Långtidsamning

[Linn-Nora]

Ja, jag kände att jag ville ha en sån tråd. Jag vet inte hur den kommer utvecklas, eller om andra finner det intressant, men jag tänker att det vore intressant att höra hur andra gjort och hur andra resonerar kring långtidsamning.

Min dotter blir i dagarna 18 månader. Med det väntar BVC-besök och jag misstänker att det kommer tas upp ifall hon fortfarande ammar.
Generellt är jag trygg med amningen, även om jag märker av omgivningen. Framförallt anhöriga. Min mor förstår inte hur jag kan orka amma fortfarande, och svärmor verkar mest tycka det är konstigt och osmakligt. Det har jag inte fått bekräftat, men de är de vibbarna hon sänder ut.

Hur som helst känner jag själv inget behov av att sluta ännu. Även om det vore skönt att få sova hela nätter. Men jag tänker att det inte behöver vara en garanti bara för att jag slutar amma. Dottern är definitivt inte sugen på att sluta

Det jag funderar är över hur ni som också ammat länge har upplevt omgivningen? Har ni varit tvungna att försvara er? Vad har BVC sagt?

Och sen även, ni som har slutat, hur har ni gjort?
Är det någon som lyckats sluta på natten men fortsätta amma dagtid? Hur gjorde ni då?
Förstår att det är olika för alla, men det är ändå intressant att höra


Jag har en idé om att eventuellt sluta till sommaren eller i höst när hon skolats in och gått på förskola ett tag. Fördelen med att ta det innan förskolestart tänker jag är att då är det klart. Nackdelen är att då försvinner boosten av immunförsvaret..
Jag tror att det verkligen hjälpt då dottern bara varit sjuk två gånger sen födseln, en gång feber när vi övriga var snorförkylda, och en gång tredagarsfeber. Så jag är lite orolig att släppa just möjligheten att kunna boosta henne så. Men jag vet ju å andra sidan inte ens om det är så det fungerar

Hur har ni gjort?

 

[lil-sis]

V blir 3 i februari.
Bvc frågade bara hur jag sover, annars har ingen tagit upp amningen.

 

[Imogen]

Jag ammade mina barn i 17 respektive 18 månader. Dock var det väldigt sparsamt på slutet och slutade nattamma vid ca 15 månader med båda barnen. Jag har inte sett det som långtidsamning direkt. Men vet å andra sidan inte var gränsen går för det

Från bvc och mvc och vården i allmänhet har jag bara fått positiva reaktioner. En del i omgivningen sa saker som "ammar du fortfarande" där det framgick att de tyckte att de var längre. Men det var ingen som uttryckte några negativa åsikter om det.

Med första barnet tog vi bort nattamningen vid 15 månader. Anledningen var att amningen då ganska tvärt gick från att vara något som fick sonen att somna om på 10 sekunder till att bli en "aktivitet" på natten. Han vaknade till och skulle stöka och böka ett bra tag och min nattsömn blev väldigt störd. Största utmaningen med att sluta var när han skulle somna på kvällen. Det var mitt i sommaren så vi började söva honom i vagn på kvällspromenad istället. Efter ett tag provade vi hemma i sängen igen. Det var visserligen väldigt svårt att söva honom då men han efterfrågade inte att amma.

Hans lillasyster började bitas (eller ja mer gnaga...) vid samma ålder och då tröttnade jag. Då delade vi upp oss så att maken sov med henne och jag med sonen i hans rum. Det tog lååång tid att somna i början men på det stora hela gick det bra.

Om jag vore dig hade jag fortsatt över vintern om ni trivs med det. Framför allt för att amningen är så skön att ha när de är sjuka. Slippa hålla på att truga för att få i dem mat och oroa sig för uttorkning osv... Iaf med mina barn som alltid slutar äta när de är sjuka.

 

[Milosari]

Jag ammade i 23 månader, sen tröttnade jag. Fick aldrig höra att det var något dåligt utan har bara fått positiva kommentarer. Jag tror inte att det finns något negativt med att amma länge, men vet fall där barn ammat och använt napp tills de är 6-7 år och de tycker som vuxna inte att det var bra beslutat av föräldrarna. Men upp till 3-4 år bör väl inte vara ett problem alls tänker jag? Om man vill alltså. WHO rekommenderar 2 år tror jag.

