Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar, del 4
Jag är absolut tvungen att vara tydlig mot min häst iom att hon är extremt känslig. Hon tolkar blixtsnabbt alla signaler hon får, både medvetna och omedvetna. Så för mig gäller det att försöka vara medveten om hur jag sitter och vad jag gör, allt för att minska "bruset" så mycket som möjligt. Och då också vara snabb att berömma när det blir rätt. När det blir fel så får jag rannsaka mig själv och tänka igenom vad jag egentligen bad om.
Ja, det där kan jag skriva under på. Men vad som är "extremt känslig häst" för en, kan vara något helt annat för en annan.
Jag har alltid försökt att rida min dam med "sytråd i handen/fingrarna" samt "påskfjädrar till skänklar". För jag var "skitnervös" rent ut sagt, när jag började rida min första egna häst...
och var både spänd, hård i handen och satt som en klädnypa, vilket ledde till att jag fick mina resor i början och lät kompisar försöka hjälpa mig.
Tyvärr red de likadant som mig... och det var både näsblod, hjärnskakning och annat. Men så när jag kom på att det var "sytråd och påskfjädrar" som gällde, så har vi dansat under årens lopp.
OBSERVERA! - Jag vet att jag inte är någon stilryttare och behöver därför inte ordas mer om, men det har sina orsaker och jag och min vita har ändå haft mycket roligt ihop med vackra minnen.
På senare år, när jag inte alltid orkat, så har kompisar fått hjälpa mig att rida, eller låna min dam för att rida ut... - ÅHHHH vilken seg häst, ÅÅÅÅÅÅH vilken stel häst, Ååååå och ÅÅÅÅ för att inte säga ÅÅÅÅH... från vissa ryttare. - Jag fick leda henne hem, för hon verkade ha ont i hela kroppen.
Och då har jag skräckslaget hoppat upp för att kolla om det är något fel när jag några timmar senare kommit till stallet. Men nej, helt lång tygel, serpentiner, volter, övergångar till trav, galopp och avbrott halter och galoppfattning från halt, slack på tygeln, samma sak, samt skänkelvikningar och vändningar, "fin hand-sytråd" - öppnor, slutor osv...
Men det roligaste är nog när ridskolekompisar kommit ut och fått rida en stund och just känt de här grejerna med att damen lyssnar på minsta viktsignal genom att tvärnita, om man rätar upp sig eller flyttar sig sidvärts när man växelvis trampar ner foten i stigbygeln för att korrigera sin sits.
Jag tror att de flesta hästar har den här känsligheten, men det är upp till ryttaren att "bemästra kunskapen att hitta den"
Mvh
IngelaH