R
Raderad medlem 19815
Nej de kan inte diskutera med barnet då, antagligen helt onåbart, inte förrän någon timma senare. Eller på eftermiddagen.
Jo absolut, allt det tycker jag låter bra och självklart och antagligen så kan ju barnet också prata med kurator gissar jag. Så det fungerar utmärkt för långtidslösningen.
Men grejen är ju att det här behöver inte vara ett barn som alltid varit så utan kanske en ändring i miljön kan orsaka det plötsligt. Och just vad gör man i situationen. Jag tycker att det lät bra med att man tillåter sig skydda andra barn och inredning. Det enda jag läst från själva psykologen som utbildar är att man försöker flytta alla barnen ur situationen och låter inredningen ta skada. Men att han missat att ta höjd för om sakerna tillhör ett barn eller om det är ett barn som skadas eller fem barn som slåss.
Det känns som att man nästan tänker, detta är Det barnet, det enda barnet som kan blir jätteargt. De andra barnen är mognare och klarar mycket tryck och hot. De ska klara detta, det är bara det barnet som har en diagnos som kan bli argt eller förtvivlat. När man kanske snarare har en hel klass med 27 barn, inte 27, 30+ åringar och om det ena barnet förlorar kontrollen kan övriga barn bli rädda och förlora kontrollen och det är inte Det barnet utan 1-5 barn av 20 och olika barn olika gånger.
Om det gäller sådana rätt extrema situationer som du beskriver, att ett barn flera gånger i veckan förstör andra barns saker, gör de andra barnen rädda och mobbar andra barn, då tänker jag att barnet med diagnos är på fel plats från början. Det behöver för sin egen skull och för de andra barnens skull gå i en resursklass eller liknande.
Jag håller med dig om att det är ju lätt att luta sig tillbaka som kurator på bup och låta ett barn slå sönder inredningen, det är ju inte kuratorns saker. Det är svårare hemma, när sonen går loss på tvn. Då funkar ju inte lab utan då får man typ lyfta bort barnet.