Labradoodle (utbruten från Oseriös avel 2021)

Jag har på en snabb googling av australienska labradoodlekennlar i sverige fått intrycket att man har ute en hel del hundar på foder.

Det har man säkert - det verkar som om en del kennlar bedriver uppfödning i relativt stor skala. Men jag ifrågasätter ändå omsorgen för rasen om man vill utesluta hundar ur avel(alltså inte bara sin egen) innan någon utvärdering skett.
 
Jag tror att både den höga kastrationsfrekvensen och upplevelsen med rädslor och dålig mentalitet (som tydligen nämns i fb-grupper för pudelkorsningsägare) har med att göra att det rör sig om en designhund som är mycket populär just nu. populariteten gör att personer med liten hunderfarenhet köper hund utan att riktigt förstå vad de köper och därför har begränsade kunskaper om hur de bör hantera problem som uppkommer.

Detsamma hände under Turbo-eran med BC, Lassie-eran med Collie, Rintintin-eran med Schäfer med flera. Att folk som inte riktigt vet vad de får i kopplet köper en hund för att den är trevig på film eller att kronpronsessan eller Paris Hilton minsann har en osv. osv.

Utöver att folk köper hund som de inte riktigt vet vad det innebär ger populariteten för en viss hund/korsning en valpbom utan dess like som i sin tur genererar valpar från föräldradjur som kanske inte borde ha gått i avel egentligen.

Jag förstår verkligen inte pudelkorsningsaveln alls ska tilläggas och ser ingen anledning alls att betala så sjuka priser för en valp(tycker dessutom att pudeln respektive labben och cockern är trevliga som de är som egna raser utan inblandning av någon annan ras).
 
Jag är rätt neg mot mycket av renrasaveln (men de senaste åren har jag börjat förstå att den är nog det minst onda sättet att förse mänskligheten med hundar)

Jag vill se ett ökat fokus på hundars arbetes egenskaper och hur de olika raserna skiljer sig i kynne.

Jag skulle inte vara mot att man öppnade för att mönstra in individer (eller göra en planerad outcross med) som arbetar på ett sätt som är önskvärt i en ras - men då måste man hitta bra sätt att utvärdera och dokumentera önskade egenskaper. Jag bryr mig inte ett iota om att de som arbetar med renvallare inte gör skillnad på lapphundar och lappska. Skulle det visa sig att jägare ibland glömde exakt vilken stövarras de har, så... :angel: Det är synd att de hundarna normalt sett inte kan registeras (en del raser har kryphål), för sådan avel ger ibland resultat som skulle bredda genbasen och stärka arbetsegenskaperna i en ras.

Jag skulle också tycka att det vore intressant och faktiskt värt att stödja att ta fram bra hundar att agera servicehundar även om det skedde i form av en ny ras eller en mycket medveten blandrasavel. Sådana hundar skulle också kunna vara mycket dyra. Men då handlar det inte om köksavel. Då handlar det om att systematiskt leta reda på de individer som besitter önskvärda egenskaper. Avla på dem. Utvärdera resultatet och bara bygga vidare på de individer som hade de aktuella egenskaperna. Upprepa detta ett antal generationer och man kan ha skapat en ras optimal som t.ex. servicehund (jobba målmedvetet med t.ex. golden och du når dit snabbare - med en större genbank att ta till om din delpopulation blir för begränsad). Både israeler och ryssar har jobbat på det här sättet för att ta fram specialsökshundar.

En sådan avel skulle inte ge sällskapshundar - annat än som en biprodukt. Och nycklarna är målmedvetet, systematiskt utvärderat, över tid. Vad gäller labradoodle så saknar man verktyg att utvärdera både arbetsegenskaper och t.ex. allergivänlighet. Hundproduktionen är så splittrad att systematiken saknas (för att projektet labradoodle skulle kunna fungera krävs att BARA de hundar som har testats och besitter önskvärda egenskaper och nedärver dem är labradoodles - övriga sorteras bort. Men med tusentals uppfödare kommer det inte att råda samsyn). Systematiken gör det också svårt att sälja hundarna som valpar och då i synnerhet till sällskapshem. Dels riskerar du att sortera bort hundar med önskvärda egenskaper om du inte testar dem i vuxen ålder, dels får du aldrig någon bekräftelse på att avelsdjuren kan nedärva önskvärda egenskaper om du inte testar en stor andel av avkomman.
Nu har jag inte läst alla sidor i tråden, så kanske någon har svarat redan.

