Detta är överkurs för min del, det mesta ni snackar om vinklar, breddning och perfekta levader (kaggar däremot, de begriper jag mig på!).
Men även om det är överkurs så kan jag inte för mitt liv begripa vad du eftersträvar Svea. Jag får inte ihop det. Jag har förstått hela idén med dressyr som att man vill ha lätthet fram, sitta i uppförsbacke, och att det åstadkoms genom att hästen vinklar sig bak och trampar in under tyngdpunkten, eller iallafall framför höfterna, med bakbenen. En levad blir då såsmåningom följden, när "frammen" är tillräckligt lätt och baken tillräckligt högt belastad.
Att hästen bara skulle vika in frambenen vid någon sorts horisontell samling köper jag inte - tyngdlagen och hävstångsprincipen talar emot det. Om inte framdelen höjs så att ryttaren kan hamna ovanför bakbenens isättspunkt måste den bli för tung. Oavsett hur väl musklad hästen må vara. Om inte hästen skulle ha oproportionerligt långa bakben.
Jag tror (obs tror, och förklara gärna varför jag tror fel alla ni kunniga!) att din teori har för stor tilltro till bukmusklerna. Ingen av de levader jag tittat på (bilder och filmer då, och nån gång på nån show typ) visar en häst med höjd rygg och magen som huvudaktör. Snarast har det varit sänkt bäcken och skarpa vinklar i bakbenens leder, men lätt svank på resten av ryggen. Och spänd mage, javisst, men inte så att jag tror på att det är magen enbart som gör jobbet - jag tror att det handlar mer om musklerna kring ryggen och baken som kontraheras och gör att manken öht kan lyftas över horisontell nivå. För jag får inte ihop hur en spänd mage kan lyfta frambenen, i sig?
Vore himla intressant att undersöka en levadande häst i värmekamera och med elektroder och grejer, så man kunde avgöra vilka muskler som egentligen används. Om man nu ska teoretisera kring det hela... och inte titta på de som kan och se hur de gör istället.