Vilka nationalistiska tendenser? Undrar ärligt.
En viss självgodhet ja, över hur fint och klokt vi reagerar nu, men tusen gånger hellre det än lynchmobbar.
En hel del stockholmspatriotism, från uppvuxna här, första- och andra generationens invandrare, nyligen hitkomna etc. Det känns rätt ofarligt? Allt är förmodligen som vanligt inom kort men i det här är alla stockholmare lika drabbade skulle jag säga (undantaget offer och deras närstående naturligtvis). Och det finns något nyttigt i att faktiskt mötas i sorgen, i envisheten att inte ge sig, att fokusera på kärlek. För Stockholm är det här viktigt, och att det rapporterades i riksmedia är väl inte så konstigt. Jag är säker på att det hade gjorts samma från Gbg eller Skellefteå.
I mina kretsar är det här inte huvudnyhet längre, och på sr eller svt tycker jag inte det tagit över?
Hur den politiska diskussionen kommer gå känns svårt att säga nu. Det är mycket om verkställande av utvisningar, men asylpolitik och migration i övrigt? Hittills tycker jag de flesta varit överraskande bra på att multitaska frågor, och att inställningen till flyktingar snarare blivit mer positiv.