Sv: Kulturkrock. 5 åring barnvakt till 3 åringar?
Det här är ett väldigt intressant fenomen, vart ska man dra gränsen?
När ska barnen få lov att leka själva och ha hemligheter för föräldrarna?
Jag tror inte att någon hade uppskattat föräldrar när man vill leka själv med kompisar i fyra-fem årsåldern.
Jag hade som regel att innan man kunde öppna porten utifrån själv så fick man inte vara ute själv.
Enda andledningen till att jag kunde resonera så var för att jag bosatte mej där omgivningen var så säker att barnen kunde vara ute och leka själva.
Sonen hade jag kunnat släppa ut redan när han var tre, helt bilfri gård och ett bra område. Han gick ingenstans utan var där han skulle.
Han ville däremot inte vara ute själv då eftersom han var så blyg.
Dottern var fem innan hon fick gå ut och leka själv med storebror som då var sju, hon har alltid svävat i det blå och "märker" inte om hon öppnar en grind utan brorsan behövde påpeka det
Cykla själva på inhägnad gård fick de göra utan uppsikt när de var runt åtta år, just för att om de fick för sig att cykla iväg och inte "märka" grinden så hann de väldigt långt innan jag upptäckte att de var borta.
Ville de cykla så var jag med ute den stunden.
Cykla i stan (dvs liten bondhåla) fick de göra i tolvårs åldern och då på cykelvägar.
Jag tror inte att det handlar om kulturkrock svenskar-invandrare utan barn har alltid fått vara ute och leka tidigt själva och det är "vi" som har bosatt oss på barnovänliga platser.
Det här är ett väldigt intressant fenomen, vart ska man dra gränsen?
När ska barnen få lov att leka själva och ha hemligheter för föräldrarna?
Jag tror inte att någon hade uppskattat föräldrar när man vill leka själv med kompisar i fyra-fem årsåldern.
Jag hade som regel att innan man kunde öppna porten utifrån själv så fick man inte vara ute själv.
Enda andledningen till att jag kunde resonera så var för att jag bosatte mej där omgivningen var så säker att barnen kunde vara ute och leka själva.
Sonen hade jag kunnat släppa ut redan när han var tre, helt bilfri gård och ett bra område. Han gick ingenstans utan var där han skulle.
Han ville däremot inte vara ute själv då eftersom han var så blyg.
Dottern var fem innan hon fick gå ut och leka själv med storebror som då var sju, hon har alltid svävat i det blå och "märker" inte om hon öppnar en grind utan brorsan behövde påpeka det
Cykla själva på inhägnad gård fick de göra utan uppsikt när de var runt åtta år, just för att om de fick för sig att cykla iväg och inte "märka" grinden så hann de väldigt långt innan jag upptäckte att de var borta.
Ville de cykla så var jag med ute den stunden.
Cykla i stan (dvs liten bondhåla) fick de göra i tolvårs åldern och då på cykelvägar.
Jag tror inte att det handlar om kulturkrock svenskar-invandrare utan barn har alltid fått vara ute och leka tidigt själva och det är "vi" som har bosatt oss på barnovänliga platser.