Tänkte bara på det du skrev om servicehundar. Såg en dokumentär om att välja ut aktivare servicehundar till aktivare synnedsatta/blinda människor. Där pratade man om att de (just de som tog fram de här hundarna) ibland korsade in golden med labbe för att få labbens arbetsvilja och goldens will to please. Tyckte det lät rätt vettigt, men har inte kollat hur pass vanligt det är egentligen. Och då var det alltså ordentlig avel trots korsningen.
 
Men du, varför tror du att de har en massa avtal om "avelsförbud" på valparna de sålt för mellan 45 000-75 00?
Tror du det verkligen är för att "värna om rasen" ? Det är ju för att se till att de sitter ensamma på kassakon och kan hålla upp priserna!
Det är ju ändå av raser som bör producera rätt hyfsade kullstorlekar. Tittade lite snabbt på en kennel, deras senaste kullar var på 7 resp. 10 hundar...

Det är rimligtvis inte mycket dyrare att importera hund/sperma, hälsotesta och meritera en labradoodle än nån annan ras.
Tjoho - jag tror som du. Avelslinje och prisbild. Jag känner till ett flertal Labradoodle tikar som bara får 3-5 valpar - variationen är stor. Samtidigt håller inte denna typ av avtalsvillkor (kastrering) i domstol.
 
Fast hur går det ihop att ställa krav på uppfödare samtidigt som det är uppfödarna själva som för in eventuella hälsoresultat etc i den databas som finns?

Personligen tycker jag att det är både viktigt och intressant vilket mål aveln har och vilket syfte/arbetsområde rasen jag väljer har och har haft - det säger ju Massor om vilken hund jag kan vänta mig att få hem! Själva grundstenen i temperament och typ.
Jag känner inte till hur hälsoresultat rapporteras. Vilka egenskaper JA - vilket mål som fanns från introduktionen av rasen NEJ. jag är nog inte ensam om det.....
 
Jag tänker väl främst på dom som ska spatsera omkring på gatorna i Stockholm, det måste bli väldigt mycket hund med pudelns höjd och smidighet och labradorens tyngd på det.
Känns som det finns betydligt enklare sällskapshundar med lockig päls 😵
Inom rasen Australiensiska Labradoodle så finns det tre storlekar. Bättre argument tack:-).
 
Jag känner inte till hur hälsoresultat rapporteras. Vilka egenskaper JA - vilket mål som fanns från introduktionen av rasen NEJ. jag är nog inte ensam om det.....
Fast det är väl Jätteviktigt att veta om man vill göra ett argument av att rasklubben lobbar för seriös avel, med kartläggning av hälsa etc etc? Ett hälsoresultat ägaren av hunden själv kan föra in i databasen är ju moot tycker jag - det är väl givet att en människa som vill ha 50 papp per valp fyller i UA där!
Nej du är garanterat inte ensam, jag tror de flesta bara vill ha en kul och glad och frisk hund. :) Men det börjar ju någonstans. Min ras är till exempel en jakthund i grunden men 'används' nuförtiden främst till sällskap, det är dock i allra högsta grad intressant för mig att veta vilken typ av jakt hunden användes till för att jag bättre ska förstå hur jag kan arbeta med just min jycke. "Hög jaktlust" säger inte jättemycket egentligen.
 
Det har man säkert - det verkar som om en del kennlar bedriver uppfödning i relativt stor skala. Men jag ifrågasätter ändå omsorgen för rasen om man vill utesluta hundar ur avel(alltså inte bara sin egen) innan någon utvärdering skett.

