ger mina hundar ett toppenliv där de får interagera med artfränder och i princip alltid har sällskap om inte av oss tvåbenta så av sina hundkompisar. De tränas i regel ihop, jag varvar dem så att två ligger på paus och en tränas och så byter jag, Då får de både passivitetsträning och den aktiva träningen.
Ibland åker jag iväg med en hund på kurs, tävling eller annat och när de har varit yngre har jag försökt lägga mer tid på att de ska komma iväg lite mer på egen tass.

Hundar känner avundsjuka.



https://www.wellbeingintlstudiesrepository.org/cgi/viewcontent.cgi?article=1319&context=animsent

https://journals.sagepub.com/doi/full/10.1177/0956797620979149