kött= djurplågeri?

Men hur många av dina kollegor: Ifrågasätter, gör sig lustiga över ditt val, ska hålla en föreläsning om näringslära..? Får du spendera resten av middagen med att svara på frågor om varför du flyger ibland, "om jag nu är miljövän", om du slår ihjäl myggor eller "om det också är djurplågeri?"..

Det är inte jag som tar upp att jag är vegetarian, det är alla som av någon anledning får reda på det, som drabbas av någon slags ifrågasättar-diarré och inte kan hindra sig.

Alltså, det var inte menat så - jag borde ha lagt till en ;)...
 
...upplever inte alls det du beskriver heller @Reykur. På mina arbetsplatser har det alltid funnits några vegetarianer och det har aldrig uppstått den typen av diskussioner. Nu har jag alltid jobbat i livsmedelsproduktions/miljö-sammanhang vilket säkert har viss betydelse.

Snarare är det så att när veggisarna får in sin mat brukar flera av oss sucka avundsjukt och säga "varför kan jag aldrig lära mig att beställa veg"...

Personligen undviker jag i möjligaste mån kött på restaurang faktiskt. Absolut inte till 100% men finns det bra alternativ väljer jag dem (om de inte har svenskt kött såklart). Det gäller även pizza numer. Mitt dåliga samvete är kyckling, jag gillar thai/kina/indiskt osv och där är det alltid så himla god kyckling... 100% ickesvensk!
 
@athena När jag var vegetarian var det inga problem alls faktisk, dels finns det ju oftast färdiga alternativ på alla restauranger, dels så är det mer accepterat som en "normal" kosthållning. Problemen dök upp när jag även valde bort mjölk och ägg. Ordet "vegan" får folk att se rött, så jag kallar mig fortfarande vegetarian. Som inte äter mjölk och ägg. (Ibland skyller jag till och med på mjölkallergi, för annars kan folk inte riktigt förstå hur "lite smör kan vara så farligt?")

Undra om det kan bero på att jag jobbar på en väldigt mansdominerad arbetsplats, är dels kvinna och dels en av de yngsta på stället, OCH äter konstig mat. Det är en "Korv å makaroner"-dominerad arbetsplats. ;)

Det finns såklart de som är positiva också, som gärna vill ha recept på mina fina matlådor. Men de negativa hörs och syns, tar mycket plats. :cool:
 
Måste man vara antingen eller då?
Om alla åt lite av varje och mycket eko skulle väl köttproduktionen minska och bli mer mänsklig. Några super veganer kan inte bära hela världens "synd" på sina axlar.
Jag är vegetarian men äter fisk och stör mig såå mycket på folk som säger att då är det ju inte lönt.
Hallå! det är svårt att ändra sina vanor, man måste ju börja någon stans!
 
@athena När jag var vegetarian var det inga problem alls faktisk, dels finns det ju oftast färdiga alternativ på alla restauranger, dels så är det mer accepterat som en "normal" kosthållning. Problemen dök upp när jag även valde bort mjölk och ägg. Ordet "vegan" får folk att se rött, så jag kallar mig fortfarande vegetarian. Som inte äter mjölk och ägg. (Ibland skyller jag till och med på mjölkallergi, för annars kan folk inte riktigt förstå hur "lite smör kan vara så farligt?")

Undra om det kan bero på att jag jobbar på en väldigt mansdominerad arbetsplats, är dels kvinna och dels en av de yngsta på stället, OCH äter konstig mat. Det är en "Korv å makaroner"-dominerad arbetsplats. ;)

Det finns såklart de som är positiva också, som gärna vill ha recept på mina fina matlådor. Men de negativa hörs och syns, tar mycket plats. :cool:

Fast jag jobbar också på en mansdominerad arbetsplats (18 av 20) så det är i alla fall inte entydigt på nåt sätt på det viset. "Korv å makaroner" dyker upp någon enstaka gång - och då är det mest jag som haft dem med mig, som rester efter en populär rätt hemma. De allra flesta är (nog) blandkostare som inte följer någon speciell diet, men sedan finns det allehanda varianter av vegetarianism, LCHF och andra begrepp. Ibland diskuteras kost runt fikabordet och lunchbordet, men inte på det sätt respektlösa och hånfulla sätt du skrivit om. Jag upplever att det finns ett genuint intresse för vad andra valt för kost, definitionen av kosthållningarna och anledningarna bakom. Men det diskuteras inte oftare än andra ämnen.

(Nästan samtliga är civilingenjörer eller tekniska doktorer om det kan spela någon roll, vilket jag tror att det kan göra.)
 
Det räcker ju med att gå ut och äta med typ jobbet.. Även om jag ringt restaurangen innan och förvarnat att jag kommer, så blir det lite pyssel när jag beställer.

Oooch så är det igång: "Men måste det vara SÅ noga då?" "Men vad gör det om de steker i smör?" "Hhöhöh men jag ska ha en biff i alla fall. Tycker du att jag är en djurplågare nu Emma?"

Sedan fortsätter det med kommentarer om "Grönsaker är ju också levande! Höhöhö" (Den kommentaren har ju även fällts rätt hånfullt i denna tråden..)

Ofta får man även en föreläsning om protein, eller andra saker som vi veggosar tydligen lider allvarlig brist på. osv osv i all oändlighet.

Jag har blivit uppfostrad att man inte bryr sig i vad andra har och inte har på tallriken. Jag kommenterar inte veganer/vegetarianer och förväntar mig detsamma tillbaka.

Ett väldigt bra svar från Magdalena Ribbing till en vegetarian som har samma problem som du:

Vilket ouppfostrat och trist beteende du beskriver beträffande dina medätare! Det är tyvärr inte något undantag, frågor av samma art återkommer allt oftare, alltså att ens ätande ifrågasätts av dem man äter tillsammans med.

Men dessa ifrågasättare beter sig direkt ohövligt, kanske utan att förstå det. Det är alltid fel och oförsynt att fråga om andras matvanor – de som avviker från den så kallade normen berättar själva, om de vill, och vill de inte berätta så ska de sannerligen slippa svara på frågor om sin mat.


Du kan le milt mot den som frågar och säga ”det är ett val jag har gjort, du har ju också gjort ditt val” underförstått att äta kött och fågel och fisk.


Fortsätter frågorna att komma så säger du lika milt ”visst finns det intressantare samtalsämnen än min mat?”


Det vore konstigt om frågorna skulle fortsätta efter den repliken. Gör de det ändå får du betrakta frågaren som ganska hopplös, och säga rent ut ”jag har inget behov av/ingen lust att prata om det här, okej?”
 
Mitt barn bestämde sig för att bli vegan för ett halvår sedan ungefär, vid 15 års ålder, och hen har blivit rejält ifrågasatt av sina skolkompisar och även vissa nära kompisar. Det har varit helt absurt ibland, trots att hen själv aldrig påpekar eller anklagar andra för deras matval. Jag hade förvarnat hen lite om vad som ev kunde komma, och försett hen med några lite vänligt neutralt avväpnande svarsalternativ för att slippa hamna i ständiga diskussioner, men det har inte varit lätt. När man dessutom lyssnar till vissa av kamraternas argument blir man ganska matt. Kanske är det bättre bland vuxna? Kanske vuxna är mer toleranta?

Så, nån lätt resa är det inte att välja veganism som sitt matval.

Samtidigt blir jag själv less på sk militanta veganer som jag tycker gör mer "skada" än nytta i sin framtoning. Bestämd och vältalig kan man vara ändå.
 
Jag tycker definitivt man kan ifrågasätta vad folk har på tallriken (och i kundvagnen)! För mig handlar det om medvetenhet om sin egen påverkan. För mig är det viktigt att ifrågasätta vegetarianer som är det "för miljöns skull" om de verkligen har vetskap om hur deras ätande påverkar miljön. Det är lätt att haka på "trenden" om att äta mindre kött (vilket jag absolut håller med om att vi ska göra), utan att reflektera över vad vi byter ut det mot.

Nu menar jag inte att vara en MatHitler, men just i de fall där människor menar att de "tar ansvar" genom sina val tycker jag det är viktigt att ifrågasätta. Hur mycket koll på läget har de egentligen...?
 
Mitt bästa råd är att vi alla, oavsett sida, slutar kommentera/kritisera varandras matvanor.
Jag kan förstå att det finns människor som blir provocerade av att andra äter kött.

Dom äter hund i Kina, inte många i väst tycker det är acceptabelt...

En vegan ser kanske alla djur likvärdiga en hund?
 
Om du läser trådstarten så handlade det just om jämförelsen mellan köttdjur och sällskapsdjur.

