Lämplig ras till räddningsarbete/personsök enligt er själva

[co-SMAD4]

Kooiker är bland det sötaste som finns i hundväg i mina ögon, men storleksmässigt är de ungefär i size med cockerspaniel. Om det är ett problem att riskera att hamna under 40 cm alltså?

Ja storleksmässigt är det på gränsen. En räddningshund måste mäta minst 40 cm.

Kooiker är aktiva sällskapshundar med en rejäl portion integritet och ett inte obetydligt aggressionspaket. De är inte så socialt intresserade heller. Det är nog få individer (om någon?) som funkar till praktiskt räddningsarbete.

Ja, det hade såklart inte fungerat. Det är inte bara oturliga individer? Tänker på att rasen beskrivs generellt som vänlig och charmig.

Utifrån era svar och rekommendationer har min bild iallafall stärkts av att retriever och apporterande fågelhund kan vara ett bra val, förutsatt att cancer inte är för vanligt, samt malinois, dobermann, men har adderat riesen, engelsk springer spaniel, kelpie, boxer, vorsteh, eventuellt schäfern, beauceron att titta på i framtiden. Många potential!

Har inte hunnit kolla alla rasers sjukdomshistorik för att se vilken som kanske är sundast, men det blir nästa steg.

 

[YlvaG]

Ja storleksmässigt är det på gränsen. En räddningshund måste mäta minst 40 cm.

Ja, det hade såklart inte fungerat. Det är inte bara oturliga individer? Tänker på att rasen beskrivs generellt som vänlig och charmig.

Utifrån era svar och rekommendationer har min bild iallafall stärkts av att retriever och apporterande fågelhund kan vara ett bra val, förutsatt att cancer inte är för vanligt, samt malinois, dobermann, men har adderat riesen, engelsk springer spaniel, kelpie, boxer, vorsteh, eventuellt schäfern, beauceron att titta på i framtiden. Många potential!

Har inte hunnit kolla alla rasers sjukdomshistorik för att se vilken som kanske är sundast, men det blir nästa steg.

De koikers jag träffat och lärt känna hade inte funkat i praktiskt arbete som räddningshund, nej.

 

[Bulldoozer]

Skulle jag få den frågan som ställts i första posten: vilken hundras som jag rekommenderat för ett specifikt jobb (här räddning/sök)?
Då hade mitt svar varit att vill du vara helt säker på att hunden ska passa syftet så hade jag valt en äldre hund och då tittat på individ och inte ras. En åtta veckors valp oavsett ras är alltid mer eller mindre ett wild card både mentalt och fysiskt vet man aldrig hundra hur den kommer utvecklas.

Jag skaffade bc för att jag ville valla och det var den säkraste rasen för det syftet. Dock var det inte så viktigt för mig som inte har egna djur att den absolut skulle klara av att jobba och jag har andra hundsporter jag kan och vill syssla med så jag chansade på en valp. Hade jag varit en djurägare som absolut måste ha en hund till jobb då hade jag valt en äldre hund där man bättre vet vad man får.

Jag vet också otaliga hundar som köpts in i förhoppning att bli assistenthundar, besökshundar, tjänstehundar, vallhundar osv som sen inte visat sig uppnå grundkraven i mentalitet, arbetsegenskaper eller fysiskt. Antingen behålls dom eller så blir det omplacering beroende på hur viktigt ursprungs syftet är för ägaren.

Så beroende på hur viktigt det är med att räddnings-biten så skulle jag överväga en äldre individ som "kryssar rätt boxar i checklistan" oavsett ras.

 

[Gnist]

Oavsett vilka raser som är intressanta, så förutsätter iaf jag att @co-SMAD4 baserar det slutgiltiga valet efter att ha pratat med några olika uppfödare av den slutliga "raskortlistan".

 

[Myrten]

Ja storleksmässigt är det på gränsen. En räddningshund måste mäta minst 40 cm.

Ja, det hade såklart inte fungerat. Det är inte bara oturliga individer? Tänker på att rasen beskrivs generellt som vänlig och charmig.

Utifrån era svar och rekommendationer har min bild iallafall stärkts av att retriever och apporterande fågelhund kan vara ett bra val, förutsatt att cancer inte är för vanligt, samt malinois, dobermann, men har adderat riesen, engelsk springer spaniel, kelpie, boxer, vorsteh, eventuellt schäfern, beauceron att titta på i framtiden. Många potential!

