Lite funderingar till er som har fler hundar än en!!

[Jollanlollan]

Hej,
Jag och min sambo skaffade hund i mars, en springer spaniel hane. Vi har sen innan pratat om att vi gärna skulle ha två hundar. Vi får barn nu i slutet av året så det är inte aktuellt med ny hund närmaste 1,5 året när man kommer både ha unghund och bebis. Vad tycker ni är ett bra spann mellan att skaffa hund nummer 1 och 2? Jag som ger min hund väldigt mycket tid och engagemang undrar också om ni någonsin får skuldkänslor av att ni måste ”dela” er uppmärksamhet? Hur gör ni med träningar kring flera hundar? Får båda lika mycket? Påverkas hundarna av att kanske få lite mindre uppmärksamhet när en ”ny” vovve kommer in i bilden? Gör ni saker med dem separat? Min hund redan nu älskar att ha min kompis hund här på besök hela dagen och ylar när hon ska gå så tror inte han hade ogillat att det bodde en annan hund här. Men kan inte låta bli att tänka redan nu på allt detta!

 

[Myrten]

Jag har bara en hund nu men hade under +13 år två cocker spanieltikar. De var väldigt nära i ålder och det var dels för att nr 2 "dök upp" och jag ville väldigt gärna ha den hunden, dels för att nr 1 inköptes efter ett trauma (!) när hennes högt älskade föregångare dog ung. Så jag hade tänkt att två egentligen vore bra OM något liknande skulle hända igen (båda dessa levde till de var 14+).

Det var aldrig några problems. Cockrar, och jag tror det är liknande med springer, ligger ju gärna i en hög när de vilar och könsbunden aggressivitet är ovanligt. Inga proiblem med två tikar i samma ålder någonsin. De var goda vänner. Jag hade heller aldrig några problem med att ta den ena och gå ut och träna. De var grundtrygga. De fick nog inte riktigt lika mycket uppmärksamhet, jag körde viltspår med bägge, ställde ut dem och så tränade jakt (apportering och fältarbete) med den ena och gick agilitykurs med den andra. Jag lade mer tid på det förstnämnda, men det kändes ändå helt ok! Jag köpte några enkla agilityhunder, typ cavaletti och en tunnel och kunde träna lite med den "andra" hunden på gräsmattan efter att ha varit ute och tränat på fältarbetet. Då var bägge nöjda.

Det var bara fyra månader mellan att jag fick dessa två hundar, men som sagt - det funkade. Med min nuvarande hund, som inte alls är lika cool, hade det nog varit mer jobb. Nu är hon fyra år och skulle kunna få en kompis. Så intervallen beror delvis på hunden. Tycker jag.

 

[Tajger]

Vi har fyra tikar, med ca tre år mellan. Jag går promenader med alla, träning blir oftast med två i taget. Den äldsta är 11 år och nyligen opererad så det blir inte så mycket träning för henne. Är det agilityträning hemma så får de andra tre 20-30 minuter var. Men vi har inga barn hemma längre, det gör stor skillnad i tid
Jag känner att det är som att ha flera barn, man tar sig tid efter de förutsättningar man har.

 

[Red_Chili]

Det är så väldigt olika vad som är lämpligt åldersspann mellan hundar. I de allra, allra flesta fallen så rekommenderar jag att man väntar tills hund 1 är åtminstone nästan vuxen, har en någorlunda grundlydnad osv. Risken är annars att det blir väldigt tufft att träna dem och att det mer blir att de unga hittar på hyss ihop än tränar med sina människor. Men, det beror ju också på hur samarbetsvilliga hundarna är. Jag har hundar av en typ som inte alls är avlade för att jobba med människor. De är otroligt självständiga, väntar aldrig på kommando för att göra något och man får verkligen jobba för att bygga upp motivationen hos dem. De tar inte heller åt sig av tillsägelser. Har man hundar som är lättare att träna och mer förarbundna, då går det säkert smidigare att ha två unga hundar ihop.

