Jag vet inte riktigt hur jag ska formulera mig nu utan att låta som världens besserwisser, men det jag skriver är inte något som jag hittat på, eller mina personliga åsikter. Det finns en svensk språkpolitik som började med Gustav Vasa, och sedan åtminstone slutet av sjuttitalet finns klarspråk som princip i offentlig förvaltning. Därtill finns läsforskning, både kvalitativ och kvantitativ, år av klarspråksarbete på myndigheter, en språkvård som bland annat lagt rätt stora resurser på att besvara allmänhetens språkfrågor, skrivregelsamlingar som ständigt uppdateras och en språkpolitisk debatt som är ständigt låg- och ibland högintensivt pågåendeJag trodde du var textliberalmen nu skriver du ändå om viktiga principer för text som om det gällde allmänt. Hårda regler för att text inte får innehålla gamla uttryck borde precis så som du skrivit tidigare vara för myndigheterna. Medan en privatperson eller ungdom borde få blanda så mycket de vill. Det är ingenting som säger att ett gammalt ord är för evigt begravet och aldrig någonsin kan bli populärt igen.
Om man inte tillåter inblandning av ålderdomliga uttryck så kommer man samtidigt att hindra dem från att någonsin igen komma i vanlig användning. En mångfald ord för samma företeelse ger en rikare språkskatt att hämta ur. Satta regler för att inte få blanda in obsoleta ord i modern text samtidigt som det är helt ok att blanda in ord från senare tid skulle bli som ett hinder för kreativitet. Mycket märkligt att välkomna nytt och sätta spärrar för gammalt.
Ungdomarna har ju plötsligt grävt upp demure från engelskans djup, men de skulle då aldrig få gräva upp vän, ljuv, huld eller täck ur svenskan -nej stopp gammalt, inte blanda in i ny text, ni får hålla er till demure som är nytt, liberalt och fräscht eftersom det är inhämtat från annan språkskatt.
Det finns viktiga principer för text som gäller rätt allmänt. Det går ofta bra att bryta mot dem, men det är bra att veta vad som händer om man gör det. Litegrann är det som att måla abstrakt konst. Ingen börjar med att splasha lite färg på en duk, utan de allra flesta börjar med att bli riktigt skickliga inom måleri
Precis som du skriver, får en privatperson eller ungdom göra precis vad de vill när de skriver. Men vi skriver för att kommunicera, och en av skolans uppgifter är att lära ut genrekompetens och grundläggande skrivregler som man sen, om man vill, kan strunta i.