Leva för dressyren och hästarna

[Johannaw]

Många av oss är väldigt seriösa med ridningen. Vi lägger ner mycket pengar på träning och lägger massa tid på våra hästar. Engagemanget tycks aldrig ta slut och vi hästmänniskor kämpar hela tiden vidare för framgång och lycka. Men lever vi för dressyren och hästarna eller finns det något annat i våra liv också?

Är du en person som lägger all fritid eller arbetstid på hästar? Jobbar du i ett dressyrstall och har hästar omkring dig 24/7 eller lägger all tid efter jobbet i stallet? Ja är hästar ditt allt och det du mer eller mindre lever för? Finns det drömmar att nå större framgång ex någon gång rida internationellt eller starta egen verksamhet med fina hästar?

Jag skulle helt enkelt vilja veta hur ni som ja mer eller mindre lever för hästarna tycker att det är värt det? Själv jobbar jag i ett dressyrstall och har drömmen att lära mig rida ordentligt. Mitt liv består av hästar, ridning, fodring, sopning, mockning, matlagning till mig samt handla mat, lite dator/TV på kvällen och sömn. Mina vänner finns i städer långt bort och jag känner ingen i staden där jag bor. Så mitt liv går för det mesta ut på hästarna som jag har ett stort intresse för. Men jag kan inte låta bli att undra om det finns mer i livet. Jag kan tillägga att jag är 20 år och bodde tidigare i en storstad med socialt liv med fester, studier, shopping, vänner, fika, bio och variation i vardagen.

Vad prioriterar ni hästmänniskor mest eller ska jag säga dressyrnördar kanske haha?

 

[Saigon]

Sv: Leva för dressyren och hästarna

När jag var i ungefär din ålder så funderade jag över att försöka kunna bli så bra som möjligt och på något vis försörja mig på ridningen. Hur hade jag inte riktigt lyckas klura ut men jag var oerhört sugen på att göra ett försök. Första steget var att ta anställning hos känd dressyrryttare och sedan arbeta mig uppåt därifrån.

Men sen funderade jag ett tag till. Och tackade nej till tjänsten. För jag insåg att jag trots allt nog inte skulle trivas, i så många år, med att rida på heltid. Jag insåg att jag var naiv i mina drömmar eftersom jag inte har någon möjlighet att få någon större ekonomisk uppbackning från föräldrar eller släktingar. För även om man har lyckats göra sig "ett namn" så tar det många år att arbeta upp en fungerande verksamhet som man faktiskt kan försörja sig på. Och vad händer om man skadar sig illa så att man tex inte kan fortsätta rida eller i vart fall inte under en längre period eller den dagen man vill bilda familj osv? Jag insåg att det kommer bli blod, svett och tårar större delen av livet alt att man blir kvar som beridare hos olika ryttare under många år med låg lön.

Det jag kom fram till är att jag vill ha ett stimulerande arbete som jag trivs med och som ger mig möjlighet att på fritiden kunna satsa på att utveckla min ridning och få möjlighet att tävla. Ett jobb som ger mig ekonomisk trygghet så att jag inte behöver fasa inför sjukdomsperioder, barn och kommande pension.

Så jag började plugga istället och började sen att arbeta. Det som inte riktigt ingick i planen är att jag nu jobbar så mkt att jag tidvis har svårt att hinna med hästarna i den utsträckning som jag skulle vilja. Men samtidigt vet jag att det blir bättre så småning om. Det är självvalt att jobba så mkt som jag gör nu.

Så nej, jag kom fram till att jag inte tyckte det var värt att lägga all vaken tid, i princip, på hästarna. Även om det ger glädje så ger dig mig inte den trygghet som jag också vill ha.

Men sen ska jag inte sticka under stol med att jag vissa dagar, när man suttit instängd på kontoret hela dagen, önskar att man vore ryttare på heltid. Men jag ångrar inte mitt val och tror inte heller att jag kommer att göra det i framtiden. Jag är för mycket trygghetsnarkoman.

 

[Waco]

Sv: Leva för dressyren och hästarna

Jag fyller 22 år i år. Här andas det häst 24/7. Jag har från 14 års ålder, då jag började hjälpa till i stallar, sagt att jag aldrig ska jobba i stall! Trots det är de ända "riktiga" jobb jag haft varit i stallar. För det är det jag kan och är bra på, så de jobben får jag lätt medan andra vanliga jobb är helt omöjliga att få...