För egen del tycker jag det är lite jobbigt att ha tre hundar när jag kommer hem efter att tex ha varit på jobbet. Alla tre vill hälsa samtidigt och jag har bara två armar att klappa med. Jag blir ju lika glad som dem och det blir en full cirkus i hallen när jag försöker hälsa på alla tre samtidigt Annars är det bara kul att ha tre hundar för mig. Jag har hellre tre än två. Mina hundar älskar varandras sällskap, leker otroligt fint ihop, sover tillsammans inomhus och allmänt bara njuter av att vara tillsammans. Jag har alla tre på promenader samtidigt, men tränar jag tricks/lydnad/rallylydnad så får två vänta under tiden jag tränar den tredje. Fördelen är att jag kan använda det för att bygga upp motivationen hos dem. De som inte får vara med och träna blir väldigt sugna på att vara med, och då anstränger de sig lite extra när det väl är deras tur.

För mina hundar blir det därför inte att de får mindre uppmärksamhet av att vara flera i hemmet. Tvärt om så får de istället mer sällskap (av varandra) och roligare ute på promenader då de kan leka ihop. Jag upplever också att de mår väldigt bra av att rent allmänt ha någon att "vara hund med". Och mina äldre hundar har hela tiden hjälpt till att uppfostra de yngre.

 

[Acto]

För egen del så vill jag att första hunden åtminstone är i) fullt vuxen (fysiskt såväl som mentalt), ii) har en gedigen/stadig grundlydnad samt iii) startad träningsmässigt i åtminstone en sport (helst 2) innan jag skulle överväga att skaffa hund nr 2.

För mig skulle ovan innebära att första hunden skulle vara åtminstone 3 år innan hund två kom. Men jag hade nog föredragit att hunden var 4 år.

 

[Jollanlollan]

Jag har bara en hund nu men hade under +13 år två cocker spanieltikar. De var väldigt nära i ålder och det var dels för att nr 2 "dök upp" och jag ville väldigt gärna ha den hunden, dels för att nr 1 inköptes efter ett trauma (!) när hennes högt älskade föregångare dog ung. Så jag hade tänkt att två egentligen vore bra OM något liknande skulle hända igen (båda dessa levde till de var 14+).

Det var aldrig några problems. Cockrar, och jag tror det är liknande med springer, ligger ju gärna i en hög när de vilar och könsbunden aggressivitet är ovanligt. Inga proiblem med två tikar i samma ålder någonsin. De var goda vänner. Jag hade heller aldrig några problem med att ta den ena och gå ut och träna. De var grundtrygga. De fick nog inte riktigt lika mycket uppmärksamhet, jag körde viltspår med bägge, ställde ut dem och så tränade jakt (apportering och fältarbete) med den ena och gick agilitykurs med den andra. Jag lade mer tid på det förstnämnda, men det kändes ändå helt ok! Jag köpte några enkla agilityhunder, typ cavaletti och en tunnel och kunde träna lite med den "andra" hunden på gräsmattan efter att ha varit ute och tränat på fältarbetet. Då var bägge nöjda.

Det var bara fyra månader mellan att jag fick dessa två hundar, men som sagt - det funkade. Med min nuvarande hund, som inte alls är lika cool, hade det nog varit mer jobb. Nu är hon fyra år och skulle kunna få en kompis. Så intervallen beror delvis på hunden. Tycker jag.

Jag tror att rent hur min hund är idag hade jag säkert kunna skaffa en till då han verkligen älskar andra hundar och visar 0 tendenser till könsbunden aggressivitet precis som du nämner! Vad kul att höra att det gick så bra trots att de var så nära i ålder! För oss kommer det nog bli som minst 2 år mellan dem men vill kika lite hur andra tänker!

 

[Jollanlollan]

Det är så väldigt olika vad som är lämpligt åldersspann mellan hundar. I de allra, allra flesta fallen så rekommenderar jag att man väntar tills hund 1 är åtminstone nästan vuxen, har en någorlunda grundlydnad osv. Risken är annars att det blir väldigt tufft att träna dem och att det mer blir att de unga hittar på hyss ihop än tränar med sina människor. Men, det beror ju också på hur samarbetsvilliga hundarna är. Jag har hundar av en typ som inte alls är avlade för att jobba med människor. De är otroligt självständiga, väntar aldrig på kommando för att göra något och man får verkligen jobba för att bygga upp motivationen hos dem. De tar inte heller åt sig av tillsägelser. Har man hundar som är lättare att träna och mer förarbundna, då går det säkert smidigare att ha två unga hundar ihop.