Men det verkar vara synsättet som genomsyrar hela rasklubben. :confused:

"Uppfödare anslutna till SLK har förbundit sig att sälja uppfödda Labradoodlevalpar utan avelsrätt om den inte säljs för det specifika syftet av avelshund. Uppfödare förväntas göra sitt yttersta för att säkerställa att valpar som säljs till annat än till det specifika syftet av avel ej verkar i avel." (min fetning)
 
<snip>

Detsamma hände under Turbo-eran med BC, Lassie-eran med Collie, Rintintin-eran med Schäfer med flera. Att folk som inte riktigt vet vad de får i kopplet köper en hund för att den är trevig på film eller att kronpronsessan eller Paris Hilton minsann har en osv. osv.

Utöver att folk köper hund som de inte riktigt vet vad det innebär ger populariteten för en viss hund/korsning en valpbom utan dess like som i sin tur genererar valpar från föräldradjur som kanske inte borde ha gått i avel egentligen.

<snip>

This!

Inom rasen Australiensiska Labradoodle så finns det tre storlekar. Bättre argument tack:-).

Varfor sa raljerande? Den har diskussionen ar, och har varit, forvanansvart lugn och vanlig ... ibland kan det ga betydligt valdsammare till (fraga mig, jag vet :o) och har finns det faktiskt valdigt mycket du kan (och borde!) lara dig fran.
Jag sajer inte att du ska svalja det vi sager har, men att det kanske ar dags att du verkligen tar reda pa var sanningen ligger? Hos de som har och alskar sina hundar och tycker att de ar bast i varlden och/eller de som avlar labradoodles och tjanar pengar pa dem ... eller alla andra? Prata med veterinarer, prata med skk, prata med andra rasklubbar, prata med alla du kan.

Och stall dig fragan ... har du nagonsin traffat nagon som varit involverad i tavling eller utstallning i nagon form som gatt over till labradoodle fran de raser (blandisar) de haft?

Jag alskar inte mina hundar mindre for att jag exact vad jag har ... en som inte kan stallas ut da hon har tandfel och en som har mentala brister ... de ar bada fantastiska hundar, super kul att tavla med, och helt underbara kompisar.
 
Mer av vad Labradoodleklubben skriver:

"Avelshundarnas hälsotester ska rapporteras in till SLK senast i samband med parning.

...

Dessa uppgifter kommer inte att vara tillgänglig för klubbens medlemmar. Syftet är bl.a. att SLK vid förfrågan kan förmedla till tredje part att klubben mottagit nödvändiga och godkända hälsotester, ej specifika resultat, på dokument som SLK inte sett anledning att misstro."


Jag föredrar som sagt hälsoregister jag själv kan titta i som valpköpare...
 
Mer av vad Labradoodleklubben skriver:

"Avelshundarnas hälsotester ska rapporteras in till SLK senast i samband med parning.

...

Dessa uppgifter kommer inte att vara tillgänglig för klubbens medlemmar. Syftet är bl.a. att SLK vid förfrågan kan förmedla till tredje part att klubben mottagit nödvändiga och godkända hälsotester, ej specifika resultat, på dokument som SLK inte sett anledning att misstro."


Jag föredrar som sagt hälsoregister jag själv kan titta i som valpköpare...

Ja det är extremt konstigt att de inte publicerar resultaten. Det skulle ju vara superenkelt fixat av rasklubben om de ville vara öppna med hur resultaten ser ut och på så sätt främja sund avel.

Sen undrar jag hur exempelvis Hd-statusen bedöms? Görs det av röntgande veterinär eller av SKK:s avläsare?

Hur utvärderas avelsdjurens avkommor? Hur stor andel röntgas? Hur kartlägger man mentaliteten? Hur arbetar man med de mentala- och hälsoproblem som tydligen är vanliga bland dessa hundar?

