Korrekt svenska i pressen?

[sthu]

Kommer ihåg min kulturlärare på gymnasiet som skulle visa på vikten av att använda rätt ord på rätt ställe. "Jag satt allena en kväll, det var ju inte så kul". Inget av orden är fel men sammanhanget blir lite konstigt.

 

[Enya]

Jag förstår. Jag tror bara inte att du behöver vara orolig av just de skälen. (Att svenska deckare ibland har ett torftigt språk kan jag hålla med om, men det är åtminstone delvis en helt annan diskussion Det finns många svenska författare, även unga, som har ett fantastiskt språk.)

Språket är något som vi äger tillsammans. Den som månar om språket gör bäst i att själv använda det på det sätt som man tycker det ska användas, så mycket som möjligt. Älskar man äldre kanslisvenska får man kanske skriva en roman där en huvudperson uttrycker sig på det sättet (eller skriva poesi!) Hatar man felaktiga särskrivningar gör man bäst i att bemöda sig om att själv inte använda sådana. Och tycker man att det är viktigt att vi har en levande svenska, ja, då får man i sitt personliga språkbruk vinnlägga sig om att inte övergå till svengelska, att endast använda terminologi på engelska eller att forska på engelska (enbart).

Jag har överlag svårt för svenska författare just för deras språk faktiskt. Det är lite intetsägande och innehållslöst. Svårt att förklara, men orden bara är. Vissa författare som skriver kan vrida språket på ett sätt som gör det hela så intressant, roligt, häftigt och lockande att fortsätta läsa, där språket är en viktig detalj i boken. Tycker att Simon Beckett är en sådan författare. Läste en ny svensk författare som har ett väldigt beskrivande och rikt språk, har givit ut en poesibok innan denna romanen, var en jobbig bok att läsa pga innehållet, men oj vad jag gillade språket! Det var varmt och full av färg och rikedom! Ser fram emot att hon skriver fler böcker så att språket kommer till sin rätt!

 

[Rumpnissen]

Det är en form av logotypskrivning och sådana finns överallt runt omkring oss: på förpackningar, i förtagsnamn, i varumärken. Jag skulle tro att den sortens ordbild också påverkar vår språkkänsla.

Jo, det är jag med på. Men i detta sammanhang är det ju bara namn. Då kryper det i mig.

 

[Badger]

Jag vill påpeka att det här är subjektivt Det finns ingen språklig regel som ger en annan tyngd åt ”skall”. Det kan kännas så för att det förekommer i äldre texter. "Skall" var standardform förr, men är det inte längre.

Vår uppfattning om språket är just ofta subjektiv, men det är bra att vara medveten om skillnaden på regler och uppfattningar. Dels för att som skribent slippa lägga tid och energi på onödigheter, dels för att det inte ska uppstå missförstånd mellan människor.

Men det kan väl inte först vara att dra upp formalitetsgraden att använda skall, och sedan inte vara någon skillnad . Det är väl sannolikt den uppdragna formalitetsgraden som gör att folk tycker att skall ger mer tyngd. Dvs hon kunde lika gärna skrivit -jag tycker att när jag använder skall drar jag upp formalitetsgraden vilket jag tycker ger mer tyngd åt texten.

Tänker att för att vara språkliberal behöver man vara liberal även gentemot mer ålderdomliga uttryck, som kan få nytt liv.

 

[Badger]

... och det i sig börjar inte på gymnasiet, utan långt tidigare. Gymnasiet kan inte styra upp elever som börjar med bristfälliga svenskkunskaper. Nu spekulerar jag, men jag tror att en stor bov i dramat är att barn och unga läser skönlitteratur i så låg utsträckning, och det är jättesvårt att göra något åt. Man kan tvinga till läsning men inte till läslust, och jag är övertygad om att det behövs mängdträning för att få fram en naturlig språkkänsla.

Jag har en teori som börjar bli vedertagen -allra först lär de sig inte läsa på det bästa sättet och lärarna har tydligen inte lika mycket läsdidaktik som lärarna på 60-70 talen.

Och en helt galen och vansinnig teori. Vissa lågenergilampor ger så oerhört dåligt ljus, knappt ledljus. Det går bra om man ser på TV eller scrollar mobil, eller ska röra sig i huset, men om man ska sticka, rita, läsa eller liknande är det helt galet svårt att se. (när vi hyr tex fjällstuga får jag gå och köpa starka led ljus och byta ut alla lampor för att vi ska kunna rita, sticka och läsa. Och jag erkänner, jag är lastgammal, men ungdomen ser inte heller att läsa eller rita och gnäller högst.)

Sedan är såklart grundfelet att vi läser mindre men att lära sig läsa och att se att läsa känns som viktiga förutsättningar för att göra det behagligt att läsa mer.

 

[Badger]

Jag kan nog tycka att just kalle anka faktiskt har väldigt korrekt svenska, om man jämför med pressen i dagsläget.

Och härligt kreativ!

 

[Badger]

Kalle Anka har ett underbart språk! Kreativt, korrekt och lekfullt. Enorm kredd till de svenska översättarna (det är väl främst Stefan Diös som hållit på i alla år men det finns säkert fler).

Tror inte det är översättare. I många år har tydligen tidningen Kalle Anka getts ut från Sverige och pocketarna från Italien (rätta mig om jag har fel). Kalle Anka är tydligen inte alls lika populär i USA som Musse Pigg.

 

[Inte_Ung]

(OT, men jag tycker det är skönt för ögat att läsa dina inlägg, @Inte_Ung. Det är inte direkt ovanligt på Buke, eller internet i allmänhet att helt strunta i styckeindelningar med luft mellan styckena, men du gör alltid så och har dessutom korta stycken vilket är föredömligt när man ska läsa på skärm.)

Tack, jag har faktiskt undrat litet över hur det uppfattas.
Det är ett av mina sätt att hantera min dyslexi.
Ny rad för varje mening och nytt stycke för varje ämne.

Det känns trevligt om det blir positivt för läsaren också.

 

[Badger]

Att språket utvecklas är ett faktum. Dock kan jag tycka att ordet utvecklas kommer med lite tanke om förbättring, inte försämring men det låter jag vara osagt. Båda är rätt.
En försämring av språket (och ungdomarnas fall) har varit ett bekymmer sedan urminnes tider. Läste en bok skriven för ca 100 år sedan där kommentaren om hur språket försämrades och förföll. Det har det i praktiken egentligen aldrig gjort. Men....

Det skrivna språket ett annat. Det är standardiserat av en anledning. Vi har grammatik att rätta oss efter och det är det vi lär oss i skolan, eller ska lära oss. Om detta upprätthålls så antar jag att det bromsar "förfallet".

Det är en jäkla skillnad på att läsa (lyssna i mitt fall) en bok som är skriven i korrekt svenska (Magnus Uggla som är språkligt duktig) eller någon som av någon anledning inte verkar haft en korrekturläsande utgivare.

Eller illa översatt.

 

[Badger]

Är det verkligen så att ordvalet i sig korrigeras även om det passar stilmässigt då? Eller kommer den rättningen när man väljer ord som inte alls passar i kontexten, precis som att man blir rättad om man mixar tempus i meningen?

Vill man använda ett språk stilistiskt så behöver man ju lära sig att göra det på ett sätt som hänger ihop. Att påstå att barns språkliga kreativitet stryps baserat på den anekdotiska bevisföringen att folk minns att de fått specifika ord rättade vid något tillfälle känns som att dra slutsatser som det inte finns så mycket stöd för.

Jag kan inte minnas att jag någonsin fått negativa kommentarer om min språknivå, och jag hade definitivt en tendens att skriva högtravande som tonåring. Som vuxen behöver man ju veta att det finns olika språknivåer och stilar som passar i olika sammanhang, och var ska man lära sig det om inte i skolan?

Samma här, jag fick inte sådan kritik för mitt språk, men hade väldigt gamla lärare.

 

[Badger]

Jag har överlag svårt för svenska författare just för deras språk faktiskt. Det är lite intetsägande och innehållslöst. Svårt att förklara, men orden bara är. Vissa författare som skriver kan vrida språket på ett sätt som gör det hela så intressant, roligt, häftigt och lockande att fortsätta läsa, där språket är en viktig detalj i boken. Tycker att Simon Beckett är en sådan författare. Läste en ny svensk författare som har ett väldigt beskrivande och rikt språk, har givit ut en poesibok innan denna romanen, var en jobbig bok att läsa pga innehållet, men oj vad jag gillade språket! Det var varmt och full av färg och rikedom! Ser fram emot att hon skriver fler böcker så att språket kommer till sin rätt!

Carina Burman läste jag precis, det var lite slapstick i handlingen, men språket var så galet roligt

 

[Capybara]

Tror inte det är översättare. I många år har tydligen tidningen Kalle Anka getts ut från Sverige och pocketarna från Italien (rätta mig om jag har fel). Kalle Anka är tydligen inte alls lika populär i USA som Musse Pigg.

