Lastbil har kört in i folkmassa i centrala Stockholm

[åke]

Som @Myrten sa - läsk och öl troligen eftersom den kom från Spendrups.
Och bomb ja, för att man är dum i huvudet?

Jo men många bilar har ju ''köpt '' reklam på bilarna. Tex så stod det 'Fagerhult'' på mitt ex bil. Men sällan körde han lampor.

 

[hoppsann]

Det var bara nyhetsmedier jag funderade över, inte sociala medier. Där kan ju privatpersoner ha hur dåligt omdöme som helst.

Jag såg den på erkänd tidning i ett grannland, den ligger nog kvar...
Jag tycker utländska medier är mycket snabbare på rapportering och följde dem under fredag/lördag.
Mycket mer och snabbare info av någon märklig anledning.

 

[Mia_R]

En grej som jag funderar på: jag är också rörd (stundtals till tårar) över all kärlek och värme, alla blommor och all gemenskap som bara vällt fram sedan i fredags.

Men: hur påverkas dödsoffrens anhöriga av det? En del av dem ser det säkert inte, de har fullt upp med att överleva nästa minut. Andra sitter kanske tvångsmässigt och scrollar i sig allt det kan hitta.

Men hur känner de sig inför allt det här varma? Känner de sig bortglömda i sin fasansfulla chock och sorg när vi mässar om hur mycket det här enade oss? Och de som fortfarande vårdas på sjukhus, som kanske får men för livet, känner de sig bortglömda när vi andra har fullt upp med att ge varann kärlek?

Jag kommer att tänka på flygkraschen i Gottröra, som beskrevs som en mirakulös landning där alla faktiskt överlevde. Och det gjorde de, fast långt senare kom det fram att en av de överlevande blivit rullstolsburen för livet. För henne (har för mig att det var en kvinna), var förmodligen miraklet lite mindre än för de andra.

(Jag säger INTE att all kärlek och värme är fel, jag bara funderar över det)

Jag skrev det tidigare i tråden att jag hoppades verkligen att det fanns resurser för alla de som direkt eller indirekt drabbats vad det inträffade, att det finns professionell stödpersonal som kan ta hand om all debriefing av personer som jobbat under och efter attacken, att det finns stöd och hjälp att få för alla som drabbats direkt av det inträffade och att de finns hjälp även för de som är indirekt drabbade och mår dåligt.

Sverige har tyvärr varit väldigt dåliga på den biten och det var genomuselt genomfört efter Gottröra, Estonia, Thailand, polis, räddningspersonal och militär generellt så jag hoppas att det laddas ordentligt med hjälp den här gången, att tidigare katastrofer har lärt dem att jobbet är inte slut även om insatsen är det, det är nu jobbet med att ta hand om alla efteråt som startar.

På mitt jobb har de gått ut med att alla som vill får psykologhjälp, men jag tror man måste vara lite mer proaktiv och inte bara vänta på att folk söker hjälp utan att man kontaktar de man tror kan behöva den så ingen sitter bakom nerdragna jalusier och gardiner och skakar av ångest.

 

[mandalaki]

Jag såg den på erkänd tidning i ett grannland, den ligger nog kvar...
Jag tycker utländska medier är mycket snabbare på rapportering och följde dem under fredag/lördag.
Mycket mer och snabbare info av någon märklig anledning.

Svenska nyhetsmedier var det jag funderade över, får jag lägga till då.

De svenska medier jag följde under fredag och lördag var bra, enligt min mening. Både snabba och oftast balanserade.

 

[hoppsann]

Svenska nyhetsmedier var det jag funderade över, får jag lägga till det.

De svenska medier jag följde under fredag och lördag var bra, enligt min mening. Både snabba och oftast balanserade.

Jag gillar P1.
Men kollar eu-media varje dag i alla fall.

 

[mandalaki]

Jag skrev det tidigare i tråden att jag hoppades verkligen att det fanns resurser för alla de som direkt eller indirekt drabbats vad det inträffade, att det finns professionell stödpersonal som kan ta hand om all debriefing av personer som jobbat under och efter attacken, att det finns stöd och hjälp att få för alla som drabbats direkt av det inträffade och att de finns hjälp även för de som är indirekt drabbade och mår dåligt.

Sverige har tyvärr varit väldigt dåliga på den biten och det var genomuselt genomfört efter Gottröra, Estonia, Thailand, polis, räddningspersonal och militär generellt så jag hoppas att det laddas ordentligt med hjälp den här gången, att tidigare katastrofer har lärt dem att jobbet är inte slut även om insatsen är det, det är nu jobbet med att ta hand om alla efteråt som startar.

På mitt jobb har de gått ut med att alla som vill får psykologhjälp, men jag tror man måste vara lite mer proaktiv och inte bara vänta på att folk söker hjälp utan att man kontaktar de man tror kan behöva den så ingen sitter bakom nerdragna jalusier och gardiner och skakar av ångest.

Jag tänkte mest på offrens närmaste.

Men jag håller med dig, ibland verkar det ha fungerat jäkla dåligt för de som varit inblandade.

 

[Ninnurur]

Jo men många bilar har ju ''köpt '' reklam på bilarna. Tex så stod det 'Fagerhult'' på mitt ex bil. Men sällan körde han lampor.

Fast det är ju en bil från Spendrups, inte en reklamstripad bil.

 

[Mia_R]

Jag tänkte mest på offrens närmaste.

Men jag håller med dig, ibland verkar det ha fungerat jäkla dåligt för de som varit inblandade.

Jag tycker jag inkluderade dem när jag skrev direkt och indirekt drabbade, jag ser ju en anhörig som drabbad när det händer någon närstående något. Även alla som var i närheten, på arbetsplatserna bredvid och inte kände någon som skadades eller dödades men som mår mycket dåligt av att vara så nära det som inträffat. Alla som såg vad som hände men som stod utom fara, alla är mer eller mindre drabbade och kan behöva få prata med någon.

Vi har ju en här på buke som är drabbad, men om det är en vän eller anhörig och hur det gått eller vad som hänt vet jag inte, men absolut drabbad i mina ögon. Jag hoppas det har gått bra efter omständigheterna, men det kan behövas stöttning även om ingen dött eller är svårt skadad.

Min bästa väninnan såg från sin inlåsta arbetsplats hur folk flydde för sina liv, hon var i säkerhet och kom fysiskt oskadd hem efter en mycket lång promenad, men den rädsla och ångest som hon kände då kan för många vara svår att hantera själv, efteråt.

 

[Petruska]

Då är det alltså ett domstolsbeslut bakom om vården? Isåfall nuddar det väl nästan semantik i mina ögon, om man kallar det "döms" eller inte.

Det som gör att vi inte kommer framåt i diskussionen är nog att du skriver om att vara moraliskt ansvarig för sina handlingar (du använde det uttrycket tror jag) medan jag är mer intresserad av juridiken. Eftersom vi har ett konkret fall framför ögonen är det juridiken som intresserar mig mest, juridiken i det fallet. Det är möjligt att moralen skulle intressera mig mer om det inte gällde ett aktuellt fall.

Jag vet inte hur regelverket ser ut i alla möjliga länder, så klart, men någon sorts myndighetsutövning måste ju ligga bakom. (Det är väl lite olika vilken instans som beslutar om tvångsvård i olika länder, och det påverkar tex sådant som möjligheten att överklaga.)

Grejen är ju att juridik och moral flyter ihop här, oundvikligen. Det man undersöker vid de där rättspsykiatriska undersökningarna handlar till stor del just om personen är kapabel att ta ansvar för sina handlingar i en mening som jag inte fattar hur man ska förstå den om inte som en fråga om moraliska kognitiva förmågor. Att döma någon är ju en utpräglat moralisk handling, "döma" är en term som är både moralisk och juridisk samtidigt. Någon som inte kan vara ett moraliskt subjekt kan således inte dömas i en rättsstat - som kritiken mot det svenska systemet går ut på.

Och det är ju juridik: vad anser vi att lagen kan göra med personer som är rejält illa däran psykiskt?

Det är det ena problemet, som nog kom upp i tråden genom att någon skrev något om "sjuk i huvudet". Det andra problemet är det som kopplar till etnicitet. Jag tror på riktigt att vi hade haft en delvis annan massmedial och polisreaktion, och således en annan reaktion på sociala media etc, om lastbilsförövaren hade varit ljus och haft ett sk svenskklingande namn.

 

[Hedinn]

Av allt vi inte vet i det här är det två saker vi inte vet som vållar mig extra huvudbry: kombinationen av lastbilsstölden och det som polisen ännu inte kallat bomb, igår hette det "något som kan vara antingen en sprängladdning eller något brandfarligt", idag "delar som skulle kunna sättas ihop till något farligt"

* Om man knallar ut på stan i förhoppningen att hitta en lastbil att sno, varför sätter man inte ihop de här farliga delarna redan innan så att de smäller av när man krockar bilen?

* Om man spanat i området och rekat fram att Spendrups brukar leverera bärs just där fredag eftermiddag, varför sätter man inte ihop delarna redan innan osv?

* Om det är en bomb, men så primitiv att den bara kan sättas ihop strax innan den smäller, är det inte rätt riskabelt att krocka bilen så att man riskerar bli medvetslös/skadad och inte kan sätta ihop delarna?

* Finns det någonting man i största allmänhet kan bära omkring i en kasse som kan sättas ihop till en bomb men också kan vara helt oskyldiga tillsammans? Så att de inte alls har med bilstölden att göra?

Allt det här undrar jag.

Jag skulle gissa på att planen (om det fanns någon) inte var att krocka bilen i Åhléns, men att betongsuggor och annat som kom i vägen påverkade styrningen.

 

[mandalaki]

Jag skulle gissa på att planen (om det fanns någon) inte var att krocka bilen i Åhléns, men att betongsuggor och annat som kom i vägen påverkade styrningen.

Enligt chatten som det kommit uppgifter om ska han ha skrivit ungefär "lastbilen gick fel" eller nåt i den stilen. Så han tappade nog mycket riktigt herraväldet över den och brakade in i Åhléns.

 

[Petruska]

En grej som jag funderar på: jag är också rörd (stundtals till tårar) över all kärlek och värme, alla blommor och all gemenskap som bara vällt fram sedan i fredags.

Men: hur påverkas dödsoffrens anhöriga av det? En del av dem ser det säkert inte, de har fullt upp med att överleva nästa minut. Andra sitter kanske tvångsmässigt och scrollar i sig allt det kan hitta.

Men hur känner de sig inför allt det här varma? Känner de sig bortglömda i sin fasansfulla chock och sorg när vi mässar om hur mycket det här enade oss? Och de som fortfarande vårdas på sjukhus, som kanske får men för livet, känner de sig bortglömda när vi andra har fullt upp med att ge varann kärlek?

Jag kommer att tänka på flygkraschen i Gottröra, som beskrevs som en mirakulös landning där alla faktiskt överlevde. Och det gjorde de, fast långt senare kom det fram att en av de överlevande blivit rullstolsburen för livet. För henne (har för mig att det var en kvinna), var förmodligen miraklet lite mindre än för de andra.

(Jag säger INTE att all kärlek och värme är fel, jag bara funderar över det)

Inte helt jämförbart, men från Estonia minns jag att de flesta av oss runt min goda vän -inklusive den närmaste familjen - upplevde det rätt påfrestande att ens egen sorg inte fick ha sin egen gång. Värme är ju mycket bättre än kyla, förstås, men uppmärksamheten betyder ju också att ens privata katastrof blir väldigt färgad av den massmediala intensiteten. (Det kan gälla så enkla saker som att tio år senare via löpsedel påminnas om tioårsdagen, just när man hade lyckats börja tänka på något annat.)

 

[Philosophia]

Det andra problemet är det som kopplar till etnicitet. Jag tror på riktigt att vi hade haft en delvis annan massmedial och polisreaktion, och således en annan reaktion på sociala media etc, om lastbilsförövaren hade varit ljus och haft ett sk svenskklingande namn.

Jag är inte riktigt säker på hur du menar. Jag tror inte att vare sig den polisiära insatsen eller den massmediala rapporteringen under den förstamdagen hade varit en annan om gärningsmannen varit etniskt svensk. Snarast var det väl moduset som talade för att det var ett terrordåd. Eller menar du att man direkt hade blåst faran över så snart man på övervakningskamerorna hade sett att det var en etnisk svensk gärningsman (om så hade varit fallet) för att man skulle ha antagit att det skulle ha varit en så kallad ensam galnings verk snarare än ett planerat terrordåd?

 

[Petruska]

Jag är inte riktigt säker på hur du menar. Jag tror inte att vare sig den polisiära insatsen eller den massmediala rapporteringen under den förstamdagen hade varit en annan om gärningsmannen varit etniskt svensk. Snarast var det väl moduset som talade för att det var ett terrordåd. Eller menar du att man direkt hade blåst faran över så snart man på övervakningskamerorna hade sett att det var en etnisk svensk gärningsman (om så hade varit fallet) för att man skulle ha antagit att det skulle ha varit en så kallad ensam galnings verk snarare än ett planerat terrordåd?

Inte blåst faran över, men att aspekter av reaktionerna hade sett annorlunda ut. (Inte bara de nuvarande utbrotten av "kasta ut dem" och liknande.)

 

[Calyptra]

Diskussion om Breivik är intressant och den första utredningens slutsats ansågs vara ganska knepig av de experter på området som jag hört diskutera fallet. Jag pluggar till psykolog och en av våra undervisande lärare är rättspsykolog med mångårig erfarenhet och med ett fokus på psykoser och schizofreni. Hennes analys av den första utredningen går i stort att summera till häpnadsväckande och anmärkningsvärt om jag inte missminner mig.

Exempelvis Mattias Flink ansågs ju som ansvarig för ihjälskjutningarna och dömdes till fängelse trots att han hade en kraftig psykotisk episod under förloppet som verkar ha varit alkoholutlöst (till viss del iaf) eftersom han "visste" att han fick problem när han drack.

Nu har jag inte koll på hur etnicitet påverkar utsikterna att dömas till fängelse respektive vård här i Sverige (men jag misstänker att det är lättare att dömas till vård som blond, blåögd och med ett -sson namn), men att faktorer som etnicitet och socioekonomisk position kan påverka riskerna att utveckla en psykiatrisk sjukdom eller npf är hyfsat välbelagt. Migration i sig verkar vara riskökande för schizofreni, virusinfektioner under graviditeten kan påverka samt, förlossningsskador eller skillnader nutrition och olika former av andra miljömässiga faktorer kan skilja (finns exempelvis fortfarande bly i vattenledningar i vissa fattiga områden i USA och bly påverkar hjärnan negativt).

 

[mandalaki]

@Petruska jag kikade runt lite och man verkar döma människor till psykiatrisk vård även i andra länder. Det tydligaste exemplet var England, där en man som ansågs vara dement dömdes (sentenced) för dråp till sex års vård på psyksjukhus (med ev överflyttning till fängelse om hans tillstånd förbättrades men det är förmodligen en standardformulering, demens är ju progressiv).

https://www.theguardian.com/uk-news...-six-years-in-psychiatric-hospital-alzheimers

Vad gäller juridik vs moral, jag får be om ursäkt för att jag inte går vidare på det spåret, jag ser vilken dimension du resonerar i men den är inte mitt fokus. Troligen, som jag skrev tidigare, för att jag just nu är mest intresserad av vad som konkret händer i det aktuella fallet. Och ja, jag förstår att ditt resonemang säkert även avser det aktuella fallet men som sagt, den dimensionen är inte mitt fokus.

 

[mandalaki]

Diskussion om Breivik är intressant och den första utredningens slutsats ansågs vara ganska knepig av de experter på området som jag hört diskutera fallet. Jag pluggar till psykolog och en av våra undervisande lärare är rättspsykolog med mångårig erfarenhet och med ett fokus på psykoser och schizofreni. Hennes analys av den första utredningen går i stort att summera till häpnadsväckande och anmärkningsvärt om jag inte missminner mig.

Exempelvis Mattias Flink ansågs ju som ansvarig för ihjälskjutningarna och dömdes till fängelse trots att han hade en kraftig psykotisk episod under förloppet som verkar ha varit alkoholutlöst (till viss del iaf) eftersom han "visste" att han fick problem när han drack.

Nu har jag inte koll på hur etnicitet påverkar utsikterna att dömas till fängelse respektive vård här i Sverige (men jag misstänker att det är lättare att dömas till vård som blond, blåögd och med ett -sson namn), men att faktorer som etnicitet och socioekonomisk position kan påverka riskerna att utveckla en psykiatrisk sjukdom eller npf är hyfsat välbelagt. Migration i sig verkar vara riskökande för schizofreni, virusinfektioner under graviditeten kan påverka samt, förlossningsskador eller skillnader nutrition och olika former av andra miljömässiga faktorer kan skilja (finns exempelvis fortfarande bly i vattenledningar i vissa fattiga områden i USA och bly påverkar hjärnan negativt).

Nu minns jag inte exakt - men jag har för mig att det var just för att den första psykiatriska utvärderingen av Breivik bedömdes som så anmärkningsvård som man gjorde en andra, av en grupp experter.

 

[vallhund]

@Petruska jag kikade runt lite och man verkar döma människor till psykiatrisk vård även i andra länder. Det tydligaste exemplet var England, där en man som ansågs vara dement dömdes (sentenced) för dråp till sex års vård på psyksjukhus (med ev överflyttning till fängelse om hans tillstånd förbättrades men det är förmodligen en standardformulering, demens är ju progressiv).

https://www.theguardian.com/uk-news...-six-years-in-psychiatric-hospital-alzheimers

Vad gäller juridik vs moral, jag får be om ursäkt för att jag inte går vidare på det spåret, jag ser vilken dimension du resonerar i men den är inte mitt fokus. Troligen, som jag skrev tidigare, för att jag just nu är mest intresserad av vad som konkret händer i det aktuella fallet. Och ja, jag förstår att ditt resonemang säkert även avser det aktuella fallet men som sagt, den dimensionen är inte mitt fokus.

Kannibalen i Ryssland (som hittade sina offer, unga pojkar p tågstationer o som ansetts dödat över 50 pojkar) blev under rättegången erbjuden psykiatrisk vård om han erkände o ledde utredarna till var de kunde hitta kvarlevorna efter pojkarna. Han erkände o var definitivt psykiskt sjuk, han avrättades.

 

[Masqueradee]

Läste det igår. Det förvånar mig att jag inte läst mer om det idag.

Edit: vi hade visst fått mail om det igår, att de som kan ska ha tyst minut på jobbet.

Vi fick mail om det nu på förmiddagen från Universitetet, det var första gången jag fick höra om det. Har i och för sig varit dåligt uppdaterad på nyheter det senaste dygnet.

 

[Calyptra]

@mandalaki Jag har inte heller detaljerna i huvudet men minns det som något liknande.