Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Jag var bara nyfiken på hur du gör. Jag är av den uppfattningen att kandar INTE är någon förstärkt broms eller liknande. Bridongen skall betyda något för hästen och stången något annat. Hästen måste skolas i detta som i allt annat, så den vet vad ryttaren vill med inverkan med bridong resp. stång. En del kallar detta för att "skola munnen".
Det finns en annan tygelfattning än den som du hade på bilderna som ger en tydligare signal - gör det lättare att separera inverkan med med de olika betten.
Det kommer jag inte ihåg för jag har inte gjort det sen i höstas. Båda delarna tror jag. Kom fram till (med hjälp av min tränare) att det där inte blev bra. Han som lärde mig hur man gör (portugis) när man rider piaff och passage var väldigt petig med att man skulle ha tyglarna i slack när man trampade, men det blir bättre om man sträcker upp dem tycker jag. Lite OT på detta är att jag såg att han (portugisen) red för en OS-ryttare häromdagen och där fick han faktiskt på nöten för att han inte red med sträckta tyglar hela tiden. En del i det hela berodde förmodligen på att han som så många andra rider i stort sett bara på yttertygeln och är mycket för att inner tygel skall vara åtminstone nästan i glapp hela tiden. Personligen så gillar jag Kyras tänk bättre, att man rider på båda tyglarna - även om man naturligtvis lättar av med inner när det behövs. Men ibland kan man också behöva lätta av med ytter och använda innertygeln istället, det beror ju på vad man vill och om hästen är betjänt av det.
Att bibehålla takt o få en mjuk övergång utan taktmissar är svårt- ja skitsvårt- varav koeff.
Fast med tanke på hur piafferna ser ut även i vc så är det uppenbarligen ganska svårt att få till dem?
Man kan ju inte säga att många ekipage presterar bra piaff.
Och varför undrar jag då?
Nu har jag givetvis min teori om det. Men jag tycker man bör ställa sig frågan.