Det kännetecknas av en typisk offerkofta-aura kombinerat med noll förmåga att tänka utanför sitt egna perspektiv. Generellt folk med sunkiga eller märkliga värderingar som liksom tar illa upp när de inte får härja fritt.
Uhm fast är inte det en offerkofta mentalitet? Eller rätt och slätt att vara en gammal sur gubbe/gumma, inte att vara kränkt på riktigt. Eller att helt sakna tangentbordskontroll. Bekräftar vi kanske personer genom att kalla dem lättkränkta? Dvs accepterar att det de skriver är ur äkta känslor de har och som de bör få ha eftersom Greta har kränkt dem och inte att de bara är fruktansvärt elaka människor som beter sig illa.

Greta har ju inte gjort ingrepp i dennes rättigheter eller frihet eller förödmjukat, skymfat och sårat någon av dessa personligen? (utom möjligen Trump)

Eller du menar att kränkt har råkat ut för en betydelseglidning från en känsla som är väckt av att det känns som om någon gjort ingrepp i någon annans rättigheter eller friheter och angripit dennes självkänsla (som tex låst dörren till klassrummet, tagit tag i armen och lett ut ur klassrummet, sagt något riktigt elakt direkt till personen osv).

Till att vara en känsla man får om ens ego blir lätt stött i kanten av vad någon säger till en stor grupp människor/säger något i media, utan att rikta sig till någon speciell individ?

En känsla som man inte kunde ha tidigare eftersom man inte kunde vräka ur sig otidigheter i kommentarsfält?

Det låter ju onekligen i så fall som att känslan lättkränkt är en internetkänsla? Men fortfarande, är det ett uttryck som då bekräftar deras rätt att ha dessa känslor. Eftersom kränkt eller lättkränkt antyder att personen de är elaka mot faktiskt angripit dem och därför äger den egentliga skulden till det som skrivs. Är det därför det är ok att skriva på det viset?
 
Senast ändrad:
Bara jag hör ordet kränkt får jag upp en bild av en före detta kollega i huvudet. Han blev kränkt för allt. Och i det fallet så var det precis som några andra skrivit redan, att det här var en person som utöver "kränktheten" även hade en massa rasistiska och sexistiska uttalanden och åsikter. Minns en gång när han brann av fullständigt på mig och skällde ut mig efter noter, för att vi i fikarummet hade skrattat åt en person som han trodde var han. Vi hade 1) inte sagt något elakt om den här personen överhuvudtaget, personen var närvarande vid bordet och det var mer "hahahaha, kommer ni ihåg när du Anna gjorde det här" och Anna själv skrattade mest av alla och var mest drivande i samtalet, och 2) ja, personen som vi egentligen pratade om var en kvinna (även om Anna är ett påhittat namn), men han fick det ändå till att vi pratade om honom.

Oftast virade han in sig fullständigt i offerkoftan så han nästan kvävdes där inne. Under den perioden var det många som var visstidsanställda som fick sluta på vår arbetsplats, varav han var en. Han påstod att han inte fick vara kvar för att han var man, och att vår (manliga) chef föredrog tjejer som arbetskamrater, så han hade ingen chans att stanna kvar. Alla som fick gå utom han var kvinnor, logiken? Han roade sig också med att strössla förakt över tjejer/kvinnor runt sig för att de inte förstod storheten i hans utseende/personlighet. Tyvärr hade han valt ut mig lite som biktfader, jag vet inte hur många gånger han klagat för mig på att "alla tjejer" gillar "killar med gorilla-utseende a la Gladiatorerna" och hans spinkigare kroppsbyggnad gjorde att ingen tjej ens bemödade sig med att lära känna honom. Brann jag av försvann han ett tag, men han återkom alltid som någon jävla bumerang.

Droppen kom när jag bröt ihop fullständigt på jobbet för att min mormor låg i Lund med en stor stroke och vi inte ens visste om hon skulle överleva, och jag var med och hittade henne på golvet kvällen innan. Då hade han roat sig hela morgonen med att skriva till mig att vår chef tyckte att jag var värdelös på mitt jobb och att jag var den första som skulle åka ut med huvudet före (just då var det en osäker period med många som behövde gå), till slut gick jag till chefen och berättade delen om mormor och bröt ihop på hans rum. Sa inget till offerkoftan utan sa bara till min rumskamrat att jag gick hem. Han hade visst kommit in sen och frågat henne vart jag tog vägen, hon hade svarat "Kiwifrukt gick hem, jag vet inte varför, men hon var ledsen", då skickade han ett meddelande och skrev "tålde du inte att höra sanningen?"