Har inte hunnit kolla alla rasers sjukdomshistorik för att se vilken som kanske är sundast, men det blir nästa steg.

Bara för att reda ut begreppen: retrievers och de flesta spaniels, däribland ESS, är apporterande fågelhundar.

Det är bra att veta, för det sätt dessa hundar användes jaktligt avspeglas i vad vad man kan förvänta sig för egenskaper - arbetsmässiga och temperamentsmässiga. De spaniels och retrievers som klassiskt använts på (gods)jakt tillsammans (mest kända: lab, golden, cocker, ESS) har mycket gemensamt i temperament. Typiska egenskaper är t ex att kunna jobba lösa med andra hundar runt sig utan att det ska bli gruff, tillgänglighet, stort föremålsintresse, av/på-knapp och intensitet i arbete. De skiljer sig från t ex wachtelhund som också hört till gruppen stötande och apporterande fågelhundar, men har betydligt mer skärpa.

Ursäkta om jag framstår som petimeter men det blir lite snårigt när du skriver om "retriever och apporterande fågelhund" och sedan stoppar in ESS i en grupp med andra raser.

 

[co-SMAD4]

Skulle jag få den frågan som ställts i första posten: vilken hundras som jag rekommenderat för ett specifikt jobb (här räddning/sök)?
Då hade mitt svar varit att vill du vara helt säker på att hunden ska passa syftet så hade jag valt en äldre hund och då tittat på individ och inte ras. En åtta veckors valp oavsett ras är alltid mer eller mindre ett wild card både mentalt och fysiskt vet man aldrig hundra hur den kommer utvecklas.

Jag skaffade bc för att jag ville valla och det var den säkraste rasen för det syftet. Dock var det inte så viktigt för mig som inte har egna djur att den absolut skulle klara av att jobba och jag har andra hundsporter jag kan och vill syssla med så jag chansade på en valp. Hade jag varit en djurägare som absolut måste ha en hund till jobb då hade jag valt en äldre hund där man bättre vet vad man får.

Jag vet också otaliga hundar som köpts in i förhoppning att bli assistenthundar, besökshundar, tjänstehundar, vallhundar osv som sen inte visat sig uppnå grundkraven i mentalitet, arbetsegenskaper eller fysiskt. Antingen behålls dom eller så blir det omplacering beroende på hur viktigt ursprungs syftet är för ägaren.

Så beroende på hur viktigt det är med att räddnings-biten så skulle jag överväga en äldre individ som "kryssar rätt boxar i checklistan" oavsett ras.

Sant, det är mer av en risk med valp! Därför tänker jag att det även är viktigt att jag trivs med rasen även om den inte skulle bli en räddningshund. Det enda man behöver tänka på med certifiering till räddningshund är att certifieringen ska vara klar innan hunden är äldre än 5 år, och utbildning räknas ta några år, så man måste börja tidigt.

Bara för att reda ut begreppen: retrievers och de flesta spaniels, däribland ESS, är apporterande fågelhundar.

Det är bra att veta, för det sätt dessa hundar användes jaktligt avspeglas i vad vad man kan förvänta sig för egenskaper - arbetsmässiga och temperamentsmässiga. De spaniels och retrievers som klassiskt använts på (gods)jakt tillsammans (mest kända: lab, golden, cocker, ESS) har mycket gemensamt i temperament. Typiska egenskaper är t ex att kunna jobba lösa med andra hundar runt sig utan att det ska bli gruff, tillgänglighet, stort föremålsintresse, av/på-knapp och intensitet i arbete. De skiljer sig från t ex wachtelhund som också hört till gruppen stötande och apporterande fågelhundar, men har betydligt mer skärpa.

Ursäkta om jag framstår som petimeter men det blir lite snårigt när du skriver om "retriever och apporterande fågelhund" och sedan stoppar in ESS i en grupp med andra raser.

Åh nejdå, jag förstår precis vad du menar! Självklart räknar jag in ESS som apporterande fågelhund om det var otydligt. Det låter som mycket bra egenskaper, verkar som att denna typ av hund också gör sig bra som räddningshund pga. av alla dessa egenskaper.

 

[Wingates]

Ja storleksmässigt är det på gränsen. En räddningshund måste mäta minst 40 cm.

Ja, det hade såklart inte fungerat. Det är inte bara oturliga individer? Tänker på att rasen beskrivs generellt som vänlig och charmig.

Utifrån era svar och rekommendationer har min bild iallafall stärkts av att retriever och apporterande fågelhund kan vara ett bra val, förutsatt att cancer inte är för vanligt, samt malinois, dobermann, men har adderat riesen, engelsk springer spaniel, kelpie, boxer, vorsteh, eventuellt schäfern, beauceron att titta på i framtiden. Många potential!

Har inte hunnit kolla alla rasers sjukdomshistorik för att se vilken som kanske är sundast, men det blir nästa steg.

OM dobbisen hamnar på kortlistan så är det bara att höra av sig om du vill ha hjälp att sortera vilka kennlar/linjer som kan vara intressanta.

 

[Hellhound]

Det är bra att veta, för det sätt dessa hundar användes jaktligt avspeglas i vad vad man kan förvänta sig för egenskaper - arbetsmässiga och temperamentsmässiga. De spaniels och retrievers som klassiskt använts på (gods)jakt tillsammans (mest kända: lab, golden, cocker, ESS) har mycket gemensamt i temperament. Typiska egenskaper är t ex att kunna jobba lösa med andra hundar runt sig utan att det ska bli gruff, tillgänglighet, stort föremålsintresse, av/på-knapp och intensitet i arbete.

Jag instämmer i stort men vill göra ett litet tillägg, och det är att aktionsradien kan skilja sig en hel del mellan spaniels och retrievers. Retriever har traditionellt sett jobbat längre ifrån föraren och det märks tydligt hos en del individer, de kan dra en bra bit ifrån en innan de stannar upp och checkar in.

OBS dock att jag har en icke jaktavlad labbe, så det kan säkert diskuteras om jag har fått en rastypiskt trygg typ som kan jobba självständigt eller en som bara brister i följsamheten.

 

[Sol]

De jag känner som håller på med den typen av verksamhet har schäfer, riesenschnauzer eller cocker spaniel.

 

[fryckan]

Jaktgolden eller jaktlabbe

 

[AraSlei]

Bara för att reda ut begreppen: retrievers och de flesta spaniels, däribland ESS, är apporterande fågelhundar.

Det är bra att veta, för det sätt dessa hundar användes jaktligt avspeglas i vad vad man kan förvänta sig för egenskaper - arbetsmässiga och temperamentsmässiga. De spaniels och retrievers som klassiskt använts på (gods)jakt tillsammans (mest kända: lab, golden, cocker, ESS) har mycket gemensamt i temperament. Typiska egenskaper är t ex att kunna jobba lösa med andra hundar runt sig utan att det ska bli gruff, tillgänglighet, stort föremålsintresse, av/på-knapp och intensitet i arbete. De skiljer sig från t ex wachtelhund som också hört till gruppen stötande och apporterande fågelhundar, men har betydligt mer skärpa.

Ursäkta om jag framstår som petimeter men det blir lite snårigt när du skriver om "retriever och apporterande fågelhund" och sedan stoppar in ESS i en grupp med andra raser.

Ska man vara riktigt petimeter så är det ju också så att spaniels är en jagande hund mer än en apporterande hund - dess främsta uppgift är att jaga ”under bössan”och hitta vilt som jägaren kan skjuta, dvs 90% av arbetet består av att jaga efter levande vilt innan skottet. Den är mycket mer en jakthund än vad en retriever är.

En retriever är en ren eftersöksspecialist som i princip uteslutande arbetar efter skottet. Där ska den balansera mellan följsamhet, lydighet och självständighet, och hitta det påskjutna och/eller döda viltet.

Att wachtelhunden hamnat i gruppen beror främst på att den utseendemässigt är av spanieltyp. Egenskapsmässigt är den mycket närmare en münsterländer eller en tysk jaktterrier än de andra raserna i grupp 8. En klassisk tysk slaskhund som inte är en expert på något, men som duger till det mesta

 

[_Zacke_]

Jag instämmer i stort men vill göra ett litet tillägg, och det är att aktionsradien kan skilja sig en hel del mellan spaniels och retrievers. Retriever har traditionellt sett jobbat längre ifrån föraren och det märks tydligt hos en del individer, de kan dra en bra bit ifrån en innan de stannar upp och checkar in.

OBS dock att jag har en icke jaktavlad labbe, så det kan säkert diskuteras om jag har fått en rastypiskt trygg typ som kan jobba självständigt eller en som bara brister i följsamheten.

Nog för att spanieln är avlad för att "jaga under bössan" och hålla sig nära så fick jag dock höra från flera håll när jag planerade för nästa hund att jag skulle behöva lägga betydligt mer träning på spanieln än labben för att det få den att fungera bra lös (båda jaktavlade) landade till slut i labbe men det var även av andra orsaker

 

[Krumben]

Nog för att spanieln är avlad för att "jaga under bössan" och hålla sig nära så fick jag dock höra från flera håll när jag planerade för nästa hund att jag skulle behöva lägga betydligt mer träning på spanieln än labben för att det få den att fungera bra lös (båda jaktavlade) landade till slut i labbe men det var även av andra orsaker

Jag har hört samma sak. Det sprids dessutom mängder av tips för hur man ska hjälpa en spaniel att söka vilt tillräckligt nära föraren, exempelvis använda en boll som ständigt placeras i närliggande terräng för föraren, när hunden söker sig bort.

Vår labbe är visserligen socialt ängslig, men inkallningen har absolut aldrig varit något problem.

 

[Myrten]

Nog för att spanieln är avlad för att "jaga under bössan" och hålla sig nära så fick jag dock höra från flera håll när jag planerade för nästa hund att jag skulle behöva lägga betydligt mer träning på spanieln än labben för att det få den att fungera bra lös (båda jaktavlade) landade till slut i labbe men det var även av andra orsaker

Jag har dolt ett förflutet då jag under en mycket kort period tränade goldens. Det var sällskapsavlade och jag tränade dem för stimulansens skull (kennelhundar). Minns fortfarande hur förvånad jag var över att de så snabbt och enkelt blev lydiga att ha lösa. Mina dåvarande cockrar var också lydiga, men de var hårt drillade och under pipa när vi gick i skogen (annars kunde horn växa ut). Goldengänget bara liksom hängde runt mig.

@AraSlei - jamen det är ju helt korrekt. Spanieln jobbar framför allt före skottet. Men de måste ju kunna apportera också.

 

[Santoxen]

Border collie var otippat! Beundrar deras intelligens något enormt, men tänkte att rasen inte skulle må bra utanför vallning. Som jag fått till mig verkar en del vara av den nervösa typen? Men det kanske beror helt på linjen.

Jag har en bordercollie som HV patrullhund, det funkar bra! Nu vallar han också, men han är miljöstark, rätt tuff i sig själv och jobbar tills han stupar om han får! Av de 4 BCs jag haft i vuxen ålder är det nog bara den äldre jag har nu som inte hade funkat, han är för ängslig och nervös (kom till mig eftersom han inte fungerade som agilityhund, var för mkt höga, plötsliga ljud för honom) men det kan ju vara ren tur att jag hittat sådana hundar då fokus alltid varit vallningen. Har börjat leta lite löst efter nästa valp men det är svårt att hitta någon som har allt.

 

[AraSlei]

Jag har dolt ett förflutet då jag under en mycket kort period tränade goldens. Det var sällskapsavlade och jag tränade dem för stimulansens skull (kennelhundar). Minns fortfarande hur förvånad jag var över att de så snabbt och enkelt blev lydiga att ha lösa. Mina dåvarande cockrar var också lydiga, men de var hårt drillade och under pipa när vi gick i skogen (annars kunde horn växa ut). Goldengänget bara liksom hängde runt mig.

@AraSlei - jamen det är ju helt korrekt. Spanieln jobbar framför allt före skottet. Men de måste ju kunna apportera också.

Absolut, det behöver de kunna, om än i mindre ”avancerad” grad än en retriever.

Blir alltid lite beklämd när man ser de som tänker att man kan fylla en spaniels behov genom att apportera bara - de flesta jaktavlad spaniels hade varit helt obrydda om att få apportera så länge de får jaga

 

[Lena_B]

Killian och husse Kiril Hristov har bevisat att en jaktgolden kan vara en fantastisk räddningshund med 18 räddade liv i Turkiet och Syrien. Jag är väldigt partisk, men tycker det verkar lättare att hitta golden avlade mot tjänst, lydnad etc än labbar.

MEN jag skulle inte skaffa en jaktavlad retriever utan att vilja jobba en del med apporteringen också.

 

[chiiliacanth]

Vorsteh fungerar utmärkt, används redan för att söka efter knark i bilar mm. Självklart har de mycket jakt i sig men detta går ju att träna att hejda även på dem.

 

[BornAgain]

Ur ett rent själviskt perspektiv: Jakthundarna (Retriever och spaniels) är ju att föredra då jaktlinjerna avlas för just jakt. En stor andel av hundarna används för skarpt arbete och byteslusten finns där i majoriteten av hundarna.

Samtidigt är det just nu stor efterfrågan på de hundarna dels från jägarna dels från de aktörer som behöver specialsökshundar. Och risken finns att fina arbetsegenskaper förloras om hundarna inte arbetar på det sätt som ligger bakom egenskaperna (jmf border collie i sporten)

Så om jag skulle köpa hund med räddningshund som mål skulle jag köpa jaktlabrador eller en jaktavlad golden

Samtidigt är det få hundar som duger till den typen av arbete även om de genetiska förutsättningarna är rätt. Tänk bara på Försvarsmakten - de har egen avel men bara en bråkdel av hundarna godkänns i L-test. Och alla som godkänns och påbörjar arbetet kommer inte i tjänst. Och många som är i tjänst förtidspensioneras.

Skulle jag köpa en mer bruksorienterad hund skulle jag kolla kelpie - rasen har tillräcklig numerär för att man ska kunna släktforska och hitta en lämplig linje, uppfödare och kull. De är trevliga i storlek och päls (man kanske inte vill ha täcke på när man söker igenom ruiner). Andra raser som borde vara intressanta typ Chodsky, lappsk (rasgrupp 5) eller holländare är numerärt så små att man får vara glad om man öht hittar en valp. Sedan är ju rätt schäfer alltid trevlig (det finns en schäfer för allt och alla, men alla schäfrar är inte för allt och alla) och eftersom de är vanliga som tjänstehundar så finns det många uppfödare med bra koll på vad arbete kräver.

När det gäller hälsan - cancer hos en retriever dödar ofta hunden när den är 7-10 år, så rent krasst har den då hunnit vara i tjänst. En C-höft och hunden kommer öht inte i fråga. Men med all osäkerhet - jag skulle utgå ifrån en hund som jag ville ha, som fungerar i min vardag och som passar för annat jag vill göra. Jag skulle offra lite chans till räddningshund för att få bättre chans till lyckohund.

 

[co-SMAD4]

Jag har en bordercollie som HV patrullhund, det funkar bra! Nu vallar han också, men han är miljöstark, rätt tuff i sig själv och jobbar tills han stupar om han får! Av de 4 BCs jag haft i vuxen ålder är det nog bara den äldre jag har nu som inte hade funkat, han är för ängslig och nervös (kom till mig eftersom han inte fungerade som agilityhund, var för mkt höga, plötsliga ljud för honom) men det kan ju vara ren tur att jag hittat sådana hundar då fokus alltid varit vallningen. Har börjat leta lite löst efter nästa valp men det är svårt att hitta någon som har allt.

Tack för svar! Ja, jag tänker att om BC skulle vara aktuellt måste den kunna få göra annat också, som t.ex valla, speciellt om det inte blir en räddningshund av den så vill jag känna att jag har goda möjligheter att jobba den på ett bra sätt för rasen ändå. Jag är mycket för att en hund får ha ett syfte/jobb som passar den.

Samtidigt är det få hundar som duger till den typen av arbete även om de genetiska förutsättningarna är rätt. Tänk bara på Försvarsmakten - de har egen avel men bara en bråkdel av hundarna godkänns i L-test. Och alla som godkänns och påbörjar arbetet kommer inte i tjänst. Och många som är i tjänst förtidspensioneras.

Så sant. Även med "rätt ras" så är inget absolut givet. Och som förare måste man göra sitt bästa att förbereda individen.