Jo, det är översättare - men de har nog en mycket friare uppgift än många andra som översätter. Det finns en del intervjuer med just Stefan Diös där han berättar att han får förhålla sig ganska fritt till originalet (han kallar sig för övrigt inte för översättare, utan för "ankist" )

 

[Snowball]

Jag tror vi behöver mer Kalle Anka i skolan
Kalle Anka pocket är en guldgruva du kan läsa Dostojevskij i serieform tex

 

[Capybara]

Tack, jag har faktiskt undrat litet över hur det uppfattas.
Det är ett av mina sätt att hantera min dyslexi.
Ny rad för varje mening och nytt stycke för varje ämne.

Det känns trevligt om det blir positivt för läsaren också.

Det finns en del läsforskning som visar att det gynnar läsförståelsen, åtminstone för den som har någon typ av nedsatt läsförmåga (men troligen för andra också, vid läsning på skärm).

 

[athena_arabians]

Det finns en del läsforskning som visar att det gynnar läsförståelsen, åtminstone för den som har någon typ av nedsatt läsförmåga (men troligen för andra också, vid läsning på skärm).

På skärm är en wall of text hemsk och då är jag ändå en snabb och van läsare.

 

[Capybara]

Men det kan väl inte först vara att dra upp formalitetsgraden att använda skall, och sedan inte vara någon skillnad . Det är väl sannolikt den uppdragna formalitetsgraden som gör att folk tycker att skall ger mer tyngd. Dvs hon kunde lika gärna skrivit -jag tycker att när jag använder skall drar jag upp formalitetsgraden vilket jag tycker ger mer tyngd åt texten.

Tänker att för att vara språkliberal behöver man vara liberal även gentemot mer ålderdomliga uttryck, som kan få nytt liv.

Det är ingen formell skillnad i betydelse, men det kan givetvis uppfattas på olika sätt. I en lagtext/annan myndighetstext eller avtalstext betyder inte "skall" att något är mer tvingande än "ska", exempelvis.

En viktig princip för text är störningsfrihet, och att exempelvis blanda in former som många uppfattar som ålderdomliga eller överdrivet formella är ett sorts stilbrott som kan ta uppmärksamhet från budskapet. Just "skall" är ett rätt dåligt exempel eftersom det i vissa regionala varieteter uppfattas som neutralt.

 

[Capybara]

På skärm är en wall of text hemsk och då är jag ändå en snabb och van läsare.

Ja, och det finns forskning (inspelning med ögonrörelsekamera) som visar att även vana läsare riskerar att missa viktiga saker en bit in i den typen av text. Inte konstigt att det blir missförstånd på t.ex. forum om folk skriver massor i ett enda flöde.

 

[Capybara]

Jag har överlag svårt för svenska författare just för deras språk faktiskt. Det är lite intetsägande och innehållslöst. Svårt att förklara, men orden bara är. Vissa författare som skriver kan vrida språket på ett sätt som gör det hela så intressant, roligt, häftigt och lockande att fortsätta läsa, där språket är en viktig detalj i boken. Tycker att Simon Beckett är en sådan författare. Läste en ny svensk författare som har ett väldigt beskrivande och rikt språk, har givit ut en poesibok innan denna romanen, var en jobbig bok att läsa pga innehållet, men oj vad jag gillade språket! Det var varmt och full av färg och rikedom! Ser fram emot att hon skriver fler böcker så att språket kommer till sin rätt!

Det är så otroligt olika. Vissa svenska författare står jag inte ut med, andra får hjärnan att spraka. Överlag är vi förstås bättre på att uppfatta nyanserna i språket på vårt modersmål, även om vi är superduktiga på ett andraspråk. Bland annat därför skickliga översättare är så viktiga.

 

[Badger]

En viktig princip för text är störningsfrihet, och att exempelvis blanda in former som många uppfattar som ålderdomliga eller överdrivet formella är ett sorts stilbrott som kan ta uppmärksamhet från budskapet. Just "skall" är ett rätt dåligt exempel eftersom det i vissa regionala varieteter uppfattas som neutralt.

Jag trodde du var textliberal men nu skriver du ändå om viktiga principer för text som om det gällde rent allmänt. Hårda regler för att text inte får innehålla gamla uttryck borde precis så som du skrivit tidigare vara för myndigheterna. Medan en privatperson eller ungdom borde få blanda så mycket de vill. Det är ingenting som säger att ett gammalt ord är för evigt begravet och aldrig någonsin kan bli populärt igen. Om man använder det ofta nog kommer det ju snart inte låta "gammalt".

