Sv: Kropp efter avlivning?
Well i mitt fall var det ganska enkelt.
jag har ingenstans att göra av kroppen, bor i lägenhet, hyr in mig på en gård där man inte är tillräckligt tjenis med gårdsägaren och min häst trivdes bokstavligen inte i det stallet(blev som apatisk)..
Vi tog ut en "avlivare"..men jag fick köra in honom på travet eftersom det kändes enklare för jag skulle inte fått ha gjort det på gården med alla hagar runtomkring.
Jag var med honom hela tiden fram tills gubben sa att det var dags.. då stod min kompis med honom hela tiden tills han ramlade ihop, sen tog dom kroppen med sig tillbaka för kremering.
Hade jag haft en egen gård hade det varit en självklarhet att kolla upp om det fanns möjlighet att begrava hemma åtminstone. Men nu fanns inte det alternativet.
Det enda jag ångrar är att han var tvungen att byta stall precis innan från ett där han sprudlade och var så glad till ett där han blev så olycklig och hängig. Jag avlivade honom pg av att han hade väldigt ont och inte svarade alls på behandling och dessutom blivit behandlad tidigare...
Saknar honom väldigt mycket men jag vet att jag tog helt rätt beslut- att gick så otroligt bra tillväga och det var min första egna slaktupplevelse.
Foderhästen(travare) innan dess- ägaren valde att skicka honom till valbo(?) med bil. Jag grämde mig så otroligt över det. Jag visste ju hur han haft det hos mig, men visste inte vad som skulle hända där, om han skulle vara stressad eller tokig i det absolut sista. Ovissheten var det som gjorde det skitjobbigt.
Men hon gjorde det av enkelhet.
På ett sätt kan jag väl förstå det, men jag skulle inte kunna välja det när det kommer till mina egna djur