Det här är samma person som blev så fruktansvärt arg på en annan kollega för att hon inte bekräftade hans vänförfrågan på Facebook på två timmar (för att hon satt i möte...!), så han blockerade henne och jag tror aldrig han sa ett ord till henne mer.

Efter att han slutade på vår arbetsplats har jag faktiskt berättat om hans elaka kommentarer för vår chef. Jag ångrar bara att jag inte gjorde det tidigare, men jag hade precis börjat på arbetsplatsen då och var rädd för att inte bli trodd (den här mannen hade jobbat där i flera år och umgicks ytligt med en del andra i gruppen). I efterhand har det krupit fram att han uppfattades likadant av flera.
 
Uhm fast är inte det en offerkofta mentalitet? Eller rätt och slätt att vara en gammal sur gubbe, inte att vara kränkt på riktigt. Greta har ju inte gjort ingrepp i dennes rättigheter eller frihet eller förödmjukat, skymfat och sårat någon av dessa personligen? (utom möjligen Trump)

Eller du menar att kränkt har råkat ut för en betydelseglidning från en känsla som är väckt av att det känns som om någon gjort ingrepp i någon annans rättigheter eller friheter och angripit dennes självkänsla (som tex låst dörren till klassrummet, tagit tag i armen och lett ut ur klassrummet, sagt något riktigt elakt direkt till personen osv).

Till att vara en känsla man får om ens ego blir lätt stött i kanten av vad någon säger till en stor grupp människor/säger något i media, utan att rikta sig till någon speciell individ?

En känsla som man inte kunde ha tidigare eftersom man inte kunde vräka ur sig otidigheter i kommentarsfält?

Det låter ju onekligen i så fall som att känslan lättkränkt är en internetkänsla?
Jag menar att när man pratar om att folk är lättkränkta så handlar det oftast inte alls om att de faktiskt blir kränkta. Offerkofta och denna typ av kränkt hänger ihop.
Sen kan de personerna i sig kränka andra människor på riktigt (tex genom rasistiska eller homofobiska skämt) och då drar på sig offerkoftan och kallar andra lättkränkta när det inte går hem.
 
Uhm fast är inte det en offerkofta mentalitet? Eller rätt och slätt att vara en gammal sur gubbe/gumma, inte att vara kränkt på riktigt. Eller att helt sakna tangentbordskontroll. Bekräftar vi kanske personer genom att kalla dem lättkränkta? Dvs accepterar att det de skriver är ur äkta känslor de har och som de bör få ha eftersom Greta har kränkt dem och inte att de bara är fruktansvärt elaka människor som beter sig illa.

Greta har ju inte gjort ingrepp i dennes rättigheter eller frihet eller förödmjukat, skymfat och sårat någon av dessa personligen? (utom möjligen Trump)

Eller du menar att kränkt har råkat ut för en betydelseglidning från en känsla som är väckt av att det känns som om någon gjort ingrepp i någon annans rättigheter eller friheter och angripit dennes självkänsla (som tex låst dörren till klassrummet, tagit tag i armen och lett ut ur klassrummet, sagt något riktigt elakt direkt till personen osv).

Till att vara en känsla man får om ens ego blir lätt stött i kanten av vad någon säger till en stor grupp människor/säger något i media, utan att rikta sig till någon speciell individ?

En känsla som man inte kunde ha tidigare eftersom man inte kunde vräka ur sig otidigheter i kommentarsfält?

Det låter ju onekligen i så fall som att känslan lättkränkt är en internetkänsla? Men fortfarande, är det ett uttryck som då bekräftar deras rätt att ha dessa känslor. Eftersom kränkt eller lättkränkt antyder att personen de är elaka mot faktiskt angripit dem och därför äger den egentliga skulden till det som skrivs. Är det därför det är ok att skriva på det viset?
Eller såhär.
Personer som faktiskt kränker andra människor, blir kränkta (men skulle inte uttrycka det själva) om någon säger ifrån, kallar då den andra personen för lättkränkt och gnäller om allt ska vara så PK idag.

