Kraftskapande ridkonst - skarpa bett?

[tuaphua]

Sv: Kraftskapande ridkonst - skarpa bett?

Jag undrar dock varför man ska behöva ha noll inverkan i stången och rida ut på det etc om hästen verkligen är redo, dvs utbildad nog.
En duktig ryttare känner av hur mkt stångtygel som ska vara, även på ridbanan/i dressyrjobb.

Tycker jag!

 

[fio]

Sv: Kraftskapande ridkonst - skarpa bett?

Jag säger detsamma.. Jag har aldrig haft några problem när jag satt på kandaret. Tycker inte heller man behöver vänja in så värst mkt .. man märker direkt om hästen är klar för kandaret eller ej när man rider på det.

 

[DressyrMupp]

Sv: Kraftskapande ridkonst - skarpa bett?

Kl

Hörde jag graman ??? Springer och hämtar popcornskålen direkt ;-)

 

[Leafhillranch]

Sv: Kraftskapande ridkonst - skarpa bett?

Fast stångtygeln på ett kandar är oftast inte delad utan är en enda lång tygel.. så det så

Ta kniven, skär av i mitten......där har du Ett Par

 

[fio]

Sv: Kraftskapande ridkonst - skarpa bett?

Ja guu va smart

 

[axel]

Sv: Kraftskapande ridkonst - skarpa bett?

Jag brukar rida ut på kandaret några gånger o sen har jag ridit på det bara för att det har krävts.
Hästarna brukar inte bry sig, men visst vet de vad de har i munnen.

min ena har lagt över tungan ngn gång, men det har bara varit att rätta till o rida vidare.

Annars är det vanligt tränsbett som gäller.

 

[bigganl]

Sv: Kraftskapande ridkonst - skarpa bett?

fel........

 

[Lycanthrope]

Sv: Kraftskapande ridkonst - skarpa bett?

kl

Någon som vet någon/några bra artiklar om stångbett, hur dom fungerar?

 

[Immer]

Sv: Kraftskapande ridkonst - skarpa bett?

Jag rekommenderar dig att läsa den här avhandlingen, den är jättebra!

http://uu.diva-portal.org/smash/get/diva2:273586/FULLTEXT01.pdf

 

[Lycanthrope]

Sv: Kraftskapande ridkonst - skarpa bett?

Tack!

Ska läsa när jag hinner Verkar intressant!

 

[mackan]

Sv: Kraftskapande ridkonst - skarpa bett?

Jag säger detsamma.. Jag har aldrig haft några problem när jag satt på kandaret. Tycker inte heller man behöver vänja in så värst mkt .. man märker direkt om hästen är klar för kandaret eller ej när man rider på det.

Håller verkligen med . Däremot tycket jag inte sällan att man efter ett tag brukar behöva justera ngt med typen av stång osv utifrån hur hästen sen svarar på och föredrar betsling . Men då handlar det ju om små justeringar och fortfarande samma princip .

 

[axel]

Sv: Kraftskapande ridkonst - skarpa bett?

Intressant
Att se mkt gammal utrustning som inte användes av gemene man.
stänger som var ledade, dubbla tyglar o även ledade tränsbett.

Idag verkar vem som helst kunna få rida på enbart oledad stång- "blankt kandar" Det är ganska missvisande då man ville ha funktionen att kunna påverka ENA mungipan. Jag vet inte hur pass utbildade hästarna då var- i vilket skede. troligen en högre- det som lever kvar i VD idag. lätt nivå- tränsbett.

Om man tittar på de skolor som finns får eleverna inte ens rida med bettpåverkan innan sitsen o annat sitter. På SRS longeras de fortfarande i år, som jag fattar det.

 

[svea]

Sv: Kraftskapande ridkonst - skarpa bett?

Axel, fram till ungefär mitten av 1700-talet användes tränsbettet främst till körhästar som skulle kunna trava fort (de som drog paradvagnar gick på stång). Tränsbett användes även att leda hästar med, och till kapplöpningshästar. Det är förstås inte omöjligt att tränsbett användes till enklare ridning också, men normalt sett gick ridhästarna med största sannolikhet på stång.

Bridong + stång dyker upp i mitten av 1700-talet. Då är bridongen ofta väldigt smal och nätt, ofta med platta parerstänger. Den är fastsydd i ett separat nackstycke av brett textilband utan spännen och även tyglarna är av brett textilband.

Vad gäller ridningen och ridutbildningen är ett problem att de flesta ridlärorna från 1600-talet är idealiserande och ofta hoppar över grunderna. Läsaren förutsätts redan kunna sånt, eller ha en stallmästare som tar hand om de bitarna. Jag kan tänka att vi nog idag har en bild av gamla tiders ridning som är lite väl påverkad av just de här idealiserade bilderna. De beskriver ett ideal som kanske ingen ens nådde upp till, av stallmästare som tjänar på att överdriva sin egen förmåga bakom en mask av ödmjukhet. Det var nog ganska mycket högt och lågt på den tiden också.

 

[axel]

Sv: Kraftskapande ridkonst - skarpa bett?

Du kan ju det där men inte var det vanligt att bönder red annat än till att transportera sig från A till B?
De var väl mer dragdjur?

Det var ju för fint folk eller dåtidens proffs.
stängerna var även ledade som även idag.

Jag tror att ditt sista stycke är helt enigt med hur det faktiskt var- inte för alla o ridskolor fanns inte utan några var utvalda.

Kan tänka mig hur dämpade o lyhörda folket var för stallmästaren. bugar bockar o får regelrätta utskällningar om man var dum mot hästarna.

Tänker på militärisk hierarki.

Tack Immer för länken o Du Svea för all kunskap.

 

[svea]

Sv: Kraftskapande ridkonst - skarpa bett?



Jag tror, men har inte tillräckliga belägg för det, att herrskapsridningen reproducerades även i andra samhällsskikt - inte minst ryttarlekar och kappridning. Det lektes nog en hel del med klipparna ute på vischan.

Från 1800-talet finns det reseberättelser som nämner hur bondungarna följde de resande en bit på vägen till häst bara för att det var kul. Även flickor red med. Det fanns ju en del hästar ute i byarna. Post- och skjutshästar som skulle hämtas från bete när de behövdes, det var ofta barnens uppgift för de vuxna behövdes till annat. Ryttarhästar till det indelta kavalleriet stod i var och varannan by och behövde hållas igång. Och så fanns bondhästarna, som ännu inte var så tunga i typen.

Vägarna var fram till 1700-talets slut i allmänhet ganska dåliga att köra på, helst körde man bara på vintern när man kunde köra på slät is. Det fanns ju varken gummihjul eller ordentlig fjädring. Det var bekvämare att rida.

 

[tuaphua]

Sv: Kraftskapande ridkonst - skarpa bett?

Man ska nog inte anta att "dum mot hästarna" var samma som idag. Hade problem med en tunga som fot ut kunde man klippa av den i "önskad längd" enligt någon mäster.
Så att få skäll för brutalitet kan man säkert fått om det var "fel" brutalitet och annan uppmuntrats.

De ledade stängerna fanns inte helt sällan låsningsmekanism på. Så de kunde inte böjas helt likt de flesta av dagens ledade.

Håller med om att ridläror är skrivna med antagande om att folk kan grunderna.
I min värld är de dessutom skrivna att användas på den skolade hästen.

De hästar som inte funkat inom mallen red man inte på.

Självklart förskönades och persontolkades saker IOM att man hade en över"beridare" som styrde.
Precis som SRS ändras med att de byter överstesnubbe.

 

[axel]

Sv: Kraftskapande ridkonst - skarpa bett?

Svea

Apropå "försköning"
Hur såg hästarna egentligen ut?

De ser ju hemska ut på målningar.

Broilers med yttepytte fötter huvud.

Darley arabian är ju en stamfader, men var han det redan då?

 

[tuaphua]

Sv: Kraftskapande ridkonst - skarpa bett?

Skrev förra inlägget på mob. Blev lite virr..

Man förskönade både hästar och ryttare. Precis som att man under en viss tid avbildade människor(kungar etc) med stora ögon och andra drag som då ansågs fint så avbildade man hästarna lite så.

Man ville ha en stark häst som klarade av att utföra tex skolorna ovan mark, bära rustning etc.. Men man ville ha känslighet och visst mått ädelt i dem med.
Alltså broilerkropp och nobla små huvud med stora ögon.
Man kan tänka sig vilka hästar som passar bäst för skolsprång. Och man kan förstå varför SRS och Jerez rider de hästar de har.
Modiga, starka, tåliga, med kropp lämpade för det de ska göra.

De var klart mindre än halvbloden av idag.

Livrustkammaren hade en utställning kring temat häst/hund. En kompis PRE reklamade den. Visst valdes han för att han ser pampig ut. Men också för att han lite mer än ett halvblod stämmer överens med hur man ville ha hästarna då.

