Könsroller, jämlikhet och BARN

[Sar]

Såna här trådar gör mig deprimerad och villig att trippla min dos p-piller för resten av livet.

Lite motvikt kanske. Jag visste att han skulle vara bra och han är bra. Att få tvillingar är nog också en fördel när det gäller att vara två primärföräldrar, det blir liksom en var.

 

[Inte_Ung]

Åh vad jag tycker illa om de där generaliseringarna. Nej, "man" kan inte helamma ändå. En del kan det.

Vi vänder på det.
Helamning är inget hinder för att pappan skall kunna vara delaktig.
Om det inte fungerar så får man lösa det på annat vis.
Delamning eller så får mannen ta hand om annat om inte kvinnan misstycker med att sitta fast med bröstet i en bebismun.
Men delaktig kan pappan vara ändå.
Faktiskt.

 

[Inte_Ung]

Lite sorgligt i sammanhanget är ju att männen i fråga inte är med i diskussionen.

Ja de liksom lyser med sin frånvaro.
Trots att jag säkert vet att här finns pappor på forumet.
Men det är väl som vanligt, det där är kvinnogöra.

 

[Energi]

Vi vänder på det.
Helamning är inget hinder för att pappan skall kunna vara delaktig.
Om det inte fungerar så får man lösa det på annat vis.
Delamning eller så får mannen ta hand om annat om inte kvinnan misstycker med att sitta fast med bröstet i en bebismun.
Men delaktig kan pappan vara ändå.
Faktiskt.

Jag håller verkligen med dig i att pappan eller partnern kan vara delaktig, det är inte det jag vänder mig mot.

Det jag tycker illa om är generaliseringar kring amning. Det är så jäkla olika, men det får en "aldrig" höra om. Jag hade bilden av att barnet diar varannan, var tredje timme och mellan matningarna är hen mätt. Det blev en sån käftsmäll när jag sedan satt med en unge som ville dia i princip dygnet runt. Och så blev jag såklart orolig. Det finns så mycket myter och idéer om amning som gör att vissa kvinnor mår väldigt, väldigt dåligt. Jag tycker att det är synd att då uttala sig så som du gjorde. Hur OT det än är

 

[Inte_Ung]

Jag tycker att det är synd att då uttala sig så som du gjorde.

Men det är min upplevelse av att amma.
Jag har helammat 3 barn till 6 månader och sedan delammat länge kombinerat med mat.
Det går att delamma tidigare kombinerat med ersättning.

 

[Squie]

En fundering som jag fick under kvällen. Vad betyder "jämställdhet" för er? Vad innebär det rent praktiskt som exempel?

 

[Hyacinth]

En fundering som jag fick under kvällen. Vad betyder "jämställdhet" för er? Vad innebär det rent praktiskt som exempel?

Jaa du

Att vi är två individer som räknas lika mycket. Att vi kan diskutera och bjäbba utan att förlora respekten för varandra. Att vi är två primärföräldrar till avkomman, och att även avkomman uppfattar det så. Att ingen av oss har ett huvudansvar för att vardagen ska fungera, men att båda klarar det på egen hand. Att vi båda tar plats och utrymme.
Egentligen borde vi tjäna lika mycket också, men den är svår att påverka.

 

[Vallmo]

Åh herregud.
Jag har aldrig varit så ledsen och besviken och uppgiven på någon som jag har varit på min partner de här första 20 månaderna av BARNETS liv. Jag trodde verkligen att vi skulle dela lika. Lika på tid, lika på nattningar, lika på föräldraledighet, lika på ansvar, lika på hämtningar och lämningar.

*paus för att verkligheten ska få hånskratta färdigt*

Min partner är inte den förälder jag trodde att han skulle vara. Jag tror inte att han är den föräldern som han trodde att han skulle vara heller. I och med har relationen förändrats, såklart. Jag har varit beredd att lämna honom flera gånger, men det står och faller på att jag älskar honom. Han älskar mig och han älskar vårt barn - men ändå blir det fel någonstans. Ibland känns det som att han undviker att vara hemma eller tillsammans med barnet, att han hittar ursäkter och uppdrag som kräver tid från familjen. Han har tagit en (1) nattning under september, till exempel. Det gör mig galen. Det gör mig också ganska utbränd, för det är rätt påfrestande att umgås intensivt på tu man hand med den här avkomman utan avlastning och utan avbytare.

Jag har en strävan om två primärföräldrar, men uppenbarligen har inte han det.
Men vi kämpar väl på.

Äntligen ett uppriktigt och ärligt svar.
Framförallt vågar du se hur det verkligen är. Inga skygglappar, inget hymlande, inget lura sig själv. Och du vågar säga det.

Känner igen så mycket.
Kan säga att inget blev som jag hade tänkt, trott eller önskat.

"Hade inte tänkt svara i tråden över huvud taget, utan bara läsa den."

 

[Vallmo]

Jag vill också lägga in det här härliga skam- och skuldkortet, efter sommarens spaning:

Ingen pratar om det här.
Normen/idealet 2016 är ju att "vi ska vara jämställda" och att pappan ska vilja vara föräldraledig och vilja vara en härlig förälder som gladeligen hänger med sina kids och slänger ihop middagen med en unge på höften så att jag kan få mat när jag kommer hem från mitt jobb.
Och när det inte är så, så pratar vi inte om det.

Och när vi inte pratar om det så tror vi att alla andra har det sådär härligt som enligt normen och idealet = känslan av misslyckande bara växer. Det är någon himla skenjämställdhet som skapas av att vi inte säger som det är.

När jag har pratat med mina vänner om hur jobbigt jag har haft det och hur dåligt jag har mått och den där vreden gentemot min man som växer inom mig - så säger ALLA att "ja, så är det hemma hos oss också".



Positiv grej med den här skiten: Systerskapet jag känner med mammorna i min närhet som delar mina upplevelser och min frustration och min sorg.

Tack!
Du anar inte vad mycket ditt inlägg betyder för mig. Jag känner mig också så ensam.
Jag blir lättad av att höra hur andra har det men också väldigt ledsen.

 

[inverterad]

Vi vänder på det.
Helamning är inget hinder för att pappan skall kunna vara delaktig.
Om det inte fungerar så får man lösa det på annat vis.
Delamning eller så får mannen ta hand om annat om inte kvinnan misstycker med att sitta fast med bröstet i en bebismun.
Men delaktig kan pappan vara ändå.
Faktiskt.

Absolut kan pappan vara delaktig! Men amningen gör definitivt att barnet hamnar mer hos mamman och det krävs JOBB för att vända och motverka det.

 

[mandalaki]

@Pontevecchio @Blueberry Så ruskigt ärligt och bra ni berättar!

Nej men det skapar inte den där "vad vill bebis nu" tanken som jag bar konstant men min man snuddade vid ibland.
Han gjorde massor i hemmet, har alltid gjort. men jag var MAMMAN

Alltså det där, precis det där. Den tanken du beskriver är precis vad det är vara förälder. Men pappa är något man är när man inte tänkt basta med kompisen eller har satt av vardagstid att spendera med barnet.

 

[Inte_Ung]

Men amningen gör definitivt att barnet hamnar mer hos mamman och det krävs JOBB för att vända och motverka det.

Det behöver inte alls krävas jobb för det.
Papporna till mina barn stod bara och väntade på att kunna ta över om så för en liten stund.
De ville umgås med sina barn redan när de var bebisar.
Min sambo bara älskar bebisar.
Så det finns andra typer av män också.

 

[mandalaki]

Ja de liksom lyser med sin frånvaro.
Trots att jag säkert vet att här finns pappor på forumet.
Men det är väl som vanligt, det där är kvinnogöra.

Det där har jag faktiskt funderat över. Det finns åtminstone ett par aktiva bukefalister som ger klart intryck av att vara engagerade pappor. Men inne på Förälder har jag aldrig sett dem. Barndiskussioner är kvinnors område.

 

[Inte_Ung]

En fundering som jag fick under kvällen. Vad betyder "jämställdhet" för er? Vad innebär det rent praktiskt som exempel?

T.ex. när jag precis som min exmake kunde åka utomlands på tjänsteresa en vecka utan att han tyckte att det var konstigt att vara hemma ensam med barnen då 2 och 6 år gamla.

 

[Madde_padde]

Vi delar på gräsklippning (ojoj någon borde klippa nu) jag skottar mest snö, för jag bryr mig mest, jag "lagar" bilen och allt runtomkring -dvs kör den till verkstaden ibland -det tar ett par timmar om året?
Inget av detta berör själva hushållsuppgiftkontot precis som hos er . Inte heller att han fixar datorerna, oftast, eftersom han byggt eländet.

Jag släppte ut hästarna i trädgården en sväng när de var torrt i backen förra veckan de känndes som en snabb lösning på problemet (nu låter de som vi har väldigt dålig ordning men de har vi inte )

 

[vallhund]

Men läs dina inlägg igen!
Men jag ger upp, andemeningen i det jag ville säga som jag faktiskt misslyckades med, är att man behöver inte gå efter det som är det senaste. Som nu då att amma vid minsta knyst, som jag förstår det som att du menar. Många rön ändrar sig efter en tid då man hittat olika baksidor. Som att alltid ha bröstet redo gör ju allt väldigt oflexibelt, en bilfärd, en promenad i vagnen en kall dag, om man behöver åka iväg utan bebis tex tandläkaren etc. Just nu är det ju dessutom en massa skriverier om nackdelarna med babynest, där det förut bara fanns fördelar.
Det jag försöker säga är att gör det som fungerar för er FAMILJ. Om du nu inte menar det som står i dina inlägg utan är nöjd, strunt i mina inlägg!

Vad svamlar du om? Babynest har jag aldrig hört talas om, o andra sidan frekventerar jag inte familjeliv eller flashback.

 

[Raderad medlem 6459]

Vad svamlar du om? Babynest har jag aldrig hört talas om, o andra sidan frekventerar jag inte familjeliv eller flashback.

Hon har inte svarat dig utan @Energi . Kanske därför du inte förstår vad hon pratar om?

 

[Raderad medlem 6459]

(nu låter de som vi har väldigt dålig ordning men de har vi inte )

Vad spelar det för roll om det låter som att ni har dålig ordning? Det är ju inget fel i det liksom.

 

[Raderad medlem 6459]

@Sörlatungu Vilken jäkla situation ni (du!) hamnade i! Jag har till och med berättat om dig och din partner för min man, i nåt hysteriskt försök att få reda på hur HAN skulle reagera om han också fick en depression i samband med att vi fick barn. Svar: Han fattade knappt ens vad jag pratade om. Han sa att han (rätt rimligt) inte kan säga nåt om hur han eventuellt skulle reagera på en eventuell depression vid ett eventuellt barn men att han givetvis hoppas att han skulle söka hjälp på en gång.

Jag blev bara så rädd när jag läste om er. Ni har verkat så jämställda och sen blev det så tokigt. Jag är verkligen helhjärtat glad för er skull att det ordnat upp sig .

Jag älskar min man så otroligt mycket och därför vill jag aldrig någonsin tycka illa om honom. Därför blir jag orolig när vi diskuterar barn (samtidigt som jag seriöst inte kan föreställa mig en bättre pappa).

 

[inverterad]

Det behöver inte alls krävas jobb för det.
Papporna till mina barn stod bara och väntade på att kunna ta över om så för en liten stund.
De ville umgås med sina barn redan när de var bebisar.
Min sambo bara älskar bebisar.
Så det finns andra typer av män också.

Ok. Det krävs jobb för en del par. Skönt att det inte var så för er