Det är inte en internetgrej utan händer även IRL. Det blir tydligt när samhället utvecklas men vissa släpar efter med stenåldersvärderingar.
 
Jag menar att när man pratar om att folk är lättkränkta så handlar det oftast inte alls om att de faktiskt blir kränkta. Offerkofta och denna typ av kränkt hänger ihop.
Sen kan de personerna i sig kränka andra människor på riktigt (tex genom rasistiska eller homofobiska skämt) och då drar på sig offerkoftan och kallar andra lättkränkta när det inte går hem.
Ok, för mig låter ju uttrycket som att personen som är angripen faktiskt har gjort någonting som kränker dem. Men det är så lite så att de lätt borde kunnat skaka av sig det. Men eftersom de är väldigt känsliga och ömtåliga själar så klarar de inte av att skaka av sig det som den andra gjorde mot dem.

Därför har de visserligen en vek och ömtålig själ, men någon har faktiskt fortfarande skadat den aktivt och kunde låtit bli att göra detta. När man säger att någon är lättkränkt säger man helt enkelt att personen är ömtålig och detta är förolämpningen och försöket att hämma är genom att kränka tillbaka genom en förolämpning mot deras ego och dåliga personlighet istället för tex ett försök att kommentera beteendet -nu var du elak, det är oacceptabelt att skriva så.

Så för mig känns det som att något slags personlig interaktion borde ha skett innan någon kan vara lättkränkt. En interaktion som på något sätt kan göra att man förstår att en person med känslig själ kan känna sig kränkt men att en normal robust reaktion är att inte bli kränkt.

Att vräka ur sig otidigheter gentemot en känd personlighet som aldrig interagerat personligen med en är ju bara rätt och slätt elakt och uhm ouppfostrat och oacceptabelt.

Och känns för mig mer lättbegripligt, du beter dig oacceptabelt och elakt gentemot X. Jämfört med -du är lättkränkt när du säger att X har kränkt dig.

Så jag tycker inte heller de kränker någon i kommentarsfältet själva utan är elaka.

Eller har lättkränkt ersatt uttrycket elak? Som i tidigare -nu är du elak. Till numera -nu är du lättkränkt.

Det låter ju mer acceptabelt att vara lättkränkt tycker jag, liksom helt ok. Alla har något litet fel och denne är lättkränkt det är ok, det artar sig i att spy ur sig otidigheter, men det är bara en liten svaghet och själv är jag dålig på att rita, alla är dåliga på något. Trots att de är så oerhört ur kontroll och elaka.
 
Senast ändrad:
Sen finns det ju en annan typ av lättkränkt som mer handlar om känslighet och svårigheter att hantera att folk tänker olika. Tex att ta det personligt när man har olika åsikter i sakfrågor. Då kan jag också använda ordet lättkränkt men mer mena att man liksom måste tassa på tå i diskussioner och liknande.
 
Ok, för mig låter ju uttrycket som att personen som är angripen faktiskt har gjort någonting som kränker dem. Men det är så lite så att de lätt borde kunnat skaka av sig det. Men eftersom de är väldigt känsliga och ömtåliga själar så klarar de inte av att skaka av sig det som den andra gjorde mot dem.

Därför har de visserligen en vek och ömtålig själ, men någon har faktiskt fortfarande skadat den aktivt och kunde låtit bli att göra detta. När man säger att någon är lättkränkt säger man helt enkelt att personen är ömtålig och detta är förolämpningen.

Så för mig känns det som att något slags personlig interaktion borde ha skett innan någon kan vara lättkränkt. En interaktion som på något sätt kan göra att man förstår att en person med känslig själ kan känna sig kränkt men att en normal robust reaktion är att inte bli kränkt.

Att vräka ur sig otidigheter gentemot en känd personlighet som aldrig interagerat personligen med en är ju bara rätt och slätt elakt och uhm ouppfostrat och oacceptabelt.

Och känns för mig mer lättbegripligt, du beter dig oacceptabelt och elakt gentemot X. Jämfört med -du är lättkränkt när du säger att X har kränkt dig.

Så jag tycker inte heller de kränker någon i kommentarsfältet själva utan är elaka.

