Konsten att diskutera

[Hedinn]

Det finns en tråd om konsten att skriva inlägg, nu tycker jag det behövs en om konsten att föra en diskussion. Tänker ni på hur ni skriver i diskussioner? Vilka argument ni använder och hur ni framför dem? Har ni någon "speciell teknik" ni använder i vissa lägen eller bara babblar ni på utan att tänka?

Tänker ni på hur ni uppfattas? Anser ni att huvudsaken är att ni vinner argumentationen och får rätt, eller är huvudsaken att din fakta och dina åsikter förs fram på ett sätt som underlättar för folk att ta det till sig och själva får chansen att bemöta det?

Jag tycker det är ett ganska intressant ämne och på forum brukar man ju stöta på de flesta olika varianter.

 

[Hedinn]

Jag får väl börja själv, kanske. Jag brukar försöka tänka på hur jag bemöter någon, att inte bli otrevlig eller tala om att någon har fel även om jag tycker att den tänker helt uppåt väggarna, då det oftast resulterar i försvarsställning och taggarna utåt och man kommer därmed inte nå fram med någonting, alls.

Har dessutom insett att jag väldigt ofta bemöter argument med motfrågor, eller frågor om någon jämförbar situation, mest kanske för att det brukar få personen att utveckla och tänka till.

Jag har i alla fall märkt att det är i de lägena jag själv tänker till som mest, och ibland kanske till och med inser att mitt argument faktiskt inte håller. Så ibland är det lite kritiskt menade frågor (framför allt tycker jag det ger bättre effekt när någon får komma på helt på egen hand att den tänker galet, än att jag påpekar det ) men inte alltid, det kan även vara rent nyfiken för att få tankegången utvecklad.

Där har jag dock märkt att det väldigt ofta tolkas som att man är av motsatt åsikt om man ifrågasätter något, vilket inte alls stämmer för min del, vilket jag tycker är lite trist då det kan förstöra diskussionen lite och jag förväntas stå till svars för åsikter jag inte har. Men det kanske är jag som borde bli bättre på att påpeka det i såna lägen.

 

[gulan]

Det finns en tråd om konsten att skriva inlägg, nu tycker jag det behövs en om konsten att föra en diskussion. Tänker ni på hur ni skriver i diskussioner? Vilka argument ni använder och hur ni framför dem? Har ni någon "speciell teknik" ni använder i vissa lägen eller bara babblar ni på utan att tänka?

Om någon kommer med ett påstående eller säger något jag själv tycker tvärtemot eller har annan åsikt om och det är människor typ arbetskamrater, vänners vänner eller så, brukar jag försiktigt ta reda på hur pass djupt personen är beredd att diskutera ämnet. Svar som att alla pedofiler, våldtäktsmän och mördare skulle avrättas för då skulle landet spara in en jädra massa pengar, kommer inte att leda ämnet till några djupare dimensioner. Har jag fastslagit att personen inte verkar vara villig att tänka längre än så, så ger jag mig aldrig in i leken. Någon som är eftertänksam och ger mig tillbaka tankevurpor och eftertanke.......i love!!!! Någonstans vill man ju påverka den andres ide, men idag är det inte viktigt för mig att "vinna". Förr var det så.
Om någon har deklarerat sin åsikt kan jag också ställa motfrågor och inbjuda till utveckling, men någon gång anser jag att man själv bör säga sin ståndpunkt. Annars kan det bli oerhört provocerande för den andre som ju säkerligen uppfattar att du är av annan åsikt....problemet är att du inte har sagt den och sitter därmed i kraftigt överläge. Du kan, om du är skicklig både dumförklara och få den andre att känns sig inskränkt och trångsynt (fast du inte ens har sagt det) och denne har inte en chans att kunna bedöma din egentliga åsikt i frågan. Då blir det ofta så som du beskriver. Att du får stå till svars för något du inte ens tycker eller har uttryckt. Jag anser det vara ett rätt fegt sätt att diskutera faktiskt.

 

[Hedinn]

Om någon kommer med ett påstående eller säger något jag själv tycker tvärtemot eller har annan åsikt om och det är människor typ arbetskamrater, vänners vänner eller så, brukar jag försiktigt ta reda på hur pass djupt personen är beredd att diskutera ämnet. Svar som att alla pedofiler, våldtäktsmän och mördare skulle avrättas för då skulle landet spara in en jädra massa pengar, kommer inte att leda ämnet till några djupare dimensioner. Har jag fastslagit att personen inte verkar vara villig att tänka längre än så, så ger jag mig aldrig in i leken. Någon som är eftertänksam och ger mig tillbaka tankevurpor och eftertanke.......i love!!!! Någonstans vill man ju påverka den andres ide, men idag är det inte viktigt för mig att "vinna". Förr var det så.
Om någon har deklarerat sin åsikt kan jag också ställa motfrågor och inbjuda till utveckling, men någon gång anser jag att man själv bör säga sin ståndpunkt. Annars kan det bli oerhört provocerande för den andre som ju säkerligen uppfattar att du är av annan åsikt....problemet är att du inte har sagt den och sitter därmed i kraftigt överläge. Du kan, om du är skicklig både dumförklara och få den andre att känns sig inskränkt och trångsynt (fast du inte ens har sagt det) och denne har inte en chans att kunna bedöma din egentliga åsikt i frågan. Då blir det ofta så som du beskriver. Att du får stå till svars för något du inte ens tycker eller har uttryckt. Jag anser det vara ett rätt fegt sätt att diskutera faktiskt.

Givetvis delger jag min egen åsikt, deltar ju inte i en diskussion utan att själv tala om hur jag tänker kring saker. Men för att ta ett exempel, diskussioner av feministisk karaktär, även om det handlar om något så litet som ordet hen och det diskuteras kring det och jag klargör att jag ser syftet med ordet och varför, så kan jag bli stämplad med att ha extremfeministiska åsikter, främst för att jag inte har sagt att jag Inte har det, om du förstår principen?

Beror ju givetvis på vilka man diskuterar med, men det handlar alltså främst om att man talat om vissa åsikter, men inte vilka man inte har, tilldelas övriga passande också. Tror aldrig att jag har gett mig in i en diskussion utan att delge min egen åsikt, det känns ju ganska onödigt för min del.