 

[WBanna]

Och sen även, ni som har slutat, hur har ni gjort?
Är det någon som lyckats sluta på natten men fortsätta amma dagtid? Hur gjorde ni då?
Förstår att det är olika för alla, men det är ändå intressant att höra

Jag hade en plan att amma tills sonen blev 6 månader och efter nästan exakt 6 månader så blev han själv ointresserad av amning och ville hellre ha välling, så det var väldigt enkelt att sluta. Första natten utan amning pep han till en gång, sen var det avklarat och nätterna var i fortsättningen helt odramatiska.

 

[Ja88]

Ammade trean tills hon var typ 2 år och 10 månader. Vi slutade under sommarlovet när det inte var så mycket separationer och vi hade gott om tid.

Jag ser nog på amning som något ganska intimt som utomstående definitivt inte har med att göra, men har heller inte haft problem med någon som "tyckt" något negativt heller. Tycker verkligen ni ska göra som ni vill och känner kring detta. WHO rekommenderar delamning i 2 år eller längre

Det är bara folktandvården som haft något negativt att säga om amningen för i deras ögon är det tydligen jämställt med småätande. Minns att jag glodde på tandsköterskan när tvåan var runt året och hon på allvar förmanade att vi skulle gå upp och borsta tänderna efter varje tillfälle om han nu nödvändigtvis skulle amma på nätterna vilket hon ju menade att vi bara skulle lägga av med. Jomenvisst... med trean hade jag lärt mig att bara säga ja och jaha bvc har aldrig haft något negativt att säga, tvärtom.

Fyran är 8 mån nu och jag är öppen för att amma henne länge med, men vi får se hur det utvecklar sig.

 

[Imogen]

Ammade trean tills hon var typ 2 år och 10 månader. Vi slutade under sommarlovet när det inte var så mycket separationer och vi hade gott om tid.

Jag ser nog på amning som något ganska intimt som utomstående definitivt inte har med att göra, men har heller inte haft problem med någon som "tyckt" något negativt heller. Tycker verkligen ni ska göra som ni vill och känner kring detta. WHO rekommenderar delamning i 2 år eller längre

Det är bara folktandvården som haft något negativt att säga om amningen för i deras ögon är det tydligen jämställt med småätande. Minns att jag glodde på tandsköterskan när tvåan var runt året och hon på allvar förmanade att vi skulle gå upp och borsta tänderna efter varje tillfälle om han nu nödvändigtvis skulle amma på nätterna vilket hon ju menade att vi bara skulle lägga av med. Jomenvisst... med trean hade jag lärt mig att bara säga ja och jaha bvc har aldrig haft något negativt att säga, tvärtom.

Fyran är 8 mån nu och jag är öppen för att amma henne länge med, men vi får se hur det utvecklar sig.

Det är så tråkigt att inte tandvården (och ofta bvc också för den delen) har bättre kunskaper om amning

 

[Madick]

Slutade amma trean när hon var 4,5 då jag blev akut opererad och fick starka mediciner. Ingen direkt som kommenterat kanske för att jag är äldre? Varken vården eller tandläkaren har frågat heller.

 

[Jozze]

Jag ammade stora tills hon var nästan 2,5 år och fick förvånansvärt få reaktioner. BVC tyckte att det väl bara var bra, om vi var nöjda, och tandvården har jag inget riktigt minne av - det var inga starka reaktioner iaf även om de nog pratade om kariesrisken. Min mamma är väl den som varit mest fundersam överlag gällande min amning, eftersom hon drillades i var fjärde timme och inte på natten-tänket. Med nummer två nu ler hon mest åt att han har samma bökiga stil som storasyrran, så hon har väl lärt sig att det inte är lönt att kommentera

Lillebror är 16 månader och jag är tröttarepå att amma än jag var med storasyster i samma ålder. Men vi kör på, så får vi se om det blir lika länge som med första eller kortare. Längre än 2,5 år tror jag inte vi kommer att hålla på.

 

[Lazy Lady]

Ja, jag kände att jag ville ha en sån tråd. Jag vet inte hur den kommer utvecklas, eller om andra finner det intressant, men jag tänker att det vore intressant att höra hur andra gjort och hur andra resonerar kring långtidsamning.

Min dotter blir i dagarna 18 månader. Med det väntar BVC-besök och jag misstänker att det kommer tas upp ifall hon fortfarande ammar.
Generellt är jag trygg med amningen, även om jag märker av omgivningen. Framförallt anhöriga. Min mor förstår inte hur jag kan orka amma fortfarande, och svärmor verkar mest tycka det är konstigt och osmakligt. Det har jag inte fått bekräftat, men de är de vibbarna hon sänder ut.

Hur som helst känner jag själv inget behov av att sluta ännu. Även om det vore skönt att få sova hela nätter. Men jag tänker att det inte behöver vara en garanti bara för att jag slutar amma. Dottern är definitivt inte sugen på att sluta

Det jag funderar är över hur ni som också ammat länge har upplevt omgivningen? Har ni varit tvungna att försvara er? Vad har BVC sagt?

Och sen även, ni som har slutat, hur har ni gjort?
Är det någon som lyckats sluta på natten men fortsätta amma dagtid? Hur gjorde ni då?
Förstår att det är olika för alla, men det är ändå intressant att höra


Jag har en idé om att eventuellt sluta till sommaren eller i höst när hon skolats in och gått på förskola ett tag. Fördelen med att ta det innan förskolestart tänker jag är att då är det klart. Nackdelen är att då försvinner boosten av immunförsvaret..
Jag tror att det verkligen hjälpt då dottern bara varit sjuk två gånger sen födseln, en gång feber när vi övriga var snorförkylda, och en gång tredagarsfeber. Så jag är lite orolig att släppa just möjligheten att kunna boosta henne så. Men jag vet ju å andra sidan inte ens om det är så det fungerar

Hur har ni gjort?

Vår yngste son är 13mån och jag ammar honom fortfarande mellan 4-6ggr/dygn ungefär. Ammar mest mellan 01-12. Resten av dygnet är han inte så intresserad utan äter vanlig mat/mellanmål och välling. Än så länge har han tydligen inga planer på att sluta, storebror slutade självmant vid 7mån och det va ju behändigt.
Jag har tänkt dra ner på det till noll efter jul och nyår nån gång, min förhoppning är att nattsömnen ska bli bättre för nu är den rätt dålig och det är en stor orsak till att jag vill dra ner på det. Jag kommer dessutom gå upp i tid på jobbet och jag vill orka vara både en bra mamma och bra anställd och utan sömn är jag inget utav det.

Den enda som haft åsikter om amningen är min arma moder.. ”ammar du fortfarande?!!! Han är ju faktiskt stor nu och det är ju jobbigt” (Varken min mor eller syster har ammat längre än typ 2-3mån och tycker dessutom att barn ska somna själva och att dom kan ligga och skrika för dom blir bortskämda annars.. Hej stenålder..)
Jag fick snäsa ifrån till slut att för min del är det ingen större uppoffring och att jag slutar när det är rätt för oss, efter det har hon varit tyst.

Jag tycker man ska göra som det passar en själv och familjen, inget varar för evigt.

 

[SaraXX]

Jag ammade tvåan tills hon var typ 22 månader, men på slutet var det bara morgon och kväll. Det var rätt odramatiskt att sluta, fördelen med att de ändå är så stora så att de går att prata med lite. Jag sa något i stil med att nu var det slut och att vi får se till att mysa extra mycket istället. Det var lite utdraget första läggningen (jag sov i linne), men med mycket gos så fungerade det.

Första barnet slutade självmant vid ca 9 månader, när maten var mer intressant.

 

[Imogen]

Jag ammade stora tills hon var nästan 2,5 år och fick förvånansvärt få reaktioner. BVC tyckte att det väl bara var bra, om vi var nöjda, och tandvården har jag inget riktigt minne av - det var inga starka reaktioner iaf även om de nog pratade om kariesrisken.

Inser nu att det var ju inte alls konstigt att vi inte fått någon reaktion från tandvården. Här går barnen till tandläkaren första gången när de är 3 år.