Om man inte tillåter inblandning av ålderdomliga uttryck så kommer man samtidigt att hindra dem från att någonsin igen komma i vanlig användning. En mångfald ord för samma företeelse ger en rikare språkskatt att hämta ur. Satta regler för att inte få blanda in obsoleta ord i modern text samtidigt som det är helt ok att blanda in ord från senare tid skulle bli som ett hinder för kreativitet. Mycket märkligt att välkomna nytt och sätta spärrar för gammalt.

Ungdomarna har ju plötsligt grävt upp demure från engelskans djup, men de skulle då aldrig få gräva upp vän, ljuv, huld eller täck ur svenskan -nej stopp gammalt, inte blanda in i ny text, ni får hålla er till demure som är nytt, liberalt och fräscht eftersom det är inhämtat från annan språkskatt, eller skriva gamla uttryck (som ni kanske inte lärt er) rakt igenom hela texten inte fulblanda.

 

[hastflicka]

Tänker vi på samma här?

Grand = stor (engelska)
Eller
Grand = litet korn, som i "litet grand" (lite grann).

Du har aldeles ratt ... Jag har blandat ihop mina sprak igen.

Journalistutbildningarna lär inte ut svenska som språk. Det är i alla fall min erfarenhet. Nu ska det erkännas att det är en rätt gammal erfarenhet, det var ett bra tag sen jag läste på JMG. På journalistutbildningarna lär de ut journalistik. Dvs vad som gör en nyhet, hur man skriver den, hur man redigerar, hur granskningar görs, yttrande- och tryckfrihet, massmediers organisation mm. Men själva språket är det tänkt att man ska ha tillgodogjort sig innan man utbildar sig till journalist. Så när kvaliteten sjunker i samhället i stort så sjunker den språkliga kvaliteten i massmedia med den.

Och som flera har anfört redan i tråden så är media idag hårt pressade. En reporter på en lokaltidning kan ha ett uppslag att fylla när arbetsdagen börjar 0800. Då ska reportern dessutom fylla på webben samtidigt. Jag tror att pressen att vara först på webben ofta går ut över språket. Det och det faktum att många gymnasier idag är för dåliga. Eleverna går ut med alldeles för dåliga kunskaper i svenska fast de har toppbetyg.

Fast att lara ut "journalestik" borjade jag med i fjardeklass nar jag jobbade i Amerikanska skolan. "Journalestik" innebar att man lar sig "the five w's", det vill saga "who, what, when, where, and why ... vilket ar att lara sig hur man gor research, problem solving, och forstaelse for ett amne.

Är det verkligen så att ordvalet i sig korrigeras även om det passar stilmässigt då? Eller kommer den rättningen när man väljer ord som inte alls passar i kontexten, precis som att man blir rättad om man mixar tempus i meningen?

Vill man använda ett språk stilistiskt så behöver man ju lära sig att göra det på ett sätt som hänger ihop. Att påstå att barns språkliga kreativitet stryps baserat på den anekdotiska bevisföringen att folk minns att de fått specifika ord rättade vid något tillfälle känns som att dra slutsatser som det inte finns så mycket stöd för.

Jag kan inte minnas att jag någonsin fått negativa kommentarer om min språknivå, och jag hade definitivt en tendens att skriva högtravande som tonåring. Som vuxen behöver man ju veta att det finns olika språknivåer och stilar som passar i olika sammanhang, och var ska man lära sig det om inte i skolan?

Jag blev rattad av en van som ar lagstadielarare i Svenska skolan nar jag anvande ordet "dock". Hon papekade att det var for gammaldags och bevisade det genom att visa att det blev en "wiggly" rod rand under som markerade ordet fel pa datorn.

Det spelar ju ingen roll om hon har ratt eller fel nar hon utesluter ordet for att det ar felmarkerat i datorn, det spelar ingen roll om det inte ska ses som att det ar fel nar det uppfattas sa.

Nar jag papekade att det absolut inte kunda vara fel att anvanda ordet, ordet maste ju kunna anvandas aven om det ar lite gammaldags berattade hon att pa den skola hon jobbade pratade de mycket om just det och att de alla ansag att man skulle 'avrada' alla elever fran att anvanda ordet som fick den lilla "wiggly" roda randen under sig ... oavsett varfor ordet markerades.