Eller har lättkränkt ersatt uttrycket elak? Som i tidigare -nu är du elak. Till numera -nu är du lättkränkt.
Det låter ju mer acceptabelt att vara lättkränkt tycker jag. Trots att de är så oerhört ur kontroll och elaka.
Jag vet inte om jag förstår dig rätt nu, men lättkränkt används liksom från två håll.
Jag kan använda det i stil med ”vita kränkta män”, men de vita kränkta männen kallar också andra för lättkränkta när det egentligen handlar om att folk regerar på att de vita kränkta männen är elaka.
 
Jag vet inte om jag förstår dig rätt nu, men lättkränkt används liksom från två håll.
Jag kan använda det i stil med ”vita kränkta män”, men de vita kränkta männen kallar också andra för lättkränkta när det egentligen handlar om att folk regerar på att de vita kränkta männen är elaka.
Jo absolut, har ju stött på fenomenet men är lite skeptisk till det.

Jag försöker uttrycka att jag är väldigt osäker på om att slänga ordet kränkt på varandra (utom naturligtvis när en individ har kränkt en annan individ i interaktion med den individen) kan komma till någon lösning. Just genom att ordet antyder att den kränkte, eller den lättkränkte är angripen av en person. Tex X, när inget sådant faktiskt skett.

Jag har ju aldrig kränkt den där vita mannen liksom. Men uttrycket antyder ju att jag, eller någon annan, har gjort just det och därmed är skyldig.

Så jag funderar på om uttrycket "elaka och oacceptabla vita män" hade varit mer träffande i mitt inlägg.

Dvs istället för att förolämpa deras själsliv, kommentera deras beteende. Det brukar ju sägas vara mer effektivt i andra situationer. Man ska gå på sak inte person för effekt.

(Typ om X bara hade hållit klaffen så skulle de sluppit bli kränkta, dvs det är Xs fel. Men om de istället beter sig oacceptabelt, då har ju skuldbördan helt lyfts bort från X)
 
Senast ändrad:
Jo absolut, har ju stött på fenomenet men är lite skeptisk till det.

Jag försöker uttrycka att jag är väldigt osäker på om att slänga ordet kränkt på varandra (utom naturligtvis när en individ har kränkt en annan individ i interaktion med den individen) kan komma till någon lösning. Just genom att ordet antyder att den kränkte, eller den lättkränkte är angripen av en person. Tex X, när inget sådant faktiskt skett.

Jag har ju aldrig kränkt den där vita mannen liksom. Men uttrycket antyder ju att jag, eller någon annan, har gjort just det och därmed är skyldig.

Så jag funderar på om uttrycket "elaka och oacceptabla vita män" hade varit mer träffande i mitt inlägg.

Dvs istället för att förolämpa deras själsliv, kommentera deras beteende. Det brukar ju sägas vara mer effektivt i andra situationer. Man ska gå på sak inte person för effekt.

(Typ om X bara hade hållit klaffen så skulle de sluppit bli kränkta, dvs det är Xs fel. Men om de istället beter sig oacceptabelt, då har ju skuldbördan helt lyfts bort från X)
Jag skulle aldrig slänga ordet lättkränkt på någon, men jag tänker det i mitt eget huvud. Språk utvecklas ju och ord kan ha flera betydelser. Jag förstår hur du tänker, men jag håller inte med.
 
Sen finns det ju en annan typ av lättkränkt som mer handlar om känslighet och svårigheter att hantera att folk tänker olika. Tex att ta det personligt när man har olika åsikter i sakfrågor. Då kan jag också använda ordet lättkränkt men mer mena att man liksom måste tassa på tå i diskussioner och liknande.
Ja den känns ju som den som är lätt att använda tycker jag.
 
Jag skulle aldrig slänga ordet lättkränkt på någon, men jag tänker det i mitt eget huvud. Språk utvecklas ju och ord kan ha flera betydelser. Jag förstår hur du tänker, men jag håller inte med.
Jag använder det nog inte i huvudet heller tror jag. Kanske.

Och jag är helt med på att språk utvecklas. Jag försöker uttrycka att jag är osäker på om just denna språkutveckling är gynnsam för den person som "de lättkränkta" angriper faktiskt. Och på sätt och vis vill man ju (även om det är poänglöst såklart) sträva efter ordvändningar som inte missgynnar den som blir angripen av elakheter.

Just nu känns det som att det finns två motstridiga rörelser i debatten. Varav en faktiskt börjar lyckas anmäla och fälla personer som skriver elaka saker på internet. Medan den andra accepterar att folk är elaka för att det är så det är på internet och det är en hård jargong helt enkelt. Det känns som att just lättkränkt hamnar i den senare fållan, åt båda hållen.