Jag varken ifrågasätter eller förhör människor i mina kretsar som lever som veganer, det är deras val och jag respekterar det. Min upplevelse är dock att dom inte respekterar köttätarens val, oavsett hur noga man är med att välja kött från djur som har haft ett bra liv. Man ifrågasätter (på ett ganska aggressivt sätt) ALLA köttätare ur ett "hur kan du kalla dig djurvän?/stackars djur"-perspektiv, samtidigt som man själva håller smådjur på ett sätt som är allt annat än optimalt för djuren.

Det är inte så att jag skriker djurplågare eller skuldbelägger dom, men jag funderar helt klart en del på hur dom tänker.

Jag äter kött, jag har sällskapsdjur och jag har väldigt många veganer och vegetarianer omkring mig. Min erfarenhet är dock att det vanligtvis är vegetarianer och veganer som får stå till svars för sina matval - inte jag som äter kött. Överhuvudtaget är det ganska ovanligt att de/vi som gör på det vanligaste sättet är de som hamnar i blåsväder, skulle jag säga. Tror det har med normer och sånt att göra.
 
Jag tycker definitivt man kan ifrågasätta vad folk har på tallriken (och i kundvagnen)! För mig handlar det om medvetenhet om sin egen påverkan. För mig är det viktigt att ifrågasätta vegetarianer som är det "för miljöns skull" om de verkligen har vetskap om hur deras ätande påverkar miljön. Det är lätt att haka på "trenden" om att äta mindre kött (vilket jag absolut håller med om att vi ska göra), utan att reflektera över vad vi byter ut det mot.

Nu menar jag inte att vara en MatHitler, men just i de fall där människor menar att de "tar ansvar" genom sina val tycker jag det är viktigt att ifrågasätta. Hur mycket koll på läget har de egentligen...?
Det beror ju också på vilka saker man tycker det är viktigt att försöka ta ansvar för.

Jag ser egentligen ingen anledning för mig att värna extra om just svenska bönder, tex. Däremot värnar jag gärna om miljöaspekter och djurvälfärd efter förmåga.

Kollar vi då tex på lök, som när jag handlade igår: svensk icke-miljömärkt lök och så argentinsk kravmärkt. Jag köpte den svenska, men inte av omtanke om de svenska bönderna, utan för att det verkar helt sjukt att transportera lök från Argentina när ju lök faktiskt går att odla på närmare håll (trots det svenska odlingsklimatet). Jag menar, Argentina. Inget ont om Argentina, men det är en jäkla resa för lite lök. Hade den kravmärkta varit tysk eller dansk, hade jag köpt den (då kan den också ha transporterats ungefär lika långt som svensk lök, för att komma till mig).
 
Det är lite här det krockar. Vi har korna i en produktion, vi blir inte rika på den (min chef har en timlön på under 30 kr oavsett tid på dygnet och färg på dag) men det är det vi lever på. En del av ett 'lönsam lantbruk' är att effektivisera. Om vi skulle ha korna på bete året runt skulle det kosta min bonde 63' kronor om året att bara hämta in de till mjölkning. (det tar 30 min ungefär x 2 ggr om dagen). För korna är det inte nödvändigt att få känna vinden i pannluggen. På samma sätt som att det inte är nödvändigt för människan att åka utomlands varje vinter för att få sig lite sand mellan tårna till exempel. Dessutom som jag skrivit tidigare så vill korna oftast stanna kvar inomhus så länge det inte blåser för mycket, är soligt och typ +5 grader. Den moderna mjölkraskossan har dessutom en vinterpäls i stil med ett fullblod. Däremot är det vanligt att man bygger lösdriftshallar med foderbordet på ytterlångsidorna vilket gör att det är öppna sidor istället för hela väggar. Bra luft samtidigt som man kan fälla ned gardiner vid kraft blåst/snö som skydd :)
Jag förstår till fullo vad du menar men det jag menar är att det är inte möjligt med året runt betesdrift i Sverige (i andra delar av världen ser det däremot annorlunda ut. Men de har annat klimat) mycket för att det krockar med ekonomin. Det skulle bli väldigt dyrt att ha lösdrift med bete till ett par hundra kor, jag lägger ju hellre de 63' kronorna på bättre madrasser i liggbåsen, kanske en bättre borste, nya vattenkar eller något annat som förbättrar komforten de månader kon bor inne.
Krock ja. Det är ju det här som är det största problemet med djur i produktion - det är och kan inte vara djuret som står i centrum. Det måste vara pengarna.

