Uhm fast är inte det en offerkofta mentalitet? Eller rätt och slätt att vara en gammal sur gubbe/gumma, inte att vara kränkt på riktigt. Eller att helt sakna tangentbordskontroll. Bekräftar vi kanske personer genom att kalla dem lättkränkta? Dvs accepterar att det de skriver är ur äkta känslor de har och som de bör få ha eftersom Greta har kränkt dem och inte att de bara är fruktansvärt elaka människor som beter sig illa.Det kännetecknas av en typisk offerkofta-aura kombinerat med noll förmåga att tänka utanför sitt egna perspektiv. Generellt folk med sunkiga eller märkliga värderingar som liksom tar illa upp när de inte får härja fritt.
Greta har ju inte gjort ingrepp i dennes rättigheter eller frihet eller förödmjukat, skymfat och sårat någon av dessa personligen? (utom möjligen Trump)
Eller du menar att kränkt har råkat ut för en betydelseglidning från en känsla som är väckt av att det känns som om någon gjort ingrepp i någon annans rättigheter eller friheter och angripit dennes självkänsla (som tex låst dörren till klassrummet, tagit tag i armen och lett ut ur klassrummet, sagt något riktigt elakt direkt till personen osv).
Till att vara en känsla man får om ens ego blir lätt stött i kanten av vad någon säger till en stor grupp människor/säger något i media, utan att rikta sig till någon speciell individ?
En känsla som man inte kunde ha tidigare eftersom man inte kunde vräka ur sig otidigheter i kommentarsfält?
Det låter ju onekligen i så fall som att känslan lättkränkt är en internetkänsla? Men fortfarande, är det ett uttryck som då bekräftar deras rätt att ha dessa känslor. Eftersom kränkt eller lättkränkt antyder att personen de är elaka mot faktiskt angripit dem och därför äger den egentliga skulden till det som skrivs. Är det därför det är ok att skriva på det viset?
Senast ändrad: