Lastbil har kört in i folkmassa i centrala Stockholm

[Cirice]

Men är du seriös? Tror du att verkligheten ser ut så och i så fall, vad och varför skulle min sorg och mitt sorgearbete ha någon korrelation till andras? Relationer och kopplingar man har är subjektiva och individuella.

Verkligheten ser ut som sådan att jag får stöd och det jag behöver av de människor som jag behöver det från. Min sorg har ingenting med andras att göra och jag ska inte stå och diktera för andra hur de ska få känna.

Barnsligt är det i mitt tycke, när man uttrycker ilska och frustration över att andra inte sörjer på samma sätt eller över samma sak som en själv. Det är naivt att tro att man har någon som helst kontroll eller har rättighet till att besluta vad andra människor ska få känna eller inte. "Bara" för att de inte känner samma sak som en själv. Resonerar du på samma sätt när det kommer till andra känslor, positiva t.ex? Hur mår du när känslor är obesvarade från en du är intresserad av t.ex?

Man kan och ska inte kräva att andra ska känna samma sak som en själv. Rätt så simpelt.

Antal gånger jag använt ordet känna i det här inlägget: alldeles för många.

 

[Blue]

Men är du seriös? Tror du att verkligheten ser ut så och i så fall, vad och varför skulle min sorg och mitt sorgearbete ha någon korrelation till andras? Relationer och kopplingar man har är subjektiva och individuella.

Verkligheten ser ut som sådan att jag får stöd och det jag behöver av de människor som jag behöver det från. Min sorg har ingenting med andras att göra och jag ska inte stå och diktera för andra hur de ska få känna.

Barnsligt är det i mitt tycke, när man uttrycker ilska och frustration över att andra inte sörjer på samma sätt eller över samma sak som en själv. Det är naivt att tro att man har någon som helst kontroll eller har rättighet till att besluta vad andra människor ska få känna eller inte. "Bara" för att de inte känner samma sak som en själv. Resonerar du på samma sätt när det kommer till andra känslor, positiva t.ex? Hur mår du när känslor är obesvarade från en du är intresserad av t.ex?

Man kan och ska inte kräva att andra ska känna samma sak som en själv. Rätt så simpelt.

Vi verkar helt prata förbi varandra eftersom jag inte känner igen mig i något av det du antyder att jag skulle tycka eller tro. Det jag har skrivit är att människor har olika åsikter och gör olika avvägningar samt att det är viktigt att bemöta dessa respektfullt. Hur du får det till att jag tror mig ha kontrollen, eller rätten att besluta över vad andra människor ska få känna förstår jag faktiskt inte. Sen är meningen med ett "Om detta hände"-exempel inte att det ska representera verkligheten eller ens ett trovärdigt scenario utan det är till för att illustrera principer genom ett övertydligt exempel.

 

[Frankie]

Någon som ska gå på manifestationen på sergels torg imorgon?

 

[Modig_Korn]

Fast nu är det ju fler som sörjer människorna än som sörjer hunden? Dina, @Blue exempel faller pladask.

Att lämna blommor för hunden som dog skadar ingen, det tar inte bort sorgen över de människor som dog samtidigt och man kan sörja den lika mycket som resten av de döda i attacken. Att uppmärksamma att det finns fler offer än människor i terrorattentat och krig tror jag bara är bra, fler människor kan relatera till djur och det blir som en mellanbrygga på flera olika sätt samtidigt. Hundens död ger en helt annan dimension än vad vi normalt sett från medierapportering av terrorattentat, det blir mer verkligt och det kommer närmare oavsett var i landet/världen man bor. Det är svårt att föreställa sig den otroliga sorg som anhöriga till alla som förlorade en familjemedlem har just nu. Så det bättre att sörja alla än att välja här och där vem som förtjänar att sörjas mer eller mindre.

 

[Cirice]

En hund kan vara det viktigaste som finns i en människas liv och det behöver inte vara fel att sörja den lika mycket som döden av en anhörig. En människa har å andra sidan oftast syskon, föräldrar, kusiner, morbröder, fastrar, barn, morföräldrar, kollegor, vänner, lärare, partners o.s.v o.s.v som kommer sörja individen på ett annat sätt. Som samhälle värderar vi människor högre än andra djur och därför kan det upplevas som provocerade att fokusera för mycket på en hunds död när den skett i direkt anslutning till flera människors död.

Låt oss säga att hela ens familj omkommer i en bilolycka som orsakades av att en älg sprang ut på vägen. Skulle det då inte uppfattas som oerhört provocerande om ens vänner reagerade genom att först fråga hur det gick med älgen?

Du tycker det i det här fallet. I en annan situation hade du kanske inte tyckt det. Om en eller flera av dina anhöriga, samt ett för dig okänt husdjur, omkom i en olycka och nästan alla kondoleanser och omtankar från omgivningen hade gått till husdjurets ägare kanske du hade sett annorlunda på situationen.

I det jag citerat ovan så kan jag inte annat än förmå mig att tolka din ton som en krävande/granskande sådan. Nu vet jag inte om det var medvetet. Men när du kommer med exempel gällande sorg och sätter ett ting i relation med en annan, så förminskar du och skuldbelägger sorgen hos de som du opponerar dig mot i exemplet.

 

[Mia_R]

Men LÄGG NER den där förbannade diskussionen om vem som sörjer vad och vad som är rätt eller fel att sörja!

Folk får sörja djur och människor utan att nån ska komma med pekpinnar! Det som har hänt är fruktansvärt och sitt inte och gör det till någon tävling utan bara lägg ner! Om min familj kör ihjäl sig med våra djur i bilen så sörjer jag alla omkomna, så sluta gör sånna jämförelser nu!

Inte riktat till någon personligen, men sluta nu alla. Diskutera vad som hänt, inte vem som har rätt att sörja.

 

[athena_arabians]

Någon som ska gå på manifestationen på sergels torg imorgon?

Tyvärr inte, jag är lite för långt bort för det.

 

[Lobelia]

Nej inte nödvändigtvis men prioriteringar kan provocera, även när det handlar om sorg. Fokus signalerar, oavsett om det är medvetet eller omedvetet, önskvärt eller icke önskvärt, vad som är det viktiga i sammanhanget.

Det är inte en prioritering, det är sorg, en känsla som varken kan eller bör rangordnas. Alla sörjer på sitt vis.

 

[athena_arabians]

Känner mig lite underlig... jag fick just mail från en kollega i Australien där han givetvis beklagar händelsen in Stockholm men också förfäras över hur farligt det har blivit i Sverige. Vad svarar jag? Ja, vi har problem men så illa har det väl ändå inte blivit?

Eller är jag blåögd? För nog har vi ett problem att det är för lätt att ta sig hit för dem som vill oss illa (och har varit det för länge). Samtidigt, många som är i riskzonen för att begå terrorbrott har ju svenskt pass och är födda här.

Jag vet ärligt talat inte vad jag ska svara. Det enda jag vet är att jag personligen inte är räddare idag än jag var för tex 3 år sedan.

 

[Sporthorse]

Känner mig lite underlig... jag fick just mail från en kollega i Australien där han givetvis beklagar händelsen in Stockholm men också förfäras över hur farligt det har blivit i Sverige. Vad svarar jag? Ja, vi har problem men så illa har det väl ändå inte blivit?

Eller är jag blåögd? För nog har vi ett problem att det är för lätt att ta sig hit för dem som vill oss illa (och har varit det för länge). Samtidigt, många som är i riskzonen för att begå terrorbrott har ju svenskt pass och är födda här.

Jag vet ärligt talat inte vad jag ska svara. Det enda jag vet är att jag personligen inte är räddare idag än jag var för tex 3 år sedan.

Du bor inte i Stockholm om jag förstår dig rätt?
Då förstår jag att du inte blivit räddare. Jag känner mig otryggare i Stockholm idag än för 3 år sedan, och tryggare för 10 år sedan än vad jag gör idag.

 

[Niyama]

Känner mig lite underlig... jag fick just mail från en kollega i Australien där han givetvis beklagar händelsen in Stockholm men också förfäras över hur farligt det har blivit i Sverige. Vad svarar jag? Ja, vi har problem men så illa har det väl ändå inte blivit?

Eller är jag blåögd? För nog har vi ett problem att det är för lätt att ta sig hit för dem som vill oss illa (och har varit det för länge). Samtidigt, många som är i riskzonen för att begå terrorbrott har ju svenskt pass och är födda här.

Jag vet ärligt talat inte vad jag ska svara. Det enda jag vet är att jag personligen inte är räddare idag än jag var för tex 3 år sedan.

Jag har sett flera på fb som skrivit "Sverige är inte säkert längre!". Fattar inte, okej om man var i direkt närhet och förstås är uppskakad men detta är från personer som inte var det. Jag vet inte så många länder som är säkrare fsktiskt? Sen är ju just ställen med mycket folk alltid en risk, och själv har jag alltid haft svårt för det, men så är det ju också i väldigt många länder.

 

[Mia_R]

Känner mig lite underlig... jag fick just mail från en kollega i Australien där han givetvis beklagar händelsen in Stockholm men också förfäras över hur farligt det har blivit i Sverige. Vad svarar jag? Ja, vi har problem men så illa har det väl ändå inte blivit?

Eller är jag blåögd? För nog har vi ett problem att det är för lätt att ta sig hit för dem som vill oss illa (och har varit det för länge). Samtidigt, många som är i riskzonen för att begå terrorbrott har ju svenskt pass och är födda här.

Jag vet ärligt talat inte vad jag ska svara. Det enda jag vet är att jag personligen inte är räddare idag än jag var för tex 3 år sedan.

Australien har ju inte heller varit förskonade vad jag vet, upplever han att det är farligare där nu?

Jag vet inte om jag skrivit det tidigare, men jag är mer uppmärksam nu när jag åker till och från jobbet, men det beror även på några incidenter ett par veckor tidigare som vi hade redan innan det här hände. Å andra sidan så var väl folk mer uppmärksamma när t ex Hagamannen var lös i Umeå och Lasermannen här i Stockholm, men räddare för just terrorister vet jag inte? Jag ser det här som en enskild galnings verk, alternativt några galningar, men jag är inte räddare för människor oavsett hudfärg eller religion. Jag vill fortfarande kunna ha mina fördomar och åsikter om enskilda personer och inte grupper, skulle vara SD-fanatikerna då möjligtvis.

Tyvärr kan jag inte åka på manifestationen då jag jobbar hela dagen.

 

[athena_arabians]

Du bor inte i Stockholm om jag förstår dig rätt?
Då förstår jag att du inte blivit räddare. Jag känner mig otryggare i Stockholm idag än för 3 år sedan, och tryggare för 10 år sedan än vad jag gör idag.

Nä, men jag har varit och är där mycket för jag har kompisar och familj där. Jag känner mig inte otryggare där än i någon annan större stad och otrygghetsnivån jag känner har inte ändrats.

 

[athena_arabians]

Jag har sett flera på fb som skrivit "Sverige är inte säkert längre!". Fattar inte, okej om man var i direkt närhet och förstås är uppskakad men detta är från personer som inte var det. Jag vet inte så många länder som är säkrare fsktiskt? Sen är ju just ställen med mycket folk alltid en risk, och själv har jag alltid haft svårt för det, men så är det ju också i väldigt många länder.

Ja, alltså... det är ju en avvägning för visst har samhället förändrats och inte alltid till det bättre men att man skulle ha blivit mer rädd? Nej. Jag kan ärligt säga att jag är mer rädd för skinnskallar (rasister/nazister) än någon med ett arabiskt utseende. Men som sagt, jag känner mig fortfarande inte speciellt rädd.

Jag vågar mig fortfarande ut på kvällen i både Östersund och Falun Längre norrut, Åre med omgivningar vete f-n, mycket stockholmare där...

 

[Sporthorse]

Nä, men jag har varit och är där mycket för jag har kompisar och familj där. Jag känner mig inte otryggare där än i någon annan större stad och otrygghetsnivån jag känner har inte ändrats.

Okej, själv tycker jag att det blivit obehagligare att bo i Stockholm.
Jag märker stor skillnad bara på dom senaste 10 åren. Det är mer våld och kriminalitet nu mot förr. Många missbrukare och kriminella som skapar den här känslan av otrygghet. Speciellt när det blir varmare och dessa börjar hänga i klungor på olika platser.
Terror har jag väl inte varit så jätterädd för egentligen, men hörlurar lär jag inte ha på mig mer när jag promenerar genom stan.

 

[Mia_R]

Mer kriminalitet kan jag hålla med om och tyvärr mer skjutvapen i omlopp i samhället i stort, men det var mer missbrukarer i city tidigare innan polisen röjde upp, då flyttade de ut i förorterna istället. Förr när jag bodde i stan och åkte tunnelbana till jobbet såg jag mycket missär, luder(?) som bytte om i vagnarna, knivhot, etniska svenska ungdomar som kastade sten, klotter och utslagna.

När jag såg tiggarna i Paris för första gången för många år sedan var jag chockad, när de sedan kom till Sverige och Stockholm tyckte jag det var fruktansvärt att se hur eländigt det var även här. Nu är alla blasé, men att en 80-årig tiggande, uteliggande kvinna som skadades i attacken i fredags är överväldigad att svensk sjukvård och insatserna under och efter attacken även inkluderade henne känns i hjärtat.

 

[Niyama]

Ja, alltså... det är ju en avvägning för visst har samhället förändrats och inte alltid till det bättre men att man skulle ha blivit mer rädd? Nej. Jag kan ärligt säga att jag är mer rädd för skinnskallar (rasister/nazister) än någon med ett arabiskt utseende. Men som sagt, jag känner mig fortfarande inte speciellt rädd.

Jag vågar mig fortfarande ut på kvällen i både Östersund och Falun Längre norrut, Åre med omgivningar vete f-n, mycket stockholmare där...

Det är ju tråkigt att människor känner sig otrygga, men jag tycker det är lite tröttsamt när de sitter och eldar på varandras rädsla helt utan nån koll på vad som faktiskt blivit värre.

(ja nu när påsken kommer gör man bäst i att undvika åre... pust)

 

[Mia_R]

Det är ju tråkigt att människor känner sig otrygga, men jag tycker det är lite tröttsamt när de sitter och eldar på varandras rädsla helt utan nån koll på vad som faktiskt blivit värre.

(ja nu när påsken kommer gör man bäst i att undvika åre... pust)

Eller som jag sa när jag var ute och fjällvandrade ensammen och bjöd ett par kvinnor på te när de passerade mitt läger, varför skulle jag vara rädd att gå ensammen på fjället, det fanns ju inte några andra människor där.

 

[athena_arabians]

Eller som jag sa när jag var ute och fjällvandrade ensammen och bjöd ett par kvinnor på te när de passerade mitt läger, varför skulle jag vara rädd att gå ensammen på fjället, det fanns ju inte några andra människor där.

Som sagt, jag är aldrig speciellt rädd av mig men jag känner mig absolut säkrast när jag är ute i skogen. Dag eller natt kvittar.

 

[Sporthorse]

Jag undrar när vi får veta mer om offren i attacken.