När det handlar om så extremt höga summor per valp så tror jag risken att man kompromissar med hur man väljer avelsdjur är mycket högre än när det är mer normala priser. Helt enkelt vågar man ta mer risker när det ligger mer pengar i potten. De flesta uppfödare av SKK-reggade hundar tjänar nog inga pengar alls på sin uppfödning och därmed har man "råd" att avstå en kull om man anser att en hund inte är värd att avla på. Tjänar pengar gör definitivt de flesta Labradoodle uppfödare om lyckas kränga en eller fler kullar per år.

Kollade lite på Hööks kennel. Fick känslan av att att köpa en valp av dem var som att beställa från en webshop fat utan vettig information, helt galet. Ingen som helst information om deras hundar, meriter, stamtavlor, hälsoresultat mm. Hur ska jag ens kunna veta om de hundar de avlar fram är något som passar mina behov? Jag har varje gång jag köper valp väldigt specifika önskemål gällande mentaliteten även om jag hittills köpt av samma ras. Men jag förstår att enkelheten attraherar oerfarna valpköpare. De ser säkert någon form av garanti i och med det extremt höga priset också.

Gällande att det finns (många) renrasuppfödare som inte är seriösa och raser som har stora hälsoproblem så håller jag med fullt ut. Men det gör inte denna typ av uppfödning ett dugg mer seriös.
 
Inom rasen Australiensiska Labradoodle så finns det tre storlekar. Bättre argument tack:-).
E va?
Mer av vad Labradoodleklubben skriver:

"Avelshundarnas hälsotester ska rapporteras in till SLK senast i samband med parning.

...

Dessa uppgifter kommer inte att vara tillgänglig för klubbens medlemmar. Syftet är bl.a. att SLK vid förfrågan kan förmedla till tredje part att klubben mottagit nödvändiga och godkända hälsotester, ej specifika resultat, på dokument som SLK inte sett anledning att misstro."


Jag föredrar som sagt hälsoregister jag själv kan titta i som valpköpare...
Måste vara förträffligt med alla nybörjare som köper sin första hund och litar blint på vad uppfödarna så fint skriver.
 
Ja det är extremt konstigt att de inte publicerar resultaten. Det skulle ju vara superenkelt fixat av rasklubben om de ville vara öppna med hur resultaten ser ut och på så sätt främja sund avel.

Sen undrar jag hur exempelvis Hd-statusen bedöms? Görs det av röntgande veterinär eller av SKK:s avläsare?

SKK eller OFA, iaf de som röntgar hos oss.
 
Jag tycker också att det är helt galet med "kastrera allt"-idén hos uppfödarna.

För att visa hur det kan vara inom en annan, SKK-reggad ras så kan jag berätta mer om uppfödaren som jag hoppas på att köpa valp från i år.

Uppfödaren har flera hundar ur rasen, lång erfarenhet och är mycket kunnig. Hon är trots det mån om att ha kontakt med andra uppfödare, för att kunna samarbeta och för att kunna lära sig mer. Hennes valpar följer hon noga, från dagen de föds till dagen de dör, oavsett vilket land de bor i. Tiken som nu ska få valpar är i lämplig ålder, klart äldre än vad "lägsta ålder" för en kull är. Tiken är dessutom importerad från ett av rasens ursprungsländer, för att få in nytt (bra) blod hit. Hanen som hon planerat att använda har sådana hundar mycket nära i stamtavlan. Båda hundarna har enligt rasklubben rekommenderade hälsoundersökningar gjorda utan anmärkning, något som jag som valpköpare kan se i klubbens databas. Uppfödaren har också god koll på mentaliteten, inte bara hos avelshundarna utan även släktingar.

Utöver det, så kan jag garantera att jag inte fått stå i valpkö om jag hade haft en tanke på att kastrera (utan medicinsk orsak). Tvärt om, uppfödaren är väldigt mån om rasens bästa och förstår att det här är unika valpar som kan vara mycket bra att ha i avel. Därför frågade uppfödaren mig om jag skulle kunna tänka mig att föda upp själv, eller låna ut valp till lämplig uppfödare. Att jag svarade ja ökade mina chanser att få valp. Allt för rasens bästa.