För egen del tycker jag det är lite jobbigt att ha tre hundar när jag kommer hem efter att tex ha varit på jobbet. Alla tre vill hälsa samtidigt och jag har bara två armar att klappa med. Jag blir ju lika glad som dem och det blir en full cirkus i hallen när jag försöker hälsa på alla tre samtidigt Annars är det bara kul att ha tre hundar för mig. Jag har hellre tre än två. Mina hundar älskar varandras sällskap, leker otroligt fint ihop, sover tillsammans inomhus och allmänt bara njuter av att vara tillsammans. Jag har alla tre på promenader samtidigt, men tränar jag tricks/lydnad/rallylydnad så får två vänta under tiden jag tränar den tredje. Fördelen är att jag kan använda det för att bygga upp motivationen hos dem. De som inte får vara med och träna blir väldigt sugna på att vara med, och då anstränger de sig lite extra när det väl är deras tur.

För mina hundar blir det därför inte att de får mindre uppmärksamhet av att vara flera i hemmet. Tvärt om så får de istället mer sällskap (av varandra) och roligare ute på promenader då de kan leka ihop. Jag upplever också att de mår väldigt bra av att rent allmänt ha någon att "vara hund med". Och mina äldre hundar har hela tiden hjälpt till att uppfostra de yngre.

Åh låter ju helt underbart! Vad kul också att de andra hundarna blir peppade av att se när deras kompis får träna. Det är väl egentligen sådana situationer jag är mest orolig för att hund 1 ska känna någon form av avundsjuka. Även om han gett 0 indikationer på det idag. Jag är uppväxt med Terriers och kan säga att ingen av dem var särskilt intresserad av att ha en hundkompis. Samt att de kunde vara extremt svartsjuka bara man visade en annan hund uppmärksamhet.

Kul att höra också vad det ger dem att ha en kompis att ”vara hund med” som du säger!

 

[Jollanlollan]

För egen del så vill jag att första hunden åtminstone är i) fullt vuxen (fysiskt såväl som mentalt), ii) har en gedigen/stadig grundlydnad samt iii) startad träningsmässigt i åtminstone en sport (helst 2) innan jag skulle överväga att skaffa hund nr 2.

För mig skulle ovan innebära att första hunden skulle vara åtminstone 3 år innan hund två kom. Men jag hade nog föredragit att hunden var 4 år.

Tack för bra input! Min plan är minst 2 år men låter som att jag borde vänta till 3 år. Jag vill gärna tävla med honom också. Så vill få tid till att ”bygga upp” det med han! han är redan väldigt lydig för att vara unghund då jag tränar vardagslydnad med han dagligen. (om jag jämför med andra unghundar) men han är fortfarande inte mogen såklart så det vill jag att han ska vara!

 

[Bulldoozer]

För hundarnas del är det stor fördel att ha en flockmedlem som pratar samma språk, de har väldigt mycket utbyta av varandra.

Att tro att hundar blir "avundsjuka" är att förmänskliga dem lite väl mycket. Däremot ska man passa sig för att de kan lägga sig till med olaten att vakta en precis som de kan vakta matskål, ben, liggplats m.m. Det har nog inte så mycket med svartsjuka att göra som att vi som människor är en värdefull resurs som står för både godis, lek och klappar. Det inget problem om man kväver det i sin linda men bra att ha i åtanke med flera hundar ii hushållet så att man tar tag i det i tid om det skulle uppkomma.

Har absolut inga skuldkänslor, jag ger mina hundar ett toppenliv där de får interagera med artfränder och i princip alltid har sällskap om inte av oss tvåbenta så av sina hundkompisar. De tränas i regel ihop, jag varvar dem så att två ligger på paus och en tränas och så byter jag, Då får de både passivitetsträning och den aktiva träningen.
Ibland åker jag iväg med en hund på kurs, tävling eller annat och när de har varit yngre har jag försökt lägga mer tid på att de ska komma iväg lite mer på egen tass.

