Könsroller, jämlikhet och BARN

[Madde_padde]

Vad spelar det för roll om det låter som att ni har dålig ordning? Det är ju inget fel i det liksom.

Jag såg framför mig hur ni målade upp vårt fallfärdiga hus med ungar å hästar överallt! Skulle ngn säga till mig att de brukar ha hästarna i trädgården tänker jag mig en liten plätt med häst och hundbajs överallt

 

[Andromedae]

Vad spelar det för roll om det låter som att ni har dålig ordning? Det är ju inget fel i det liksom.

Halvt knapplån.

Ärligt talat tror jag att en av anledningarna till att vi har det rätt chill hemma är för att det är stökigt. Det är inte misär som sådant, men det är stökigt. Visst är det trevligt när det är städat, men om inte orken finns så är det städningen som först stryker på foten. Efter det hemlagad mat - tack och lov finns det ju hämtmat. (Hyres)lägenhet innebär inga yttre ansvar, så där blev det plötsligt mycket mindre att vara tvungen att fixa.

Men jag funderar på vad det kan finnas för samband mellan materiella förutsättningar och jämställdhet? Har för mig att jag har läst någonstans att det är vanligare att akademiker delar lika på föräldraledighet, men minns ej var. Syns det till exempel samband mellan inkomst och uttag av föräldraledighet?

 

[Raderad medlem 6459]

Jag såg framför mig hur ni målade upp vårt fallfärdiga hus med ungar å hästar överallt! Skulle ngn säga till mig att de brukar ha hästarna i trädgården tänker jag mig en liten plätt med häst och hundbajs överallt

Äsch oroa dig inte över det .

 

[Andromedae]

Jag såg framför mig hur ni målade upp vårt fallfärdiga hus med ungar å hästar överallt! Skulle ngn säga till mig att de brukar ha hästarna i trädgården tänker jag mig en liten plätt med häst och hundbajs överallt

Och jag tänkte på Pippi Långstrump, inte för inte man är stadsbo utan koll på landet Supermysig tanke (i mitt huvud)!

 

[mandalaki]

Halvt knapplån.

Ärligt talat tror jag att en av anledningarna till att vi har det rätt chill hemma är för att det är stökigt. Det är inte misär som sådant, men det är stökigt. Visst är det trevligt när det är städat, men om inte orken finns så är det städningen som först stryker på foten. Efter det hemlagad mat - tack och lov finns det ju hämtmat. (Hyres)lägenhet innebär inga yttre ansvar, så där blev det plötsligt mycket mindre att vara tvungen att fixa.

Men jag funderar på vad det kan finnas för samband mellan materiella förutsättningar och jämställdhet? Har för mig att jag har läst någonstans att det är vanligare att akademiker delar lika på föräldraledighet, men minns ej var. Syns det till exempel samband mellan inkomst och uttag av föräldraledighet?

"Vi ser en koppling till låg utbildning och låga inkomster, och även utrikes födda, säger Niklas Löfgren, familjeekonomisk talesperson på Försäkringskassan."

Det handlar om de män som inte tog någon föräldraledighet alls under de första två åren.

http://www.gp.se/nyheter/sverige/var-fjärde-avstår-pappaledighet-1.181982

Han säger också att även i par där kvinnan tjänar mest, tar hon ändå mer av föräldraledigheten än han.

 

[Melisen]

Vi hade planerat att jag skulle vara hemma ca 1 år. Efter de 2 veckorna när jag gick hemma och väntade på att bebis skulle anlända hann jag nästan dö av tristess (trots att jag pluggade deltid så hade ju lite att göra ändå). Både jag och sambon insåg att det skulle bli tufft. Bebisen kom, total kärlek, men det gjorde ju inte att jag saknade mindre att få vara i ett sammanhang där jag utmanas mentalt och har krav på mig att prestera. Sa till sambon att jag måste jobba så började jobba hemifrån och när hon var 3 månader ca började jag jobba 50% på plats. Jag skulle aldrig få för mig att fråga min sambo om lov, dock var det ju många samtal kring hur vi löser det praktiskt med helamning osv och sambon hade inte möjlighet att vara föräldraledig då. Vi enades om ett pusslande med våra tider och körde på. Vi är nog verkligen jämställda så tillvida att båda tar lika stor plats i förhållandet och ingen anser att den andres jobb/vardag/sömn är viktigare.