Kollar man betten och rustningarna som finns kvar kan man dra slutsatser av dem.
Stängerna gjordes ju oftast också för just den hästen. Och man smidde då mundel och skänklar för att passa den. Underskänkeln skulle vara lång nog att placera tygeln så att där den passerar halsen till handen hamnade på en viss punkt där de är känsliga för tryck och man då får bäst respons för tygeltag där man använder tygelns touch mot halsen som del i signalsystemet.

En grej jag glömde i förra inlägget är att hästarna räknades som INRIDNA när de gick motsvarande GP dressyr.

Man hade också ofta just sin häst för att bygga band och förtroende, ledarskap etc. Man bytte inte hej vilt.
Var man beroende av att hästen dels var lydig och dels litade på en så var sånt viktigt. Det kunde sättas i så extrema situationer.

Vikthjälperna kom till för att hästen skulle fylla upp under ryttaren och sas bli omöjlig att trilla av. Så att ryttaren kunde koncentrera sig på strid eller vad annat man nu gjorde. Och slippa ramla av och bli mer sårbar dels iom att man då är på backen och för att man under en del år hade så tung rustning att man inte var så jäkla mobil utan hästens ben.
Så satt man snett på en sån häst kan man nog anta att den sladdrar.. Dvs rör sig för att "möta" vikten.
Så är det ju med proffsridna hästar i vissa fall idag med. Och man märker hur såna hästar blir vingliga, rädda, förbannade eller tråcka om ryttaren inte är lika stabil i sitsen som de är vana vid.
Men vetskapen om att man kunde dö om man red fel kan jag tro höjer de flesta ryttares nogrannhet. Idag har många inte den motivationen att bättra sig så snabbt som man nog får om valet är att dö.

 

[svea]

Sv: Kraftskapande ridkonst - skarpa bett?

Som Tuaphua skriver är inte konsten en exakt avbildning av hur hästarna såg ut, däremot kan man ju av avbildningarna sluta sig till vad man tyckte var extra snyggt och värdefullt just när målningarna kom till. Man ville ha en bred stark bakdel, ädla huvuden och stora uttrycksfulla ögon. Man får se målningarna som ideal.

Jag förställer mig att de hästar man hade till skolridning var ganska lika de små, ganska kvadratiska lusitanos med ramskopf som fortfarande föds upp på Alter do Chão och som fortfarande används på Portugisiska Ridskolan, eller de lite mindre varianterna av lipizzaner och PRE. Iberiska hästar var väldigt eftersökta, men det föddes upp eftersökta ridhästar på flera andra håll. Gustav II Adolfs Streiff var t ex från Oldenburg. På många av de regionala ridakademierna i Frankrike användes lokalt uppfödda franska hästar. Det var för dyrt att rida spanskt.

Darley Arabian, Godolphin Arabian (eller Barb) och Byerley Turk kommer in i den engelska kapplöpningshästaveln på 1700-talet för att förbättra de engelska galoppörerna. De användes på moderston som redan fanns i landet, Sylvia Loch hävdar i en av sina att dessa till stor del var av iberiskt blod.

 

[tuaphua]

Sv: Kraftskapande ridkonst - skarpa bett?

Jag har varit på kurs nu i dagarna. Trots feberdimma lyckades jag snappa upp att man innan ca 1800-talet så red främst adeln. Iaf var det de som red dressyr.

Ju rikare land desto renare var oftast det spanska blodet i hästarna.
Små länder som tex Danmark gjorde så gott de kunde och tog in Spanskt blod i aveln och tog fram egna hästar, tex Knabstrupper.

Efter ca 1800 kom ju skjutvapnen, som tidigare nämts i tråden. Då skulle man transportera en massa folk i grupp från punkt a till b.
Nu ändrades vad man behövde i hästen. Den skulle kunna både dra och transportera lågutbildade ryttare.
Då började man Europa över importera tyska hästar, halvblod, som då såg lite mer olika ut än de gör idag. Raserna var mer tydligt uppdelade och hade för ögat tydligare särdrag.
En så i sidled rörlig och känslig häst som en Spansk var alltså inte så lämpad för en mindre utbildad ryttare att i grupp försöka styra runt i raka linjer tex.
Och skolorna ovan mark behövdes inte mer iom att man inte skulle in i närstrid. Alltså behövde hästarna inte kunna sätta sig så.