Sv: Kropp efter avlivning?
Jag skulle inte skicka en häst med slaktbil, eftersom den då kan hamna var som helst. Köra en häst till slakteri och få avlivad där har jag inga moraliska problem med, däremot har jag inte gjort det själv.
De vi avlivat på senare år har bultats hemma och kroppen har hämtats av kadaverbilen. Att begrava hemma är inget alternativ, det har vi inte mark till, och även om vi haft det, när vi flyttar och ny ägare ska ta över en djurkyrkogård, nja, nej tack.
Jag har själv sluppit vara med vid avlivningar då min mamma tagit den "smällen". Normalt sett har hon hållit i hästen tills den trillat och sen vänt sig och gått därifrån och sluppit vara med om resten, det sköter de som har det som jobb. När vi tvingades akutavliva en häst på ett väldigt olämpligt ställe dit bilen inte kunde komma, fick hon själv ta traktorn, dra upp kroppen i skopan och tippa i containern. Det är inget jag önskar någon, men ibland händer det tyvärr. Själen har lämnat kroppen så det är ju inte för hästens skull egentligen, utan för att det är vidrigt för hästägaren.
Ibland tycker jag att det är konstigt att det är sånt generellt motstånd till att hästar slaktas, medan det anses "fint" med begravning där kroppen äts upp av maskar - och skillnaden är? Sen förstår jag att det kan kännas jobbigt känslomässigt, men när jag får släppa fram hjärnan och inte bara hjärtat så känns det självklart. Idag hade jag kunnat tänka mig att ta bort en häst på slakteri, under förutsättning att det är en häst som är frisk nog att åka transport, som inte blir stressad av lastning/resa eller av nya platser och nya människor, eftersom det självklart ska kännas lugnt och tryggt för hästen. När vårt gamla sto avlivades för tre veckor sedan skedde det dock "hemma" (hos fv), eftersom hon fick smärtstillande och därmed hade karens och nåt annat inte var aktuellt.