 

[Sel]

Jag önskar egentligen att jag introducerat en tredje hund medan mina första två var relativt unga eftersom jag verkligen fruktar dagen då mitt hus står utan hund... men båda har varit lite komplicerade i sitt umgänge och jag är dessutom ensamstående med jobb så det är inte gjort i en handvändning att skaffa valp.
Nu valde jag katt som sällskap åt kvarvarande prinsessa istället men jag önskar verkligen, verkligen att jag hade kunnat ha en valp som överlappade henne också.... för att vara krass sådär. Det känns otroligt läskigt med ett hundtomt hus, så jag hade med facit i hand gärna överlappat alla mina hundar/djur med sådär tre till fem år ungefär.
Någon som är ung nog att stå ut med en snorunge men inte så ung att de hamnar i samma åldersspann.

 

[Sel]

Jag hade inga samvetskval när jag hade två hundar. De var så otroligt olika, men även i träning var det inga bekymmer att möta bådas behov. Bara positivt.
Lite spänning när de rök ihop någon gång men det var ingenting som påverkade vårt liv tillsammans, vi lärde oss och gick vidare.

 

[SiZo]

För hundarnas del är det stor fördel att ha en flockmedlem som pratar samma språk, de har väldigt mycket utbyta av varandra.

Att tro att hundar blir "avundsjuka" är att förmänskliga dem lite väl mycket. Däremot ska man passa sig för att de kan lägga sig till med olaten att vakta en precis som de kan vakta matskål, ben, liggplats m.m. Det har nog inte så mycket med svartsjuka att göra som att vi som människor är en värdefull resurs som står för både godis, lek och klappar. Det inget problem om man kväver det i sin linda men bra att ha i åtanke med flera hundar ii hushållet så att man tar tag i det i tid om det skulle uppkomma.

Har absolut inga skuldkänslor, jag ger mina hundar ett toppenliv där de får interagera med artfränder och i princip alltid har sällskap om inte av oss tvåbenta så av sina hundkompisar. De tränas i regel ihop, jag varvar dem så att två ligger på paus och en tränas och så byter jag, Då får de både passivitetsträning och den aktiva träningen.
Ibland åker jag iväg med en hund på kurs, tävling eller annat och när de har varit yngre har jag försökt lägga mer tid på att de ska komma iväg lite mer på egen tass.

Hundar känner avundsjuka.



https://www.wellbeingintlstudiesrepository.org/cgi/viewcontent.cgi?article=1319&context=animsent

https://journals.sagepub.com/doi/full/10.1177/0956797620979149

 

[tuaphua]

Jag är inne på hund 6 och 7. Jag har i stort sett alltid haft 2 hundar för att de ska ha varann, egen kompis av samma sort. Det har varit olika vilken ålder kvarvarande hund varit när ny tillkommit. Det har funkat mkt bra varje gång.
Nuvarande ena hund var väl några månader när vi fick hem nästa valp. Det har gått fint och jag har tyckt att det varit bra att de kunnat leka med varann som små tex.
Det har varit lite olika upplägg med vad hundarna behöver och mår bäst av. Vissa har krävt mer än andra.
Jag har alltid gjort lite saker separat med hundarna för att se till att de skulle tåla att bli ensamma.
Visst kan det hugga till ibland av dåligt samvete när man måste mota bort en hund. Men man själv och hundarna vänjer sig ju.

 

[_Zacke_]

Jag har haft två hundar ganska tätt(1år i mellan) och rekommenderar det inte. Framför allt nu på slutet då båda var gamla samtidigt och man pågrund av det blev lite begränsad och sen det värsta av allt att den ena fick somna in för ett år sen och känner mer och mer att det närmar sig för den andra nu med. Sorgen har ju inte ens "lagt" sig efter förlusten förra året skaffade dessutom en valp för 1år sen och det har varit lite jobbigt för den gamla. När han inte finns mer är tanken att jag bara ska ha en tills han är typ 6-7år och då skaffa en till så dom blir mer spridda i ålder utan att han är för gammal för att orka med en valp. Sen kan ju saker så klart hända ändå som gör att dom planerna rubbas.

