Jag hade några vänner som tonåring med kravet att de skulle få körkort betalt om de inte drack. De drack ju ändå men det var ju otroligt viktigt att föräldrarna inte fick reda på det. Så många shitty situationer som hade kunnat undvikas genom att tonåringen hade kunnat få komma hem.
Mitt barn är så ungt än så jag vet faktiskt inte hur jag skulle göra.
En av mina bästa vänner jag hade under tonåren hade just detta upplägg, att hon skulle få körkortet betalt om hon inte drack/rökte. Herregud så många gånger hon kunde hamna i riktiga skiten bara för det. Självklart så drack hon med, men hon vågade som sagt inte åka hem eller ringa sina föräldrar om det hände något. Hon sov oftast över hos den som hade fest, vilket många ggr var en i princip okänd människa, hon blev utsatt för brott men vågade inte ringa sina föräldrar, sov i busskurer fast det nästan var minusgrader ute, hon blev så full så hon inte kunde ta hand om sig själv, men hon visste att hon inte kunde åka hem. En gång var det så illa att nästan blev medvetslös, men kompisen hon var med då vågade inte ens kontakta hennes föräldrar.
Min mamma visste att jag drack, och att jag rökte. Inget hon stöttade, och absolut inget hon köpte ut åt mig. Däremot så var hon aldrig helt galen över det, utan berättade vad som kunde hända och hur dumt det var. Hon sa också att jag alltid skulle ringa henne om det hände något, och i övre tonåren (16 kanske?) så sa hon ”kom hem när du vill, eller sov över vart du vill, men meddela mig vart du är så jag vet”
Detta fungerade ypperligt. Jag skickade sms att jag är på fest hos den här, men kommer hem senare, och blev det ändringar så skrev jag det, att ”nu har vi förflyttat oss till den här” eller ”jag sover kvar här i stället”. Det var våran deal, så länge jag hör av mig vart jag är och om jag kommer hem eller inte så fick jag ”fria tyglar”. Jag litar på dig, och du litar på mig.
Dom gånger det spårade ur totalt, om den jag skulle sova hos däckade eller fick en snedfylla, eller om polisen kom till festen, eller om det blev något bråk, eller om något skulle hända mig så kunde jag ALLTID ringa mamma. Var aldrig rädd för att ta upp telefonen och ringa henne.
Jag förstår nu i vuxen ålder att mamma såklart var jätteorolig ändå, trots att jag alltid skötte mig. Men så är det väll att vara förälder gissar jag… Jag skötte mig iallafall, spårade aldrig ur helt, och även om jag var på många fester så var det aldrig någon drama eller kaos runt mig. Jag festade, drack och hade kul, men gjorde aldrig något olämpligt eller eländigt. Kom aldrig hem ”full-full” heller utan slutade dricka i tid så jag var lite lullig bara när jag kom hem. Bodde utanför stan så fick alltid cykla hem en bit, då nyktrade man till.
Jag kommer nog köra liknande på sonen. Ge han ganska fria tyglar, så länge han meddelar mig vart han är och planerna för kvällen. Och hoppas att han inte missbrukar det förtroendet. För festa och dricka räknar jag med att han kommer göra innan han fyller 18-20. Köpa ut åt honom kommer jag inte att göra, och jag kommer informera om riskerna med alkohol/tobak, även riskerna med att dricka hembränt.
På droger har jag nolltolerans, och skulle han börja bruka sånt så kommer jag däremot gå bananas.
Nån i sällskapets var oftast över 18 i varje fall.