En annan uppfödare som jag gärna tar valp från i framtiden har själv sagt att hon önskar att det kunde finnas flera i Sverige som avlade på hennes typ av hund. Anledningen? Det vore lättare att samarbeta, lättare att bevara rasen som så bra som den idag är.

Ingenstans finns ett "Vi ska hålla det bra för oss själva"-tänk. Tvärt om. De vill dela med sig, till de som har kunskap, förståelse och vilja att också vara med på tåget. Det vinner rasen på.


(och på tal om pengar, uppfödare nr 2 tjänade inte direkt på att åka till Tyskland för att para, sedan få bara 3 valpar och sälja endast 1. Inte heller nästa kull gav några pengar då det skulle importeras sperma från USA och därefter åkas till Norge för själva inseminationen. Ingen jättekull där heller, men inte blev det några jättedyra valpar för köparna där heller).
 
Jag tycker också att det är helt galet med "kastrera allt"-idén hos uppfödarna.

För att visa hur det kan vara inom en annan, SKK-reggad ras så kan jag berätta mer om uppfödaren som jag hoppas på att köpa valp från i år.

Uppfödaren har flera hundar ur rasen, lång erfarenhet och är mycket kunnig. Hon är trots det mån om att ha kontakt med andra uppfödare, för att kunna samarbeta och för att kunna lära sig mer. Hennes valpar följer hon noga, från dagen de föds till dagen de dör, oavsett vilket land de bor i. Tiken som nu ska få valpar är i lämplig ålder, klart äldre än vad "lägsta ålder" för en kull är. Tiken är dessutom importerad från ett av rasens ursprungsländer, för att få in nytt (bra) blod hit. Hanen som hon planerat att använda har sådana hundar mycket nära i stamtavlan. Båda hundarna har enligt rasklubben rekommenderade hälsoundersökningar gjorda utan anmärkning, något som jag som valpköpare kan se i klubbens databas. Uppfödaren har också god koll på mentaliteten, inte bara hos avelshundarna utan även släktingar.

Utöver det, så kan jag garantera att jag inte fått stå i valpkö om jag hade haft en tanke på att kastrera (utan medicinsk orsak). Tvärt om, uppfödaren är väldigt mån om rasens bästa och förstår att det här är unika valpar som kan vara mycket bra att ha i avel. Därför frågade uppfödaren mig om jag skulle kunna tänka mig att föda upp själv, eller låna ut valp till lämplig uppfödare. Att jag svarade ja ökade mina chanser att få valp. Allt för rasens bästa.

En annan uppfödare som jag gärna tar valp från i framtiden har själv sagt att hon önskar att det kunde finnas flera i Sverige som avlade på hennes typ av hund. Anledningen? Det vore lättare att samarbeta, lättare att bevara rasen som så bra som den idag är.

Ingenstans finns ett "Vi ska hålla det bra för oss själva"-tänk. Tvärt om. De vill dela med sig, till de som har kunskap, förståelse och vilja att också vara med på tåget. Det vinner rasen på.


(och på tal om pengar, uppfödare nr 2 tjänade inte direkt på att åka till Tyskland för att para, sedan få bara 3 valpar och sälja endast 1. Inte heller nästa kull gav några pengar då det skulle importeras sperma från USA och därefter åkas till Norge för själva inseminationen. Ingen jättekull där heller, men inte blev det några jättedyra valpar för köparna där heller).
Ja, enda gången jag ens övervägt att ta en kull var på direkt uppmuntran av uppfödaren, de hanar hon rekommenderade var alla utomlands, så jag åkte till Norge för att para med en hane som var importerad dit från någon annat land. Nu blev det inga valpar, men det är liksom inget ovanligt alls att man åker långt för att para eller köper hundar från andra länder. Folk åker ju över halva kontinenten bara för att meritera hundar.
 
