ledarskapsproblem!

[Boj]

Sv: ledarskapsproblem!

Men alla kan bli med rätt hantering. Min Madam var väldigt långt ifrån kelgris när hon kom men det sket jag bara i, morgonkram och kvällskram och så lite morotsbitar på kvällen har alltid alla mina hästar fått och efter ett par veckor så KRÄVER dom det ANNARS,,,,,,,,,

Grannens hästar släppte jag ut under en längre tid och likadant där, dom kom inte ur boxen utan den obligatoriska morgonkramen som den ena hatade i början (då hade hon VÄLDIGT mordisk uppsyn när jag kom) men efter ett par veckor så dängde hon ner huvudet på axeln med ett "Mmmmm" och så låg det kvar där, hon hade fattat att det egentligen var riktigt mysigt med den närkontakten och en mysig början på dan.

Djur kan man inte krama för mycket, jag kramar alla, tom kossor brukar få en kram om dom kommer. (Både fyrbenta och tvåbenta,,,,,,)

Jag har en gammagubbe, importerad Island för 18-19 år sedan och det var jag som tog hem honom. Han har aldrig varit och ens blivit en kelgris även fast vi försökt, det här är en häst med en stor portion intrigitet. Han accepterar att man ger honom en kram men provar du en gång till så signalerar han klart och tydligt att nu får det väl fasen räcka med kladdandet. Har alltid varit sån och verkar så förbli, man ser riktigt hur förnärmad han blir, vrider bort huvudet, försöker backa osv. Det får man helt enkelt acceptera.

Har haft en sto som var oerhört högrangad, att klappa henne var helt ok men krama nej du där gick gränsen. Däremot har hennes avkommor blivit lite av kelgrisar, öronen är favoritplatsen och gärna inne i örat.

 

[Hatsune]

Sv: ledarskapsproblem!

Du har PM

 

[Amha]

Sv: ledarskapsproblem!

Det vore roligt men vi kan väl höras om det? Jag väntar en aprilbebis så antingen blir det väldigt enkelt eller så blir det väldigt oenkelt så att säga Svårt att förutse just nu.

 

[avslutat medlemskap]

Sv: ledarskapsproblem!

Självklart, vi bestämmer vidare när det passar och det är ju inte enda gången jag är i storstan eftersom kompisen bor där så nån gång passar det säkert.

 

[avslutat medlemskap]

Sv: ledarskapsproblem!

Har haft en sto som var oerhört högrangad, att klappa henne var helt ok men krama nej du där gick gränsen.

Det trodde grannens ena att jag också skulle gå på men, ingen morgonkram = kommer inte ur boxen innan. Envisast vinner alltid och i det fallet vann jag. När hon kom på att det faktiskt var ganska mysigt med morgonkram började hon småprata när jag öppnade stalldörren.

Den andra hästen i stallet fick man passa sig för, hon dängde bara ner huvudet med fart på axeln och fastnade där hur länge som helst.


På en gård där jag jobbade för många år sen tog avelstjuren sikte på mig och kom lufsande och parkerade huvudet i famnen och sen var det bara att krama på.

 

[axel]

Sv: ledarskapsproblem!

Tänk vad olika de är.

Min röda vill gulla innan morgonhavren.
Alla som träffar på henne( helt hästovana eller Vet) blir väldigt förtjusta i henne. Fast hon är stor som ett litet hus.
Den mest luttrade Vet. sa sist- vad gullig hon är! o senare- Men GUD vad gullig hon är.
Ja hon är bedårande.... fast hon är röd.
Hon är otroligt varsam men tydlig i sitt interagerande. Puttar in en till bringan som stona kan göra med sina föl.

Val.... vill ha godis.

 

[avslutat medlemskap]

Sv: ledarskapsproblem!

Det är ju sånt som gör att man fortsätter med hästeriet och annat som har med djur att göra fast man kanske varken orkar eller mår bra alla dagar. Det inte många vet är att jag vissa dagar inte fungerar efter olyckan men ändå släpade jag mig till stallet och efter kvällspysslet hände det fler än en gång att jag hamnade där och fick sova över hos Madam, jag tog mig inte in igen trots att det vara är 30 meter mellan kåken och stallet. Dom gångerna puttade Madam sitt hö in i min famn och stod där och åt och gosade med mig, när kvällsmaten var uppäten så la hon sig nästan på mig och sen sov vi.

 

[Maqurell]

Sv: ledarskapsproblem!

Men alla kan bli med rätt hantering. Min Madam var väldigt långt ifrån kelgris när hon kom men det sket jag bara i, morgonkram och kvällskram och så lite morotsbitar på kvällen har alltid alla mina hästar fått och efter ett par veckor så KRÄVER dom det ANNARS,,,,,,,,,

Grannens hästar släppte jag ut under en längre tid och likadant där, dom kom inte ur boxen utan den obligatoriska morgonkramen som den ena hatade i början (då hade hon VÄLDIGT mordisk uppsyn när jag kom) men efter ett par veckor så dängde hon ner huvudet på axeln med ett "Mmmmm" och så låg det kvar där, hon hade fattat att det egentligen var riktigt mysigt med den närkontakten och en mysig början på dan.

Djur kan man inte krama för mycket, jag kramar alla, tom kossor brukar få en kram om dom kommer. (Både fyrbenta och tvåbenta,,,,,,)

Klart alla kan bli kelgrisar men nu är ju inte att höja kelfaktorn på sin häst som TS behöver den mest akuta hjälpen med då det verkar som att för mycket plockande verkar trigga igång den. Det var det jag hade i åtanke med mitt svar. I deras lite ansträngda relation så kan en artig distans vara en väg som leder till ömsesidig respekt

Alla hästar (för det mesta) gillar närhet men på olika sätt. Vissa är knäkatter och del, som min, är fullt nöjda med att man står och stryker dem över ryggen.

 

[Pathmaker]

Sv: ledarskapsproblem!

Jag har skummat igenom tråden lite och kan ju direkt erkänna att jag har varit i din sits. Jag är bara några år äldre än dig så jag förstår vad du går igenom. Det som hände mellan mig och min häst var så dumt, det var en enkel situation där vi båda 2 missförstod varandra och tappade kommunikation och förtroende för varandra. Jag har en islandsvalack, en ung rackare som är precis som din häst dam.

Vi håller fortfarande på att bygga på vår relation, det är bättre idag. Precis efter incidenten fick jag inte ens rida honom han tillät ingenting. Nu kan jag hänga honom i öronen och svansen utan att han bryr sig. Det tar tid att återuppbygga förtroende och stärka relationen. Jag tycker att du är modig som vågar erkänna dina fel och brister och att du står på dig. Många inlägg jag läste här i din tråd gör mig sur på riktigt, så många som är "duktiga" hästmänniskor och läxar upp en i onödan, nedvärderar en smått och klagar på vad man än gör!
Förstå-sig-påare ska man inte lyssna på alltför mycket!
Det är bra att du söker hjälp, att du vill göra något åt problemet. Men det viktigaste jag tycker att du kan göra, är att försöka hitta det där läget av totalt lugn, och börja lita på dig själv. Jag gjorde så, jag fann ett läge i mig själv där jag kände mig lugn och säker, jag kunde börja med att bara gå genom hagen eller passera min häst. Jag hade en glad och positiv energi och försökte göra mitt umgänge enkelt. Alltså tog in honom, pratade glatt, borstade en stund och sen ut direkt i hagen. Jag ställde alltså inga krav, utan försökte bara få honom att förstå att jag var snäll och full av kärlek.
Sedan lät jag det eskalera, skyndade långsamt. Jag sadlade, sadlade av och ut i hagen. Satt upp och satt av igen, ut i hagen etc. Så höll jag på så, bara för att han skulle lära sig att det jag ville ha var ett kravlöst förhållande.

Min häst stannade också när jag red och för det mesta väntade jag ut honom. Jag rider med pisk, endast som extra hjälp ifall det behövs, typ peta på bog eller rumpa om mina vanliga hjälper inte är tydliga nog. Aldrig slå eller vara elak. När han stannade så drev jag med röst och skänklar. Men backade han så skulle jag också backa. Då var det inte lika roligt längre.
Det mesta handlar om att överlista dem, att ha en positiv och glad energi och vända deras busighet emot dem. På ett bra sätt förstås.

Du är bara 14, du har mängder av hormoner och funderingar som ställer till det för dig, det är inte konstigt att du kanske reagerar med ilska eller besvikelse. Det är lugnt! Det är ok! Försök att se stallet och hästen som en plats där du kan släppa allt sånt där, där du kan få lugn och ro. Och du har så mycket att lära än så länge, ingen kan vara bäst, allra minst jag! Och när jag hamnade i din sits var jag 16 år. Jag var toltalt lost men fick guidning av gamla instruktörer och stallkamrater, men framför allt fick jag lita på min egen kunskap och förmåga och min vilja att få det bra igen, att rätta till mina misstag med min häst. Jag tror inte att du kan förstöra en häst, jag har jobbat med "problemhästar" och varenda en jag hanterade fick vi ordning på. Det handlare bara om tålamod, tillit och vilja! Allt går, bara du vill Men självklart ska du vara rädd om hästen, och det tror jag att du är.

Hoppas att du kan få bukt med problemet. Är det något du undrar så kan du skicka ett meddelande Hjälper och stöttar dig så gärna, vet hur jobbigt det är.

Kram!

 

[Eliin98]

Sv: ledarskapsproblem!

tack så jättemycket! sådana här svar gör mig så glad!

 

[Pathmaker]

Sv: ledarskapsproblem!

Hur har det gått för dig?

 

[Boj]

Sv: ledarskapsproblem!

Det trodde grannens ena att jag också skulle gå på men, ingen morgonkram = kommer inte ur boxen innan.

Ja det kunde du ha provat på den här damen, hon gick ut ändå åt ett annat håll. Vände och hoppade ur boxen åt andra hållet. Så nej några kramar kunde du glömma. Nu har hon en ny ägare, den nya ägaren har insett att det inte går att gulla sig till hennes gunst trots idoga försök under ett år.

 

[Eliin98]

Sv: ledarskapsproblem!

Två massörer/kiropraktorer har varit här nu, en förra veckan och en annan idag.
även pratat med en hästpratare i telefon och jag ska ta kontakt med en nhtränare.
Förra veckan då den första massören var här hade hon lite spänningar/låsningar överallt, överansträngda framben som knäppte lite, spända bicepsmuskler, jättespänd halsmuskel," lossnat "legament bak i ryggen troligen pga av ngn slags vurpa av ngt slag.
även lite andra saker.
massören sa att va skulle ta hit den andra massören som hon sammatbetar med om fem-tio dagar och sen skulle vi göra en till behandlig (spikmatta, massage, lite streching och punkter osv) sen skulle vi se om det blev bättre annars skulle vi göra en ordentlig vet-besikting.
jag fick massageövningra jag skulle göra 1 gång i veckan och lite stretching osv jag skulle göra före/efter ridning.

idag var då den andra massören här, hon konstanterade att det var mycket av prolemen sen förra gången som var borta och att det hade förbättras jättemycket vilket kändes bra, hon sa att om det förbättrades så mycket under kort tid var det inget stort allvarligt problem som liksom var grunden för allt, och det får vi ju verkligen hoppas.
hon konstanderade oxå att det var SI-leden i ryggen hon hade ont i och legamentsläpp.
jag fick en svans/backövning jag ska göra efter ridning och sen skulle jag smörja med lite linement varannan dag på ryggen vid en "grop" där bak på ryggraden.
sen kunde jag massera lite då och då om jag ville men det var inget jag var tvungen att göra.

Sen skulle den första massören komma tillbaka om ca två veckor och sen ska vi fortsätta jobba och sen får vi se hur det blir
massören skrattade åt henne och sa att hon var STÖRTSKÖN, haha det är hon.
så jäkla kul häst har jag.
hon visar så starkt vad hon tycker både ogillar och gillar.
så tacksam, så sammarbetsvillig, försöker göra rätt nästan jämt och ibland ska hon "bråka" och retas lite och inte göra rätt med vilje
busig och knasig och speciell♥
hon är så speciell, så jäkla stark persolighet, så underbar ♥

nu känns det mycket bättre
har även pratat med en hästpratare via telefon (då hon inte ville köra bil på vintern)
gjort en konsultion, hon berättade om alla möjliga fel men nu har jag fått förklarat för mig att sånna säger alla DETALJER och alla männsikor som djur har ju småproblem i kroppen, först blev jag riktigt orolig.
För det hästprataren sa verkar faktickt stämma.. jag som var skeptiskt till sånt..
hon sa masa sanna saker och tex sa hon att hon hade problem med höger bakben och idag konstanterade massören att hon hade lite rörelseströning i det benet.
dock så kunde de bero på ryggen så vi får se.

jag har även fått homopatpiller, lyckopodium som jag ska ge tre ggr per dag, hjälper mot bland annat hormoner och problem med njuren osv för hon hade ju lite småproblem överlallt enligt hästprataren, men hästprataren sa att det inte va så allvarligt så man behövde kolla med vetrinär

massören idag sa även att hon inte kunde hitta ngt som Muska hade rätt att vara elak för.
och att jag skulle bli mer bestämd och säga till henne och bli lite sur när hon fjantar sig.
jag ska även kontakta en NH-tränare.
Och en sak ska ni veta, jag kommer aldrig ge upp och det här måste bli bra, för jag har världens underbaraste häst trots allt, underbarare personlighet får man leta länge efter♥♥

önska oss gärna lycka till

 

[Trissa]

Sv: ledarskapsproblem!

Vad roligt att det känns bättre för dig! Självklart önskar jag ett stort lycka till!

 

[yennork]

Sv: ledarskapsproblem!

jag har även fått homopatpiller, lyckopodium som jag ska ge tre ggr per dag, hjälper mot bland annat hormoner och problem med njuren osv

Man kunde fråga sig mot vilka hormoner och vilka njurproblem, men eftersom homeopatmediciner är så utspädda att de bara består av vatten kan de inte göra skada. Inte nytta heller, om nu hästen verkligen är sjuk. Men förmodligen är det bara det vanliga försäljningssnacket.

 

[Eliin98]

Sv: ledarskapsproblem!

hon har ju lite småproblem med tex njuren enligt djurprataren

 

[Korven]

Sv: ledarskapsproblem!

I så fall ska veterinär tillkallas.

 

[Eliin98]

Sv: ledarskapsproblem!

hon sa att det inte var allvarligt, sånna där "känner" ju minsta lilla fel (om man ska tro på det)

 

[yennork]

Sv: ledarskapsproblem!

Ok, det är inget allvarligt, men hon ska medicineras mot det... Låtsasmedicin mot låtsaskrämpor?

 

[Maqurell]

Sv: ledarskapsproblem!

Jättebra att du har tagit tag i det hela!

Nu är det i mina ögon bara kvar en grej, ett veterinärbesök med böjprov och palpering (som en besiktning).

Inget ont om massörer och kiropraktorer (eller hästviskare) men en veterinär är alltid en god idé.

Håller alla tummar för dig och din häst!