 

[SiZo]

Jag har haft två hundar ganska tätt(1år i mellan) och rekommenderar det inte. Framför allt nu på slutet då båda var gamla samtidigt och man pågrund av det blev lite begränsad och sen det värsta av allt att den ena fick somna in för ett år sen och känner mer och mer att det närmar sig för den andra nu med. Sorgen har ju inte ens "lagt" sig efter förlusten förra året skaffade dessutom en valp för 1år sen och det har varit lite jobbigt för den gamla. När han inte finns mer är tanken att jag bara ska ha en tills han är typ 6-7år och då skaffa en till så dom blir mer spridda i ålder utan att han är för gammal för att orka med en valp. Sen kan ju saker så klart hända ändå som gör att dom planerna rubbas.

Usch, det här är jag rädd för. Jag har två kullsyskon. Det lär ju inte bli helt bra sorgemässigt alltså.

 

[AraSlei]

Jag har fem hundar - 9 månader, 4,5 år, 6 år, 8 år och 11,5 år.

Med facit i hand tycker jag att 4 år emellan är för lång tid. 2-3 år är nog ganska lagom för min typ av ändamål.
Att ha så här många hundar kräver dock en hel del anpassningar av livet, arbetet och hemmet och är nog inte för alla.

 

[Migo]

Jag har haft mellan 5-11 hundar i taget senaste tio åren.

Håller med många andra om att de har betydligt mer positivt utbyte av varandra, än konkurrens (förutsatt att de trivs ihop och leker på samma sätt).

Jag brukar rekommendera folk att ha första hunden välgrundad och lite till innan de börjar titta efter nr 2, så man vet mer om vad man vill ha för egenskaper i nästa och har klart för sig ungefär hur "resan" känns genom valp/unghund till vuxen individ.

Jag ser till att alla får kvalitetstid med mig varje dag, men vad är väldigt olika. Tränar utan problem 4-5 hundar på 1½-2 timmar så att de sover nöjt resten av tiden. Svårare med valpar och pensionärer som inte tränas på samma vis... (arbetande vallhundar).

 

[Springer]

Vad för springer har du? Jakt? Vad gör du med den?
Jag vill ha några år mellan mina hundar.
Jag tycker det är dags för nr.2 när nr.1 har kommit så långt att den enbart behöver underhållsträning.
Sen en aspekt till. När nr.1 blivit så gammal att det är dags att ta farväl behöver jag inte åka hem med en tom bil.
En annan sak jag gör är att att separera dem ibland för att inte de skall bli så beroende av varandra. Är det ex. svinkallt eller stekhett ute och den ena skall iväg på något då går det inte

 

[Holdyourhorses]

Jag har två ESS. Det är 3,5 år mellan dem. Jag köpte hund nummer två främst för att hund nummer ett inte är lika intresserad av att träna som jag är. Hund nummer ett har fortfarande ett aktivt liv men det är motion och viltspår som han får ägna sig åt. Hund nummer två tränar jag lydnad med så vi är iväg själv ett par gånger i veckan.

Min man tar ofta med hund nummer ett på utflykter om jag är i väg med hund nummer två. Den hunden tycker det är betydligt roligare att åka lådcykel med husse och sitta på en uteservering än att gå fot på någon appellplan

Jag motionerar dem tillsammans men har lagt mycket krut på egentid med hund nummer två. Jag vill att han ska vara min hund, inte hund nummer etts hund om det låter begripligt.

 

[Jollanlollan]

Jag har fem hundar - 9 månader, 4,5 år, 6 år, 8 år och 11,5 år.

Med facit i hand tycker jag att 4 år emellan är för lång tid. 2-3 år är nog ganska lagom för min typ av ändamål.
Att ha så här många hundar kräver dock en hel del anpassningar av livet, arbetet och hemmet och är nog inte för alla.

Detta låter typ som mitt drömliv att ha såhär många hundar! Dock så får jag nog vänta en sisådär 12-13 år till barnen är stora innan jag kan ge mig an det! hem och arbete är inte problemet för mig, men definitivt ”fas” i livet.