Jag känner inte till hur hälsoresultat rapporteras. Vilka egenskaper JA - vilket mål som fanns från introduktionen av rasen NEJ. jag är nog inte ensam om det.....

Oj. Så inte ens tio minuters googling på rasen innan köp? Låter genomtänkt 😬

In all fairness ... Det ar inte latt "nar man vet sa lite att man inte vet hur lite man vet" Vad staller man for fragor? Till vem staller man fragor? Jag forstar den har sitsen allt for val.

Nar min forsta rottis kom for en 20 ar sedan hade jag absolut ingen aning om vad jag holl pa med. Det fanns inget allmant internet som nu och inget google att fraga (men VAD fragar man?) Nu var det ju bra att jag valt att skaffa en Rottis (🙄) och fick tag pa en valp avlad for IGP (IPO, Shutzhund, whatever) och det innebar att jag redan fore 6 manaders alder insag att jag var ute pa djupt vatten och da INGEN tranare ville slappa in oss i klasser for att hon var for ung ... laste jag allt jag kom i kontakt med. Bade bra och daligt och da den enda hund experience jag hade var Maken's gamla golden som flyttade in samtidigt som Maken flyttade in i borjan av 80-talet, :p visste jag inte ens vad som var bra och vad som var daligt.

Petsmart i stan hade "valp klass". Den mest vardelosa traning jag stott pa, men det innebar att vi kom ut och motte andra valpar och agare OCH nagon som kunde tala om vart jag kunde vanda mig for traning. Och darifran var det latt att hitta ratt.
Plotsligt sag jag de som tranade for lydnads tavling sta och ova pa sidan och SAG vad de gjorde och hur hundarna agerade ... och pa den vagen ar det, men resan var lang och inte alltid sa latt. Att bli halshuggen har pa hund har varit ett aterkommande tema och lar sakert handa igen:angel: men nu vet jag vad jag vet och jag vet vad jag tycker och varfor jag tycker det ... och har nagra av varldens basta tranare jag kan ringa och fraga om jag behover
 
Mina frågor är också obesvarade!

Det var en billig hund som bara kostade upp till 200.000 under sitt liv! Jag vet det ofta kostar betydligt mer än så att äga hund. Men jag förstår inte vad det har med inköpspriset att göra? Hos blandraser är det tillgång och efterfrågan som styr inköpspriset. Som du ser i denna tråd kostar dessa hundar inte alls lika mycket i USA. Antingen har de lägre efterfrågan i förhållande till tillgången där. Samma kommer hända i Sverige om allt fler börjar föda upp "labradoodles" vilket de uppfödare som nu tjänar stora pengar absolut inte vill ska hända, de vill ha hög efterfrågan och liten tillgång. Det är liksom inte ett dugg dyrare at föda upp dessa hundar än andra raser så de har nog en oerhört stor vinstmarginal per valp i de flesta kullar. Man köper importhundar utomlands i de flesta andra raser också eller tar in sperma vilket också är rätt dyrt.

Min ras har en extremt stor efterfrågan och de flesta av uppfödarna har mycket långa köer till sina kullar men vad jag vet är det ändå ingen som tar mycket mer betalt bara för att de skulle kunna få mycket mer betalt. De väljer det hem som de tror bäst kan förvalta hunden och blir glada om någon eller några hundar de har fött upp går vidare i avel. De flesta ser även till att sälja till köpare som röntgar och mentalbeskriver sina hundar vilket gör att vi har en hög del röntgade och mentalbeskrivna hundar.

Vad är det för kontraktsvillkor WALA har och vad är syftet med dem?

Ska man starta en "ny" ras så bör man vara väldigt mån om att så många hundar som möjligt är intakta och kan bli nya avelshundar efter att deras kullar (de själva samt i princip alla deras syskon) är utvärderade hälsomässigt och mentalt och hundarna minst 3 år eller äldre. Ny uppfödare ska välkomnas och utbildas. Man måste ha en tydlig avelsstrategi som alla arbetar gemensamt emot.

Vaddå inte tävlar? det enda du inte kan tävla i med en blandras är väl utställning (fast det finns tydligen inofficiella sådana för blandraser) och bruks. Alla övriga grenar (det finns många) kan du tävla med vilken hund som helst om du vill. Skulle du komma till mästerskap på FCI-nivå (typ VM) går det dock inte att starta en blandras. Sen förstår jag inte varför man skulle kastrera en väl fungerande hund bara för att man inte har tävlingsambitioner.
Ett litet tankeexperiment:

Det kanske vore en intressant (affärs-)idé, att skaffa OK, men en inte topp-pudel och labrabor (hälsotestade enligt respektive ras och mentalt utvärderade enligt normala standarder), och ta fram och sälja valpar för vad det verkligen kostar, för att helt enkelt sänka marknadspriset till rimlig nivå för blandrasvalpar...

Vad skulle egentligen hända med hypen runt labradoodle, när det finns valpar att köpa, där priset sätts i enlighet med "produktionskostnaden"?

Antagligen är att sänka valppriset det bästa sättet att bli av med geschäftet runt labradoodle...

Baksidan med det här, är att det produceras ännu fler labraddoodles.
 
Ett litet tankeexperiment:

Det kanske vore en intressant (affärs-)idé, att skaffa OK, men en inte topp-pudel och labrabor (hälsotestade enligt respektive ras och mentalt utvärderade enligt normala standarder), och ta fram och sälja valpar för vad det verkligen kostar, för att helt enkelt sänka marknadspriset till rimlig nivå för blandrasvalpar...

Vad skulle egentligen hända med hypen runt labradoodle, när det finns valpar att köpa, där priset sätts i enlighet med "produktionskostnaden"?

Antagligen är att sänka valppriset det bästa sättet att bli av med geschäftet runt labradoodle...

Baksidan med det här, är att det produceras ännu fler labraddoodles.
Intresset för Labradoodle drivs inte av ett högt pris för en valp. Intresset drivs av att det är förbannat härlig hundras. Smart, trevlig, lättlärd, social, mycket avkännande och empatisk. Dessutom slipper vi pälshår i bostaden. Nu pratar jag om multigeneration Australiensisk Labradoodle med fullständiga stamträd Labradoodle bakom sig eftersom det är dessa som jag kan och har läst på om. Uppfödarna (anslutna till WALA) lägger mycket tid på att välja rätt köpare - det är lätt eftersom kön av köpare är lång. Jag upplever att många nu letar fel, kanske är avundsjuka på framgången för Australiensisk Labradoodle. Delvis påeldade av SKK och uppfödare av andra raser. Jag vet hur snacket går på kansliet på SKK eftersom jag har bekanta som jobbar där (vi är vänner ändå). Jag förstår att man på SKK tycker att det borde gå att hitta sin ras bland 200 etablerade raser, att man stöttar sina egna anslutna uppfödare och att SKK kommit längre i sina program, organisation och uppföljning. Vems väl vill SKK egentligen? Ge det nya en chans - aveln är seriös, WALA stöttar, hundarna superbra, prisbilden kan diskuteras men som sagt - inköpspriset är till slut en mindre del av vad det kostar att ha hund under 12-14 år. Det största problemet är nog att det är många förstagångsköpare av hund - att dom inte förstår vikten av aktivitet och träning av sin hund. Det och den oseriösa aveln som sker utanför den organiserade aveln inom ex WALA-anslutna uppfödare.
 

Liknande trådar

R
Hundavel & Ras Jag tycker också att det låter som att en käck utställnings/sällskspsavlad labbe skulle kunna passa din vän bra :) Kanske att det går... 2
Svar
36
· Visningar
899
Senast: ildiko
·
V
Hundavel & Ras Hej! Planen är att köpa en valp men jag är inte helt säker på ras eller uppfödare/föräldradjur än. Haft finsk lapphund tidigare. Är ute... 4 5 6
Svar
100
· Visningar
11 299
Senast: valpköpare
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp