Lita på andra??

[cinderella]

Ja, hur gör man för att våga lita på andra? Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara, men som liten hade jag väldigt svårt att bli accepterad av andra. Kan inte påstå att jag var jättemobbad, jag hade vänner också, men det fanns tyvärr alldeles för många andra som retades och var elaka.
Det sätter sig som vuxen o jag har lite svårt att ta plats. Jag träffar nya vänner, bjuder gärna hit dem, dörren står alltid öppen. Men själv vågar jag inte gå dit, för jag kanske stör. Jag frågar inte två gånger, svarar man inte eller säger ja direkt så ville man väl inte o då ska jag inte störa. OSV...
När det gäller karlar så vågar jag inte riktigt lita på att de faktiskt är intresserade o de tappar ganska snart intresset när jag sätter upp en stor mur som de måste ta sig över först...

Ja, hur gör man när man gärna vill ta kontakter men inte riktigt vågar. Innerst inne tror jag ju egentligen inte att några vänner inte tycker om mig. Men samtidigt vill jag ju inte störa...

 

[Skjøldur]

Sv: Lita på andra??

Ingen annan som svarar så jag får væl førsøka sæga något. Jag kænner igen mig i din sociala osækerhet. Jag har också tappat bort kompisar før att jag inte klarat av att bli avvisad två gånge i rad. Efter andra gången har jag kanske inte hørt av mig igen utan væntat på att dom ska høra av sig till mig. Sedan har jag førstått att i alla fall två av dom dær var deppade och bara orkade træffa sina allra nærmsta och knappt det... så det var dærfør. Om jag vetat det i tid så hade jag hørt av mig ændå. Man kan ju alltid skicka fina sms och kanske hænga en påse med hembakt på dørren eller så.

Angående killar så kan du kanske hitta någon på nætet som du kan maila till, chatta med och snacka lite i telefon med till att børja med. Det ær enklare æn att træffas i verkliga livet med en gång. Tar det slut innan ni træffats så ta det som en god øvning ændå. Alltid har du lært dig något om mæn. Men djupnar kontakten så tycker jag att du ska ta mod till dig och sæga som det ær - att du har svårt att tro att du kan bli ælskad før att du blivit mobbad. Tycker han om dig kommer han att førsøka øvertyga dig om att du visst ær ælskværd! Ditt inre kommer att protestera som vanligt men då ær du beredd på det och kan behærska dig. Bekræfta allt gott du ser hos honom och gør honom glad och snart så har ni två børjat ett førhållande...

Om du vill skulle du kunna søka terapi-hjælp. Jag har sjælv gått i en slags gruppterapi i tio veckor fast inte av den orsaken. Men en grupp dær alla har tystnadsplikt mot varandra ær ett bra stælle att øva sig i tillit. Mia Tørnbloms bøcker om sjælvkænsla ær storsæljare. Har du læst dom? I en av dom finns alla tænkbara goda egenskaper uppradade och man ombeds stryka under de som man tycker passar på en sjælv. Jag kunde styka under kanske en tredjedel av dom... och det ær ju inte så få!

Lycka till

 

[Ramona]

Sv: Lita på andra??

Du måste sluta ta ansvar för andra människors känslor. Om du stör eller inte kan inte du avgöra, det får de avgöra. Sluta lägga mentala ord i munnen på folk!

Jag tycker att du ska vända på det istället. Hur tänker folk när du aldrig kommer hem till dem? Förstår de att du är osäker, eller tycker de att det är konstigt att du inte verkar vilja umgås någon annanstans än i ditt egna hem?

 

[Borttaget konto]

Sv: Lita på andra??

Människor kanske helt enkelt tolkar din passivitet som ointresse. Visa att du är intresserad.

Måste du lita på att andra gillar dig? Det kan tvärtom vara bra om det visar sig att någon inte gillar dig och att den tycker att du stör.

Faktum är att ju fortare du tar reda på vilka som inte gillar dig, desto fortare kan du fokusera på de som du verkligen har möjlighet att komma nära. De som du har utbyte med. Alltså är ett nej bättre än att gå och drömma om något som aldrig skulle fungera, för att personen är ointresserad eller en idiot tex - vilket du hade insett om du försökt lära känna den ordentligt. Varje nej för dig närmare något äkta, någon du kan lita på.

Så ta initiativ och ta reda på om du "stör" eller ej, ta reda på om de är något att ha i ditt liv.

Tänk inte på det som att du ska "bli vald" eller accepterad, utan att du ska välja någon. Hitta någon du känner dig trygg med. I ditt liv handlar det om vad du vill ha, vad som får dig att må bra, inte om att bli accepterad av alla som råkar finnas i din närhet. Tänk inte "är jag intressant nog, gillar de mig", utan "gillar jag dem, är de intressanta?" Är de rätt för mig?

Och kom ihåg att det finns ca 7 miljarder människor här i världen, någon kommer definitivt tycka att du inte stör alls utan tvärtom att du tillför något. Du är garanterat inte ensam, bara du vågar se dig omkring.

 

[Elektronen]

Sv: Lita på andra??

Hoppar in från U, men har väl haft liknande uppväxt som dej. Har flera bra kompisar men jag är generellt misstänksam mot nya människor och distanserar mej lätt. Beter mej nog ganska stelt osv. är inte jätte lätt att lära känna alltså.

Till en viss del vill man ju såklart bli accepterad det vill väl alla, men jag tror att man har en större tendens att leta efter tecken på ogillande eller liknade, hos andra människor om man t.ex. varit mobbad. Det gör iaf jag omedvetet.

Personligen är jag ganska väl medveten om hur jag beter mej i de flesta situationer och varför jag gör det. Men är väldigt svårt att ändra på det tkr jag!
Tror det gäller att "träna" i de situationer som ändå känns ganska okej, så man bygger upp sej själv .

Kan oxå fundera ibland varför mina vänner umgås med mej , men har börjat inse att det inte behöver vara fel på varken mej eller den andra personen för att man inte trivs ihop. Att jag börjat inse det, är nog tack vare att, sen jag började plugga så har jag träffat på flera människor som är väldigt lika mej. Och jag har då känt mej avslappnad från början med de personerna.