(Dvs de elaka kallar den som de är elak mot för lättkränkt och de som ser att de elaka skriver elaka kommentarer till en person tycker att den elaka är lättkränkt för att de blev kränkta av ursprungsbudskapet och att de blir kränkta av att den som de angriper blir ledsen och sur. Alltså det är ju så mycket enklare att förstå hela detta skeende utan ordet kränkt. Då har vi en person som skriver ett inlägg och en person som skriver saker på internet som den vet inte är acceptabla i konversation (förhoppningsvis))
 
Senast ändrad:
Jag använder det nog inte i huvudet heller tror jag. Kanske.

Och jag är helt med på att språk utvecklas. Jag försöker uttrycka att jag är osäker på om just denna språkutveckling är gynnsam för den person som "de lättkränkta" angriper faktiskt. Och på sätt och vis vill man ju (även om det är poänglöst såklart) sträva efter situationer som inte missgynnar den som blir angripen av elakheter.
Nej alltså jag tycker inte heller att lättkränkt ska användas mot personer som faktiskt blir angripna. Det är ju ett sätt för de elaka personerna att slippa undan. Om det var så du menade?
 
Jag tycker folk är mer lättkränkta på internet än i verkligheten.
Det hör ju ändå till att tex hur jag skriver något här på buke, någon annan läser och "lägger ton" på de ord de själva väljer. Medan i "verkligheten" när jag säger samma sak med min ton på det, kan uppfattas helt annorlunda...

Men om vi pratar om att tex tjejer/kvinnor blir kränkta av vad vissa pojkar/män säger om kroppar, utseende,kläder, hobbies, jobb mm så är jag stolt och glad över att kunna säga ifrån om jag eller någon annan blir "kränkt" på det sättet.


Jisses, kolla på vissa chatshower från 90-talet, typ Snacka om nyheter eller Time out och även äldre avsnitt av Parlamentet på youtube. Jag är så glad över att jargongen försvunnit, om inte helt än, vi är en bra bit på väg (2021, vi borde kommit längre).


De dokusåpor som visas på tv nu så som tex love island och ex on the beach... alltså? Varför?
 
För mig är lättkränkt någon som överreagerar på något som inte alls var avsikten att såra någon och det dessutom är svårt att förutse att någon skulle ta illa upp av. Ett dumt exempel men säg att jag köpt hem bananer. Min son har en dålig dag och kanske har han läst något om hanteringen kring bananer (men inte berättat för mig hur han känner kring ämnet) och tar illa upp över att jag köpt hem just bananer. HUR kan jag ens göra så mot honom när han tycker så illa om bananer liksom... då tycker jag att en person är lättkränkt. Dvs reagerar på normala företeelser som inte har till avsikt att såra men förstorar det till att vara ett på hopp mot just dom.
 
Nej alltså jag tycker inte heller att lättkränkt ska användas mot personer som faktiskt blir angripna. Det är ju ett sätt för de elaka personerna att slippa undan. Om det var så du menade?
Nej inte alls. Eller jag vet inte exakt hur du menade.

Jag menar att ordet är ett sätt för de elaka personerna att slippa undan.

Istället för att de beter sig olagligt, oacceptabelt eller elakt och bör anmälas och fällas egentligen (de orsakar ju faktiskt riktiga skador på personer, trots att vi ofta tar lätt på ord ur rent laglig mening och väldigt hårt på smäll på käften. Så gör ord mycket skada.)

Så menar vi att de är lättkränkta. Dvs personen de är elaka mot har skadat deras ego men det är ett väldigt skört ego och de borde ha klarat av det.

Dvs det skiftar en liten liten bit av skuldbördan till den som skrev om miljö, feminism, allas rättigheter, rasism osv. För någon som har lätt att bli kränkt blev ju just kränkt. Vi förolämpar hens ego och säger att det var väldigt lätt att kränka hen, men hen blev likaväl kränkt.

Hen bör skämmas över att hen var så tunnhudad och lättkränkt, men är ändå bekräftad i att hen blev kränkt. Istället för att tycka att det var ett elakt och oacceptabelt beteende.

Så jag tror helt enkelt det är enklare att använda ordet lättkränkt eller kränkt i en direkt interaktion. Dvs X har skrivit något till Y (inte till "alla") och Y reagerar då genom att känna sig direkt påhoppad. Och man kan erkänna att visst det var riktat till dig, men du var lite lättkränkt.
 
Nej inte alls. Eller jag vet inte exakt hur du menade.

Jag menar att ordet är ett sätt för de elaka personerna att slippa undan.

Istället för att de beter sig olagligt, oacceptabelt eller elakt och bör anmälas och fällas egentligen (de orsakar ju faktiskt riktiga skador på personer, trots att vi ofta tar lätt på ord ur rent laglig mening och väldigt hårt på smäll på käften. Så gör ord mycket skada.)

Så menar vi att de är lättkränkta. Dvs personen de är elaka mot har skadat deras ego men det är ett väldigt skört ego och de borde ha klarat av det.

Dvs det skiftar en liten liten bit av skuldbördan till den som skrev om miljö, feminism, allas rättigheter, rasism osv. För någon som har lätt att bli kränkt blev ju just kränkt. Vi förolämpar hens ego och säger att det var väldigt lätt att kränka hen, men hen blev likaväl kränkt.

Hen bör skämmas över att hen var så tunnhudad och lättkränkt, men är ändå bekräftad i att hen blev kränkt. Istället för att tycka att det var ett elakt och oacceptabelt beteende.

Så jag tror helt enkelt det är enklare att använda ordet lättkränkt eller kränkt i en direkt interaktion. Dvs X har skrivit något till Y (inte till "alla") och Y reagerar då genom att känna sig direkt påhoppad. Och man kan erkänna att visst det var riktat till dig, men du var lite lättkränkt.
Okej. Jag tänker att lättkränkt i det här sammanhanget har en annan betydelse. Det är inte på något sätt ett bekräftande ord utan tvärt om ganska nedlåtande.
 
Lättkränkthet för mig är människor som verkar ha det som personlighetsdrag att ta åt sig av allt hela tiden oavsett om det angår dem eller inte. Som @Harmomini säger om bananerna. Tror man hela tiden att allt kretsar kring sig själv så känner man ju sig stött förr eller senare.

Men främst handlar det som så kallade sekundärkränkta personer, alltså folk som inte själva har blivit utsatt för en oförrätt utan de blir kränkta över att du potentiellt kränker någon annan.

Menar de som i alla kommentarsfält, överallt måste påpeka att NåGoN kAn BLi LeDsEn!! :( :(

Man får inte berätta att man är gravid - kränkande mot barnlösa, man får inte berätta att man gått ner i vikt - kränkande mot överviktiga, man får inte tala illa om sitt jobb - de finns de som inte har något, det är jävligt svårt överlag att prata om psykisk ohälsa för det är som ett minfält.. För att inte tala om dessa trigger warnings som ska finns överallt. Är man så fruktansvärt känslig att man riskerar att få en ångestattack om man läser om någon som mår dåligt, eller ser en otäck bild online, kliv då av internet genast.

Problemet online bottnar nog mest i att folk har någon sorts egoistisk föreställning om att hela nätet ska vara någon sorts safezone och man ska absolut inte behöva utsättas för något så hemskt som t.ex någon som tycker annorlunda.

Om en person blir kränkt betyder inte det nödvändigtvis att någon annan har varit taskig, bara att personen har tagit åt sig. Sen finns det såklart taskiga personer, och de finns också de som inte blir kränkta trots att de blivit illa behandlade. Det är liksom olika saker.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Blev lite inspirerad av tråden under Barn som behandlar FHM's rekomendationer om skärmtid. Vad har man egentligen en padda till? I min...
2 3 4
Svar
65
· Visningar
2 482
Senast: Marita73
·
Skola & Jobb Ni vet när man hela tiden får höra att ”du är så stark” och hela kroppen och själen skriker ”jag orkar inte mer”. Hela livet har jag...
5 6 7
Svar
120
· Visningar
14 182
Senast: malumbub
·
Samhälle Jag har valt att vara anonym på grund av, vad jag tycker, uppenbara anledningar. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det som har...
2
Svar
39
· Visningar
7 130
Senast: mars
·
Kropp & Själ Jag var väldigt nära att skriva det här under anonymt nick, men kom sedan fram till att det här inte är något att skämmas för och att...
2 3
Svar
44
· Visningar
5 220
Senast: Mineur
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp