Krubbitning ärftlig?!

[Tora]

Sv: Krubbitning ärftlig?!

kl

Jag har inte läst hela tråden, men hallå! Alla barn vill härma och vara som sina mammor. Inte konstigt att fölungen krubbiter. Behöver inte vara svårare än så.

Du kan inte jämföra hästar och barn. Att härma någon är en väldigt komplex handling. Inom djurriket är det bara vissa apor, delfiner och några enstaka fågelarter som klarar av att göra en sådan handling.

Krubbbitning och liknade är ingen naturlig handling för hästen. Därför kan inte hästarna lära sig detta lika lite som de kan lära sig skänkelvikning genom att titta på en häst som gör det. För jag förutsätter helt kallt att ingen påstår att hästar lär sig dressyrrörelser genom att titta på en annan häst.

Krubbitning i sig är inte ärftligt men förutsättningarna för att få det kan vara ärftliga. Det finns några få forskningsrapporter utlagda på nätet om just krubbitning. Tror att SLU har i alla fall en. Där finns en hel del intressant läsning. Tyvärr hittar inte jag just den jag letade efter men jag är inte så duktig på att söka i SLU´s databas. Kanske någon annan som kan hitta den? Vet att det har funnits en länk till den tidigare är på Buke för kanske ett år sedan.

Mvh

Tora

 

[Claudia2]

Sv: Krubbitning ärftlig?!

Men det går väl inte att säga att det är en stark nedärvning på detta lilla urval. Det kan ju bara vara slumpen!!

 

[Lahtel]

Sv: Krubbitning ärftlig?!

Knapplån.
Jag har läst någon amerikansk forskning om detta för ganska länge sedan.
Där deltog bla en amerikansk uppfödare som hade alla sina hästar på lösdrift. Ingen krubbet.
Men alla avkommor efter ett sto började krubbita så fort de började leva ett uppstallat liv.

Det här problemet är nog inte helt utrett. Vissa anser att det är ärftligt, andra att förutsättningarna är ärftliga och andra att det inte är ärftligt alls.
Det skulle behöva göras en mer kvantitativ studie för att få svar. Den amerikanska var en kvalitativ studie.

Själv har jag avlat på ett krubbitar-sto. Hon går med rem och för att ta det säkra för det osäkra har hon fått ha det på sig hela tiden med fölisen.
Men det ska bli intressant att se om han också börjar krubbita.
Jag ser ingen större värdeminskning på en krubbitarehäst, så därför vågar jag avla på mitt sto.

 

[ch791022]

Sv: Krubbitning ärftlig?!

Tack för era svar! Har iofs inte tänkt köpa för avel i större utsträckning utan i så fall bara ta ett föl elelr så för att det skulle vara skoj. Men det stod i annonsen att hon säljs extremt billigt pga krubbitning och ägaren inte ville ha henne kvar i aveln.

Men det jag tänkte då var:

Föl 1 blev inte krubbitare, mamman gick med rem hela tiden.

Föl 2 blev krubbitare men mamman hade inte rem under diperioden.

Funderar på om det har med saken att göra. Föl 2 lärde sig beteendet av sin mamma.

Kan ju även vara att sto då hade förhöjda värden av dom hormoner som kroppen utsöndra vid stress och då får även fölet förhöjda värden, som gör att även den börjar krubbita.

Så jag skulle tro att det är ärftligt vilken typ av steriotypa beteende en häst tar till vid stress, och även hur hög stressnivå som krävs för att den ska börja med betendet.
Men sen jag tror att man kan förbygga och i en del fall få hästen att sluta bita, fast att den är jämförbara med en nykter alkolist, att den aldrig kan anses "botad", utan bara symtomfri.
Tror du kan påverka väldigt mycket genom att ha en lugn och stressfri miljö och att dom naturliga behoven på tugg och ättid täcks ordentligt.

/Camilla

 

[KopparbergsEmme]

Sv: Krubbitning ärftlig?!

Men anledningen till det måste ju vara att de tar efter varann, ställ en unghäst med en krubbitare en tid och den gör också så...precis som dom tar efter att hugga i gallret å sånna saker...

 

[lilith]

Sv: Krubbitning ärftlig?!

Lite OT kanske, men ändå inte...

Jag helt övertygad om att de flesta hästar kan lära sig olika saker genom att härma. Jag kan ta hur många exempel som helst från mina hästar, på vad de har lärt sig av varandra. Ibland tror jag att man underskattar hästars förmågor...

1. Nya hästar som kommer till stallet härmar ofta "de gamla" hästarna i sitt sätt att uttrycka sig, t ex vid utfodringsdags. Brukar "de gamla" gnägga lär sig de nya också snabbt att gnägga efter fodret. Är det någon häst som har ovanan att slå i väggarna vid fodringsdags, så brukar det också snabbt sprida sig.

2. Rider man ut med unghästar i sällskap med en äldre stabil häst, så lär den sig mycket fort att inte reagera med rädsla på bilar, cyklar, barnvagnar, älgar, traktorer osv. Rider man i stället ut med en nervigare häst, så lär de sig lika fort att såna saker är "farliga" och att det är bäst att vara misstänksam.

3. De av mina hästar som följt med mig när jag plockat nypon, björnbär eller blåbär har snabbt lärt sig att göra detsamma, dvs plocka bären med läpparna i stället för att äta hela kvistarna med både blad och bär, som de gjorde innan.

4. Ett av mina halvblod är specialist på att gå igenom stängsel, lyfter benen, böjer ner huvud och hals och "kryper" emellan eltrådarna. En sommar hade han det som sin favoritsysselsättning. Han tog sig in till min fullblodsvalack (som för tillfället stod i en mindre sjukhage inuti den stora hagen) på det sättet, och visade upprepade gånger hur han skulle bära sig åt till han också lärt sig samma knep I slutet av sommaren var det åtskilliga av hästarna på betet som lärt sig samma sak, till mitt stora förtret...

5. Samma halvblod är specialist på att "lära sig" hoppbanor utantill vid hoppträningar - han behöver inte hoppa själv, det räcker att han ser 3-4 hästar innan honom hoppa banan och sen kan han den utantill, och svänger upp mot nästa hinder innan (lektions)ryttaren som sitter på riktigt hinner förstå vad det är frågan om (såvida ryttaren inte mycket tydligt visar att hon tänkt sig en annan väg förstås).

6. Är det en häst som börjar stoppa vid hoppträning, händer det ganska ofta att hästarna efteråt också börjar stoppa vid samma hinder (ibland kan det bero på ryttaren också, men det gäller även när det är mycket rutinerade och säkra ryttare som hoppar på låga hinder och inte "blir störda"). Speciellt oerfarna hästar tar gärna efter.

7. En av våra ponnyer kom på att hon kunde gå över ån (då ca 4-5 m bred och närmare 1 m djup) till hagen på andra sidan. Snart gjorde de andra hästarna likadant, och det blev helt naturligt för dem att gå fram och tillbaka över ån. (Innan dess var det INGEN av hästarna som hade kommit på tanken att gå över).

8. Leder du en häst anpassar den oftast steget efter hur du rör dig. Tar du långa målmedvetna kliv, så går hästen vanligtvis på med långa bestämda steg. Tar du små trippande steg blir hästen också kortare i steget. Är du okoncentrerad och kollar runt på omgivningen gör hästen oftast likadant.


Hurvida hästar lär sig att krubbita av varandra eller inte, har jag ingen aning om eftersom jag aldrig haft någon krubbitare. Det kan säkert vara så att miljön och ärftliga faktorer (som benägenhet för stress) samt fysiska faktorer såsom magproblem, har största inflytandet.

MEN jag tycker det är viktigt att poängtera att hästar faktiskt lär sig mycket genom att härma. Som ryttare, hästägare och tränare är det viktigt att veta om det eftersom det kan underlätta betydligt när man ska lära hästar nya saker. Jag brukar sällan ägna tid åt lastningsträning. Däremot får hästarna (om möjligt) åka i sällskap med en van häst första gångerna och det är aldrig några problem (inte heller när den sedan ska åka ensam). Likaså första gångerna jag rider ut i trafik med unghästarna. På det här sättet kan det mesta avdramatiseras. På samma sätt fungerar det om du är lugn och orädd och går framåt utan att tveka när du hanterar hästen, då blir den likadan.

 

[Boj]

Sv: Krubbitning ärftlig?!

Det är inte ärftligt om jag förstått saken rätt, dock är det ett beteende som stoet kan överföra till sin avkomma. Detta har man konstaterat på eksemston, avkomman kliar sig trots att man inte kan märka att eksemförekomst föreligger.

I mänsklig tappning skulle man kunna säga så här, barn gör inte som vi säger, barn gör som vi gör. Alltså om stoet kliar sig, så vet inte fölet varför men gör det ändå. Lika kan gälla för krubbitning, fölet ser hur stoet gör och föranleds att göra likadant.

 

[Boj]

Sv: Krubbitning ärftlig?!

Krubbbitning och liknade är ingen naturlig handling för hästen. Därför kan inte hästarna lära sig detta lika lite som de kan lära sig skänkelvikning genom att titta på en häst som gör det.


Mvh

Tora

Nej, men det är ett inarbetat beteende hos stoet. Avkomman tar efter stoets beteende, det är sk ren prägling och egentligen inget konstigt alls. En häst kan alltid lära sig ett upprepat beteende, en skänkelvikning var väl inte jämförbar med krubbitning i mina ögon. Om nu inte denna häst har för avsikt att gå i skänkelvikning flera gånger i timmen, 24 timmar per dygt med sin avkomma vid sidan. Då är jag rätt säker på att avkomman mycket väl skulle kunna ta efter.

 

[Tora]

Sv: Krubbitning ärftlig?!

Lite OT kanske, men ändå inte...

Jag helt övertygad om att de flesta hästar kan lära sig olika saker genom att härma. Jag kan ta hur många exempel som helst från mina hästar, på vad de har lärt sig av varandra. Ibland tror jag att man underskattar hästars förmågor...

1. Nya hästar som kommer till stallet härmar ofta "de gamla" hästarna i sitt sätt att uttrycka sig, t ex vid utfodringsdags. Brukar "de gamla" gnägga lär sig de nya också snabbt att gnägga efter fodret. Är det någon häst som har ovanan att slå i väggarna vid fodringsdags, så brukar det också snabbt sprida sig.

2. Rider man ut med unghästar i sällskap med en äldre stabil häst, så lär den sig mycket fort att inte reagera med rädsla på bilar, cyklar, barnvagnar, älgar, traktorer osv. Rider man i stället ut med en nervigare häst, så lär de sig lika fort att såna saker är "farliga" och att det är bäst att vara misstänksam.

3. De av mina hästar som följt med mig när jag plockat nypon, björnbär eller blåbär har snabbt lärt sig att göra detsamma, dvs plocka bären med läpparna i stället för att äta hela kvistarna med både blad och bär, som de gjorde innan.

4. Ett av mina halvblod är specialist på att gå igenom stängsel, lyfter benen, böjer ner huvud och hals och "kryper" emellan eltrådarna. En sommar hade han det som sin favoritsysselsättning. Han tog sig in till min fullblodsvalack (som för tillfället stod i en mindre sjukhage inuti den stora hagen) på det sättet, och visade upprepade gånger hur han skulle bära sig åt till han också lärt sig samma knep I slutet av sommaren var det åtskilliga av hästarna på betet som lärt sig samma sak, till mitt stora förtret...

5. Samma halvblod är specialist på att "lära sig" hoppbanor utantill vid hoppträningar - han behöver inte hoppa själv, det räcker att han ser 3-4 hästar innan honom hoppa banan och sen kan han den utantill, och svänger upp mot nästa hinder innan (lektions)ryttaren som sitter på riktigt hinner förstå vad det är frågan om (såvida ryttaren inte mycket tydligt visar att hon tänkt sig en annan väg förstås).

6. Är det en häst som börjar stoppa vid hoppträning, händer det ganska ofta att hästarna efteråt också börjar stoppa vid samma hinder (ibland kan det bero på ryttaren också, men det gäller även när det är mycket rutinerade och säkra ryttare som hoppar på låga hinder och inte "blir störda"). Speciellt oerfarna hästar tar gärna efter.

7. En av våra ponnyer kom på att hon kunde gå över ån (då ca 4-5 m bred och närmare 1 m djup) till hagen på andra sidan. Snart gjorde de andra hästarna likadant, och det blev helt naturligt för dem att gå fram och tillbaka över ån. (Innan dess var det INGEN av hästarna som hade kommit på tanken att gå över).

8. Leder du en häst anpassar den oftast steget efter hur du rör dig. Tar du långa målmedvetna kliv, så går hästen vanligtvis på med långa bestämda steg. Tar du små trippande steg blir hästen också kortare i steget. Är du okoncentrerad och kollar runt på omgivningen gör hästen oftast likadant.


Hurvida hästar lär sig att krubbita av varandra eller inte, har jag ingen aning om eftersom jag aldrig haft någon krubbitare. Det kan säkert vara så att miljön och ärftliga faktorer (som benägenhet för stress) samt fysiska faktorer såsom magproblem, har största inflytandet.

MEN jag tycker det är viktigt att poängtera att hästar faktiskt lär sig mycket genom att härma. Som ryttare, hästägare och tränare är det viktigt att veta om det eftersom det kan underlätta betydligt när man ska lära hästar nya saker. Jag brukar sällan ägna tid åt lastningsträning. Däremot får hästarna (om möjligt) åka i sällskap med en van häst första gångerna och det är aldrig några problem (inte heller när den sedan ska åka ensam). Likaså första gångerna jag rider ut i trafik med unghästarna. På det här sättet kan det mesta avdramatiseras. På samma sätt fungerar det om du är lugn och orädd och går framåt utan att tveka när du hanterar hästen, då blir den likadan.

Allt det som du räknar upp där är helt normalt beteende hos hästar. Att de uppför sig likadant vid utfodringsdags är inget konstigt. Det har inget att göra med att hästarna härmar varandra. Det är utfodringsrutinerna i sig som utlöser beteendet.

Att unghästar följer en äldre säker stabil häst är inte heller något konstigt. Det har man använt sig av i hela hästhistorien. En lugn häst påverkar en nervös häst lugnade (eller så gör den nervösa hästen den lugna hästen stressad om man har otur )

Att hästarna lär sig att plocka nypon är inget konstigt heller. Vad finns det för bättre drivkraft att lära sig än mat som belöning?

Samma sak med att hästen följer dig när du tar långa kliv. Den läser av ditt kroppspråk och gör som du.

Att hästarna kommer ut från hagen säger snarare mer om ditt staket än om att hästarna lär sig något av varandra. Om en häst har lärt sig att ta sig ut så kan de andra ibland följa efter för att de vill efter sin kompis. Inte för att de står och tittar och tänker "Ahha är det så man skall göra för att komma ut".

Mina två hästar (mor och dotter) som jag har nu är experter på att krypa under tråden om det ej är ström i. Men inte tror jag att det är för att de har lärt sig beteendet från varandra utan det är helt enkelt så att de sträcker sig efter de där gröna stråna långt där på andra sidan staketet och vipps så är de på andra sidan.

Av allt det du har räknat upp här är allt naturligt för hästen och har inget att göra med att härma komplicerade onaturliga beteenden. Att hästarna följer varandra och lugnar varandra är helt naturliga beteenden och något som krävs för att de skall fungera i flocken.

När hästen lär sig en bana genom att titta så är den snarare duktig på att läsa av sin ryttare var den skall gå någonstans och är så lydig att den följer även den minsta signal från ryttaren. Det räcker ju att titta åt höger för att en bra häst skall gå åt höger. Faktum är att det fungerar även väldigt bra på unghästar då de inte är så balanserade än och följer minsta lilla ändrig i tyngdpunkte.

Finns det verkligen någon som tror att en häst kan lära sig piaff genom att titta på en häst som gör det? Eller skänkelvikning? Är det verkligen någon som använder sig utav detta som en träningsmetod? I så fall så skulle det räcka om min häst reds samtidigt som en som går svår dressyr hela tiden och jag skulle inte behöva sitta och träna i onödan.

Mvh

Tora

 

[Tora]

Sv: Krubbitning ärftlig?!

Det är inte ärftligt om jag förstått saken rätt, dock är det ett beteende som stoet kan överföra till sin avkomma. Detta har man konstaterat på eksemston, avkomman kliar sig trots att man inte kan märka att eksemförekomst föreligger.

I mänsklig tappning skulle man kunna säga så här, barn gör inte som vi säger, barn gör som vi gör. Alltså om stoet kliar sig, så vet inte fölet varför men gör det ändå. Lika kan gälla för krubbitning, fölet ser hur stoet gör och föranleds att göra likadant.

Men barn och hästar ligger miltals från varandra i intelligens. Återigen du kan inte jämföra ett barn och ett föl.

Så vitt jag vet är kliande en naturlig handlig för hästen. Mitt föl brukade klia sig också (framför allt när hon började tappa fölpälsen). Betyder det i så fall att hon har sett det beteendet hos någon annan häst och härmar det?

Du menar alltså helt seriös att du jämför kliande och krubbitning? Det är inte konstigt att folk tror och tycker så mycket felaktigt om krubbitning om man dels jämställer kliande och krubbitning och dels jämför barn och föl.

Mvh

Tora

 

[Tora]

Sv: Krubbitning ärftlig?!

Nej, men det är ett inarbetat beteende hos stoet. Avkomman tar efter stoets beteende, det är sk ren prägling och egentligen inget konstigt alls. En häst kan alltid lära sig ett upprepat beteende, en skänkelvikning var väl inte jämförbar med krubbitning i mina ögon. Om nu inte denna häst har för avsikt att gå i skänkelvikning flera gånger i timmen, 24 timmar per dygt med sin avkomma vid sidan. Då är jag rätt säker på att avkomman mycket väl skulle kunna ta efter.

Prägling är något helt annat och har inte det minsta med krubbitning att göra.

Jag måste säga att det är sorligt att du tror att en häst skulle kunna lära sig skänkelvikning genom att lära sig det från en annan häst.

Jag börjar dock förstå varför det finns så mycket felaktiga myter bland hästfolk om krubbitning.

Krubbitning och skänkelvikning är jämförbart då båda är kräver stor intelligens hos individen för att den skall klara av att härma beteendet. Nog för att hästar är smarta men inte riktigt så smarta.

En häst kan inte lära sig ett upprepat beteende bara genom att titta på andra hästar. Det har den helt enkelt inte intelligens för. Det många tror att hästarna har lärt sig från varandra har helt andra förklaringar. Men människor är väldigt duktiga på att dra förhastade slutsatser på felaktiga grunder.

Mvh

Tora

 

[wolken fee]

Sv: Krubbitning ärftlig?!

Ett gott råd.

Se dig om efter ett annat sto, som inte har sådana här problem, man behöver inte köpa på sig problem, dom kommer ta mig tusan ändån!

 

[Boj]

Sv: Krubbitning ärftlig?!

Det som är sorgligt, det är att du inte läser inläggen.

Så vitt jag vet är kliande en naturlig handlig för hästen. Mitt föl brukade klia sig också (framför allt när hon började tappa fölpälsen). Betyder det i så fall att hon har sett det beteendet hos någon annan häst och härmar det?

Var är det normalt att ett föl kliar sig blodig? Detta har observerats på flera för från eksemston, detta trots att fölen inte visar tecken på eksem, kliar de sig på samma sätt som stoet med eksem. Detta är alltså ett väl inarbetat mönster, hästar lär sig när det man vill lära dem upprepas gång på gång. Hur tränar du dina hästar? Detta sätt är ju inte önskvärt, men beteendet är inlärt och som sagt fölen gör som sin mor. Jag pratar inte om föl som tappar fölpälsen, vv och gör skillnad på det du diskuterar, vi diskuterar avvikelser och inlärt beteende. Inte normala sådana.

Krubbitning och skänkelvikning är jämförbart då båda är kräver stor intelligens hos individen för att den skall klara av att härma beteendet. Nog för att hästar är smarta men inte riktigt så smarta.

Javisst, om hästen upprepar beteendet ett visst antal gånger per timme. Det finns studier gjorda på inlärning hos hästar, här konstateras gång på gång. En lyckad inlärning hänger på upprepningen och regelbundenheten, så vad vill du kalla krubbitbitning?

Oavsett, är hästen krubbitare och sto så bör den inte användas i avel. Den kan lära sin avkomma att krubbita, vilket verkar oerhört onödigt att utsätta någon häst för.

 

[ancan]

Sv: Krubbitning ärftlig?!

Oavsett, är hästen krubbitare och sto så bör den inte användas i avel. Den kan lära sin avkomma att krubbita, vilket verkar oerhört onödigt att utsätta någon häst för.

Efter som du skriver detta med så tydlig klarhet så vill jag att du länkar till de forskningsresultat som påvisar detta faktum.
vore väldigt intressant att få ta del av dom

 

[borsalino]

Sv: Krubbitning ärftlig?!

Efter som du skriver detta med så tydlig klarhet så vill jag att du länkar till de forskningsresultat som påvisar detta faktum.
vore väldigt intressant att få ta del av dom

Tror tom att det finns en studie som visar att "betendet" inte överförs till boxgrannar, undrar om fölet är så mkt mer motaglig för att upprepa detta?

 

[Tora]

Sv: Krubbitning ärftlig?!

Det som är sorgligt, det är att du inte läser inläggen.

Var är det normalt att ett föl kliar sig blodig? Detta har observerats på flera för från eksemston, detta trots att fölen inte visar tecken på eksem, kliar de sig på samma sätt som stoet med eksem. Detta är alltså ett väl inarbetat mönster, hästar lär sig när det man vill lära dem upprepas gång på gång. Hur tränar du dina hästar? Detta sätt är ju inte önskvärt, men beteendet är inlärt och som sagt fölen gör som sin mor. Jag pratar inte om föl som tappar fölpälsen, vv och gör skillnad på det du diskuterar, vi diskuterar avvikelser och inlärt beteende. Inte normala sådana.



Javisst, om hästen upprepar beteendet ett visst antal gånger per timme. Det finns studier gjorda på inlärning hos hästar, här konstateras gång på gång. En lyckad inlärning hänger på upprepningen och regelbundenheten, så vad vill du kalla krubbitbitning?

Oavsett, är hästen krubbitare och sto så bör den inte användas i avel. Den kan lära sin avkomma att krubbita, vilket verkar oerhört onödigt att utsätta någon häst för.

Det står ingenstan i ditt inlägg att fölet har skrubbat sig blodigt bara att den har kliat sig. Hur skall jag då kunna veta det? Fast igentligen så spelar det ingen roll. Kliar sig fölet så mycket så beror det inte på härmning utan sannolikt på att eksem finns där. Ett av de tydligaste tecknen är just mycket klining. Att mamman har exem och fölet kliar sig visar snarare på att det är ärftligt och att man kan se symptomen tidigt utan några direkta andra tecken.

Jag pratar om naturliga beteenden och inte steroeotypa inlärda beteenden som krubbitning. Ändå så drar folk upp alla möjliga normala naturliga beteenden som inte har det minsta med stereotypa beteenden att göra. Som tex prägling vad har det med krubbitning att göra? Och att en unghäst är tryggare med en äldre säker häst i närheten. Vad har det med krubbitning att göra?

Men kan du verkligen inte förstå skillnaden på att lära in ett trick eller en rörelse? Det har ingenting med härmning att göra. Det är upprepning. Detta är ju grunderna i all träning av djur.

Jag har aldrig läst någon forskningsrapport eller liknade om någon som har lyckats lära sin häst att krubbita.

Ett sto lär inte sin avkomma att krubbita men däremot så kan de ärva de faktorer som gör en häst dispositiv för krubbitning.

Mvh

Tora

 

[Tora]

Sv: Krubbitning ärftlig?!

Tror tom att det finns en studie som visar att "betendet" inte överförs till boxgrannar, undrar om fölet är så mkt mer motaglig för att upprepa detta?

Nej det är det inte men de kan ärva en eller flera faktorer från mamman som gör den dispositiv för krubbitning.

Mvh

Tora

 

[lilith]

Sv: Krubbitning ärftlig?!

Visst är det så att allt jag har räknat upp är naturligt beteende för hästar - det är nämligen ett naturligt beteende för hästar att härma, det är så de lär sig socialt beteende i flocken t ex. Vissa beteenden hos hästar är instinktiva och nedärvda, medan andra beteenden hos hästar är inlärda - och dessa beteenden lär sig hästar till stor del genom att härma andra hästar.

Jag ska förtydliga mina exempel, så kanske du bättre förstår hur jag menar:

1. Utfodring i sig utlöser ofta någon form av "jag vill ha mat beteende" - det är helt korrekt. Men detta beteende kan se olika ut hos olika hästar: en del gnäggar, en del skrapar med framhoven, en del börjar gå runt i boxen, en del slår med framhoven mot boxväggen osv. Så vilket beteende det är "naturligast" för hästen att anamma beror på vilken häst det är.
Vad jag försökte förklara är att det ofta utvecklas olika beteenden i olika stallar, pga att hästarna härmar varandra. I en del stall visar de att de är hungriga huvudsakligen genom att gnägga, i andra stall genom att huvudsakligen skrapa med framhoven osv. Hästar kan också ändra sitt beteende när de kommer till ett nytt stall. Jag har haft hästar som när de kom till oss talade om att de var hungriga genom att skrapa med framhoven, eller gå runt i boxen, men som lärde sig av våra andra hästar att gnägga i stället. Alltså beteendet förändrades genom inlärning. (Dock är det sällan så att alla hästar gör likadant, det brukar alltid finnas någon som har kvar sitt eget individuella sätt att säga att de är hungriga).
OBS! att beteendet "jag är hungrig" är inte något naturligt beteende, det förekommer inte hos vilda hästar utan bara hos hästar i fångenskap som inte har fri tillgång på foder.

2. "Att hästarna lär sig att plocka nypon är inget konstigt heller. Vad finns det för bättre drivkraft att lära sig än mat som belöning?"
Javisst, det är klart mat är en belöning och ett incitament att lära sig - men att bara plocka bären är något som hästarna bara kan ha lärt sig genom att TITTA och HÄRMA. Alla andra hästar (som inte följt med och plockat bär) är nöjda med att äta både kvistar och bär (kvistar är också mat för hästar - dock ej för människor ). Och jag vet ingen häst som har lärt sig att bara plocka bär på egen hand, utan att härma.

3. "Samma sak med att hästen följer dig när du tar långa kliv. Den läser av ditt kroppspråk och gör som du."
Det var precis det jag ville få fram - att hästar är bra på att läsa av andra hästars och människors kroppsspråk (och beteenden i övrigt) och göra likadant (= HÄRMA).

4. "När hästen lär sig en bana genom att titta så är den snarare duktig på att läsa av sin ryttare var den skall gå någonstans och är så lydig att den följer även den minsta signal från ryttaren."
Javisst, normalt sett. Men vitsen med det här exemplet var att ryttarna var lektionsryttare som inte förberedde och planerade vägen i någon större utstäckning (eftersom de inte var så rutinerade än) och hade tänkt att ta ut runda svängar mot sargen osv. Medan min rutinerade häst redan hade "kollat in vägen" och svängde direkt efter hindret med sikte på nästa (medan ryttaren fortfarande tittade rakt fram och inte var mentalt förberedd på att svänga än). Eftersom han är sån så är han bara lämplig för ryttare med god balans, eller de som tydligt visar honom vilken väg han ska ta. Annars trillar de av i svängarna eftersom de inte är förberedda på att svänga så tidigt efter hindren och i så snäva svängar.

5. "Att hästarna kommer ut från hagen säger snarare mer om ditt staket än om att hästarna lär sig något av varandra. Om en häst har lärt sig att ta sig ut så kan de andra ibland följa efter för att de vill efter sin kompis. Inte för att de står och tittar och tänker "Ahha är det så man skall göra för att komma ut". Mina två hästar (mor och dotter) som jag har nu är experter på att krypa under tråden om det ej är ström i. Men inte tror jag att det är för att de har lärt sig beteendet från varandra utan det är helt enkelt så att de sträcker sig efter de där gröna stråna långt där på andra sidan staketet och vipps så är de på andra sidan."
De staketen var normala "elbandsstaket" med rejält med ström i. Dock var det bara två trådar och inte tre, eftersom jag hade delat upp arealen i 4-5 större hagar om vardera ca 2 ha samt den lilla sjukhagen då på 4 x 4 m som låg inuti en av de andra hagarna. Runt hela arealen var det trästaket med eltråd (3 trådar), så hästarna kom inte ut MEN halvblodsvalacken kunde förflytta sig mellan hagarna på ett sätt som jag inte ville, och lärde ut det till fullblodet också, som i sin tur lärde ut det till en del av ponnyerna. Totalt var det 10-12 hästar som jag hade på bete där då. Så de gick inte ut i brist på sällskap eller i brist på gräs. Däremot tog de två sig över till hagar som var nedbetade och skulle vila till gräset hade vuxit upp igen (inte så smart eftersom det var gott om grönt gräs i den hage där de gick). Men halvblodet gjorde det till en sport att "vandra" mellan hagarna. Han var väldigt nöjd med sig själv och sin bedrift... Fullblodet hade ju en viss motivation att lära sig gå igenom staketet, eftersom det inte var så kul att gå i sjukhagen. Men ponnyerna hade egentligen ingen nytta av kunskapen (de kom inte lösa, de fick inte mer sällskap eller mer gräs genom att gå igenom staketen). Och för ett fullblod på 170 och ett halvblod på 164 är det relativt komplicerat att gå emellan två eltrådar på normalhöjd utan att få en stöt - det krävs en mycket bra koordinationsförmåga...

Jag tror att det blir äpplen och päron lite grann här. Att hästar är bra på att härma varandra och lära sig på det sättet, tror jag alla kan hålla med om. Förmågan finns! Men för att de ska utnyttja förmågan, dvs att de ska lära sig något, behövs vanligen en belöning av något slag. Det kan vara att de får foder, sällskap, omväxling, uppskattning etc.

Frågan är om de blir tillräckligt belönade för att de på egen hand ska lära sig att krubbita? (Den frågan vill jag som sagt egentligen inte lägga mig i, eftersom jag inte har någon erfarenhet av krubbitare. Jag kan tänka mig att det krävs att krubbitningen dämpar tristess, lindrar magplågor etc för att det "ska vara någon idé för hästen" att lära sig det - men det är bara spekulationer från min sida.)

Syftet med mitt inlägg var att påminna om att hästar har en mycket stor förmåga att lära sig genom att härma, och att det är något som man bör utnyttja vid utbildning och hästhantering. Det är inte korrekt att påstå att hästar saknar den förmågan.

P.S. När jag var yngre och var på hoppkurs hos en av våra (på den tiden) mest kända hopptränare, så lät de alltid sina unghästar gå och beta i hagarna närmast deras stora utehoppbana, "då lär de sig hur de ska göra" var tränarens kommentar!

 

[Tora]

Sv: Krubbitning ärftlig?!

Allt det du beskriver är helt naturligt för hästen. De flesta hästar har liknade sätt vid utfodring de utrycker det bara olika. Mycket utav detta är för att vi har liknade rutiner vid utfodring i stora delar av Sverige. Mina reagerar nästan inte alls då de i princip har fri tillgång till hö. Att gå hungrig är fullt naturligt för den vilda hästen. Under vissa årstider så är tillgången på föda begränsad.

Du blandar ihop olika beteendet och dessutom drar felaktiga slutsatser. Jag rekommenderar dig att läsa på lite om hästens beteende och hur de lär sig saker och ting. Du måste förstå att det är skillnad på när en häst härmar ett kroppspråk dvs springer när du springer och går när du går. Det är naturligt för hästen att röra sig samtidigt som sin flock. Detta för att när flocken blir angripen av rovdjur och börjar springa så springer hästen automatiskt med. Det är inget härmande i sig utan det är ett flockbeteende.

Att gör något så komplicerat som att härma en krubbitare är samma sak som att hästen skulle lära sig skänkelvikning genom att gå i en hage brevid en ridbana och lära sig från de hästar som rids där. Och du menar väl inte att en häst kan lära sig skänkelvikning på detta viset?

Så du menar att de forskare som har forskat och arbetat med hästars beteende har fel i sin forskning? Att de har fel när de påstår att hästar inte kan utföra en så komplicerad handling som ren härming faktisk är? Eller att det snarare är helt naturliga orsaker till det som du kalllar härmning och att du har dragit felaktiga slutsatser då du inte har den kunskap som krävs för att dra rätt slutsatser?

Gå som sagt in på SLU's hemsida och sök där. Det finns en hel del intressant forskning om hästars beteende och jag tror att det skall finnas i alla fall en avhandling om krubbitning.

Mvh

Tora

 

[lilith]

Sv: Krubbitning ärftlig?!

Egentligen vet jag inte om det är lönt att fortsätta den här diskussionen mer. Du har bestämt dig för att hästar inte kan lära sig genom att härma... Min erfarenhet talar för att de kan det...

"Så du menar att de forskare som har forskat och arbetat med hästars beteende har fel i sin forskning?"
Forskarna, t ex Henrik B Simonsen, kan inte uttala sig säkert om det förekommer eller ej, eftersom det är svårt att påvisa i experiment. När det gäller vetenskap så är grundregeln att det måste finnas "bevis" innan man kan deklarera att något förekommer. Och vetenskapligt fastställda bevis kan vara ganska svårt att producera, speciellt när det gäller beteendevetenskaper (avseende både människor och djur). Därför dröjer det länge innan vetenskapen framställer något som fakta. Jämför t ex med hur länge det dröjde innan man fick klarlagt att djur och riktigt små barn faktiskt hade känslor och kunde uppleva t ex smärta.

"Att de har fel när de påstår att hästar inte kan utföra en så komplicerad handling som ren härming faktisk är?"
Den forskare som kan påstå det med 100% vetenskaplig säkerhet skulle jag hemskt gärna vilja ha namn och referens på

Du väljer att tro på det du vill tro på. Men om du öppnar ditt sinne för verkligheten omkring dig, och börjar iaktta saker istället för att bara tro på "vetenskapligt fastställt fakta"... ja, jag lovar dig, att då kommer en helt ny värld att öppnas. Själv har jag haft stor glädje av dessa "kunskaper" då jag arbetat med "problemhästar" och andra svårhanterliga hästar som annars åkt till slakt.

P.S. Jag har varit inne och läst på SLU:s sidor sedan de startade med sina websidor, har också läst de böcker (både vetenskapliga och populärvetenskapliga) som finns på engelska och svenska. Men framförallt har jag iakttagit och experimentera en hel del med mina egna hästar angående beteende. Det finns en hel del beteenden som förekommer bland hästar, trots att "de lärde" tvistar om det. (För närvarande har jag 15-talet hästar som lever "naturligt" i flock tillsammans).