Annars kan det nog vara lite si och så, jag är någon form av familjens projektledare. Utan mig hade bonusbarnet nog sällan haft gympakläder rätt dag, de flesta möten hade missats osv. MEN detta är inget som förändrats sedan vi träffades, det var lite med som ingångsvärde i relationen (sambon är av sig själv och familj diagnostiserad med Myror I Brallan, han har helt klart sina svårigheter vilket definitivt medför många styrkor också). Jag lagar i stort sett all mat, inte för att sambon vägrar men jag har lite högre ambitioner än att äta nån form av stekt kött kryddad med grillkrydda och pasta till. Nu när jag är gravid och trött sitter jag ibland på en köksstol och leker levande kokbok medan sambon gör allt. Jag väljer oftast kläder till barnen om jag ska vara med familjen. Städningen bråkade vi om för vi ligger på olika nivå gällande när det ska städas- vi löste det genom att skaffa städhjälp så ingen behöver städa. Men vill jag iväg på annat så låter jag helt enkelt sambon sköta allt, ungarna dör inte av att äta samma mat till lunch och middag eller av att dom får på sig olika strumpor och lite små byxor och varandras mössor. Det jag tror gör att allt annat känns som småsaker är att vi båda kämpar för att få så mycket tid som möjligt tillsammans med barnen och som familj samtidigt som vi pushar varandra att göra saker på egen hand. Framförallt jag är dålig på det så när jag inte gjort nåt själv på för länge tar helt enkelt sambon med barnen nånstans "gör vad fasen du vill men fixa inget hemma eller planera nåt, sov, glo på tv, ät godis, träna men gör inget som vi lika gärna kan göra sen"

 

[Petruska]

Halvt knapplån.

Ärligt talat tror jag att en av anledningarna till att vi har det rätt chill hemma är för att det är stökigt. Det är inte misär som sådant, men det är stökigt. Visst är det trevligt när det är städat, men om inte orken finns så är det städningen som först stryker på foten. Efter det hemlagad mat - tack och lov finns det ju hämtmat. (Hyres)lägenhet innebär inga yttre ansvar, så där blev det plötsligt mycket mindre att vara tvungen att fixa.

Men jag funderar på vad det kan finnas för samband mellan materiella förutsättningar och jämställdhet? Har för mig att jag har läst någonstans att det är vanligare att akademiker delar lika på föräldraledighet, men minns ej var. Syns det till exempel samband mellan inkomst och uttag av föräldraledighet?

Det finns en svensk avhandling som visar hur det där paketet "få barn och köpa hus utanför stan" förstärker ojämställdhet. Snabbt blir mannens yrke och karriär viktigare än kvinnans, hon som ändå tjänar minst (delvis därför att hans karriär prioriteras) går ner i arbetstid. Inte sällan söker hon sedan jobb nära hemmet för att lättare finnas till hands när tex barn blir sjuka mitt på dagen i förskolan/skolan. Med den begränsade arbetsmarknad som ytterområdet/kranskommunen erbjuder. Arbetsfördelningen i hemmet och med barnen i den studien rör sig på en skala mellan genustraditonell fördelning till ytterligheten att hon gör i princip allting, både "manligt" och "kvinnligt", även det tyngsta som tex snöskottning.

 

[Andromedae]

Det finns en svensk avhandling som visar hur det där paketet "få barn och köpa hus utanför stan" förstärker ojämställdhet. Snabbt blir mannens yrke och karriär viktigare än kvinnans, hon som ändå tjänar minst (delvis därför att hans karriär prioriteras) går ner i arbetstid. Inte sällan söker hon sedan jobb nära hemmet för att lättare finnas till hands när tex barn blir sjuka mitt på dagen i förskolan/skolan. Med den begränsade arbetsmarknad som ytterområdet/kranskommunen erbjuder. Arbetsfördelningen i hemmet och med barnen i den studien rör sig på en skala mellan genustraditonell fördelning till ytterligheten att hon gör i princip allting, både "manligt" och "kvinnligt", även det tyngsta som tex snöskottning.

Jävlar vad hemskt det låter.

 

[Och_Aye]

@Sörlatungu Vilken jäkla situation ni (du!) hamnade i! Jag har till och med berättat om dig och din partner för min man, i nåt hysteriskt försök att få reda på hur HAN skulle reagera om han också fick en depression i samband med att vi fick barn. Svar: Han fattade knappt ens vad jag pratade om. Han sa att han (rätt rimligt) inte kan säga nåt om hur han eventuellt skulle reagera på en eventuell depression vid ett eventuellt barn men att han givetvis hoppas att han skulle söka hjälp på en gång.

Jag blev bara så rädd när jag läste om er. Ni har verkat så jämställda och sen blev det så tokigt. Jag är verkligen helhjärtat glad för er skull att det ordnat upp sig .

Jag älskar min man så otroligt mycket och därför vill jag aldrig någonsin tycka illa om honom. Därför blir jag orolig när vi diskuterar barn (samtidigt som jag seriöst inte kan föreställa mig en bättre pappa).

Ja, det var verkligen inte så det skulle bli. Men alltså jag förstår din sambo , samtidigt kan det nog vara smart att gå igenom den biten också - att man faktiskt kollar av med sig själv hur fasiken man mår och då som han säger skaffar hjälp. Det går ju att ta sig ur.

Och tack snälla du, jag är himla glad för det också.

Förstår din oro som sagt, det var min mardröm också att jag skulle tycka illa om honom en enda sekund - och jag hoppas verkligen att ni slipper en sådan start om ni bestämmer er för en liten varelse, för allas skull för helvete vad slitit det var för oss båda. Nu tror jag inte att det kommer hända er, alltså att din man blir en dålig pappa, depression kan ju alla råka ut för, men av det jag läst om er har jag svårt att tro på en sådan personlighetsförändring.
(Nu känner jag ju ingenting av de där negativa känslorna längre, när det visade sig att han visst inte blivit en rövhatt bara sådär, han mådde ju sämre än någonsin, stackarn. Får superdåligt samvete ibland för att jag ens tänkte att han var en skitstövel, men jag ser ju andra pappor runt oss och är lite bitter )

 

[Petruska]

Jävlar vad hemskt det låter.

Kärlek, kära du, sann kärlek mellan man och kvinna.

 

[Raderad medlem 6459]

Ja, det var verkligen inte så det skulle bli. Men alltså jag förstår din sambo , samtidigt kan det nog vara smart att gå igenom den biten också - att man faktiskt kollar av med sig själv hur fasiken man mår och då som han säger skaffar hjälp.

Jamen absolut! Jag tog dock upp det i panik när han satt i bilen på väg hem från jobbet. "Sweetie, OK so there's this girl on Bukefalos..." och han blev nog mest bara lite överrumplad. Och hade nog aldrig någonsin funderat över hur han skulle reagera på depression till följd av att bli pappa .

Nu tror jag inte att det kommer hända er, alltså att din man blir en dålig pappa, depression kan ju alla råka ut för, men av det jag läst om er har jag svårt att tro på en sådan personlighetsförändring.

Det var snällt sagt .

(Nu känner jag ju ingenting av de där negativa känslorna längre, när det visade sig att han visst inte blivit en rövhatt bara sådär, han mådde ju sämre än någonsin, stackarn. Får superdåligt samvete ibland för att jag ens tänkte att han var en skitstövel, men jag ser ju andra pappor runt oss och är lite bitter )

Jamen jag förstår ditt dåliga samvete OCH jag förstår att du reagerade som du gjorde! Förstå vad många halvkassa pappor vi ser, givetvis får man ju den där "are you fucking kidding me"-paniken då när snubben börja balla ur liksom. Men verkligen all kudos till honom som tog tag i det, det förtjänar ni ju så väl alla tre .

 

[Vallmo]

Det finns en svensk avhandling som visar hur det där paketet "få barn och köpa hus utanför stan" förstärker ojämställdhet. Snabbt blir mannens yrke och karriär viktigare än kvinnans, hon som ändå tjänar minst (delvis därför att hans karriär prioriteras) går ner i arbetstid. Inte sällan söker hon sedan jobb nära hemmet för att lättare finnas till hands när tex barn blir sjuka mitt på dagen i förskolan/skolan. Med den begränsade arbetsmarknad som ytterområdet/kranskommunen erbjuder. Arbetsfördelningen i hemmet och med barnen i den studien rör sig på en skala mellan genustraditonell fördelning till ytterligheten att hon gör i princip allting, både "manligt" och "kvinnligt", även det tyngsta som tex snöskottning.

Jag tror det där i princip ordagrant sammanfattade mitt (vårt) liv.
Känns så jävla banalt på sätt och vis.

 

[Petruska]

En fundering som jag fick under kvällen. Vad betyder "jämställdhet" för er? Vad innebär det rent praktiskt som exempel?

För mig är det framförallt viktigt att vi inte skyler över maktobalanser med fina ord.

Jag tjänar tex betydligt mer än min man. Jag gör också av med betydligt mer pengar på mitt eget (aka hästen) än vad han gör. Vi har sätt att åstadkomma att båda blir så materiellt och ekonomiskt nöjda som möjligt, men vi säger inte "allt mitt är ditt" och annan mumbojumbo som är till för att dölja den lägst avlönade partens underläge och i värsta fall beroende. Vi pratar i konkreta termer.

 

[Melisen]

Det finns en svensk avhandling som visar hur det där paketet "få barn och köpa hus utanför stan" förstärker ojämställdhet. Snabbt blir mannens yrke och karriär viktigare än kvinnans, hon som ändå tjänar minst (delvis därför att hans karriär prioriteras) går ner i arbetstid. Inte sällan söker hon sedan jobb nära hemmet för att lättare finnas till hands när tex barn blir sjuka mitt på dagen i förskolan/skolan. Med den begränsade arbetsmarknad som ytterområdet/kranskommunen erbjuder. Arbetsfördelningen i hemmet och med barnen i den studien rör sig på en skala mellan genustraditonell fördelning till ytterligheten att hon gör i princip allting, både "manligt" och "kvinnligt", även det tyngsta som tex snöskottning.

Jag har så svårt att förstå att man medvetet (eller omedvetet ) sätter sig i en sån situation, både som man och kvinna. Känns fruktansvärt (för mig) om jag skulle vara i ett förhållande där jag är ekonomiskt beroende av den andre. Och lika jobbigt om min sambo är beroende av mig.

 

[Petruska]

Jag tror det där i princip ordagrant sammanfattade mitt (vårt) liv.
Känns så jävla banalt på sätt och vis.

Alltså? du behöver inte svara, men är inte du sjukskriven pga psykisk ohälsa?

 

[Petruska]

Jag har så svårt att förstå att man medvetet (eller omedvetet ) sätter sig i en sån situation, både som man och kvinna. Känns fruktansvärt (för mig) om jag skulle vara i ett förhållande där jag är ekonomiskt beroende av den andre. Och lika jobbigt om min sambo är beroende av mig.

Man försätter sig nog inte i det med den taken. Kanske snarare: ett bra hus där vi får plats och bra skolor etc i närheten.

 

[TinyWiny]

@Saija fri amning ser inte jag som någon modenyck, det förespråkades för 26 år sedan när jag fick mitt första barn också.

Knapplån.

Jag blir ofta bedrövad när jag läser om småbarnsföräldrars tillvaro. Att det fortfarande finns de som ifrågasätter pappans roll i familjen. Att det fortfarande finns de som kallar pappor för duktiga när de bara tar hand om sina barn och viskar om att " det borde mamman ha sett till" om barnet är smutsig runt munnen eller har smutsiga kläder trots att barnet är med sin pappa. Att det fortfarande är okej att en pappa jobbar borta i långa perioder eller jobbar över jämt men inte för en mamma. Att det fortfarande är okej att mena att pappan inte tar ut några fp-dagar för att familjen förlorar så mycket på det men om mamman tjänar mest så kan hon ändå vara hemma. Att det fortfarande är så att om pappan pluggar så kan han absolut inte vara hemma men om mamman pluggar så måste hon vara hemma för att pappan tjänar mer. Att män med egna företag absolut inte kan varken ta fp eller vab trots att kvinnor med eget företag gör det.
Jag trodde faktiskt när jag för drygt 26 år sedan fick höra hur snäll mina barns pappa var som var hemma med barnet inte skulle få höra liknande fortfarande. Jag trodde då att vi var i en brytningstid, att fäderna snart skulle ses som lika mycket föräldrar som mammorna och jag är så ledsen och bedrövad över att jag hade så fel.
Min dotter säger ibland halvt på skämt men med allvar bakom "om jag får vara pappan så vill jag ha barn". Det ligger så vidrigt mycket i den meningen. Det är inte så att hon inte skulle vilja ta ansvar för sitt eventuella presumtiva barn utan att hon vill dela föräldraskapet och inte bli MAMMAN.

Jag blir också förbannad över att det fortfarande är ett sådant tabu att prata om sveken. En pappa som väljer bort att vara pappa eller bara är det när det passar honom tänder man såklart inte på. Det borde vrålas ut så att dagens och framtidens pappor en gång för alla fattar att de har ett precis lika stort ansvar för sina barn som mamman.

Det går att skylla på allt möjligt men fakta är att vill pappan vara lika mycket förälder som mamman så är det inga problem oavsett om barnet ammas de flesta timmarna på dygnet. En familjs behov är föränderligt och ibland är det viktigaste att sköta markservicen och ibland är det att lära sina barn att cykla, baka, trösta efter en mardröm eller att trösta när ett förhållande har tagit slut. Inget av det är mer eller mindre viktigt än något annat. Det viktiga är att finnas för sitt barn oavsett och jag önskar så att alla föräldrar oavsett kön skulle förstå det och finnas där.

 

[Melisen]

Man försätter sig nog inte i det med den taken. Kanske snarare: ett bra hus där vi får plats och bra skolor etc i närheten.

Ja det är klart men nånstans på vägen borde ju tankarna slå en...? Undrar hur männens tankar går, är det liksom bara stolthet över att ge sin familj ett bra liv... jag vill tro att de flesta män kan tänka tanken "vad ger de här besluten för konsekvenser för min partner"

 

[Vallmo]

Alltså? du behöver inte svara, men är inte du sjukskriven pga psykisk ohälsa?

Jag förstår inte riktigt vad du menar?
Alltså, vad det skulle ha med saken att göra? Inget otrevligt menat alls, förstår inte riktigt sambandet bara.

Men jag kan svara på frågan ändå, jag är på jobbet men i form av arbetsträning än så länge.

Tillägg; Det finns en orsak till att jag blev sjuk och det handlar ganska mycket om det som tråden handlar om.
Innan var vi ekonomiskt jämlika, men det kostade mig min hälsa.

 

[Och_Aye]

Jamen absolut! Jag tog dock upp det i panik när han satt i bilen på väg hem från jobbet. "Sweetie, OK so there's this girl on Bukefalos..." och han blev nog mest bara lite överrumplad. Och hade nog aldrig någonsin funderat över hur han skulle reagera på depression till följd av att bli pappa .

Jamen jag förstår ditt dåliga samvete OCH jag förstår att du reagerade som du gjorde! Förstå vad många halvkassa pappor vi ser, givetvis får man ju den där "are you fucking kidding me"-paniken då när snubben börja balla ur liksom. Men verkligen all kudos till honom som tog tag i det, det förtjänar ni ju så väl alla tre .

Haha, tro jag det! Det var säkert inte vad han hade väntat sig.


Ja men eller hur. Jävligt svårt att inte bli både bitter och cynisk ganska snart med tanke på hur det ser ut på många håll.