Jag har länge grubblat över jag ska bli. Jag vill inte jobba som hästförmedlare/utbildare/beriade, på heltid i alla fall. Det är för mycket jobb, för svårt och för för lite pengar helt enkelt. Det jag däremot älskar är att träna andra och hjälpa dem att hitta en rödtråd för att utveckla dem själv och hästen. Så den biten skulle jag såå gärna vilja få med. Ett tag var jag inne på att bli polis, gärna ridande eller hundförare men då min syn är fördålig så är det inte längre ett alternativ tyvärr. Samtidigt så ledsnade jag på att hanka mig fram i småstallar för nästan inga pengar och tror äntligen jag vet vad jag vill bli när jag blir stor! Sjukgymnast. Ett yrke som jag kan koppla ihop med både ryttare och häst om jag vill i framtiden, men även jobba helt utanför det om jag skulle känna för det. Yrket är praktiskt då jag kan jobba typ varsomhelst i världen..
Dock saknar jag betygen för att komma in. Det blir att plugga högskoleprov

Då är det ju bara problemet vad jag ska göra sålänge.. Just nu håller jag lite lektioner, rider andras hästar och mockar ett par boxar. Annars blir det att sitta med näsan i en bok/framför datorn eller liknande. Umgås med vänner går i perioder vissa månader mycket andra mindre. Bor dock väldigt centralt och nära vännerna. För mig räcker det oftast med att bara träffa de i stallet. Kom fram till att jag kan lika gärna kan försöka lära mig att rida sålänge. För jag vill gärna kunna tävla GP som "hobbyryttare" i alla fall. I dagens läge har jag inte haft råd att träna sedan i november och pengar till det kommer defenitivt inte rulla in förrän jag har ett riktigt jobb. Åker och provjobbar nästa vecka i Danmark. Vitt jobb, bra lön och låter bra då det kommer att vara en del ridning och befinna mig i en riktigt häftig miljö. Kanske något för mig, men det vet jag först nästa vecka

 

[SaraMara]

Sv: Leva för dressyren och hästarna

Jag är en mycket slapp dressyrryttare som helt släppt alla önskemål om att tävla och träna på högre nivå än lätta klasser. Tävling blir det numer bara när det passar in i mitt andra liv - vilket innebär väldigt sällan...

Har valt att utbilda mig till ett fantastiskt roligt yrke, men som innebär väldigt mkt jobb och därmed ganska lite tid över för hästeri om jag inte vill prioritera bort allt annat - och det känner jag på ngt sätt att jag är klar med. Har i många år prioriterat träning, häst, tävling o.s.v. framför de allra flesta sociala aktiviteter men numer känner jag att det är alldeles för trevligt att kunna hänga kvar på jobbet och ta en öl, spela lite pingis eller gå ut och äta med sambon, gå på ngn spelning eller liknande för att helt välja bort det livet till förmån för hästarna.

Är i stallet fyra-fem ggr i veckan bara numer och rider sällan mer än fyra ggr i veckan - det får räcka. Vi tränar som vanligt och har roligt - men med mkt mindre krav på oss båda. Det passar både mig som trettio plus och kusen som numer är 15 bast.

Utmaningar, press och tävlingskänslan får jag massor av ändå i mitt yrke, så den delen av min personlighet som behöver utmanas, sättas på prov osv tillgodoses på ett sätt som faktiskt försörjer mig numer - och inte ruinerar mig.

 

[panaccea]

Sv: Leva för dressyren och hästarna

Jag bestämde mig på högstadiet att jag ville jobba med hästar och gick hästinriktad linje på gymnasiet..

Efter studenten hankade jag mig fram i några år genom jobb med fickpengar och boende varvat med arbetslöshet och pluggande. Fick tillslut tjänst som stallchef med vit (låg) lön och jobbade där några år med uppehåll på mitten för att jobba ett par mån utomlands. Tröttnade mer o mer på att ständigt räkna kronor och ören samt att aldrig kunna resa osv så i samband med en olycka på jobbet sa jag upp mig och flyttade.. Höll igång med medryttarhäst 1-3ggr/v men förlorade inspiration och lust och numera rider jag inte alls!

Det ironiska med det hela är att eftersom jag valde att satsa helhjärtat på hästarna hade jag aldrig råd med en egen häst..

 

[stjarnfrugt]

Sv: Leva för dressyren och hästarna

Det ironiska med det hela är att eftersom jag valde att satsa helhjärtat på hästarna hade jag aldrig råd med en egen häst..

Och det är ju inte ovanligt alls. Mina kompisar som utbildat sig på högskolenivå är bland de som jobbar hårdast under sämst villkor och ev kan ro runt egen häst för att de har en snäll sambo eller föräldrar. Rent krasst.

Jag gick ridgymnasium och insåg efter ett par år där att yrkesmässig inom häst ville jag inte bli. Mest för att det blev så opersonligt, stressigt, tungt osv. Det tog bort glädjen i mitt hästeri. I flera år hade jag uppehåll och till en början ville jag knappt se åt en häst.
Sedan dess har jag insett att det jag vill ha ut av hästägandet är en fin häst att träna och ev tävla med regelbundet, men utöver det ha en vän att dela fritiden med. Jag vill inte räkna kronor och ören för det har jag redan gjort med mina tidigare hästar. Så jag läste till ett välbetalt yrke och har nu utan problem råd att göra allt det där jag vill med hästlivet. Det enda som sätter stopp för mig är väl egentligen att mina ambitioner sänkts från att drömma om att tävla varje helg till att träna huvudsakligen, men det är ju självvalt och rätt skönt faktiskt då pressen är obefintlig.

 

[Lancet]

Sv: Leva för dressyren och hästarna

Intressant tråd!

Jag har alltid jobbat med hästar ibland parallellt men ''vanliga '' jobb och skola. Jag har även haft egen firma i Sverige, utbildning av hästar.

Nu jobbar jag sedan snart tre år i Tyskland som beridare i ett dressyrstall. Det är MYCKET jobb det sliter men jag vill inte göra något annat. Jag jobbar många timmar i veckan men ett team där vi har väldigt kul, jag har egen häst vid sidan av jobbet och håller även då lite träningar.

Uppe på det bor jag ihop med min pojkvän och försöker att ha ett normalt liv ibland också ( tur att han också jobbar med djur och också jobbar mycket..)

Ja vill inte bara vara i stallet, för mig är det viktigt att ha ett socialt umgänge, att ha vänner som man inte behöver prata häst med.. Att festa, dansa nätterna långa ibland Det behövs.

Jag kom ju till ett land där jag inte kunde språket och inte kände någon utanför gården men man får helt enkelt försöka. Kan dock säga att vintern är verkligen den tyngsta tiden i detta yrket och jag är så glad att det snart är förbi!!

Det var lite om mitt liv, ställ gärna frågor

 

[Novali01]

Sv: Leva för dressyren och hästarna

Och jag är så himla avundsjuk på er som är 15-20 år yngre för ni fick chanser som knappast fanns på "min" tid! Dvs när jag gick i högstadiet så fanns det inte ens några ridgymnasier än mindre några högskole utbildningar. Man kunde gå kurser på Flyinge och Strömsholm men i mina akademiska föräldrars värld så var det ju ett sånt no-no att det fanns inte... Jag skulle kunna ge väldigt mycket för att vara 20 igen o kunna göra valet att jobba med hästar på ett eller annat sätt, mest troligt hade jag nog blivit sadelmakare med inprovning som specialitet!

 

[aprilia]

Sv: Leva för dressyren och hästarna

Vad hindrar dig att bli sadelmakare nu? Såklart du kan bli det!

 

[aprilia]

Sv: Leva för dressyren och hästarna

Satsa på sjukgymnast! Med din hästbakgrund som du kan kombinera med sjukgymnastyrket tror jag mkt på. Det går att inrikta sig mot veterinärmedicin som sjukgymnast, så det är definitivt på framfart!

Jag har kämpat i ett år med högskoleprovet och har äntligen kommit in nu i vår! Känns verkligen helrätt. Det är en bred utbildning, du kan jobba inom sååå många områden! En liten dröm jag har är att kunna kombinera sjukgymnastyrket med mitt hästintresse, att jobba med både ryttare och häst.

Massa pepp till dig!

 

[NinaP]

Sv: Leva för dressyren och hästarna

Jag jobbar som dressyrelev och det är verkligen hästar 24/7, långa dagar hårt slit men definitivt värt det! Jag kommer hålla på tills den dagen det inte är värt det längre, känns som om det kommer ta ett bra tag till..

Målet är att bli så bra jag bara kan, antingen bara för min egen skull senare som hobbyryttare med ett vanligt jobb, eller som beridare/eget företag. Det får tiden utvisa.
Drömmen är det senare, och jag tror ändå jag alltid kommer jobba lite med hästar vid sidan av, även om jag i framtiden skulle skaffa ett vanligt jobb.

Jag vill iallafall inte titta tillbaka på mitt liv och ångra att jag aldrig försökte, så nu försöker jag allt vad jag bara kan

MEN för att orka med det här livet, måste man ha ett liv på sidan av också, det är klart jag försakar en del om man jämför med att ha ett vanligt jobb- men vi försöker vara lite sociala, bara åka till byns lilla cafe och hänga för att komma bort från gården då och då.

