Kräsna kompisar

[Pia]

Sv: Kräsna kompisar

Jag har alltid tagit hänsyn till allergier och om någon skulle vara vegetarian.
I övrigt har barnens vänner fått äta det som bjuds, eller stå över och äta hemma.
Jag skulle verkligen inte vilja att mina barn fick styra och ställa när de ska äta hos andra, man tar seden dit man kommer och det är lika bra att lära sig det med en gång.
Om jag däremot bjudit hem någon på mat så gör jag givetvis något jag vet att alla gillar oavsett om det är barn eller vuxna, likaså om nån kompis ska sova över här eller så, men då vet man ju om det i förväg.
"Fel sorts ketchup" och liknande skulle jag aldrig ta hänsyn till i något fall. Nån jäkla måtta får det vara på tramset.

 

[No1]

Sv: Kräsna kompisar

Detta påminner mig om min egen barndom,

Hehe samma här

En av mina bästa vänner hade en mamma som TVINGADE mig att äta samma som övriga när jag följde med vännen efter skolan dvs fil och osötade rispuffar med äppelmos.
Ingen av ingredienserna tyckte jag om, och gör fortfarande inte.
Mamman gjorde ingen hemlighet av att jag var bortskämd och serverade mig portionen genom att domderande dämma den rejält fyllda talriken med äckelfilen hårt i bordet framför mig tillsammans med ett rätt syrligt "VARSÅGOD!".

I värsta fall satt jag med ångest och kämpade med att svälja ned äckelfilen samtidigt som jag fick kämpa med illamåendet. I bästa fall var mamman tvungen att avlägsna sin vaktpost från köket till annan del av huset varvid min vän slängde sig över min talrik och avslutade eländet åt mig.


Min mamma var väldigt serviceminded och sträckte sig rätt långt för att mina vänner skulle känna sig välkomna. Personligen hade jag nöjt mig med planerad meny och erbjudande om att komplettera/äta annat som ändå fanns hemma.
Jag är alltid noga med att kolla att ingen äter något de egentligen inte gillar när de kommer hem till oss - skadad från barndomen helt enkelt.

 

[Petruska]

Sv: Kräsna kompisar

Mamman gjorde ingen hemlighet av att jag var bortskämd och serverade mig portionen genom att domderande dämma den rejält fyllda talriken med äckelfilen hårt i bordet framför mig tillsammans med ett rätt syrligt "VARSÅGOD!".

I värsta fall satt jag med ångest och kämpade med att svälja ned äckelfilen samtidigt som jag fick kämpa med illamåendet.

Det är den här sortens berättelser som gör mig övertygad om att lite flexibilitet och en extra smörgås i krissituationer är en bra idé. Jag vill inte att barnens kompisar berättar den här sortens berättelser om mig.

Då ser jag hellre att de säger något i stil med "jag var ju lite kräsen som barn, men mina kompisars föräldrar lät mig hållas och gav mig en smörgås och ett äpple om jag blev hungrig".

 

[ako]

Sv: Kräsna kompisar

Fast de små anpassningar av maten som du skrev om, tyckte jag inte var tecken på njugghet, utan lagom trevligt och generöst. Som att komplettera med en macka om maten ansågs oätlig. Jag tror inte att jag hade gått så långt så att jag hade lärt mig vilken korvsort barnens kompisar gillar bäst, men jag hade en flaska ketchup i beredskap åt små kompisar under småbarnsåren. Ingen i mitt hushåll äter ketchup, men kompisarna ville påfallande ofta ha det till allt.

Och att tex koka ris till en kompis som inte äter potatis, eller omvänt, hade jag nog gjort om jag hade fattat att det fanns önskemål om det.

Fast det är ju ändå ganska små anpassningar att t ex erbjuda em smörgås, det gör jag glatt, jämfört att som TS beskrev det tänka igenom o anpassa matsedeln efter ett barn utanför familjen. Sedan är det väl oxå lite annorlunda om barnet ska bi över o man ska vara barnvakt ( dvs alternativet vänta o äts hemma finns inte€ jämfört om mariner bara råkar vara där vid middagstid o då erbjuds vara med och dela ( den befintliga) måltiden.

 

[Badger]

Sv: Kräsna kompisar

Jag håller nog med, om kompisen faktiskt äter hemma hos mig 2-3 ggr i veckan och enbart äter dålig mat, typ denniskorv och makaroner eller pannkakor med jordgubbsylt och grädde så skulle hon nog få äta smörgås åtminstone 2/3 av gångerna. Verkar inte ok att en hel familj ska leva på korv och makaroner 3 dagar i veckan bara för att en kompis inte kan äta någonting annat, det är ju helt enkelt bara inte hälsosamt.

Men lite kan man såklart antagligen anpassa.

 

[Kiwifrukt]

Sv: Kräsna kompisar

Jag var ett sånt där kräset barn som bara åt om mamma eller mormor hade lagat maten i princip, och inte speciellt mycket ens då om det inte var makaroner. Jag är lite bättre idag, men jag är fortfarande fruktansvärt kräsen, kanske för att mat alltid har varit ett "problem" för mig och jag hade en vidrig dagmamma som likt tanten i Cirkus exempel letade upp mina äckligaste rätter (typ isterband och sjöfågel, som vi aldrig åt hemma för att inte ens mina föräldrar fixar smaken) och lagade det varenda gång jag var där.

Nu är jag inte direkt kräsen till diverse mellanmål som fil och mackor, jag äter inte pålägg, men hur svårt är det att enbart äta mackan med smör om man inte gillar påläggen? Mellanmål när vi kom från skolan hos kompisarna löste sig alltså ganska självmant. Däremot var jag livrädd för att behöva äta middag hos en kompis eftersom jag inte visste hur maten skulle smaka, det hände att jag låste in mig på toa tills familjen hade ätit klart bara för att slippa. Mina föräldrar visste ju hur jag var, så oftast hämtade de mig innan det började dra ihop sig för middag så jag kunde äta hemma och/eller sparade mat från vår egen middag tills jag kom hem.

Den mat jag äter som vuxen är väldigt barnanpassad, eftersom det är den enda typen av mat jag faktiskt gillar. Därför hade jag nog inte anpassat mig efter vad andras barn vill ha, jag var det besvärliga barnet och jag/mina föräldrar fick lösa det själva utan att krångla till det för kompisarnas föräldrar. Vet man att man har en unge som sitter och matvägrar på toa så får man se till att barnet får mat hemma. Allergiker är väl en annan sak, om man vet om det. Det är ju svårt även med en allergiker att anpassa maten om barnet redan är hemma när man kommer hem och ingen har sagt att hen är allergisk.

 

[Freddie]

Sv: Kräsna kompisar

Sonen har kompisar här mer eller mindre varje dag nu på sommaren och de stannar ofta på middag. Vi är lite "speciella" på det sättet att vi inte äter bröd, ketchup, sylt, pasta, grillkorv etc och många kompisar har gjort stora ögon när vi serverat grillad makrill med bulgur och liknande, men förvånansvärt ofta slinker maten ner om de bara tar chansen och provar. Jag ser till att alltid servera flera olika sorters grönsaker och om möjligt inte blanda maten på tallriken, så att barnen kan välja om de bara vill äta potatisen och skippa köttet tex.

Vissa kompisar känner man ju bättre än andra och jag lagar inte lax när jag vet att A ska komma, skippar nötkött när B är här osv. Jag har ingen fast matplan redan på morgonen, utan bestämmer mig först framåt kvällen och har jag möjlighet så lagar jag någonting som jag tror att barnen kommer att tycka om, men när maten står på bordet är det det som gäller. Det finns alltid grönsaker och frukt att fylla upp med om man inte blir mätt på maten, men jag skulle aldrig köpa Hotdogs för att blidka sonens kompisar.

 

[Pillis___]

Sv: Kräsna kompisar

Aldrig.

Äter dom hemma hos oss får dom äta vad som bjuds och jag lagar ingen konstig mat utan bara vanlig husmanskost.

Skulle dom däremot vara allergiska mot något är det en helt annan femma, men av ren kräsenhet absolut nej

 

[Brandgul]

Sv: Kräsna kompisar

Vår son är så liten så hans kompis som kommer är alltid föranmäld. Han är rätt kräsen i maten men äter pasta, så det är lätt att koka upp. En gång hade jag inget som riktigt dög, men han fick yoghurt, smörgås och frukt så han klarade sig. Han brukar hämtas senast 18.30.

 

[Hyacinth]

Sv: Kräsna kompisar

Kö


Jag har traumatiska minnen av vattenoboy, limpmacka och kokt medwurst, det var det eller inget hos min dagmamma.

Aldrig i livet att jag låter barn (eller vuxna) gå hungriga, jag fixar något alla gillar eller gör nåt special id behov. Har hittills inte fått så ångliga önskemål att det inte gått att lösa.
Jag är en feeder, enligt sambon.