 

[lil-sis]

Slutade amma trean när hon var 4,5 då jag blev akut opererad och fick starka mediciner. Ingen direkt som kommenterat kanske för att jag är äldre? Varken vården eller tandläkaren har frågat heller.

ja jag tror det hjälper att vara ”gammal mamma”. Vilket är lite ledsamt.

 

[lil-sis]

Om V har blivit rädd eller slagit sig säger han ”jag behöver tutta, jag mår bättre då”. Det skulle många behöva höra.

 

[Kattennizze]

Jag kunde tyvärr inte amma mina barn, men en släkting ammar sin 4-åring fortfarande.

 

[Linn-Nora]

Vad intressant att läsa era tankar och erfarenheter, tack

För mig har det bara blivit såhär. Hade ingen jättetanke innan utan jag hoppades amningen skulle gå bra. Nu känns det väldigt smidigt. Och behöver jag sitta still en stund så är det ett bra sätt att få dottern att varva ner

Men det stör mig att jag får känslan av att exempelvis svärmor tycker det är osmakligt. Alltså egentligen spelar det inte nån jätteroll. Men det skaver och jag märker att jag irriterar mig på henne mer och mer.
Hon är även väldigt ifrågasättande om vårt sovarrangemang (samsover). I början tyckte hon det var självklart att det skulle bli spjälsäng och pikade lite att det var dags att dottern lär sig sova själv.
Men nu skall jag sluta för nu rantar jag iväg

 

[Kilauea]

Jag tycker man ska göra som det passar en själv och familjen, inget varar för evigt.

Precis så, det är bara man själv (och barnet) som ska få bestämma om amningen tycker jag.
Själv ammade jag till han var drygt 13 månader. Sen skulle jag jobba helg och sova borta (han ammade i stort sett bara på natten då, men var 1-2 timme och småsnuttade). Han sov i stort sett hela natten när jag var borta och då kände jag att vi lika gärna kunde sluta när det ändå gick så smärtfritt. Sov i annat rum ett par nätter, sen med linne och det var aldrig nåt bekymmer. Kan fortfarande sakna amningen lite dock.

 

[lil-sis]

Vad intressant att läsa era tankar och erfarenheter, tack

För mig har det bara blivit såhär. Hade ingen jättetanke innan utan jag hoppades amningen skulle gå bra. Nu känns det väldigt smidigt. Och behöver jag sitta still en stund så är det ett bra sätt att få dottern att varva ner

Men det stör mig att jag får känslan av att exempelvis svärmor tycker det är osmakligt. Alltså egentligen spelar det inte nån jätteroll. Men det skaver och jag märker att jag irriterar mig på henne mer och mer.
Hon är även väldigt ifrågasättande om vårt sovarrangemang (samsover). I början tyckte hon det var självklart att det skulle bli spjälsäng och pikade lite att det var dags att dottern lär sig sova själv.
Men nu skall jag sluta för nu rantar jag iväg

Det är svårt.

Jag är t ex fortfarande fascinerad över att barnets pappa såg det som självklart att vi skulle samsova och fortfarande gör det (eller ja nu sover ju jag och barnet själva men när pappan och barnet är själva sover de också tillsammans). Min mamma frågade någon gång runt året om han verkligen tuttar fortfarande och japp. Nu verkar hon ha accepterat det. Lite intressant ändå eftersom hon själv inte lyssnade på tidsstyrd amning som man fortfarande till viss del praktiserade i början på 80-talet när jag föddes. Hon körde friamning rakt av och jag tror båda vi barn fick avsluta själva men brorsan som ammades längst slutade vid typ 8 månader eller nåt och jag vid 6 månader.

Vi ammar inte så mycket ”på stan” längre men å andra sidan är min så liten till växten att jag tror att många missar hur gammal han eg är, speciellt eftersom jag bär i sele när vi ammar ute på stan.

 

[Jozze]

Inser nu att det var ju inte alls konstigt att vi inte fått någon reaktion från tandvården. Här går barnen till tandläkaren första gången när de är 3 år.

Har ni ingen ettårskontroll?

 

[Imogen]

Har ni ingen ettårskontroll?

Nej första kontrollen är vid 3