Det som är bra med det stället jag jobbar på nu är att det är ganska stort, vi är många tjejer som jobbar här + en del elever som håller till i stallet, så sociala umgänget blir väldigt mycket lättare om man jämför med de mindre stallen jag jobbade på i Sverige där vi inte var lika många.

Sen tar man ju alla chanser man får att vara "vanlig människa", kommer man ut stallet iklädd jeans och en tröja en ledig dag undrar alla i stallet varför man är så finklädd och vart man ska

 

[Primula]

Sv: Leva för dressyren och hästarna

Jag älskar hästar och ridning, det är mitt absolut största intresse! Men, jag kan inte säga att jag lever för det, samtidigt skulle jag inte klara mig utan det. Men jag måste ha ett liv utanför också. Jag älskar att träffa kompisar, springa på krogen och plåga mig på gymmet. Så för mig kanske det är hästar 2-3 timmar om dagen men jag har (för mig) höga mål inom dressyren och är ingen skogsmulle för det.

Jag tror att jag bestämde mig för att hålla det på den nivån sist jag skulle köpa häst. Visst satt jag och dregglade över alla fina dressyrhästar som var tillsalu men till slut satte jag ett pristak för mig själv på 100'. En häst för mer pengar kommer aldrig få utnyttja sin fulla kapacitet och utbildning hos mig ändå

 

[Gabby_Ossi]

Sv: Leva för dressyren och hästarna

Jag lever för hästarna, men jag vill inte leva på hästar. Så jag håller på och utbildar mig till civilingenjör, planen är att ha ett rel välbetalt jobb så att jag har råd att ha hästar som hobby.

Jag har inget socialt liv utanför stallet (knappt där heller för den delen ) och gör inget mer än skola och stallet (och sitter vid datorn, lite för mycket). Allt jag gör, även till viss del valet av utbildning, har jag gjort med hästarna i åtanke först och främst.

 

[kryddelydd]

Sv: Leva för dressyren och hästarna

Jag har ett heltidsjobb som är ganska pressande och krävande.

Som hobby äger jag 16 hästar av varierande typer, som jag rider eller ska rida när de är tillräckligt gammal.
Jag har inga ambitioner att placeras i svåra dressyrklasser eftersom jag inte riktigt har den typen av häst, men jag har en häst som enligt en dressyrdomare duger till åtminstone 70% i MSV eller Georg. Det vore roligt att kunna träna hästen till sådana prestationer.

Hästar och ridning - något slags dressyr - är det roligaste jag vet och det är hästarna jag lägger ner pengar på. Ridkläder, hästutrustning, har just köpt en "ny" bil som är bättre dragbil än den gamla, bara för att kunna åka ut och tävla även i sommar (den gamla duger utmärkt för "hemmakörning" men jag har ingen lust att åka till tävling 25 mil enkel resa med den bilen längre).

För övrigt läser jag gärna böcker och periodvis handarbetar jag.

Men så mycket annat än hästarna är inte viktigt för mig.

Fast jag vill inte påstå att jag känner igen mig i att jag "kämpar för att nå framgång".
Jag rider och tränar för att det är roligt, och ju mer jag lär mig och ju bättre hästen och jag kan prestera, desto roligare är det.
Det är kul att träna på MSV dressyrnivå (eller vad det nu är för nivå när man börjar försöka tränga ihop bytena till serier i var tredje steg, och tränar en piaff som dressyrdomaren godkänner, och jobbar mot passage och där galoppsluta är en relativt enkel övning) men det roliga är att träna och bli duktigare. Det roliga för mig är inte att åka runt och försöka bevisa något - egentligen.

Hästen som är utbildad på denna nivå är för övrigt en nu åttaårig kallblodstravarvalack som rör sig för rasen spektakulärt.

Men jag kanske inte hörde till målgruppen att svara på din tråd...

 

[kryddelydd]

Sv: Leva för dressyren och hästarna

Och jag är så himla avundsjuk på er som är 15-20 år yngre för ni fick chanser som knappast fanns på "min" tid! Dvs när jag gick i högstadiet så fanns det inte ens några ridgymnasier än mindre några högskole utbildningar. Man kunde gå kurser på Flyinge och Strömsholm men i mina akademiska föräldrars värld så var det ju ett sånt no-no att det fanns inte... Jag skulle kunna ge väldigt mycket för att vara 20 igen o kunna göra valet att jobba med hästar på ett eller annat sätt, mest troligt hade jag nog blivit sadelmakare med inprovning som specialitet!

...och med mina icke hästintresserade föräldrar och med en bakgrund där syrran och jag fick ponny men det fanns varken pengar eller intresse för ridlektioner, så fanns det heller inte i världsbilden.

Ja, det är helt andra förutsättningar för ungdomar idag.
Det var ju väldigt få som på 80-talet hade möjligheter att ha egen häst (det privilegiet hade vi) och än mindre rida för privatinstruktör.

tillgång till instruktörer har blivit mycket mer utbredd numera. Fler har råd att ha häst, fler har tillgång till transport och tränare.

Jag är inte avundsjuk utan är glad att jag som vuxen själv kunnat välja hur jag vill göra och vilken inriktning jag vill ha med ridningen och vilka instruktörer som jag är intresserad av att träna för.

 

[karamelldrottningen]

Sv: Leva för dressyren och hästarna

Jo lever nog mest för hästarna tror jag. De ger så mkt. Jobbar inom vården och har inackorderingar. Kanske i framtiden ge kurser, lektioner lite mer men just nu vill jag mest hålla på med mina egna. Blir långa dagar. Hinner inte med så mkt annat än hästarna, gården och jobbet. Lägger hellre pengarna på träningar osv än nått icke hästrelaterat, tex klippa håret. Pratar ofta med mina närmaste vänner men ses inte så ofta. En gång i månaden kanske? En vän ser jag ju iofs ofta för hon har sin häst här. Ja gå ut på krogen och dansa är kul men bor så avsides så det blir värsta projektet och sen måste jag ju upp tidigt varje morgon. Vaknar alltid runt 06:00 med lr utan klocka. Skulle inte säga nej till heltid med hästarna. Men ska utbilda mig och tänkte jobba ca 50 % (med lön alltså,inte som nu när alla pengar går till verksamheten) och 50% inom vården. Men kanske ändrar mig man vet aldrig. Hästar kommer jag iaf alltid hålla mig med.

 

[Legolaz]

Sv: Leva för dressyren och hästarna

råka halka in på denna tråden och är egentligen hoppryttare men ska starta lite dressyr med fröken häst också
Jag lever för hästarna. ett liv utan dom kan jag inte se framför mig.
det är dom som gör att jag går upp om mornarna, har ett jobb jag trivs med men inget märkvärdigt, lite lågt betalt men jag får ihopa det.
jag vill inte klättra på nån jobb karriärs stege utan vill utvecklas som ryttare tillsammans med hästen och ha roligt.
Hästen går före allt annat. nog för jag kan vara social och är ute och röjjer ibland men inte ofta. är dessutom singel och bor långt ifrån min familj så hästen och min lilla katt är liksom min familj här.
har underbara vänner men inte alla förstår mig.
Är det fel att leva för sin häst?!
många anser att det finns bättre och viktigare saker i livet..för dom kanske men inte för mig.

 

[JoCfin]

Sv: Leva för dressyren och hästarna

Jag var sugen på att arbeta med hästar efter gymnasiet och jobbade i stall på landsbygden ca 10 mån efter studenten. Sen kände jag att jag inte hade varken tillräcklig talang eller uppbackning. Flyttade hem och jobbade/reste välden runt under ett par år innan jag kom fram till att jag skulle bli hästveterinär och under studietiden köpte jag min första egna häst som jag tränat och tävlat och levt med 7 år nu. Insåg efter utbildningen att smådjur var mycket roligare än häst och har nu lämnat ut hästen delvis på foder för att kunna satsa på karriären.

Ganska skönt att ha ett mer 'normalt' liv just nu. Kunna resa, träffa vänner och vara lite mer flexibel än under livet med häst 24/7. Lite ironiskt också med tanke på att jag nu tjänar så pass bra att jag äntligen skulle ha råd att ha mer service etc

 

[Niela]

Sv: Leva för dressyren och hästarna

Jag är utbildad hästskötare men bestämde mig rätt snabbt efter gymnasiet att hästar som jobb var inget man kunde överleva på tyvärr.Jo om man hittade ett bra travstall, men trav är inget för mig!

Har jobbar lite i ett dressyrstall och det var mestadels slit och inge ridning man var mer slav än anställd så de vart inte långvarigt.

Jag har andra intressen så jag lever varken för eller på hästar.
Älskar min häst och komer nog alltid ha häst, men har ett annat stort intresse också och det är Bodyfitness och tränar på gym 6 dagar i veckan och tävlar även i detta.

Så tiden går precis ihop med bra planering=)