Jag tycker att det är jättebra att man går ifrån att hålla dem uppbundet! Men det är ändå väldigt tråkigt att det så tydligt inte finns ekonomiskt utrymme för att ha "din" besättning utomhus.

Det finns mjölkbesättningar som går ute året om och det finns forskning på det. Pälsen är inte ett problem (när jag var barn klippte man korna på vintern, det gör man väl fortfarande?) och beroende på förutsättningar kan det vara billigare och djuren håller sig friskare (vet inte vad de har jämfört med dock).

Utan att värdera känslan av vinden i pannluggen så vill jag hävda, igen, att det handlar om yta. Även om lösdriftshallen är stor så är nötkreatur trots allt strövande flockdjur. Och enligt min erfarenhet vill de precis som hästar kunna busa, bralla och ta några galoppsprång då och då.
 
Kollar vi då tex på lök, som när jag handlade igår: svensk icke-miljömärkt lök och så argentinsk kravmärkt. Jag köpte den svenska, men inte av omtanke om de svenska bönderna, utan för att det verkar helt sjukt att transportera lök från Argentina när ju lök faktiskt går att odla på närmare håll (trots det svenska odlingsklimatet). Jag menar, Argentina. Inget ont om Argentina, men det är en jäkla resa för lite lök. Hade den kravmärkta varit tysk eller dansk, hade jag köpt den (då kan den också ha transporterats ungefär lika långt som svensk lök, för att komma till mig).
Å andra sidan är lök en av de växter i Sverige som besprutas mest. Så jag hade ju velat se livscykelanalyser på de där lökarna.
 
Å andra sidan är lök en av de växter i Sverige som besprutas mest. Så jag hade ju velat se livscykelanalyser på de där lökarna.
Ja, så brukar jag tänka. Fast mest teoretiskt. Jag vill helst inte ha kundvagnen full med rapporter att leta i på min väg genom affären.

Det är ju givetvis helt orimligt att distribuera ut hela det här kunskapskravet och ansvaret på konsumenterna. De som producerar (inklusive importerar och distribuerar) tex lök, bör naturligtvis göra det på sätt som är så resursvettiga som möjligt. Jag har ett annat arbete och annan expertis.
 
Det beror ju också på vilka saker man tycker det är viktigt att försöka ta ansvar för.

Naturligtvis.

Jag ser egentligen ingen anledning för mig att värna extra om just svenska bönder, tex. Däremot värnar jag gärna om miljöaspekter och djurvälfärd efter förmåga.
.

Det har jag full respekt för, under förutsättning att du inser vad det innebär för både miljön och nationen (på många olika sätt, t ex arbetstillfällen, livsmedelssäkerhet, möjlighet att ha häst, landskapsbild...) Sverige att flytta all livsmedelsproduktion till andra länder.

Få har dock den insikten.
 
Å andra sidan är lök en av de växter i Sverige som besprutas mest
... och potatis och jordgubbar. Det ihop med alla andra varningar om besprutade bananer mm etc osv var det som gjorde att jag bestämde mig för att dra igång en köksträdgård igen. Det känns SÅ BRA att kunna gå ta en korg och gå ut och hämta mat, som är färsk och giftfri. Använder enbart ekologiska fröer, plantor och sättpotatis etc. Köper ingen jord eller gödsel, utan drar istället nytta av all hästgödsel, kompost, löv, aska etc som finns i överflöd på gården. Känns fantastiskt bra.
 
Naturligtvis.



Det har jag full respekt för, under förutsättning att du inser vad det innebär för både miljön och nationen (på många olika sätt, t ex arbetstillfällen, livsmedelssäkerhet, möjlighet att ha häst, landskapsbild...) Sverige att flytta all livsmedelsproduktion till andra länder.

Få har dock den insikten.

För mig handlar det mest om att jag inte är särskilt nationalistiskt lagd. Jag bryr mig inte extra om just Sverige i tex fotboll heller. Men precis som med mat, tycker jag att det är bra att fotboll finns, eftersom så många gillar det.

Av rena egoskäl, skulle jag ju kunna välja svenska livsmedel tex för att i förlängningen kunna ha häst, men då är det ju mig själv, inte de svenska bönderna, jag värnar om.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp