Kränkt?

[Voeux]

Glöm ej den svenska motsvarigheten; Anette!

Exakt!

 

[Kiwifrukt]

Jag håller med om liknelsen med bananerna. För mig är en lättkränkt person en person som hela tiden vänder allting till att det ska handla om henom och att hela världen är emot denne person. Som i mitt exempel med offerkoftan på jobbet.

• Kollegor pratar och skrattar åt en anekdot som rör en tredje person (i det här fallet en kvinna), personen får genast för sig att det rör honom (trots att han är man) och surar ihop fullständigt.
• Han får inte vara kvar på jobbet, ja då är det genast någon lömsk konspiration mot hans könstillhörighet, inte att någon måste gå och att du, face it, faktiskt inte går att förlänga mer.
• Fick han kritik för något, eller kritik och kritik, kanske mer konstruktiv kritik av en chef eller kollega, skulle "vi" sluta prata skit om honom och sprida falska rykten. Fick någon annan kritik var han förste man att gotta sig i det, däremot.
• För att inte tala om hur alla tjejer behandlade honom illa genom att hela tiden falla för killar som han ansåg mycket mer "B" men som hade typ fördelaktigare utseende eller mycket pengar. Nej, det handlar inte om det, det handlar om att du är en elak människa som gillar att mobba folk och det lyser igenom.

Men, 90 procent av allt detta gnäll kom ut via sociala medier/Messenger/Skype på jobbet. Han vågade väldigt sällan säga något öga mot öga med en person. Så det går väl lite hand i hand med personer som sitter på typ Aftonbladet och spyr galla över Greta.

 

[Otherside]

Amerikanskt uttryck (ganska nytt) för vita, priviligierade, medelålders kvinnor som anser sig ha orimligt mycket rättigheter i alla sammanhang som de befinner sig i. Grundar sig väl i att Karen är ett vanligt namn i denna grupp.

Carina på svenska. (Trist för alla fina Carinor därute, men...)

 

[Badger]

Okej. Jag tänker att lättkränkt i det här sammanhanget har en annan betydelse. Det är inte på något sätt ett bekräftande ord utan tvärt om ganska nedlåtande.

Jo det är absolut nedlåtande. Men ur den synvinkeln vet jag inte hur mycket förändring man får för att man ser ned på folk heller, jämfört med att anse att de beter sig oacceptabelt.

De man ser ned på kan ju inte bättre heller de är ju bara dåliga och fel. De som beter sig oacceptabelt kan ju förändra sig.

Om man nu ska gå till det där vanliga om hur man ger vanlig kritik. Att det brukar gå fram bättre om man pratar om beteenden snarare än personlighet.

Det går ju att ändra personlighet såklart men det är nog enklare på kort sikt att ändra beteende. Lättare att låta bli att skriva något elakt i det här ögonblicket än att bli en bättre människa i det här ögonblicket. (Sedan göder ju hat hat också så om man tillåter sig häva ur sig i text så stärks det beteendet inom en och till slut kanske man vågar även i realtid. Eller tvärtom, tillåter sig inte uttrycka det i text och långsamt sluta hetsa upp sig.)

Eller såhär, om "lättkränkta vita män" kan man ju tänka att de är ruttna rakt igenom och kan inte bli bättre. De kan ju dö ut möjligen, långsamt över decennier. Men det är i essens kört med dem. Vi har dem, får acceptera dem och leva med dem tills de just dör och hoppas att inga nya dyker upp. (vissa är ju unga så det kan ta 80+ år men men) Det är ingen vits egentligen att säga till dem, anmäla dem eller ta dem till polisen, de är ju ruttna. Efter böter eller ngn månads fängelse kommer de ut lika ruttna. Man får liksom bara skriva ett -du är så lättkränkt, och vara nöjd.

Eller så är de "personer som beter sig oacceptabelt" då är de ju inte ruttna rakt igen om och behöver inte dö av långsamt över decennier utan kan helt enkelt ändra beteende (och kanske därmed sluta hetsa upp sig och göda varandras hat offentligt).

 

[Badger]

Jo det är absolut nedlåtande. Men ur den synvinkeln vet jag inte hur mycket förändring man får för att man ser ned på folk heller, jämfört med att anse att de beter sig oacceptabelt.

De man ser ned på kan ju inte bättre heller de är ju bara dåliga och fel. De som beter sig oacceptabelt kan ju förändra sig.

Om man nu ska gå till det där vanliga om hur man ger vanlig kritik. Att det brukar gå fram bättre om man pratar om beteenden snarare än personlighet.

Det går ju att ändra personlighet såklart men det är nog enklare på kort sikt att ändra beteende. Lättare att låta bli att skriva något elakt i det här ögonblicket än att bli en bättre människa i det här ögonblicket. (Sedan göder ju hat hat också så om man tillåter sig häva ur sig i text så stärks det beteendet inom en och till slut kanske man vågar även i realtid. Eller tvärtom, tillåter sig inte uttrycka det i text och långsamt sluta hetsa upp sig.)

Eller såhär, om "lättkränkta vita män" kan man ju tänka att de är ruttna rakt igenom och kan inte bli bättre. De kan ju dö ut möjligen, långsamt över decennier. Men det är i essens kört med dem. Vi har dem, får acceptera dem och leva med dem tills de just dör och hoppas att inga nya dyker upp. (vissa är ju unga så det kan ta 80+ år men men) Det är ingen vits egentligen att säga till dem, anmäla dem eller ta dem till polisen, de är ju ruttna. Efter böter eller ngn månads fängelse kommer de ut lika ruttna. Man får liksom bara skriva ett -du är så lättkränkt, och vara nöjd.

Eller så är de "personer som beter sig oacceptabelt" då är de ju inte ruttna rakt igen om och behöver inte dö av långsamt över decennier utan kan helt enkelt ändra beteende (och kanske därmed sluta hetsa upp sig och göda varandras hat offentligt).

Ok en lite väl filosofisk/teoretisk diskussion kanske.

 

[Daff]

Glöm ej den svenska motsvarigheten; Anette!

Det sjukaste med det här är att jag faktiskt uppfattar mig själv som ganska lättkränkt Och blir lite ledsen och kränkt över att mitt namn ska användas så här. Speciellt kanske eftersom jag inte känner någon annan som heter Anette så det blir väldigt personligt.

Jag tänker på mig själv som en lättkränkt person eftersom jag har svårt att hantera kritik.

Jag kan känna mig kränkt om någon påpekar att jag pratar högt och ber mig sänka rösten, ber mig hålla ordning på min hund eller som den gången jag fick veta av chefen att jag inte längre fick sticka på arbetsmöten för vissa ansåg att det verkade oengagerat. Jag har inte själv upplevt att jag har betett mig på ett sätt som gör att jag har förtjänat att bli tillsagd och känner mig förminskad och nedtryckt när någon säger åt mig.

Jag tycker att jag har ordning på min hund men den andra personen tycker inte att hon borde få morra åt deras hund som nosar henne i baken och jag är engagerad på våra möten trots att jag stickar. Och varför har någon klagar hos min chef istället för att fråga mig om saken? Jag vet att jag kan prata högt och där har jag inget annat än lättkränkthet att skylla på, tycker det är vansinnigt jobbigt att bli tillsagd av kompisar eller familj att jag pratar för högt eller rör mig för yvigt.

I övrigt stöter jag främst på ordet när någon som uttrycker sig rasistiskt eller sexistiskt använder det om någon som säger i från. Då handlar det snarare om att det är fler som säger ifrån mot sopigt beteende och står upp för sig själva eller andra och inte om att någon blir kränkt.

 

[karamelldrottningen]

Ja, det har du rätt i! Det är samma typ av människor som använder sig av ”PK”

Visst står PK för politiskt korrekt?
Har aldrig riktigt förstått vad som menas med det. Inget i politiken är ju korrekt och därför det finns olika partier och olika tankar, mål osv.
Och då att kalla något politiskt korrekt blir snarare mer inkorrekt

 

[karamelldrottningen]

Jag tycker folk är mer lättkränkta på internet än i verkligheten.
Det hör ju ändå till att tex hur jag skriver något här på buke, någon annan läser och "lägger ton" på de ord de själva väljer. Medan i "verkligheten" när jag säger samma sak med min ton på det, kan uppfattas helt annorlunda...

Men om vi pratar om att tex tjejer/kvinnor blir kränkta av vad vissa pojkar/män säger om kroppar, utseende,kläder, hobbies, jobb mm så är jag stolt och glad över att kunna säga ifrån om jag eller någon annan blir "kränkt" på det sättet.


Jisses, kolla på vissa chatshower från 90-talet, typ Snacka om nyheter eller Time out och även äldre avsnitt av Parlamentet på youtube. Jag är så glad över att jargongen försvunnit, om inte helt än, vi är en bra bit på väg (2021, vi borde kommit längre).


De dokusåpor som visas på tv nu så som tex love island och ex on the beach... alltså? Varför?

Frågan är också hur länge de kommer hållas i samma format. Verkar vara en ändring på G där med mycket med tanke på paradise Hotell och följderna på detta. Ringar på vattnet och försatt överleva en ny tid behöver såporna hänga med i nutiden.

 

[karamelldrottningen]

Känner mig för övrigt lite kränkt då jag aldrig hört talas om varken Karen eller Anette

 

[Badger]

Känner mig för övrigt lite kränkt då jag aldrig hört talas om varken Karen eller Anette

Jag hade hört talas om Karen men inte svensk motsvarighet. Vi måste då importera allt

 

[MiniLi]

Visst står PK för politiskt korrekt?
Har aldrig riktigt förstått vad som menas med det. Inget i politiken är ju korrekt och därför det finns olika partier och olika tankar, mål osv.
Och då att kalla något politiskt korrekt blir snarare mer inkorrekt

Ja precis. Det används ju enbart nedsättande och av en viss typ av människor (de som gått i livets hårda skola ). Det är väl ett uttryck för att någon beter sig ”korrekt” liksom enbart för att det ska se bra ut på ytan. De verkar på allvar tro att man tex undviker rasistiska kommentarer för att verka korrekt men egentligen har lika sunkiga värderingar som de själva har. Typ.

 

[MiniLi]

Jo det är absolut nedlåtande. Men ur den synvinkeln vet jag inte hur mycket förändring man får för att man ser ned på folk heller, jämfört med att anse att de beter sig oacceptabelt.

De man ser ned på kan ju inte bättre heller de är ju bara dåliga och fel. De som beter sig oacceptabelt kan ju förändra sig.

Om man nu ska gå till det där vanliga om hur man ger vanlig kritik. Att det brukar gå fram bättre om man pratar om beteenden snarare än personlighet.

Det går ju att ändra personlighet såklart men det är nog enklare på kort sikt att ändra beteende. Lättare att låta bli att skriva något elakt i det här ögonblicket än att bli en bättre människa i det här ögonblicket. (Sedan göder ju hat hat också så om man tillåter sig häva ur sig i text så stärks det beteendet inom en och till slut kanske man vågar även i realtid. Eller tvärtom, tillåter sig inte uttrycka det i text och långsamt sluta hetsa upp sig.)

Eller såhär, om "lättkränkta vita män" kan man ju tänka att de är ruttna rakt igenom och kan inte bli bättre. De kan ju dö ut möjligen, långsamt över decennier. Men det är i essens kört med dem. Vi har dem, får acceptera dem och leva med dem tills de just dör och hoppas att inga nya dyker upp. (vissa är ju unga så det kan ta 80+ år men men) Det är ingen vits egentligen att säga till dem, anmäla dem eller ta dem till polisen, de är ju ruttna. Efter böter eller ngn månads fängelse kommer de ut lika ruttna. Man får liksom bara skriva ett -du är så lättkränkt, och vara nöjd.

Eller så är de "personer som beter sig oacceptabelt" då är de ju inte ruttna rakt igen om och behöver inte dö av långsamt över decennier utan kan helt enkelt ändra beteende (och kanske därmed sluta hetsa upp sig och göda varandras hat offentligt).

Ja men du fångar nog en viktig skillnad här för jag tycker på allvar att ”vita kränkta män” är hopplösa fall som aldrig kommer ändra sig utan vi måste vänta på att de ska dö ut. Jag lägger noll energi på att försöka få sådana personer att ändra sig, mer än att jag självklart säger ifrån.

 

[Badger]

Ja men du fångar nog en viktig skillnad här för jag tycker på allvar att ”vita kränkta män” är hopplösa fall som aldrig kommer ändra sig utan vi måste vänta på att de ska dö ut. Jag lägger noll energi på att försöka få sådana personer att ändra sig, mer än att jag självklart säger ifrån.

Jo absolut så kan man ju se det. Men för mig skulle det kännas väldigt viktigt att nivån i kommentarsfält blir acceptabel så att personer inte blir allvarligt skadade av dem längre. Polissak, anmälningar, konsekvenser när man förföljer personer på nätet och skriver hatiska kommentarer.

Det är inte ok att personer som allvarligt skadar tex feministiska krönikörer och miljöaktivister blir betraktade som något som vi helt enkelt får lov att acceptera i 80 år till. För jag tycker då inte det verkar som att tonåringarna (jmf dataspel, så himla gulliga är de inte alltid i chatt) är direkt artigare alltid utan snarare verkar de lära sig att det är ok att vara vansinnigt elak mot människor, hota, hata, förfölja, driva med, i textformat.

Jag har rent av i en grupp fullt vuxna människor som diskuterar byggnader allvarligt stött på 50+ kvinnor som skriver direkta elaka saker om politiker, på en sida som de vet att sagda politiker faktiskt läser (som tur är blev det reaktion direkt och skärpning. Men tydligt att någon hade glömt att det inte var anonymt där..). Som om det vore ok. Folk får göra hur fel som helst. Det är fortfarande inte ok att försöka skada dem psykiskt. Utan man får ju föra något slags resonemang huvudsakligen.

Jag menar till och med något så harmlöst som en viss diet kan få medelålders människor att totalt anfalla en (även en ung) matskribent/träningsguru för att den skriver det ena eller det andra om kött eller grönsaker.

Så jag tycker nog bättre om den delen av trenden som börjar ta sådant här på allvar, än den som avfärdar det och hoppas att de nog är borta om 80+ år. För det verkar faktiskt inte vara bara "vita kränkta män" som gör det.

Säga ifrån är ju förresten grejen som funkar tror jag

 

[Angel]

Sist jag blev kränkt av någonting var den här artiklen https://www.forskning.se/2021/06/11/natverk-for-kvinnliga-skogsagare-praglas-av-maskulina-ideal/#

Det är så fruktansvärt kränkande att andra kvinnor kan lalla runt och bli förvånade över att föreningar för kvinnliga företagare och nätverkande inte vill identifiera sig som "jämställdhetsprojekt". Som att det på något sätt automatiskt vore sämre eller mindre intresserad av företagssidan och de praktiska bitarna av sitt företag bara för att man var kvinna?
Att ta hand om skog inkluderar att kunna ta hand om den utan att ha ihjäl sig själv eller någon annan eller göra oekonomiska beslut. Det har väl noll och ingenting med manliga ideal att ha intresse för att kunna använda en motorsåg om man äger en skog....

Det är nog de fall som man anses vara sämre på praktiska saker eller ointresserad av vissa grejer som kvinna som jag oftast blir lite småkränkt av tror jag. Speciellt i de fall då de som gör själva antagandet själva är kvinnor och ännu mer om de uttrycker det formulerat som någon typ av feminism.

 

[MiniLi]

Jo absolut så kan man ju se det. Men för mig skulle det kännas väldigt viktigt att nivån i kommentarsfält blir acceptabel så att personer inte blir allvarligt skadade av dem längre. Polissak, anmälningar, konsekvenser när man förföljer personer på nätet och skriver hatiska kommentarer.

Det är inte ok att personer som allvarligt skadar tex feministiska krönikörer och miljöaktivister blir betraktade som något som vi helt enkelt får lov att acceptera i 80 år till. För jag tycker då inte det verkar som att tonåringarna (jmf dataspel, så himla gulliga är de inte alltid i chatt) är direkt artigare alltid utan snarare verkar de lära sig att det är ok att vara vansinnigt elak mot människor, hota, hata, förfölja, driva med, i textformat.

Jag har rent av i en grupp fullt vuxna människor som diskuterar byggnader allvarligt stött på 50+ kvinnor som skriver direkta elaka saker om politiker, på en sida som de vet att sagda politiker faktiskt läser (som tur är blev det reaktion direkt och skärpning. Men tydligt att någon hade glömt att det inte var anonymt där..). Som om det vore ok. Folk får göra hur fel som helst. Det är fortfarande inte ok att försöka skada dem psykiskt. Utan man får ju föra något slags resonemang huvudsakligen.

Jag menar till och med något så harmlöst som en viss diet kan få medelålders människor att totalt anfalla en (även en ung) matskribent/träningsguru för att den skriver det ena eller det andra om kött eller grönsaker.f

Så jag tycker nog bättre om den delen av trenden som börjar ta sådant här på allvar, än den som avfärdar det och hoppas att de nog är borta om 80+ år. För det verkar faktiskt inte vara bara "vita kränkta män" som gör det.

Säga ifrån är ju förresten grejen som funkar tror jag

Hur fick du det till att jag inte tar sånt på allvar? Nu drog du nog förhastade slutsatser. Jag är absolut inte ok med det. Jag säger ifrån, inombords svär jag över lättkränkta idioter men jag är tillräckligt cynisk för att inte tro att idioterna kommer ändra sig.